Julmarknadstraditioner

För några år sedan var min väninna Sophie och jag ute och körde runt en decemberdag. Målsättningen var att besöka några julmarknader och ha en riktigt mysig dag. Vi hade en planerad rutt och det såg riktigt lovande ut. I själva verket blev det inte särskilt roligt alls eftersom marknaderna vi besökte inte alls var vad vi hade hoppats. Alltså satte vi oss i bilen och beslutade att åka och fika på ett närliggande köpcentrum istället. Precis innan vi skulle svänga ut på motorvägen såg vi en skylt där det stod Julmarknad. Sophie frågade om vi skulle chansa och se vad det var för marknad. Det var värt en chansning tyckte även jag och vi började att följa skyltarna som ledde oss fram till Hagalund Trädgård. Plötsligt befann vi oss på en julmarknad som var precis vad vi hade önskat oss. Sedan dess har vi varit där också på våren när de har påskmarknad och det har blivit en tradition att alltid åka dit.

Mysiga Hagalund trädgård

Det är en kombination av saker som gör att jag älskar att åka och fika på Hagalund trädgård. Det ena är att allt alltid är så genomtänkt. Det är alltid fint pyntat och dekorerat både ute och inne. Fikat är alltid gott och även det noga genomtänkt.

Bohuslän från sin bästa sida

Fast det som gör mest intryck har de som driver marknaden inte kunnat råda över. Utsikten från trädgården är verkligen helt fantastisk. Jag tror att det där är en sådan utsikt en aldrig tröttnar på. En sådan som är vacker oavsett tid på året och oavsett vilket väder det är. Skulle julmarknaden i övrigt varit lite medioker då hade utsikten ändå varit värt besöket.

Gott om fina blickfång

Julmarknaden är liten men vi brukar alltid stanna länge. Det är kallt inne i butiken men inne i cafédelen brinner alltid en brasa och det är varmt och skönt. Det är dessutom mysigt att behöva trängas lite för att kunna få plats. Den här gången trängde vi ihop oss fem personer kring ett runt litet bord. Talesättet Finns det hjärterum, finns det stjärterum kändes onekligen passade. Vi fick allt plats med alla koppar och fat men fick spara på de yviga gästerna.

Regina och jag

Jag har en tendens att glömma bort att ta kort på människor men Sophie lyckades fånga Regina och mig på bild vid fikat. Vi är verkligen tre små tanter Regina, Sophie och jag. Förvisso skiljer det ganska mycket i ålder mellan oss men jag har insett att tantigheter är tidlösa. En del väljer att se det som ett skällsord men jag tycker det är en synnerligen fin egenskap att vara tantig. Tanter gör som de själva vill utan att bry sig om vad andra tycker om det.

Hagalund i skymmningen

Vi kom i skymningen och åkte när det blivit helt mörkt och jag kände mig innerligt tacksam över det fina besöket. Det har funnits så mycket svårt och så mycket sorg under en tid och det har gjort att fina stunder som dessa blivit särskilt värdefulla. Så lätt att glömma bort det där enkla och fina i livet när en har fullt upp.

Färgsprakande höstmånad

En efter en passerar dagarna och snart har hela november passerat och med det går hösten över i vinter. Att det börjar närma sig vintern märks onekligen och i förra veckan var det till och med gott om snö. I alla fall i en dag innan det började regna och världen åter var novembergrå. En månad som var allt annat än grå var oktober. Tänker att det kan ju vara på sin plats att sammanfatta oktober innan det om några dagar är dags att sammanfatta november. Just det där med färgen känns passande för oktober. Det var verkligen en färgsprakande och vacker månad, precis så som en höstmånad skall vara i min mening.

Sol, soffhäng, kalenderflicka och dessutom tid att umgås med kaninen Nisse

Oktober inleddes med att jag vände blad i min fina pinupkalender och äntligen var det min månad. Är så otroligt stolt och glad över att ha varit med i Pinupakademins fina kalender. Månaden inleddes också med att jag fick hem min fina soffa som jag fyndat på loppis. Min ambition är att inte köpa nya möbler till det nya huset utan att använda det jag redan har. Fast en soffa hade jag inte någon över och då började jag med att leta på loppis. Hittade den perfekta soffan och det till en bråkdel av vad en ny soffa skulle ha kostat. Dessutom är det ju fiffigt att köpa sådant som redan finns istället för att alltid köpa nytt.

Älskade Bommersvik

En av helgerna i oktober hade jag förmånen att åka till mitt älskade Bommersvik och vara med på en studiekonferens för Socialdemokraterna och ABF. Fantastiskt roligt att under en helg få prata om sådant som engagerar mig allra mest nämligen folkbildning och politik. Det är onekligen något riktigt fint att vistas tillsammans med andra kloka och engagerade människor och få möjligheten att utbyta erfarenheter och inspirera varandra.

Fina stunder trots mycket att göra

Det är något alldeles särskilt med ljuset om hösten. Dessutom har jag insett att det nya huset ligger synnerligen vackert och att det gör gott för själen att varje dag ha ett vackert landskap utanför fönstret. Även om oktober var en märkligt hektisk månad fanns det också tid för många fina lugna stunder. Dottern Anna fyllde år vilket firades ordentligt hemma i hennes lägenhet. Blir fortfarande glad varje gång jag kan åka den korta biten in till grannstaden och hälsa på henne. Tyckte inte alls om när hon bodde längre bort och vi inte sågs lika ofta. Från det nya huset tar det inte låg tid från dörr till dörr vilket är något jag verkligen uppskattar.

Härliga dagar i Amsterdam

I mitten av oktober fick jag möjligheten att tillbringa några dagar i Amsterdam och en liten kort tur till Haag vilket var som att resa tillbaka till sommaren. Luften var ljum och solen sken tillräckligt ofta för att en skulle bli smått lycklig. Jag hade aldrig besökt staden innan och visste inte riktigt var jag hade att vänta mig. Amsterdam visade sig vara en charmig stad med många kanaler som var mycket trevlig att besöka. Vi passade på att ta en tur på kanalerna och fick en guidad tur på flera språk. Lite lustigt att höra samma sak fyra gånger om.

Höstfägring och renovering

Väl hemma i det blå huset igen var det dags att ta tag i renoveringen av tjejernas rum. Båda rummen skulle tapetseras och målas innan det var möjligt att flytta in. Fast helt ärligt är det svårt att jobba med det vackra utsikten utanför fönstret. Jag vill ju helst bara sitta på altanen, dricka kaffe och titta på älven och höstlandskapet. Tänk att kunna bo så centralt och ändå ha naturen alldeles nära inpå.

Fika och familjetid

En av oktoberhelgerna tillbringades på bästa sätt, nämligen med loppis och fika. Först tillsammans med tre av mina kids och sedan kom min fyraåriga lilla kompis på besök om kvällen och ville fika. Den sortens helger älskar jag! När det inte finns några måsten eller bestämd planering utan en kan göra lite vad som faller en in. Kanske är de där helgerna särskilt uppskattade eftersom de är sällsynta numera.

Från kommunfullmäktige i Munkedal till studiekonferens i Viskadalen
som inleddes av s-kvinnors ordförande Carina Ohlsson

Oktober har varit en månad präglad av politik på många sätt. Det har varit många möten och viktiga frågor att hantera. Jag debatterade i kommunfullmäktige hemma i Munkedal vilket känns som viktigt att göra i frågor som engagerar. Särskilt när det gäller demokrati och alla människors lika värde med tanke på att det finns krafter idag som menar att det är skillnad på folk och folk. Sista helgen i oktober handlade också den om politik då det var dags för en regional studiekonferens på Viskadalens folkhögskola tillsammans med Socialdemokraterna och ABF. Samma tema som på träffen i Bommersvik men den här gången var det för oss som är engagerade i Västsverige. Fina möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte även där.

Höstlovsvecka, halloween och tid för läsning

Månaden avslutades med höstlov för kidsen. Förutom att vi hann med klippning hos Sara på Rockstart och en shoppingdag så for jag en kväll till Ulricehamn. Det är en ort där jag aldrig varit tidigare och inte hade någon tanke om innan jag kom dit. Där visade det sig finnas ett av de vackraste Folkets hus jag någonsin besökt. Jag tycker verkligen om att besöka alla olika Folkets hus runt om i landet eftersom de bär med sig en stor del av 1900-talets historia. De har varit platsen för politiska diskussioner som har lett till samhällsförändring samtidigt som det varit platsen dit människor gått för att se på bio, gå en studiecirkel eller gå på dans. Hela livet ryms i ett folkets hus eftersom människor där blivit förälskade, glada, arga och alla de känslor som hör livet till. Folkets hus i Ulricehamn var verkligen värt ett besök och jag ser fram emot att komma tillbaka dit.

Höstens första månad

Det känns som om hösten precis har börjat men i själva verket har vi redan nått halva oktober. Jag skrev någon gång i våras att det är mycket liv i livet just nu. Konstaterar att det stämmer bra bortsett från tidsangivelsen just nu. Jag befinner mig i en tid i livet då det konstant är mycket liv i livet. Var tid har sin charm och även den här tiden då det händer mycket är spännande att befinna sig i. September börjar kännas avlägset men är fortfarande inte summerad vilket känns synd när det var en månad som innehöll så mycket fint.

September inleddes med att fira min födelsedag hemma i nya huset. Regina och Sophie kom på besök och jag bjöd på trerättersmiddag. Efterrätten innehöll plommon som jag plockade från mina egna plommonträd i den nya trädgården. Det var en riktigt trevlig middag och dagen till ära invigde jag en fin blus som jag fyndat på loppis på själva födelsedagen.

Det finns så mycket vackert att titta på under september då trädgårdarna fortfarande blommar och träden börjar skifta från grönt till gult och orange. Själv valde jag att matcha den färgsprakande årstiden med en ny hårfärg. Det är spännande att ha en ny trädgård att utforska och upptäcka. Favoritupptäckterna så hår långt är plommonträden och vindruvsrankan, men jag kan tänka att mer väntar på att upptäckas. Andra helgen i september fick yngsta barnet och jag möjligheten att tillbringa helgen själva. Förvisso fint att umgås hela familjen men också skönt att umgås med ett barn i taget. Vi hann med att hänga en stund på köpcentrat i närheten och testa smink, åt gott och hade en filmkväll hemma i soffan. Kanske inte så märkvärdiga saker men något jag verkligen uppskattar att ha tid att göra. 

Nästan en hel vecka tillbringades i Stockholm med många spännande saker på agendan. En konferens om folkbildningsforskning samt utbildning tillsammans med Olof Palme internationella Center. Galet många intryck under intensiva dagar men otroligt givande och spännande. Det tar alltid lite tid att sortera intrycken men märkte redan där och då vilken nytta jag hade av kunskaperna jag fick med mig.

 Väl hemma igen fick jag möjligheten att se Västsverige i höstskrud och hann besöka Göteborg, Borås, Tidaholm och åter Göteborg under loppet av tre dagar. Hade en riktigt rolig workshop i Göteborg på temat tillgänglighet och normer. Spännande när en själv håller workshop och får med sig nya perspektiv och tankar hem.

Månaden avslutades hemma i nya huset med fika på altanen, långpromenad med hundarna och min fyraåriga lilla kompis och loppisbesök och middag med dottern Anna. En avslutning son innehåller allt det där som jag gillar allra mest i livet. De båda yngre barnen var iväg på eget håll och gick sin första politiska kurs vilket onekligen gör mig både glad och stolt. 

Den första sommarmånaden

Sommardagarna passerar en efter en och det slog mig idag att vi nu är flera dagar in i juli. Det är ju trots allt sommar även om vädret bitvis har lite svårt att förstå att det är så. Jag brukar ju samla ihop månaden som har gått och skriva lite om de dagar som har passerat. Tycker så mycket om att göra den där avstämningen varje månad. Fint att se hur mycket som kan rymmas i en månad och hur mycket glädje det finns i vardagen. Det är ju de glada stunderna som förevigas på bild och då blir det tydligt att varje dag finns det något som varit så fint att det måste fotas. Härligt att se all den samlade glädjen helt enkelt.

Juni har varit en trädgårdsmånad, det trots att jag inte riktigt hunnit med trädgården. Jag ser det dock som en övning i att acceptera att allt inte måste vara perfekt. Jag kan välja att se ogräset eller så kan jag välja att njuta av alla de fantastiska blommor som jag planterat genom åren. Nu har trädgården verkligen växt upp och blivit den färgsprakande oas jag alltid önskat mig.

Juni betyder sommar och det är ju också en månad som betyder skolavslutning. Tänk när hösten kommer då går båda de yngsta tjejerna på högstadiet. Alldeles nyss var alla fyra flickorna just småflickor medan två av dem nu är vuxna och utflugna och de andra två på god väg.

När lusten fallit på har jag rensat ogräs i trädgården, men helt ärligt har jag hellre fikat i rosenträdgården. Fick dessutom besök en dag av en väninna med en tjusig Pontiac från 1959. Medan vi satt där i rosenträdgården och drack kaffe hörde vi bilarna som körde förbi att sakta in och titta på hennes fina bil. En stannade till och med för att titta ordentligt. 

Sommaren bjuder verkligen in till både fika och utflykter och jag har sett till att hinna med båda. Har sett nya platser och fikat med kära vänner på favoritplatser med bekant utsikt. Onekligen svårslaget! Mellan varven har jag dessutom äntligen ro att läsa igen. Alla de där böckerna som jag köpt det senaste året har bara samlat damm i bokhyllan fram till nu. En efter en blir nu lästa och det är verkligen härligt att kunna förlora sig i främmande världar och berättelser.

Midsommar firades med traditionellt väder och med goda vänner. Fint och ganska stillsamt och alldeles, alldeles perfekt helt enkelt!

Tillsammans med Sophie och Regina for jag iväg till ett pelargonmuseum på Orust och längtar redan tillbaka. Blommorna var verkligen smått fantastiska. Det är något särskilt med pelargoner... eller snarare något särskilt med blommor över lag. Nu blommar rosorna i rosenträdgården och dessutom den vackra doftpionen. Varje blomma som blommar blir till min absoluta favorit! Kanske är det så att jag helt enkelt älskar blommor utan att behöva välja någon särskild favorit

Sommaren skall enligt mig innehålla jordgubbar, utflykter, tid med kidsen, trädgård och mycket fika. Hittills har sommaren precis det innehållet. Dessutom har jag hunnit med att fira gammelkatten Selmers födelsedag. Nu är han 17 år och en gammal och ibland lite vresig gubbe. Fast vi står allt ut med varandra katten och jag och nu väntar resten av sommaren på oss.

Sommarönskan

En hektisk vår närmar sig sitt slut och nu väntar sommaren. Lite lugnare kommer det att bli men samtidigt vill jag ju hinna med allt och lite till under de ljuva, ljuva sommarmånaderna. Då när världen är varm och dagarna långa och ljusa. Då en samlar kraft och energi som skall räcka hela den långa vintern. Så vad jag vill med min sommar är att fylla den med härligheter.

Att strosa längs en strand hör till något av det bästa jag vet. Kanske är själva strosandet viktigare än stranden. Att en har tid att strosa innebär att en inte har en tid att passa utan helt enkelt kan njuta och ta sig fram i sakta mak. Den här sommaren kommer att innehålla bekanta stränder här hemma men också obekanta stränder på nya platser. I slutet av sommaren väntar en resa till Spanien och jag är onekligen förväntansfull inför att upptäcka stränderna där.

Min trädgård är mitt paradis och den plats där jag verkligen tankar kraft och energi. Där kan jag låta timmarna gå och märker inte ens att arbetet är hårt. Min sommar kommer att innehålla åtskilliga timmar då jag gräver, planterar, rensar ogräs och skördar. Bästa stunden på dagen är om kvällen då jag vattnar odlingarna och lyssnar på fåglarna.

När mörkret så faller under sensommaren, då tänder jag ljuslyktorna i rosenträdgården och njuter av doften från mina rosor och stillheten som där råder.

Jag önskar mig en sommar där den tidiga morgonen är varm. Då en kan äta frukost i uterummet eller rosenträdgården och börja dagen med solsken.

Min sommar skall innehålla gott om tid för fika med fina vänner. Kanske borde jag planera in en roadtrip i sommarsverige för att fika med de som jag sällan träffar. Det är egentligen inte vettigt att ständigt vara så pass upptagen att en inte hinner med att fika med fina vänner. 

För några år sedan började jag att sticka men kom sedan av mig. I sommar när jag sitter i min rosenträdgård om kvällarna då skall jag åter sticka. Vad det blir för resultat är inte så viktigt men jag ska sitta där med mina stickor och foga maska efter maska och njuta av tillvaron.

Müslibar med pumpa och melon

Något som jag alltid försöker att ha i frysen här hemma är müslibars. Dels för att de är ett fiffigt mellanmål när en är på språng men också för att de funkar bra till fikat. Just att fika är något jag verkligen tycker om. Egentligen är det inte själva grejen med kaffe och kakor som jag tycker om utan just det där att ta sig en stund att sitta med sin kopp kaffe i lugn och ro. Vissa dagar gör sig kaffet bäst i sällskap med en kaka eller en bulle men andra dagar passar det alldeles utmärkt med en müslibar.

I affärerna finns det gott om sorter att köpa men de innehåller inte alltid så nyttiga saker som en skulle önska. När det gäller mellanmål är det ju bra om det faktiskt är något som är nyttigt och som håller blodsockret på en jämn och fin nivå. Att göra egna bars är både enkelt och gott. Dessutom blir det betydligt billigare än de som finns att köpa i affären.

Müslibar med pumpa och melon

3 dl havregryn

1dl pumpakärnor

1 dl melonkärnor

3 msk chiafrön

1 dl hackade dadlar

2 dl sockerfri äpplejuice

1 msk kokosolja

Gör så här:

Rör samman alla ingredienser till en deg. Kokosoljan behöver vara rinnande istället för fast. Mät därför upp rätt mängd och låt stå varmt tills rätt konsistens uppstår. Ett effektivt sätt är att värma den i ett vattenbad. Klä en eldfast form med bakplåtspapper och fördela degen i formen. Grädda i 175 grader i ungefär en halvtimme. Degen skall inte få färg men bli torrare i konsistensen. När kakan är gräddad, stjälp upp på en skärbräda och skär den varma kakan i lagom stora bitar och låt svalna. Frys in i en låda eller förpacka en och en och frys in.

Kommentar:
Det här receptet går att variera i oändlighet. Något som är gott är att ersätta dadlarna med kokosflingor och kakaonibs istället för melonkärnor. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Julen i Hult

Jag önskade mig en lugn och fin jul med god mat och tid att bara vara. Precis så har julen i Hult varit och jag har verkligen fått det jag har önskat mig. Det blev dessutom en extra lång jul eftersom vi smygstartade julfirandet hemma hos mamma i Kungälv redan två dagar innan julafton. Smygstarten fortsatte med jul på Liseberg.

Härlig och lugn julafton

Själva juldagarna har firats här hemma i Hult med de yngsta barnen och mamma på besök. Vi har fikat, ätit god mat, sett på massor av töntiga men söta julfilmer, öppnat julklappar och tagit det riktigt lugnt. Större delen av annandagen gick hela familjen runt i pyjamas samtidigt som stormen viner runt husknutarna.

Tända ljus, julpynt och god mat. Onekligen bra kombinationer för jul!

Den här julen kändes julbaket och matlagningen så mycket enklare än tidigare år. Det gör verkligen skillnad att ha ett fungerade kök. Andra år har det verkligen varit kaotiskt att försöka laga mat och sedan förvara allt som lagats. I år var det inte några problem alls och dessutom både enkelt och fint att servera maten i köket och sedan äta i matrummet. Förvisso ska matrummet renoveras även det men just nu har det gjorts i ordning så länge och känns riktigt mysigt.

Uppdukat för julbord i Hult

När det gäller julmaten har vi sedan länge valt bort hur ett julbord borde se ut och skapat vårt eget. Det finns ju ingen anledning att laga mat som ingen egentligen tycker om. Istället har vi valt att ha med sådant som vi tycker om och på så vis skapat våra egna julmatstraditioner. I min mening finns det bara ett enda måste när det gäller julen och det är att en skall trivas och ha det bra. Vilket innehåll som julen fylls med kan variera från år till år vilket jag tycker känns skönt. En måste inte göra som en alltid har gjort utan kan göra som en känner just nu istället. Mitt just nu är lugn och ro och möjligheten att inte lämna gårdsplanen på hela julhelgen.

Kardemummakaka med chokladkräm

Hurra, jag har ett kök igen! Ett kök som förvisso inte är riktigt färdigt men trots det mer funktionellt än det gamla köket. I det nya köket har jag hittat tillbaka till mitt gamla jag och bakar som aldrig förr. Som jag har saknat att baka och så fantastiskt det är att baka i mitt nya kök. För att fira det nya köket har jag därför hittat på en synnerligen god kaka. Tro mig, den bara måste bakas och ätas!

Kardemummakaka med chokladkräm
2 bananer
3 ägg
1 dl mandelmjöl
2 dl riven kokos
1 dl rårismjöl
3 tsk kardemumma
2 tsk kanel
1 tsk bakpulver

Chokladkräm
3 bananer
25 g mörk choklad
Kokosolja till stekning

Gör så här:
Mosa bananerna och vispa dem tillsammans med äggen till en slät smet. Tillsätt de torra ingredienserna och blanda väl. Pensla en springform med kokos olja och häll i smeten. Grädda i ugnen på 175 grader i 15 minuter. Skiva bananerna till chokladkrämen och stek dem på låg värme i kokosolja tills de blir karamelliserade. Hacka den mörka chokladen och låt den smälta tillsammans med bananerna. Mixa sedan bananerna och chokladen till en smet. Bred chokladkrämen på kakan och låt svalna. Dekorera med kokosspån, servera och njut!

Kommentar:
Kakan blir lätt lite torr så låt den hellre vara inne lite för kort än tills den ser helt färdig ut. Det kan kännas som ett extra steg att steka bananerna men det är verkligen värt det. Genom att steka dem blir de lite extra söta och ger chokladkrämen det där som gör den alldeles ljuvligt god. Vad gäller kardemumman så har jag nog egentligen i nästan det dubbla mot vad jag angett i receptet. Jag älskar kardemumma och konstaterar att more är more helt enkelt! Men för den som har en lite mer försiktig hållning till kardemumma än jag så är det bara att följa receptet.

Du kommer ångra dig om du inte genast bakar denna kaka! Bara gör det!

Dessa dagar

Har haft många dagar då jag kunnat njuta av härliga promenader här hemma i Hult. Idag fick vovvarna och jag sällskap av Sophie på vår eftermiddagspromenad. Tanken var att vi skulle plocka björnbär men där det annars brukade vara fullt av bär var det idag helt tomt. Tur för mig att min gäst alltid har med sig goda kakor när hon kommer på besök. Fast snart, snart är mitt kök så pass färdigt att jag åter kan börja baka kakor. Känner hur jag kan andas lite lättare av att renoveringskaoset närmar sig sitt slut. Det i kombination med dagar som dessa med härlig höstluft och fin promenad är sådant som ger guldkant på tillvaron.

Det är september men märkligt nog blommar lupiner i dikena i Hult. De blommar inte samma överflöd som i sommarens början men tillräckligt för att sätta färg längs vägarna. Å andra sidan behövs det inte extra färgsättning just nu när hela skogen är som ett färgsprakande fyrverkeri. Alla dessa skiftningar från grönt till gult till orange och rött är verkligen fantastiskt vackert. Våren känns skir och och beskrivs bäst som ljuvlig. Hösten känns mer robust och då passar kanske ståtligt bättre som beskrivning.

Hittar små söta äpplen längs vägen. Söta enbart till utseende dock eftersom de smakade attans så surt. Fast trots det helt oemotståndliga när de är så små och helt ryms i min hand. Allt blir gulligt i miniformat.

Dagens promenad avslutades med fika i rosenträdgården. I stort sett alla rosor är översållade med knoppar och kommer snart att blomma igen. Väntar med förtjusning på att i nästa vecka kunna fika i en rosenträdgård som åter står i blom. Alltså beställer jag dessutom vackert väder som sällskap till mitt kaffe och mina rosor.

Vår, vänner och sol

Tänk så gott det gör med lite sol! Lägg dessutom till att hälsa på goda vänner och bli lite bortskämd så kan livet inte bli bättre. Igår fick jag inviga solglasögonen för i år, körde sedan genom en soligt landskap på min väg hem efter att ha hälsat på vänner. Trots att jag inte är särskilt förtjust i att köra bil kunde jag inte låta bli att njuta av att susa fram genom solskenet. Dag har jag kunnat lägga till ännu ett vårtecken på min lista. Nu har jag äntligen fått se de första vårdropparna. Förvisso inte hemma i Hult ännu, men det är ändå ett säkert tecken på att vintern får maka på sig.

Det är som lite spännande med vänner och vänskap. Vissa människor är det möjligt att plocka upp samtalet precis där det slutade sist gång. Det spelar inte så stor roll om samtalet var i förra veckan eller för två år sedan. Relationen är helt enkelt sådan att den förblir oavsett hur lång tid som passerar. Andra vänskapsrelationer behöver mycket arbete för att de skall fungera. Där ett uppehåll på en månad kan innebära att en plötsligt är som främlingar för varandra. När jag var iväg hade jag förmånen att plocka upp ett samtal som sist fördes för nästan ett år sedan. En härlig känsla men samtidigt lite vemodigt att vi ses så sällan. Goda vänner borde en prioritera att omge sig med ofta!

Vår, utsikten i en annan stad, fika och solglasögon är onekligen en bra kombination!

Januari i korthet

Februari inleds med regn och mildare väder. Kanske är det trots allt så att våren nu är på väg. Egentligen på tok för tidigt att hoppas men jag kan som ändå inte låta bli. Januari var i år en synnerligen hektisk månad inser jag när den lagts till handlingarna. Mycket att göra men otroligt spännande och roliga saker nästan hela tiden.

 Månaden inleddes med renovering hemma. Jag har fått ett alldeles nytt rum att husera i och trivs fantastiskt gott. Så härligt med ett eget rum anpassat för både arbete och vila. Började även månaden med att hinna med två kalas. Ett för yngsta barnet som fyllt 11 år och ett för Regina som fyllt 25 år. Egentligen fyllde Regina år redan i november men då var ju jag ute och reste. Alltså sparade vi firandet till nu så det kunde göras ordentligt.

I mitten på januari blev det snö och ordentligt kallt. Jag tillbringade några dagar i Stockholm i strålande vackert väder. Kände mig varm om hjärtat när jag deltog i en manifestation för öppna gränser och att stoppa vinsterna i asylmottagandet. Att vara politiskt engagerad har känts tungt en längre tid när fler och fler väljer att se till sig själva istället för till det som är rätt och medmänskligt.

Under månadens andra del var det äntligen dags för inspelningarna av Smartare än en femteklassare att dra igång. Yngsta barnet är med i årets klass och vi ser verkligen fram emot att programmen skall börja sändas. Något som jag också sett fram emot var releasepartyt för boken Berättelser från Gamlestaden. Det kändes nästan overkligt att äntligen hålla i den tryckta boken och se mitt eget namn på omslaget. Den känslan kommer jag alltid att bära med mig, känslan av att jag nu faktiskt ser mig som författare på riktigt. Releasepartyt följdes av resa till Stockholm där jag tillbringade några dagar tillsammans med goda vänner, shopping, fest och god mat. Bättre än så blir livet nog inte!

Januari är också månaden då de politiska aktiviteterna drar igång igen. Min favoritaktivitet varje månad är när vi har fikaprat hemma i Munkedal. Det är precis så enkelt som det låter. Vi fikar och pratar! Att prata politik utan dagordning är inte ofta vi har möjlighet till så därför blir de där träffarna otroligt värdefulla och viktiga. Att ha utrymme att vara visionär och pröva sina tankar och dessutom dricka kaffe till det.

Varför en till?

Idag har jag startat upp en ny blogg. Varför då kan en ju undra, hur många bloggar kan egentligen behövas? Så många som behövs är kanske det allra enklaste svaret. Jag har under en längre tid känt att jag vill skriva mer politiskt. Det naturliga skulle ju då vara att helt enkelt bli mer politisk på VisaLiza. Samtidigt så är inte det här en politisk blogg. Det här är en blogg om stort och smått i livet och så mycket som möjligt om allt som rör vintage. Det är dock inte en politisk blogg! Sen är det ju egentligen svårt att dra gränsen för vad som är politik och inte. Skall en vara riktigt ärlig så är allt i livet egentligen politik.

Hur vi bor är i allra högsta grad en politisk fråga. Hur får en bostad se ut för att anses vara tillräckligt bra för att människor ska kunna bo där?  Byggs det tillräckligt med bostäder och har människor råd med de bostäder som byggs. Finns det bostad och arbete på samma ort?

Att välja att odla sin egen mat är onekligen en politisk fråga. Att välja att odla själv och att dessutom odla ekologiskt blir ett sätt att slippa köpa grönsaker. Det blir också en möjlighet att veta precis hur mycket arbete som krävs från frö till borg.

 Vintage är även det synnerlige politiskt. Dels är det en livsstil och med det ett uttryckssätt. Det fungerar nämligen alldeles utmärkt att vara både feminist och ha en passion för vackra klänningar, skor och handväskor. Fast främst handlar vintage enligt mig om kläders hållbarhet. Att det är något särskilt bra med kläder som tillverkats för femtio år sedan och fortfarande håller att användas. Det är en fin motvikt till dagens fast fashion. Att handla både kläder och saker på loppis är klimatsmart. Genom att dessutom skänka bort det jag själv inte har användning för bidrar jag till att skapa ett kretslopp för både saker och kläder. Bra för mig och riktigt bra för miljön.

Att fika är även det politik! När en väljer att gå ut och fika är det alltid klokt att fundera över hur de anställda har det. Får de avtalsenlig lön och bra arbetsvillkor? Det är enkelt att kolla upp om de helt enkelt har Schysta villkor och om så inte är fallet helt enkelt välja ett annat café. Mat som helhet är otroligt politiskt intressant. Hur har den tillverkats? Hur har den transporterats och vem har möjlighet att köpa maten? 

Hur vi mår är även det en politisk fråga. Träning och hälsa är något jag brinner för och jag är otroligt tacksam för att det är så. Däremot är det mycket som pekar på att vi svenskar mår sämre, att vi stressar, äter och sover dåligt. Detta trots att tillgången till kunskap är större än någonsin!

 Vem jag älskar är även det politiskt. I Sverige har jag möjligheten att gifta mig oavsett om den jag älskar är kvinna eller man. Jag har även möjlighet att bilda familj i en samkönad relation vilket även det är riktigt bra.

Det jag skriver om här på VisaLiza är således politiskt. Fast samtidigt är det en del av min vardag och det som jag tycker gör livet intressant och roligt. I den nya bloggen, den andra bloggen kommer det inte att handla varken om vardag eller om vintage. Den kommer istället att bara vara politisk.