Minimalismen stressar mig!

Att inte ha så många saker har blivit något av ett ideal och det har blivit lite fult att samla på sig saker. Det finns gott om tips på hur en effektivt rensar både i hemmet och i garderoben och på så vis får en enklare tillvaro. Jag tror att livet säkert är enklare om en har ordning och reda och inte har fler saker än vad som är enkelt att hålla ordning på. Samtidigt blir jag så otroligt stressade både av minimalismen som ideal och av pressen att rensa. Jag vet att jag har saker ståendes i förråd och lådor som jag inte använder, som jag borde göra något åt men jag har inte tid och orkar helt enkelt inte. Samtidigt får det mig att känna mig som en slarvig människa som inte tar tag i sakerna och ordnar upp dem. Jag är ju dessutom en varm förespråkare av kretsloppstänkande när det gäller både prylar och kläder. Att det jag inte använder lämnas vidare till en loppis för att på så vis bli till glädje och nytta för någon annan. Då blir det lite motsägelsefullt att ställa in saker i ett förråd och stänga dörren. Samtidigt inser jag att var sak har sin tid och just nu ryms inte rensande i mitt liv. Trots det känner jag mig stressad över de där lådorna som jag vet att jag tids nog behöver ta tag i.

Nystädat och fint hemma i ungefär tio minuter

Att ha saker som bara står är inte något jag egentligen önskar mig. Helst skulle jag vilja ta en dag då jag röjer och kör till loppis eller till tippen. Däremot är inte minimalism ett ideal som passar mig. Jag tycker om saker och samlar gärna på mig sådant som jag tycker om. Det är ju sakerna som gör skillnaden mellan att ett hus är ett hem och inte bara ett hus. Mitt hem är en blandning av mestadels gammalt där mycket är loppisfyndat och annat kommer från barndomen eller är sådant jag fått eller ärvt. Mitt vardagsrum är ett typiskt exempel på detta eftersom soffan och träborden och skänken kommer från olika loppisar, fåtöljen har jag fått av min syster och fotpallen kommer från Regina. Bokhyllan och det runda bordet är nyinköpta i höstas och skänken där TVn står hittade jag på en köp- och säljgrupp på Facebook. Taklampa var svårt att hitta någon jag trivdes med så till slut beställde jag en ny och gav upp att leta på loppisar.

Blickfång bredvid TVn

Alla små ljusstakar och vaser och inredningsprylar är sådant jag samlat på mig genom åren. Det nyaste tillskottet är den handgjorda runda skålen som jag köpte i Namibia tidigare i år. Fint att kunna se hur den gjordes och även ha möjligheten att stötta lokalt hantverk.

Den ryska dockan var en present jag fick som barn

Min ryska docka låg i flera år i den där lådan med minnessaker längst in i förrådet. Den packades ner för säkert 25 år sedan men fick komma fram igen för några år sedan. Som tonåring tyckte jag den var fånig och kunde inte alls tänka mig att ha den framme. Nu är jag glad att den bara packades ner istället för att rensas bort och skänkas vidare. För så kan det ju också vara många gånger, att något inte känns rätt i stunden men att det kommer kännas rätt lite längre fram.

Den låga bokhyllan intill kaminen stod i huset i Hult när vi köpte det. Har varit på väg att göra mig av med den fler gånger men alltid hejdat mig eftersom den är så praktisk. Har också tänkt många gånger att jag skulle måla om den men har aldrig tagit mig tiden. Den är nött och lite skamfilad men jag har kommit fram till att det är precis så som jag vill ha den och låter den därför vara precis som den är. Jag är ju lite av en samlare och alla mina fina resväskor är ett bevis på detta. Jag kan verkligen inte motstå gamla resväskor. Dels för att de är så fina och dels för att jag alltid börjar fundera över vilka resor de varit på innan de hamnat hos mig. Förutom att de är fina är de praktiska eftersom det går att förvara saker i dem.

Alla dessa saker gör mitt hem till en trivsam plats att vara på. Jag är fortsatt stressad över allt det där som jag borde rensa och gå igenom. Fördelen är dock att det finns kvar även en annan dag och då kanske jag har mer tid!

Loppiskomplettering

För några år sedan hittade jag fem söta glas på en loppis.Trots att jag verkligen gillade dem så köpte jag dem inte. Märkligt nog fanns de kvar på loppisen under lång tid och efter ett tag konstaterade jag att det var nog meningen att jag skulle ha dem. Det som fått mig att tveka var just att det bara var fem glas. Konstaterade att det egentligen var en lite fånig anledning till att tveka inför att köpa dem eftersom det ganska sällan behövs fler glas än så. Nåväl glasen packades noga in i tidningspapper, betalades och fick följa med hem. Genom åren som gått har jag i stort sett varje gång jag har använt dem känt mig så nöjd över att jag köpte dem eftersom de verkligen är söta. Om sommaren är det de absolut bästa saftglasen och de livar upp en enkel dukning om en skall ha gäster. Så länge som gästerna till bords inte är fler än fem.

Charmen med loppisar är i min mening att en aldrig vet vad en kommer att hitta. Det gör det lite mer spännande men också lite mer utmanande. Om jag letar efter något särskilt kan det onekligen vara frustrerande att inte hitta det jag söker. För en tid sedan åkte Regina och jag lite spontant in till en loppis i Uddevalla. Vi hade egentligen inte tid och det var ganska kort om tid kvar till de skulle stänga. Jag var egentligen inte ute efter något särskilt utan det var mest roligt att komma iväg och titta lite. Längst ner på en hylla hittade Regina tre glas med gröna blommor på som hon gjorde mig uppmärksam på. Tänk så fint att kunna komplettera mina loppisglas och genom det faktiskt kunna duka för åtta gäster till bords.

Jag har en låda här hemma där jag har börjat packa ner saker som jag rensat ut. En del av innehållet i lådan är uddaporslin och glas. Innehållet i lådan gör mig lite glad, dels för att jag rensar ut sådant som jag inte använder men främst för möjligheten de skapar. Någon rensade ut tre blommiga glas vilket gjorde det möjligt för mig att komplettera. Nu ger jag någon annan samma förutsättning, det vill säga om personen ger sig ut på loppistur med förhoppningen om att kunna komplettera det som finns i de egna skåpen.

Att resa bort och komma hem

Lördagen inleddes med en tur på stan i Windhoek. Med besök på ett hanterkscenter, fika på stan och en stund i solen tillsammans med en kamrat från nätverksträffen. Sedan väntade en lång resa genom ödemarker ut till Swakopmund vid kusten.

Fängslande namibiskt landskap

Det är ett säreget landskap en färdas genom och jag tröttnar nog aldrig på scenerierna utanför fönstret. Den här resan hade jag dessutom ett riktigt intressant resesällskap. En läkare som forskar om tuberkulos och som verkligen inspirerande. Hon hade konstaterat att det fungerade inte att bara ge fattiga människor medicin mot sjukdomen, de behövde också mat för att det skulle fungera. Alltså hade hon startat upp ett matprogram kopplat till medicinprogramet och fått fantastiska resultat. Sånt där ger verkligen hopp om världen vilket kan behövas i dessa dagar.

Stranden i Swakopmund

Så for jag då genom öknen för att komma fram, för att komma hem! Det var nämligen känslan jag kände när jag såg Maggys hus. Det kändes skönt att komma hem efter en lång resa. Otroligt fint att ha rest till en annan del av världen och känna att jag har kommit hem. Så den här söndagen har jag haft något så märkligt som en helt ledig dag hemma. En dag då vi tittat på film, tagit det lugnt och svarat på alla frågor som en sexåring kan komma på. Att göra ingenting är synnerligen något ovanligt och dessutom riktigt skönt. Tänk då att dessutom avsluta en sådan dag med att i sakta mak strosa längs havet. Det är livskvalitet!

En egen dörr att stänga

Så snart vädret och temperaturen tillåter kommer jag att tillbringa så mycket tid som möjligt i min trädgård. Det är där jag trivs som allra bäst oavsett om jag arbetar, sitter med en bok eller bara tittar på gräset som växer. Förvisso går det alldeles utmärkt att vistas i trädgården även nu men jag är lite kinkig av mig när det gäller kyla. Istället spenderar jag min tid i rummet i huset i Hult där jag trivs som bäst. Mitt arbetsrum stod klart för snart ett år sedan och det är ett rum jag älskade redan innan det var klart. Även om jag har ett helt hus att vistas i så är det något särskilt att ha en egen dörr att stänga. En plats som faktiskt bara är min! Resten av huset består av familjens ytor och de enda som har sina egna dörrar att stänga är barnen.

Oftast är mitt rum också min arbetsplats. Jag sitter med min dator vid min sekretär och kan se ut över min trädgård. När vädret är aningens varmare står fönstret alltid lite på glänt och jag kan höra skogens alla ljud. Onekligen en inspirerande arbetsplats!

Jag har ett slagbord i mitt rum som allt som oftast är belamrat med papper och böcker. Egentligen ska det bara vara utfällt när det används. Fast de där böckerna behöver jag ju titt som tätt och då får de helt enkelt ligga i sina högar på bordet. Det ser ut som ett smärre kaos på mitt bord om jag skall vara ärlig, men för mig är ordningen helt logisk och jag vet precis vad som finns där. När en bok till sist är färdiganvänd ställs den åter i hyllan men ersätts tämligen snart av en ny.

Fåtöljen i mitt rum är egentligen mer att betrakta som ett projekt. Kanske kan jag sedan se den som min fåtölj istället för farmors fåtölj. Det spelar inte någon roll att jag har haft den i femton år, det är fortfarande farmors fåtölj. Den är från 1961 och behöver kläs om vilket är anledningen till att jag ser den som ett projekt. En vacker dag ska jag ta tag i det men tills dess nöjer jag mig med att lägga ett överkast över. Fåtöljen är ju faktiskt bekväm oavsett om jag har klätt om den eller ej. Om kvällarna sitter jag gärna där i fåtöljen med läslampan tänd och en bok som sällskap. På fåtöljens ryggstöd ligger antingen katten Nemi eller Elvis och kurrar. I de där stunderna tänker jag att lycka är en bok och en kurrande katt.

Farmors fåtölj i mitt alldeles egna rum

Sådant jag inte kan motstå

Jag kan enkelt konstatera att jag inte bara tycker om att göra loppisfynd,jag är i själva verket smått loppisberoende. Jag fullkomligt älskar att botanisera runt på olika loppisar för att hitta nya saker till mitt hem eller till min klädkammare. De senaste veckorna har jag tänkt mer än vanligt på detta eftersom jag valt att helt sluta köpa nytillverkade kläder som ett sätt att förändra min egen konsumtion. Inser att när det kommer till heminredning och möbler skulle jag inte behöva en sådan utmaning eftersom det allra mesta hemma i huset i Hult kommer från loppisar, är ärvt eller sådant jag fått. Lite nytt finns det givetvis också, särskilt nu när köket är alldeles nyrenoverat men i det stora hela är det en fin blandning med mest gammalt och lite nytt.

Fina loppisprylar. Ångrar så att den gröna kakburken inte fick följa med mig hem!

Det finns en del saker som är alldeles omöjliga att motstå på loppisar enligt mig. De flesta loppisentusiaster har en förkärlek för gamla burkar, så även jag. De är fina och är en praktisk förvaring. Mitt arbetsrum är helt fyllt med gamla burkar och väskor som jag använder som förvaring. Lite opraktiskt ibland när jag inte kommer ihåg vad som förvaras i vilken burk, men alltid lika fint!

En brun bordsspegel förvandlades med hjälp av lite färg

 Speglar hör även det till mina svagheter. Just riktigt gamla speglar där det syns att glaset är gammalt tycker jag verkligen om. Jag har många dunkla vrår i huset i Hult och då passar det bra att inreda med speglar och på så vis fånga upp lite ljus även till mörka hörn.

Kaffe och våffla serverat på finporslin på Gamla Bruket i Munkedal

Gammalt porslin kostar idag inte många kronor och går utmärkt att fynda på loppis. Det gör mig alltid lite ledsen att se de överfyllda porslinshyllorna där någons finservis, någons stora stolthet nu slumpas ut för bara någon krona. Förvisso är det inte helt praktiskt med kaffekoppar eftersom de inte går att diska i maskin. I min mening smakar kaffe dock bäst när det serveras i kopp!

Kökets stolthet i Hult

Även om köket i Hult numera är alldeles nytt så är det mesta av inredningen en samling av loppisfynd. Min stora stolthet är den fina köksredan som köptes för många år sedan. Den är praktisk och så himla fin. Blir glad varje gång jag drar ut en av glasbehållarna för att komma åt dess innehåll.

Halsband, sjal, blus och kofta är samtliga fina loppisfynd

Det jag allra helst fyndar på loppis är kläder. Helst skall det vara vintage eftersom gammalt helt enkelt är roligast. Eller i alla fall brukar det vara vackrast och hålla en mycket hög kvalitet. Däremot går det alldeles utmärkt att fynda nya kläder även på loppis. Jag tror det är fullt möjligt även för den med en modern stil att helt och hållet handla sina kläder på loppisar och sådant som Tradera.

Fina politiska knappar. Skoknappen föreställer Ingvar Carlsson och är i min mening ett riktigt fint fynd!

 Jag samlar på socialdemokratiska första maj nålar och dessa hittar jag då och då på loppisar. Ofta kan de ligga i något undanskymt hörn på loppisen eftersom det oftast inte är någon som är intresserad av dem. För mig är de dock fina skatter och jag blir glad när jag kan komplettera samlingen. Politiska knappar från arbetarrörelsen i stort har en tendens att få följa med mig hem. Värt att tänka på är att sådant som en själv inte uppskattar kan vara skatter för någon annan. Alltså alltid klokt att lämna saker vidare till loppis istället för att slänga.

Fin vintageaftonväska som jag ofta använder

 Vintageväskor är nog det jag blir gladast av att fynda. De är ju så fina och helt omöjliga att motstå!

Tyll och klackar i fin kombination

Om vintageväskor är favoritfyndet så kommer skor på en hedrande andraplats. Det är helt enkelt inte möjligt att ha för många vackra skor i klädkammaren.

Ordning bland laddare

Jag hittar aldrig en laddare till plattan eller mobilen när jag behöver dem. Trots att det finns gott om dem här hemma i Hult är de ständigt fullkomligt försvunna när jag ska ladda mina grejer. Jag hävdar givetvis med bestämdhet att det är resten av familjen som lägger laddarna på märkliga ställen. De i sin tur hävdar att jag är den som trollar bort våra laddare.

Med hjälp av min mest praktiska julklapp kommer vi snart att veta vem som håller ordning på sin laddare och vem som inte gör det. Numera är nämligen alla laddare ordentligt namnade. Då vet jag enkelt att det är min laddare som ligger på köksbordet och jag kan se till att den hamnar där jag har koll på den.

Är lite löjligt förtjust i att skriva ut etiketter och sätta upp lite här och var just nu. Har organiserat upp tvättsorteringen, skapat än mer ordning i skafferiet, bland mitt smink och mina fröer. Blir barnsligt glad över att se alla mina etiketter. Sen är det ju inte själva etiketten som gör mig glad utan den ordning de representerar. Med lapparnas hjälp har det blivit mer ordning i vardagen på ett enkelt sätt och det är onekligen mycket värt.

Välkommen in i tant Lizas skafferi

När det var dags att renovera köket i huset i Hult stod jag inför möjligheten att skapa mitt drömkök. Något jag alltid har önskat mig är ett rejält skafferi, helst ett sådant som en kan kliva in i. Alltså blev det min främsta prioritering att få plats med ett sådant skafferi. Även om skafferiet inte blev så stort som jag till en början önskat så är det alldeles perfekt. Med lite god vilja är det faktiskt också möjligt att gå in i skafferiet. I alla fall om jag inte har några önskemål om att kunna röra mig där inne.

Mitt mål med skafferiet var att all mat som inte ryms i kyl och frys skulle få plats därinne. Dessutom ville jag att det skulle vara enkelt att överblicka innehållet. Dessutom ville jag få plats med micron för att slippa ha den på köksbänken. Där hade den bara varit i vägen och dessutom är den inte särskilt snygg heller. Praktisk att ha däremot och därför är den ett måste i mitt kök.

Med hjälp av märkta korgar är skafferiets innehåll noga organiserat och det känns som ett fungerande system. En plats för mjöl och en annan för socker och så vidare. Nu när allt är samlat på en och samma plats kan jag konstatera att jag har märkligt många sorters mjöl!

Mitt skafferi gör det roligare att laga mat! Att slippa lägga tid på att leta efter det jag skall ha är verkligen ett stort steg framåt. Dessutom blir jag glad bara av att titta på allt som är där. Inser att jag är nog lite av en samlare trots allt. Det känns skönt att se mina matförråd välfyllda helt enkelt tror jag.

Skafferiet är i en vinkel med hyllor från golv till tak. Istället för att sätta panel i skafferiet valde jag att tapetsera och gillar den lite ruffiga tapeten. Eftersom det bara gick åt en rulle blev det ett både enklare och billigare alternativ till att sätta panel. Köket är husets mittpunkt och då är nog skafferiet kökets hjärta. Nu när det finns på plats kan jag inte förstå hur jag klarat mig utan mitt fantastiska skafferi.

En sko eller en tidsresa!

Ibland tänker jag att ett hem på många sätt kan liknas vid ett museum. Vi fyller våra hem med sådant som vi behöver i vardagen, sådant vi tycker om och även sådant som representerar särskilda minnen. Jag tror att de flesta av oss har en eller flera lådor i förrådet som rymmer minnessaker. Ni vet sådana där saker som inte passar in någonstans men som en aldrig skulle kunna göra sig av. Tingen hjälper oss att minnas. Genom att hålla i en sak är det möjligt att i tanken färdas i tid och rum till ett annat ögonblick. Kanske stunden då du fick just den saken eller någon annan situation som du förknippar med just det föremålet. Lite som att kliva in genom den förtrollade garderoben och hamna i Narnia helt enkelt.

För en tid sedan gick jag igenom en av mina sådana där lådor. Jag trodde att lådan innehöll julpynt men i stället var det en låda fylld med minnen. Ett av föremålen valde jag att plocka fram och ställa på en av hyllorna i mitt arbetsrum. Det var min allra första riktiga sko. Kändes passande att låta dem stå prydnad tillsammans med de skor jag har idag. Höjden på klackarna är lite högre idag än vad de var då. Däremot är det en sko jag själv hade valt om jag haft barn med så små fötter. En tidlös sko således.

Egentligen är det lite märkligt att skon ligger i min minneslåda och inte i min mammas. Till skillnad från mig minns hon ju faktiskt att jag har använt skon. Kanske vet hon också vad som hände med den andre, varför finns det bara en?

Julförtjusning och förväntan

I vanliga fall brukar jag ta in granen någon eller några dagar innan julafton. I år känns det dock som om jag inte kan vänta längre. Det är ju trots allt redan tredje advent till helgen och då borde en väl kunna ta in sin gran. Har försökt få med barnen på mina planer men konstaterar att även de yngsta nu blivit så stora att de har släppt taget lite om julen som magisk. Själv blir jag nog aldrig för gammal när det gäller just julen. Jag känner ständigt en barnslig förtjusning inför julmusik, gran och pepparkakor. Konstaterar att jag kanske är lite väl förtjust med tanke på att jag med åren har samlat på mig tillräckligt med pynt för att klä minst tre granar. Lösningen skulle ju kunna vara att resa ut lite bland pyntet, men det känns onekligen som en lite tråkig lösning. Min lösning har därför varit att ha två granar, en uppe och en nere. I år funderar jag istället på vart jag ska kunna få plats med en tredje gran. Kanske behövs det en gran till matrummet! Det är ju när en tänker på det ganska självklart att ett matrum behöver en alldeles egen gran precis som vardagsrummet och hallen på övervåningen. Några adventsgranar har det däremot inte blivit i år, måste kanske åtgärda det också. Mer granar åt folket helt enkelt!

Förra årets fina julgran

Livet i ett renoveringsobjekt

På lördag är det äntligen dags för invigningsfest i det nya köket här i Hult. Fortfarande lite småfix kvar men det skall nog hinna bli klart till helgen. Just nu fullkomligt bubblar jag av renoveringsplaner och känner att det finns ingen gräns för vad som kan orkas med. Nu när köket, husets själ och hjärta är klart då känns det som om huset nästan är färdigt.

Mitt arbetsrum, här tillbringas många timmar varje vecka

Nu är nog köket favoritrummet i huset men innan dess var det mitt älskade arbetsrum som blev klart precis i början av året. Det är otroligt skönt att ha ett helt rum som är mitt, bara mitt och som jag kan stänga dörren till. Inte ens katterna får lov att komma och gå som de vill i mitt eget rum.

Uterummet med utsikt över både rosenträdgården och växthuset

Bit efter bit faller på plats och det är verkligen så att slutet av alla renoveringar närmar sig. Nästan lite obegripligt eftersom huset i Hult befunnit sig i ständig renovering sedan tolv år tillbaka. Med tiden är det lätt att drabbas av vanmakt och känna det som att ingenting händer. Då är det bra att jag har dokumenterat hela processen från dag ett och kan gå tillbaka och titta. När en ser allt jobb som faktiskt gjorts då är det smått överväldigande.

Blommor plockade längs vägen. I pappas vas och på farmors hallbord

I och med att mer av huset blivit klart är det faktiskt möjligt att inreda på riktigt. Tidigare har sakerna mest flyttats från rum till rum beroende på vad som skulle renoveras. 

Köket så som det såg ut tidigare

En del av att leva i ett renoveringsobjekt handlar om att lära sig att helt enkelt inte se allt som måste göras. Att njuta av det som är gjort, fokusera på det nuvarande projektet och samtidigt komma ihåg att leva. Livet pågår ju faktiskt hela tiden och då kan en inte ständigt renovera. Förvisso är det alldeles nödvändigt att ha en långsiktig plan när det gäller huset men ibland behöver en pausa. Ibland är det viktigare att ta en promenad med hundarna och plocka lite blommor längs vägen och inte låta sig få dåligt samvete av det.

Jullängtan redan nu!

Snön regnar bort just nu men dess närvaro fick mig att vilja julpynta redan nu. Har redan i helgen som gick fikat med pepparkakor och lussekatter samt både glögg och julmust och dessutom spelat julmusik. Känns som jag tar igen från förra året då jag varken hade tid eller ork att ta tag i julpyntandet. I år vill jag fullkomligt frossa i allt vad julen innebär!

De första hyacinterna är redan på plats i ena köksfönstret. Längtar efter att de skall börja blomma och fylla mitt kök med doften av jul. Få dofter är i min mening lika förknippade med julen som just doften från hyacinter.

Funderar på hur tidigt en egentligen kan ta in granen. Nästa vecka? Nåväl det får nog bli både första och andra advent först men till tredje advent kan det ju vara dags. Vill kunna njuta av granen riktigt länge och vet med mig att så snart det varit nyår är jag innerligt less på den. Alltså känns det klokt att ta in den i god tid och sprida julkänslan ordentligt. Varför nöja sig med en enda? I Hult brukar vi ha en gran uppe och en nere och dessutom ett helt gäng adventsgranar.

Adventsgranar var en vanlig tradition vid förra sekelskiftet men som försvunnit med tiden. Jag tycker det är en riktigt fin tradition och brukar ta in ett gäng smågranar till advent. Sätter dem i krukor av konservburkar och klär dem med papper. Vi har fördelen att ha massor av smågranar som växer på tomten och jag har därför god tillgång till adventsgranar varje år. Förutom att adventsgranen är en fin dekoration är den dessutom en riktigt bra present att ha med när en ska på kalas i juletid.

Den gamla mangeln i Hult har stått på samma plats sedan innan vi flyttade in i huset. Från början var det tänkt att den skulle ha flyttats på och kanske inte ens vara kvar men jag insåg att den hörde hemma precis på den plats där den stod första gången jag klev in i huset i Hult. Den är en del av huset och om jag någon gång flyttar då får den nog stå kvar på sin plats. Beroende på årstiden pryds den av olika dekorationer. Nu när julen närmar sig kommer den åter att prydas av julblommor och juleljus.

Mitt emot mangeln står min fina vita byrå som faktiskt är orsaken till att jag startade upp min blogg en gång i tiden. En blogg som jag då trodde skulle handla om att renovera möbler men som kom att bli så mycket mer. Året om rymmer byrån ljusstakarna av glas och tavlan på Audrey Hepburn. Till advent kompletteras dessa med en adventsljusstake, hyacinter och och en fin trägran. Trägranen hör även den till huset här i Hult. Den låg i två delar i en av krypvindarna och får representera forna jular i Hult. Det är ju lite speciellt med huset här i Hult eftersom det var övergivet i femton år. Det är onekligen en lång tid för ett hus att vara utan liv och rörelse. Nu har det gått tolv år sedan dess och idag är vi en viktig del av husets historia. Utan oss hade huset fortsatt förfalla och dess historia varit en annan.

Jag har funderat mycket på det här med belysning i trädgården. Det är så fint med belysning och det går att göra det på så många olika sätt. Bilden ovan kommer från Hagalund trädgård och jag tycker det är så fint. Är lite rädd att det ska se för mycket ut här hemma, gränsen mellan fint och för mycket kan vara hårfin. Stämningsfullt är läget jag söker och då krävs lite planering för att till det helt rätt. Hittills har jag flyttat runt ljusslingorna i trädgården lite planlöst men i år tänker jag mig något helt nytt. Vad vet jag inte ännu men jag känner mig inspirerad!

Så nära men ändå inte...

Den stora köksrenoveringen i Hult påbörjades i juli och nu är vi inne i november och vi är nästan klara. Lite detaljer kvar som den sista inredningen i köksskåpen och någon list här och var. Det har varit ett omfattande arbete och det känns verkligen skönt att nästan vara klara. Snubblande när klara och då börjar allt strula. För tredje gången har jag fått med mig fel saker hem från Ikea och behöver åka tillbaka och byta för att komma vidare. Fel lådfronter, fel storlekar på lådor och liknande och det är onekligen tålamodsprövande. Känns nästan som om jag har flyttat in på varuhuset i Uddevalla så ofta som jag har varit där den senaste veckan. Jag har ett antal mil att köra för varje besök vilket gör att det är tämligen tidsödande för varje extra besök som måste göras. Nu håller jag tummarna för att dagens besök blir det sista på mycket länge.

Det har varit en lång och inte helt enkelt process att renovera köket men det har verkligen varit värt allt arbete. Jag har ju aldrig ritat ett kök någon gång förut vilket innebär att jag har varit tvungen att tänka om längs vägen. En sådan sak var inredningen i köksskåpen. När alla stommar var på plats insåg jag att det var omöjligt att bestämma deras innehåll innan jag haft möjligheten att känna in köket. Att faktiskt använda köket en tid och se vad som kändes logiskt. Ganska snart blev det tydligt att den inredning jag tänkt från början inte alls var logisk. Det gällde alltså att tänka om och att ombestämma sig. Resultatet har blivit ett kök som känns både logiskt och praktiskt. Förutom att det givetvis är attans fint!

Även om köket till stora delar är alldeles nytt finns det också en del gammalt som tagits tillvara. Överskåpet här är från en skänk som jag köpte på en loppis till min allra första lägenhet. Resten av skänken har farit lite illa genom åren men överskåpet är fortfarande fint. I alla år har jag tänkt att jag skulle måla om skänken eftersom den är ljust rosa men det har aldrig blivit av. Nu sitter den uppe så länge men planen är att den och skåpet under ska målas i samma grå färg. Tanken är att det blir mitt första projekt på det nya året. Först skall jag njuta av att ha ordning och reda här i Hult under jul och nyår. Måste ju säga något om det vita skåpet med, det är nämligen en möbel som följt mig genom livet. Eller faktiskt sen innan jag ens fanns för att vara exakt. Min mamma köpte det nämligen på loppis för att förvara mina kläder i när jag var bebis. Känns fint att den nu flyttat in i mitt kök och åter förvarar sådant som är viktigt i min vardag.

Även om köket inte är klart är det otroligt mycket mer lättarbetat än det gamla köket. Hittade en bild från förra året då jag konserverade grönsaker och bakade samtidigt. Då fanns det inte en enda yta kvar i köket att få plats med kokboken, den fick ligga på snedden i hörnet. I december ska vi ha köksfest och inviga det nya köket och jag ser verkligen fram emot att testa kapaciteten. Att baka och laga mat till kalas har alltid varit lite av en prövning, nu tror jag att det kommer gå lekande lätt.

Att leva i ett kaos

Jag börjar se slutet på köksrenoveringen nu. Börjar kunna se att rummet som en gång var ett kök åter håller på att förvandlas till ett kök. Det blir fint och det blir bra och snart kommer det även att vara klart. Just därför tror jag att mitt tålamod nu helt tryter, jag orkar inte en endaste sekund till att ha mitt hem i ett renoveringskaos. Blir irriterad över kylskåpen i vardagsrummet och över skafferivaror i bokhyllan. Över kökssaker i hallen och hyllan utanför badrummet som även den innehåller ett halvt kök. Fast så tittar jag på det där fina golvet som nu ligger på plats i köket och på det där skafferiet som jag faktiskt kan gå in i. Bänkarna saknar visserligen skiva och det saknas fortfarande vatten i köket men det där skafferiet uppväger det mesta. Det är också något alldeles särskilt att se köket som jag har ritat växa fram på riktigt. Att det nu inte bara finns på papper och i tanken utan faktiskt på riktigt. Nu är det istället köket som var som bara finns i tanken, i minnet och på bilder. Nu när det gamla köket är borta kan jag vara mer förlåtande mot det och faktiskt bli lite nostalgisk. Lite fint var det ändå även om det var hemskt opraktiskt och höll på att göra mig smått galen.

Köket som inte längre är

Köket så som det var en gång

Huset i Hult är många saker men inte särskilt färgglatt. Jag tycker om inslag av färg men föredrar att väggarna har en vit eller grå botten. Då kompletterar jag hellre med färg i inredningen eftersom det är enklare att förändra. Första gången jag klev in i huset i Hult var här däremot mycket färg. Hallen var alldeles knallgrön och till det en mossgrön heltäckningsmatta. Köket som nu renoveras gick i olika nyanser av orange och brunt. Just nu känner jag stor frustration över hur lång tid det tar att renovera köket. Förvisso går det lite framåt hela tiden men jag hade verkligen önskat att slutet var betydligt närmare än vad det är. Då kan det vara bra att påminna sig själv om hur det en gång i tiden såg ut och glädjas över att det inte längre ser ut så.

Det här är köket i Hult sommaren 2005, den första sommaren i huset. Då försökte jag göra det bästa av situationen och och komplettera med gardiner och duk som matchade köket. Ungefär två år senare fick jag nog vilket ledde till att en väninna och jag började riva tapet och måla om köket en sen fredagskväll. Det var en korttidslösning som skulle göra det möjligt att stå ut något år till. Istället skulle det dröja nästan tio år innan det blev dags. Där diskbänken står är det nu en dörr till rummet innanför vilket nästan känns lite overkligt. Äntligen hör kök och matrum ihop så som jag så länge har önskat.

Då i början stod matbordet i köket men det kändes aldrig riktigt bra. Hur jag än möblerade kändes det trångt och konstigt. Kändes som helt rätt beslut att bara ha kök i köket så att säga och att ha matbordet i nästa rum. Den där tapeten var jag faktiskt lite förtjust i till att börja med. Tyckte den var retrofin och lite snygg. Sen en dag tålde jag den helt enkelt inte längre, märkligt det där hur en kan ändra sig. Köket är byggt 1956 och ommålat och tapetserat någon gång på 70-talet och tidsandan var verkligen fångad i rummet. Det var lite som att resa i tiden särskilt som kylskåpet från 1956 och spisen från 70-talet fanns kvar. Dessa fick dock bytas ut tämligen omgående.

Lite fint ändå att till och med knapparna på spisen var orange. Onekligen färgmatchat med resten av köket! Gillar när en tanke är genomförd fullt ut.

Så här såg det ut för ett par veckor sedan. Sedan dess har köket fått nya fönster och nytt tak. Som jag nämnde tidigare också en ny dörr samt element och el- och rördragningar. Snart börjar det riktigt roliga jobbet med att tapetsera och ställa köksskåpen på plats och allt annat piff. Det kommer bli ett riktigt fint kök.

Livet med ett renoveringsobjekt

Att köpa sig ett renoveringsobjekt kan låta som en bra idé. Lite lagom romantiskt och en möjlighet att bygga något på egen hand. Att få skapa med sina egna händer helt enkelt. Det där stämmer bra, men det är också alldeles fel. Det är en alldeles fantastisk känsla när något blir klart och en vet att det där har jag gjort på egen hand. Fast om en inte har möjlighet att leja bort allt kommer det ta tid att bli just färdig. Kan ibland önska att jag för tolv år sedan hade förstått lite bättre vad det faktiskt innebar att köpa ett hus med omfattande renoveringsobjekt. Troligen hade det romantiska skimret avtagit något om jag vetat att huset tolv år senare fortfarande inte skulle vara klart. Samtidigt skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. För utan huset i Hult är det så otroligt mycket som jag inte skulle kunna och det skulle jag inte vilja vara utan.

Projektet som pågår just nu är köksrenovering, eller snarare köksbygge eftersom ordet renovering inte är riktigt rättvisande känner jag. Efter att hela köket rivits ut var det dags att byta fönster. Eftersom de fönster som satts in är mindre än de tidigare fönstrena fick det också byggas lite vägg. När det ändå byggdes vägg var det lika bra att byta panel och ordna lite isolering och måla den nya panelen. Sen var det då åter dags att ta tag i köket där en ny dörr skall öppnas upp, nytt tak sättas och nytt golv läggas. Sen är det bara att sätta själva köket och dess vitvaror på plats. Under tiden som köket byggs om får allt som tidigare var i köket rymmas i resten av huset. Märkligt mycket saker som fanns i det där köket. Köket var så knepigt planerat att en del saker stod på platser där en nästan glömde av att det förvarades saker. Två veckor in i köksbygget börjar jag drömma om ett alldeles nybyggt hus eller kanske en lägenhet. Skjuter dock raskt dessa tankar åt sidan och försöker istället se ett färdigt kök framför mig. Ett kök som jag har ritat och som innehåller precis de funktioner som jag anser är viktiga för ett kök.

Så här upplever jag ibland mitt hem men det är bara en känsla. Bilden ovan kommer istället från ett ödetorp

Hemma bland mina rosor

Kvällen hann bli sen innan jag kom hem till Hult igen efter några dagar i Skåne. Trevligt att se något annat i några dagar men onekligen fint att komma hem och gå ett varv bland mina rosor. Det doftar fortsatt av honungsros och kaprifol, doften av sommar trots att det är tämligen svalt här hemma.

På bara tre år har honungsrosen lyckats täcka en hel vägg och del av taket i rosenträdgården.

Enkel blomma var för sig men otroligt tjusig så som den växer i klasar.

En vägg täckt av honungsros och den andra av en Flammentanz.

Denna vägg täcktes tidigare till stor del av rosen New Dawn. Dessvärre gick vintern hårt åt denna och flera andra rosor. Nu i sommar har den dock växt till sig ordentligt och jag hoppas att den hämtar sig helt och snart breder ut sig mer än tidigare.

New Dawn är verkligen fantastisk. Blommar från juni och sedan långt in på hösten. Rekordet hittills är att den blommat till tredje advent.

Vilken lycka!

Tillbringade eftermiddagen idag med ett loppisbesök tillsammans med mamma. Hon hade köpt ett bord som behövde forslas hem och jag hade en lagom stor bil för uppdraget. Det går dock inte att besöka en loppis utan att titta lite också. För första gången på flera år lyckades jag hitta en fin vintageresväska. Dessutom till det mycket överkomliga priset av trettio kronor.

Den är lite skavd och saknar ett beslag men jag tycker att den är otroligt fin. Jag älskar verkligen gamla resväskor och blir därför smått lycklig när jag lyckas hitta nya på loppisar. Idag är det ju fler än jag som har kommit på hur charmiga de gamla väskorna är.

Elvis hjälper till att inspektera väskan när den kommit hem till Hult, lite osäker dock på om han godkänner den eller ej.

Med åren har det blivit ett antal gamla resväskor och de finns placerade lite här och var i huset. De är verkligen en riktigt bra förvaring och dessutom riktigt fina. Ovanpå skåpet i vardagsrummet är de två fösta väskorna jag köpte. Då hade jag precis flyttat till min första egna lägenhet och var i behov av en byrå till mina kläder. Däremot hade jag inte råd att köpa mig en byrå, inte ens på loppis! Istället köpte jag tre resväskor för fem kronor styck, placerade dem på varandra och problemet var löst! Kan vara bra att påminna sig själv ibland om att det finns många sätt att lösa problem på och att det kan vara klokt att tänka lite utanför ramarna.