Megaloppisen i Majorna

Igår var det megaloppis i Majorna i Göteborg och jag var där tillsammans med dottern Anna. Megaloppisen arrangeras av Hyresgästföreningen och är verkligen ett helt otroligt bra arrangemang. I år fyllde loppisen dessutom tio år! Konceptet är enkelt, Hyresgästföreningen har sökt tillstånd för loppisen och den som vill sälja behöver bara ta med sig sina grejer och hitta sig en plats att stå på. Det senare kan nog ha varit en utmaning med tanke på hur otroligt många säljare som var på plats. Anna och jag laddade upp med brunch när vi kom till Göteborg och spenderade sedan många timmar med att strosa genom Majorna och titta på både grejer och folk. Det var verkligen otroligt mycket folk på plats och det är tydligt att intresset för loppis är riktigt stort.

Anna och jag

Vilken lycka att hitta både väckarklocka och väska som är vintage!

Att gå på loppis är i min mening alltid roligt. Även de gånger då en inte hittar något. Fast det är klart att allra roligast är det när en gör oväntade och fina fynd. Tjusningen med loppis är att möjligheten alltid finns men en har inte en aning om vad en kan tänkas hitta. Jag är ju tämligen svag för vintageväskor vilket gör att jag inte kunde motstå denna fantastiska vita vintageväska. Lite för stor för att vara en handväska egentligen och lite för liten för att vara en övernattningsväska. Å andra sidan har jag en tendens att släpa med mig många saker i vardagen så kanske är den trots allt en perfekt vardagsväska för mig. Jag är också riktigt förtjust i gamla väckarklockor. Det är nästan en fördel om de inte fungerar eftersom jag inte riktigt står ut med ljudet. Däremot tycker jag att de är riktigt fina och omger mig gärna med dem. Denna röda klocka blev ett fint tillskott i samlingen.

Omöjligt att motstå när en hittar så mycket fint!

 Konstaterar att det egentligen inte finns någon anledning att köpa nytillverkade kläder med tanke på hur mycket fint en kan köpa second hand. På loppisen igår hittade jag en topp, en blus, en kjol, en klänning samt en vintageklänning från 50-talet i nästan perfekt skick. För alla kläderna betalade jag 130 kronor!

Morsdagspresenter från dottern

Dottern gjorde också flera riktigt fina fynd till sig. Dessutom köpte hon två morsdagspresenter till mig. Verkligen fint att få bli lite bortskämd! Vi var båda trötta men mycket nöjda med vår dag i Göteborg och jag hoppas att vi lyckas vara lediga och kan gå även nästa år.

Aktivera garderoben

Under april antog jag en utmaning från Stilkontot på Instagram som handlade om att aktivera sin egen garderob samt att införa ett köpstopp under en månad. Jag insåg redan från början att jag inte skulle lyckas helt med utmaningen eftersom den även gick ut på använda allt i garderoben. Med tanke på att jag landade på 175 klänningar när jag räknade in mina klänningar var det en enkel matematik att en enda månad skulle räcka till för att använda allt i garderoben. En skulle förvisso kunna fundera över antalet klänningar och ställa sig frågan om det verkligen är en rimlig mängd klänningar att ha. Det snabba svaret är att det är givetvis inte en rimlig mängd klänningar. Det lite längre svaret är att det ändå kan ses som lite försvarbart med tanke på att det allra mesta är köpt på loppisar eller Tradera. En hel del har jag även bytt till mig på klädbytardagar. Med åren har de nytillverkade plaggen i min garderob blivit allt färre. Det allra mesta går ju faktiskt att hitta ändå.

Klänning inköpt till näst äldsta dotterns student återanvändes på yngsta dotterns konfirmation

Att aktivera garderoben handlar om att använda det som redan finns där. Som jag redan har konstaterat är innehållet i min garderob tämligen stort. Alltså finns där plagg som sällan eller aldrig används. Vissa av plaggen var ganska enkla att sortera ut och skänka vidare till loppisar eller att lägga i högen för att ta med till nästa klädbytardag. En del saker vet en med sig att de inte kommer att användas igen.

Klänning från senaste klädbytardagen, loppat skärp och älskade favoritskor

Plaggen som är svårare är de som inte känns helt rätt av någon anledning men som en ändå tycker om och inte kan göra sig av med. För att aktivera dem kan det vara klokt att testa dem lite förutsättningslöst och matcha dem med sådant som en inte brukar matcha dem med annars. Andra smycken, en annan modell av skärp eller kanske ett par jeans till en klänning som en tidigare haft barbent.

Ljuvligt traderafynd som jag dessutom har även i orange

Jag har länge hävdat att livet är för kort för att gå klädd i tråkig kläder. Alltså ser jag till att alltid planera mina outfits för hela veckan och hänger fram dem på garderoben. På så vis är jag alltid genomtänkt klädd och sparar dessutom tid varje morgon. Jag är verkligen inte någon morgonmänniska vilket gör att varje minut om morgonen är dyrbar. Att slippa tänka på vad jag ska ha på mig gör verkligen min morgon mindre stressig vilket onekligen är uppskattat. Planeringen har dessutom underlättat att aktivera garderoben. Även efter utmaningen har jag fortsatt att plocka fram plagg som sällan används. 

Sköna hemmakläder

Att fota sina outfits under trettio dagar visade sig vara en utmaning i sig. Det krävdes en del planering för att hitta bra platser att fota outfits på eftersom jag var en hel del på resa. Fast den största utmaningen kom när jag fick ryggskott och bara ville gå klädd i myskläder. Dem ville jag ju inte visa upp på bild tänkte jag. Å andra sidan är de där mysiga hemkläderna en viktig del i garderoben. Det där som en längtar efter att byta om till efter en lång dag på jobbet. De där plaggen som en har när en grejar hemma, går ut med hundarna eller bara sitter och slappar vid TVn i. För min del hamnar de där kläderna aldrig på bild annars men de är en viktig del av min garderob. För även om jag älskar vackra kläder så är det kanske inte det mest praktiska alla gången!

Vardagsoutfit som är både snygg och bekväm

Det var en tankeväckande utmaning på många sätt. Dels för att jag behövde fundera över min egen konsumtion. Även om jag sedan många år tillbaka sällan handlar nytillverkat så shoppar jag ändå betydligt mer kläder än vad jag egentligen behöver. Förvisso vintage, second hand, loppis och så vidare men det är ändå klokt att fundera över den. Kläder är förvisso ett intresse för mig men det finns ju också en rimlighetsnivå även för mig. Att ge sig själv ett köpstopp är nyttigt! Det ger perspektiv och eftertanke och för egen del har det fått mig att återigen tänkta till, tänka om och framförallt att aktivera min egen garderob.

En räddad klänning

I slutet av sommaren hittade jag en riktigt fin vintageklänning på Emmaus i Göteborg. Konstaterade snabbt att den var i behov av lite omsorg för att åter kunna användas och vara till glädje och nytta. Sömmarna under båda armarna hade gått upp, fållen hade släppt på några ställen och dessutom saknades två knappar. Just knapparna kändes tråkigt eftersom klänningen hade fina klädda knappar i samma tyg som klänningen. Prövade klänningen trots dess brister och konstaterade att jag skulle ångra mig om jag inte köpte den. Klänningen satt ju trots allt helt perfekt och är verkligen en riktig vintagepärla som förtjänade att få komma ut i världen på äventyr igen.

Loppisfynd med fin prislapp

Blir alltid så glad av att handla på Emmaus eftersom de på prislappen talar om vilken nytta det gör att handla hos dem. Förutom att bidra till den internationella solidariteten är det ju bra för miljön att handla loppis vilket gör det till ett himla fint koncept.

Loppisfyndade knappar

Första prioriteten för att kunna rädda klänningen blev att hitta nya knappar. Köper alltid knappar på loppis, dels för att det i regel är finare knappar än nytillverkade men också för att det blir betydligt billigare. Nackdelen är att en ibland kan få leta länge innan en hittar passande knappar om en har otur. Den här gången hade jag tur och hittade flera fina knappar som skulle kunna passa. Dessutom hittade jag en söt lite aftonväska som också fick följa med hem. Knapparna som inte passade till just den här klänningen sparar jag till framtida projekt. Har en låda med loppisknappar som jag alltid börjar med att titta i när det är dags för knappbyte. Köper ofta koftor på loppis som är av nyare datum och de har ofta riktigt tråkiga knappar. Att ersätta tråkiga plastknappar med fina vintageknappar är alltid ett fint lyft.

En perfekt vintageklänning för höst och vinter

Att laga sömmarna och sy i nya knappar tog ungefär två timmars arbete. Helt klart väl investerad tid med tanke på vilken fin klänning jag nu har. Varm och skön för vintern och dessutom i en härlig färg med lite glitter i. Uppklädd men ändå helt perfekt till vardags och i min mening en mycket användbar klänning.

Jag valde knappar i lila som passar fint till klänningen. Lite roligt att det är helt oanvända knappar som satt på en karta när jag köpte dem. Nu är min klänning redo att användas under lång tid framåt. Kan inte låta bli att fundera över klänningens historia och vem som haft den innan mig. Hur länge har den varit trasig och inte blivit använd? Fint ändå att någon valde att skänka den till en loppis istället för att slänga den med tanke på att den just var trasig.

Hundra klänningars rimlighet

Jag har inte riktigt haft ordning på mina kläder i det nya huset utan haft dem spridda lite här och var på grund av platsbrist. För någon vecka sedan fick jag äntligen ordnat ordentligt med garderober och kunde strukturera upp mina kläder. Konstaterar med det att rörigheten hade viss fördel eftersom jag då inte hade koll på hur mycket kläder jag egentligen har. Funderade på hur jag bäst skulle organisera kläderna och började sortera ut alla klänningar och hängde dem för sig. Någonstans i processen ställde Regina frågan till mig om hur många klänningar jag egentligen har. Vi har genom åren diskuterat min förkärlek för skor och det faktum att jag äger tämligen många par höga klackar. Däremot hade jag aldrig räknat efter hur många klänningar jag äger. När alla klänningarna hängde så fint på rad framför mig då blev jag helt enkelt nyfiken på hur många de egentligen var och räknade in hundra klänningar. Jag skulle alltså kunna ha på mig olika klänningar de kommande hundra dagarna.

En härlig vintageklänning som är en favorit om sommaren

Svårt det där med balans när en har ett intresse för kläder. Det är ju lätt hänt att det blir lite många klänningar. Ser jag en tjusig vintageklänning som passar ja då är det ju helt omöjligt att motstå. Chansen kommer ju inte igen om en låter klänningen hänga kvar.

En och en annan klänning i garderoben är nytillverkad och nyinköpt!

Även om min garderob till stor del består av vintagekläder så finns där också en hel del nytillverkat. Under förra året hade jag bestämt mig för att inte köpa nytillverkade kläder under hela året. Istället skulle jag handla loppis, tradera och liknande. Med några avsteg under året lyckades jag ganska väl i min ambition. Mitt beslut innebar däremot inte att jag slutade shoppa utan jag förflyttade egentligen bara min konsumtion från nytt till lite mer hållbart.

Älskar denna klänning som jag fyndade på Tradera förra året

Att se kläder som en del av ett kretslopp känns klokt. Att det jag inte har användning för det skänker jag vidare eller säljer och låter det bli till glädje för andra. Det var just det som var anledningen till att Erika, Regina och jag arrangerade en klädbytardag i Munkedal i våras. För att kläder ska komma till användning och bli till glädje på nytt.

En del av mitt klänningsarkiv

 Jag har länge hävdat att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Med det som motto har jag fyllt mitt klänningsarkiv med många alldeles ljuvliga, vackra, tjusiga, söta, eleganta klänningar. Det finns nog inte en enda tillställning i livet som jag inte har en passande klänning till!

Ännu ett fint loppisfynd, men vägrar kalla den vintage då den är från 80-talet och yngre än vad jag är!

Någonstans infinner sig frågan om hundra klänningars rimlighet! Är det verkligen rimligt att kunna ha olika klänningar i hundra dagar i följd? Det är nog dags att inventera klänningsarkivet och fundera över om alla dessa klänningar verkligen används och kommer vara till glädje för mig eller om de kan få dansa vidare med någon annan. Samtidigt vet jag att det där är en svår process, jag är ju smått förälskad i alla mina vackra klänningar. Så kanske är hundra klänningar rimligt men inte fler! Väljer därför att inleda processen med att införa ett totalt shoppingstopp under juli och augusti och se till att verkligen använda mina hundra klänningar!

En klänning för lagom varma dagar

För tre år sedan hittade jag en riktigt fin röd klänning på en loppis lagom till första maj. Det är en ofta använd vintagepärla i min garderob men också en klänning som kräver viss planering för att kunna använda. Den är nämligen i äkta polyester från 60-talet vilket innebär att det absolut inte får vara för varmt när den används. Rött passar toppenfint till jul vilket gör att i december är detta en flitigt använd klänning tillsammans med en kofta och tjocka strumpbyxor.

Till första maj vill jag gärna både klä upp mig och klä mig i rött, för mig är det ju trots allt en av årets stora högtidsdagar. Förra året satsade jag på långärmad klänning i polyester från 70-talet och var mycket tacksam över att solen lyste med sin frånvaro. Kortärmad polyester är inte ett riktigt lika vågat val men jag tittade noga på väderleken innan jag bestämde mig för vilken klänning jag skulle välja. Det fina skärpet fyndades på samma loppis i början av förra sommaren och kostade hela tio kronor. Älskar verkligen de där resårskärpen från 80-talet. De är lätta att använda och lyfter varje outfit. De fina skorna premiäranvändes första maj och har budats hem via Tradera. Konstaterar att de där klackarna representerar rekordet i skogarderoben med sina fjorton centimeter. klackhöjden till trots är det en riktigt bekväm. Gillar ju att få chansen att känna mig riktigt lång!

En röd vintageklänning för lagom varma dagar är kanske inte den mest lättanvända men den är ändå en kär favorit. Nu hoppas jag dock att det kommer dröja många månader innan vädret åter är lagom varmt. Nu njuter jag av den härligt sköna sommaren och vågar tänka tanken att det kanske är så här det kommer att vara ända fram till i början av september!

Det som skulle ha varit vår

Mars skall ju vara en vårmånad men så har det verkligen inte känts i år. Snarare har mars varit mer vinter än många vintermånader. Det har varit kallt, snöigt och grått och det har verkligen känts som att vintern aldrig skulle ta slut. Snö, mörker och kyla hör som bekant inte till mina favoriter vilket gör att jag känt mig gnällig och plågad över den ständiga vintern. Min cockerspaniel Ida har däremot älskat att vintern stannat så länge som den gjort. Snö är i hennes mening det absolut bästa som finns och något som ständigt gör henne lycklig.

Ljuvliga krokus i ett soligt läge i trädgården

Den allra sista dagen i mars upptäckte jag att det växer krokus i min trädgård vilket kändes som ett löfte om att vintern till sist är slut!

Kurs, politik, årsmöte och lite tid för vila hemma också

Jag brukar förundras över hur mycket en enda månad kan rymma och vad gäller mars är det inte något undantag. De allra första dagarna i mars var hektiska då jag hann med att hålla en pedagogisk ledarutbildning vilket var en riktigt rolig utmaning. Sedan följde några dagar i politikens tecken vilket känns oundvikligt under ett valår. När Socialdemokraterna i Munkedal hade årsmöte 6 mars var det dags för medlemmarna att fastställa valsedeln till kommunfullmäktige. Jag fick det otroligt fina förtroendet att stå som nummer ett på listan och vara vår kommunalrådskandidat. Det om något kommer att bli en utmaning framåt!

Styrelsemöte och 90-års jubileum på Viskadalens folkhögskola

Internationella kvinnodagen tillbringade jag på Viskadalens folkhögskola i Seglora. Skolan firade 90-års jubileum och passade då på att bjuda in till föreläsningar. Bland annat pratade S-kvinnors förbundsordförande Carina Olsson om den feministiska kampen i ett historiskt perspektiv. Förutom föreläsningar hanns det också med en långpromenad i vinterlandskapet. Även om det alltid är vackert runt Viskadalen så hoppas jag verkligen att det inte är någon snö kvar nästa gång jag kommer dit.

Träning, bra vanor och kvalitetstid med kidsen

 När det är kallt och grått vill jag helst bara krypa ner i sängen och sova. Det går liksom inte att peppa igång mig när det är kallt. Alltså gäller det att tvinga sig själv att komma igång! Att äta uppiggande frukost och se till att komma iväg till gymmet är två saker som alltid ger mig lite mer energi. Att dessutom få tid att umgås med kidsen en heldag utan några måsten är också sådant som ger energi och välbefinnande.

Hemma i blå huset

 När våren dröjer får en se till att låta det blomstra inomhus istället. Så här års har jag alltid tulpaner hemma vilket gör det vårfint hemma. Den märkliga maten till vänster i bilden ovan är nog den mest glädjande maten någonsin. Regina hittade en kokbok på bokrean som vi båda två köpte och sedan skulle testa. Valet föll på en rawfood korsning mellan sushi och tacos. Det tog nästan två timmar att få maten klar och det var ju tur att det var gott när vi väl var klara. Konstaterar att det hade nästan inte spelat någon roll om det varit gott eller ej så mycket som vi skrattade under tiden vi lagade maten. Har däremot svårt att se att det kommer bli en frekvent tillagad rätt här hemma.

Lunch, sol och glasspremiär

Även om värmen inte riktigt kommit ännu så har solen återvänt vilket är ljuvligt. Om det är soligt då gör det nästan inget att det är kallt ute. Fast några lite varmare dagar har det blivit och då passade vi på att ha glasspremiär på altanen. Jag har verkligen saknat att kunna sitta ute på altanen och fika och njuter av varje möjlighet.

En alldeles vanlig måndag bjöd Sophie hem Regina och mig på lunch. Vilken lyx mitt i vardagen att få komma till ett vackert dukat bord och dessutom bjudas på otroligt god mat. Mat och prat med goda vänner hör verkligen till två av livets bästa kombinationer i min mening.

Outfits och utsikt

 Två dagar i mars tillbringade jag på Vann tillsammans med ABF i hela Västra Götaland. Runt hundra folkbildare samlades under två dagar för samtal, workshops och inspiration. En riktigt fin energipåfyllning och det dessutom i en otroligt vacker miljö. Som alltid tycker jag om när en har chansen att klä upp sig till middagen och den här gången blev det en riktigt tjusig klänning från 70-talet som jag fyndat på Tradera. Härligt grön och satt helt perfekt, det var som om den var sydd för att passa just mig!

Petra och jag på kongress, tid i solen och givetvis lite tulpaner

Det skulle vara så lätt att bara klaga över vintern som aldrig vill ge med sig och tänka att mars varit en dålig månad. I själva verket har det varit en riktigt fin och som alltid mycket händelserik månad. Det har funnits stunder med en kopp kaffe på altanen, jag har haft fantastiskt vackra tulpaner här hemma, har umgåtts med familj och med fina vänner. Allt sådant där som gör livet lite extra bra!

Vårblommor, Fjällbacka och Örekilsälven

Avslutade mars med att fira påsk och att njuta av vårsolen. På långfredagen var det verkligen ljuvligt väder när jag var i Fjällbacka. På påskafton fylldes det blå huset till bredden av gäster för att fira påsk. Vi åt god mat, pratade och kvällen blev sen innan alla hade åkt hem. Det hann faktiskt bli natt och ny månad innan alla lampor släkts och det blå huset blev tyst och stilla.

Lila lyckoträff

Jag har under en längre tid letat efter en ny vinterkappa eftersom jag tröttnat på att laga den jag har. Det finns en gräns för hur många gånger en vill ta sig an att laga fodret på en kappa som börjar bli allt mer nött. Den har dock tjänat mig väl och funnits med i flera år och hade den bara varit hel hade jag gärna haft den kvar. Att köpa kappa när en är kort är dock inte helt enkelt och det blir ju inte enklare när en vill handla second hand. Hittar jag en fin kappa får jag hålla tummarna för att den finns i rätt storlek eftersom det ju inte finns flera av samma sort när en loppisshoppar. Att köpa en ny kappa kräver därför en ganska stor dos av tålamod.

I fredags fick jag lite oväntad ledighet mellan två möten i Göteborg och passade då på att ta en titt på Myrorna vid Järntorget. Precis när jag skulle gå såg jag en lila kappa som hängde på ställningen för provade kläder. Jag hade därför missat den när jag gick igenom alla kapporna.

Tänk vilken lyckoträff att hitta en kappa i min favoritfärg och i min storlek dessutom! Min gamla kappa hade också en hög krage som går att knäppa och jag har letat efter en liknande utan resultat. Därför blev jag särskilt glad över att hitta denna fina kappa.

Den svarta sjalen är inte ett loppisfynd men den är äkta vintage från 70-talet. Min mamma skulle nog fortfarande hävda att den är hennes eftersom min moster stickade den till henne. Jag hävdar dock att jag har besittningsrätt eftersom jag har haft den och använt den de senaste tjugofem åren.

Jag tycker om att ha en stor stickad sjal till kappa. Dels för att det är snyggt men främst för att det är praktiskt. Det är så varmt och skönt att ha en sjal över axlarna och gör att kylan blir lite mer uthärdlig helt enkelt.

Finfina loppor

Barnen har fortfarande jullov och idag bestämde vi oss för att äta lunch på stan och sedan ta en loppistur. Jag älskar verkligen att gå på loppis eftersom en aldrig vet vad en kommer att hitta.

Den här dagen gjorde jag synnerligen bra fynd! Blusen som ligger underst är hemmasydd och är i stort sett ett konstverk. Fantastiskt många fina detaljer och otroligt fint gjord. Blir lite nyfiken på människan som varit så kreativ och skapat ett så vackert plagg. Förutom den hittade jag också en fin topp och en poncho.

Något jag alltid tittar efter på loppisar är knappar. Just nu var jag på jakt efter knappar till en blus jag köpt på Tradera som visade sig sakna några knappar. Riktigt irriterande men idag hittade jag fina knappar som jag kan byta ut dem med. De fina knapparna på kartong har jag inte något speciellt plagg som jag tänkt mig till men de var så fantastiskt fina att jag var tvungen att köpa dem. Tror att de kommer att verkligen lyfta det plagg som jag till sist sätter dem på. Den lilla aftonväskan var också en sådan där sak som jag inte kunde låta bli. Vintageaftonväskor är onekligen min svaghet!

Årets slut

Jul och nyår har passerat och januari är här med milt men regnigt väder. I december önskar jag mig alltid lite snö. Vill gärna att det skall vara så där julkortsvacker när det ändå är jul. Lite snö bjöds det dessutom på under december även om själva julen var grön.

Torps herrgård i vinterskrud

Även om jag är tämligen skeptisk till snö och kyla kan jag inte hävda annat än att vintern blir vackrare när den är vit. Det kan dessutom bli så andlöst vackert att jag måste stanna och fotografera.

Kurshelg, advent och marsvinsbad

Månaden inleddes med lätt pudersnö och ett löfte om en vit jul. Jag hade förmånen att ha med mig yngsta barnet som prao när jag höll kurs i Vänersborg. Dessutom hann vi med att fira första advent den helgen och hade ändå tid till annat smått och gott. Bland annat att bada marsvinen. I alla år jag har haft marsvin har de avskytt att bli badade men marsvinet Greta är det stora undantaget. Hon fullkomligt älskar att bada och älskar att bli ompysslad.

Flera påminnelser om vikten att ta vara på varje ögonblick i livet!

Inledningen av december innehöll en sådan blandning av saker. Jag var hemma i Kungälv en sväng för att hålla en workshop. Märkligt nog lyckades jag få tiden att räcka till för att också fika med mamma vilket jag inte riktigt hunnit med under hösten. De gånger jag har haft vägarna förbi har hon varit på språng eller så har min tid varit allt för knapp. Jag var på en helt märkligt fin begravning när en av mina väninnor begravde sin make. Märkligt fin känns som rätt beskrivning eftersom jag aldrig tidigare suttit och smålett på en begravning. Det var så rätt stämning och så fint i allt det hemska och jag är tacksam över att det blev precis så.

Lite vinter och lite bokrelease

När jag var ungefär femton år lärde jag känna min kamrat Evert. En klok man som har gett mig många kloka råd genom åren. Dessutom en man med ett synnerligen spännande liv som han nu har skrivit en bok om. Boken heter Mitt namn är Evert och handlar dels om åren då han satt i riksdagen men också om så mycket mer han hunnit med i sitt drygt nittioåriga liv. Det var så fint att få vara med på bokreleasen av hans bok och få höra alla fina hälsningar till honom samt höra honom berätta en del av historierna i boken. Det är lite märkligt att lyssna till någon berätta om historien, den stora historien som rör ett land samtidigt som det var en del av hans alldeles vanliga vardag.

Fula jultröjor, pepparkakor och julklappar

Den lilla snön som kom regnade bort lagom till jul men jag ersatte julkänslan med att ta på mig min fulsnygga julkofta, spela julmusik och baka pepparkakor. Regina och Sophie och min fyraåriga lilla kompis kom hit en onsdag före jul. Vi åt galet god pizza med pesto, grönkål och granatäpple, åt massor av de nybakade pepparkakorna och bytte julklappar. Kvällen var väldigt sen innan gästerna sa hej då vilket onekligen är tecken på en bra kväll.

Jufirande, gran och klappar

Själva julen inleddes med en traditionsenlig tur till Liseberg. Barnen åkte allt de förmådde och hann med medan vi vuxna nöjde oss med att strosa och dricka kaffe. Själva julafton tillbringades i Hult med en ovanligt tjusig gran. Jag brukar hävda att årets gran är den tjusigaste men i år menar jag det verkligen. Attans vilken praktfull gran vi hade i år. Julafton innehöll allt som sig bör i form av god mat, godsaker, klappöppning, ännu mera mat och filmtittande. Ganska lagom men himla fint!

Födelsedagsfrukost, shopping och nyår

De sista dagarna på året hör alltid till de viktigaste eftersom det är då yngsta barnet fyller år. Den här gången hela tretton år och det firades med en shoppingdag i Göteborg tillsammans med min syster. Många fina fynd gjordes men vi var helt slut när vi lämnade stora staden. Nyårsafton firades i det nya huset vid älven och jag kan konstatera att det är ett hus som passar för kalas. En ganska stillsam tillställning med många skratt. Mest nöjda och mest irriterade med kvällen var vovvarna Ebba och Ida eftersom min syster hade med sig hunden Svante. Å ena sidan var han rolig att leka med men mina gamla tanter tyckte att valpen var lite jobbig efter ett tag. Nåväl, han blir äldre och de kommer att vänja sig vid honom. Det blev en fin avslutning på ett märkligt år. När jag tänker tillbaka på året som gått har jag nästan svårt att peka ut vad som varit de största händelserna eftersom det varit ett år så fullt av liv. Att blicka tillbaka på året som gått får helt enkelt bli en syssla för en annan dag. Just nu nöjer jag mig med att lägga december till handlingarna.

En kväll, tre klänningar!

Jag är lite ambivalent när det gäller nyår. Ibland vill jag inget hellre än att gå på stort galej, få klä upp mig riktigt tjusigt och komma hem först när det blivit morgon på det nya året. Andra år, som nyår 2016 då vill jag inget hellre än att sitta i soffan, titta på film och äta fiskpinnar och makaroner. Det är faktiskt precis vad som var nyårsmiddagen 2016. Fast ibland kan en ju välja lite mittemellan tänker jag. Att stanna hemma, ha gäster, klä upp sig tjusigt och äta något lite mer spännande än just fiskpinnar.

Min nyårsoutfit

Jag hävdar ju med bestämdhet att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder och då kan en ju egentligen inte låta bli att klä upp sig när det är nyårsafton. Den inställningen till livet har gett mig många tillfällen att klä upp mig och på så vis få användning för kläderna i min garderob. Däremot är det nog också så att just den inställningen till livet har gjort att jag har gett mig en tämligen välfylld garderob. Förvisso använder jag mina kläder och skor och försöker att bara ha sådant som används i garderoben. Däremot är det sällan jag har mer än en outfit per dag vilket gör att det måna gånger dröjer länge mellan att en del av mina kläder används. Fördelen med en välfylld garderob är att då finns det kläder att låna ut. Så igår var tre av mina klänningar på olika nyårsfiranden! Min tjusiga klänning från 70-talet köpte jag på en loppis för ganska exakt två år sedan. Från början hade jag tänkt korta av den men det blev aldrig av. När jag till sist skulle ta tag i att lägga upp den konstaterade jag att jag vant mig vid längden och bestämde mig för att låta den vara. 

Dottern Annas nyårsoutfit

Dottern Anna skulle på nyårsfest och bad att få låna en klänning. Valet föll på en klänning som jag ännu inte haft tillfälle att använda. Det är en helt fantastisk klänning från 60-talet som ger mig dubbla känslor varje gång jag ser den. Å ena sidan är den otroligt fin med helt fantastiska detaljer å andra sidan får jag ständigt dåligt samvete just för att jag inte har använt den ännu. Alltså kändes det riktigt roligt att få möjligheten att låta klänningen komma ut och luftas lite istället för att ständigt hänga i min garderob. Nu kan den få hänga ett tag till utan att jag behöver ha dåligt samvete. Klänningen hittade jag på Beyond retro för drygt ett år sedan. Jag såg den fantastiska turkos färgen tvärsöver affären och var övertygad om att jag hittat en fantastisk klänning och så visade det sig också vara. En helt otroligt klänning som dessutom var i helt rätt storlek.

Reginas nyårsoutfit

Regina skulle även hon på nyårsfest och lånade en svart enkel men elegant klänning. Lilla svarta är onekligen alltid ett säkert kort. Den här klänningen köpte jag på Tradera i våras och har hunnit använda den många gånger både till vardags och till fest. Just det där att den är enkelt gör det möjligt att ha den i vardagen men samtidigt har den en elegans som gör att den skulle passa utmärkt på ett cocktailparty på 60-talet. Till skillnad från de båda andra klänningarna är detta inte en vintageklänning men den har i min mening helt rätt stil oavsett.

Att låna kläder av varandra är ett fiffigt sätt att ha en ny outfit till ett särskilt tillfälle utan att för den sakens skull behöva köpa något nytt. Känns fint att tre av mina klänningar kommit till användning på nyår istället för bara en enda.

Fulsnyggt

För några år sedan hittade jag en alldeles gräslig kofta på loppis och lyckan var total. Jag hade letat en tid efter en gräslig jultröja, en sådan där som de alltid har i amerikanska filmer men inte hittat någon. Besökte min syster som då bodde i Dublin och där var utbudet stort men jag kände mig lite snål. Även om jag ville ha en alldeles gräslig tröja som en kul grej så kändes det inte lika roligt att betala mycket pengar för ett plagg som inte kommer att användas särskilt ofta. Trenden med fula jultröjor hade inte slagit igenom här hemma ännu vilket gjorde att utbudet på loppisarna var tämligen begränsat. Faktiskt var det helt obefintligt insåg jag efter en tid och gav upp tanken på en jultröja. Så en dag när jag var på en loppisrunda och i stort sett var klar då hittade jag en kofta som hängde helt fel. Den var trasig på flera ställen och saknade någon knapp, trots det var den precis vad jag hade letat efter. Med tanke på koftans skick betalade jag nästan ingenting för den. Däremot fick jag lägga några timmar på att laga hål och att sy i den saknade knappen. Som tur var följde en extraknapp med i koftan vilket gjorde jobbet lite enklare. Funderar dock på att byta ut alla knapparna eftersom de är i plast och blivit ganska skavda med åren. Har därför börjat leta på loppis efter tjusiga guldknappar i rätt storlek för att göra koftan helt perfekt. Just knappar är något som jag alltid letar efter på loppis i första hand. Dels för att det blir betydligt billigare men också för att det är ett smart sätt att återbruka. Dessutom brukar knappar av äldre modell vara av god kvalitet och många gånger väldigt fina.

Lägg märke till fickorna som ser ut som vantar!

Det hade varit så enkelt att sortera bort julkoftan som ett hopplöst projekt. Den var ju trots allt trasig och inte i användbart skick. Även om det tog lite tid att laga koftan var det helt klart värt arbetet. Främsta anledningen till att det tog så pass lång tid som det gjorde beror på att jag inte är särskilt duktig på att sy. Jag kan sy men det tar tämligen lång tid och arbetet är ofta kombinerat med djupa suckar och ett antal svordomar. Trots mina tillkortakommanden när det gäller sömnad brukar jag som regel tycka att det är värt att lägga tid på att lappa och laga.

Julkoftan matchad med en blus i fyrtiotalsstil från Daisy Dapper och en kjol i samma stil

Min loppisfyndade julkofta är verkligen helt gräslig och alldeles underbar. Den är precis vad jag ville ha när jag började leta efter en jultröja och är nöjd över att jag inte föll för frestelsen att kliva in i någon av alla butikerna i Dublin och köpa en nytillverkad.

Julkofteselfie i spegeln

Gillar att koftan passar både till min lite tjusigare vintagestil och till ett par jeans och t-shirt. Känner jag att jag vill gå ett steg längre har jag dessutom ett par himla tjusiga julgransörhängen som kompletterar fint. Både kofta och örhängen är så fula att de helt enkelt blir snygga, fullt logiskt!

Den tjusigaste vintageklänningen

När det är dags för tjusiga tillställningar som bröllop då vill jag gärna passa på att vara lite extra piffig. Även om jag starkt tror på att använda både finkläder och finporslinet även till vardags så är det ändå en möjlighet att göra det där lilla extra. Redan i vintras när inbjudan till bröllopet på Irland kom började jag fundera över vad jag skulle ha på mig. Vid första titten i klädkammaren var valet givet! Jag skulle så klart ha på mig min fina femtiotalsklänning som jag köpte sist jag var i Dublin. Den är i perfekt skick trots sin ålder och är en av mina bästa vintageklänningar. Den är väldigt användbar eftersom den beroende på accessoarerna kan bli både enkel och mycket tjusig.

Jag har tränat på lite nya vintagefrisyrer men konstaterar att det är skön med säkra kort. En loop i luggen och håret uppsatt med kammar fungerar alltid och är enkelt att göra. Själva frisyren tar bara några minuter att göra. Det som är tidskrävande är att locka håret. Jag har lite dåligt tålamod med just lockar och orkar oftast inte. Lite synd eftersom lockar verkligen lyfter en vintagefrisyr.

Klänningen är ganska mörk vilket gör att den passar bra att använda på vintern. Med ljus väska och ljusa skor känns den däremot sommarfin.

Accessoarerna var en blandning av gammalt och nytt. Aftonväskan är ett loppisfynd som inte kostat många kronor. Den är en favorit eftersom den rymmer precis det en behöver ha med sig under en tillställning. Skorna köpte jag förra sommaren och hade letat länge efter dem. Jag ville ha ett par ljusa peeptoe men det visade sig vara svårt att hitta. Gillar att de passar till tjusiga tillställningar lika gärna som till jeans. Halsbandet är äkta vintage som jag fått i present av min lillasyster. Örhängena köpte jag på rea för tio kronor tidigare i år. De är i alldeles äkta plast men ändå fina.

En anledning till att jag älskar tjusiga tillställningar är inte bara själva festen utan också planeringen innan. Förväntan och planering är nästan lika stort som själva dagen i sig. Nu finns det inte fler tjusiga tillställningar i årets planering men det finns gott om tjusiga klänningar som borde få chansen att användas alltså gäller ser att planera in mer tjusighet framöver.