Hundra klänningars rimlighet

Jag har inte riktigt haft ordning på mina kläder i det nya huset utan haft dem spridda lite här och var på grund av platsbrist. För någon vecka sedan fick jag äntligen ordnat ordentligt med garderober och kunde strukturera upp mina kläder. Konstaterar med det att rörigheten hade viss fördel eftersom jag då inte hade koll på hur mycket kläder jag egentligen har. Funderade på hur jag bäst skulle organisera kläderna och började sortera ut alla klänningar och hängde dem för sig. Någonstans i processen ställde Regina frågan till mig om hur många klänningar jag egentligen har. Vi har genom åren diskuterat min förkärlek för skor och det faktum att jag äger tämligen många par höga klackar. Däremot hade jag aldrig räknat efter hur många klänningar jag äger. När alla klänningarna hängde så fint på rad framför mig då blev jag helt enkelt nyfiken på hur många de egentligen var och räknade in hundra klänningar. Jag skulle alltså kunna ha på mig olika klänningar de kommande hundra dagarna.

En härlig vintageklänning som är en favorit om sommaren

Svårt det där med balans när en har ett intresse för kläder. Det är ju lätt hänt att det blir lite många klänningar. Ser jag en tjusig vintageklänning som passar ja då är det ju helt omöjligt att motstå. Chansen kommer ju inte igen om en låter klänningen hänga kvar.

En och en annan klänning i garderoben är nytillverkad och nyinköpt!

Även om min garderob till stor del består av vintagekläder så finns där också en hel del nytillverkat. Under förra året hade jag bestämt mig för att inte köpa nytillverkade kläder under hela året. Istället skulle jag handla loppis, tradera och liknande. Med några avsteg under året lyckades jag ganska väl i min ambition. Mitt beslut innebar däremot inte att jag slutade shoppa utan jag förflyttade egentligen bara min konsumtion från nytt till lite mer hållbart.

Älskar denna klänning som jag fyndade på Tradera förra året

Att se kläder som en del av ett kretslopp känns klokt. Att det jag inte har användning för det skänker jag vidare eller säljer och låter det bli till glädje för andra. Det var just det som var anledningen till att Erika, Regina och jag arrangerade en klädbytardag i Munkedal i våras. För att kläder ska komma till användning och bli till glädje på nytt.

En del av mitt klänningsarkiv

 Jag har länge hävdat att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Med det som motto har jag fyllt mitt klänningsarkiv med många alldeles ljuvliga, vackra, tjusiga, söta, eleganta klänningar. Det finns nog inte en enda tillställning i livet som jag inte har en passande klänning till!

Ännu ett fint loppisfynd, men vägrar kalla den vintage då den är från 80-talet och yngre än vad jag är!

Någonstans infinner sig frågan om hundra klänningars rimlighet! Är det verkligen rimligt att kunna ha olika klänningar i hundra dagar i följd? Det är nog dags att inventera klänningsarkivet och fundera över om alla dessa klänningar verkligen används och kommer vara till glädje för mig eller om de kan få dansa vidare med någon annan. Samtidigt vet jag att det där är en svår process, jag är ju smått förälskad i alla mina vackra klänningar. Så kanske är hundra klänningar rimligt men inte fler! Väljer därför att inleda processen med att införa ett totalt shoppingstopp under juli och augusti och se till att verkligen använda mina hundra klänningar!

En klänning för lagom varma dagar

För tre år sedan hittade jag en riktigt fin röd klänning på en loppis lagom till första maj. Det är en ofta använd vintagepärla i min garderob men också en klänning som kräver viss planering för att kunna använda. Den är nämligen i äkta polyester från 60-talet vilket innebär att det absolut inte får vara för varmt när den används. Rött passar toppenfint till jul vilket gör att i december är detta en flitigt använd klänning tillsammans med en kofta och tjocka strumpbyxor.

Till första maj vill jag gärna både klä upp mig och klä mig i rött, för mig är det ju trots allt en av årets stora högtidsdagar. Förra året satsade jag på långärmad klänning i polyester från 70-talet och var mycket tacksam över att solen lyste med sin frånvaro. Kortärmad polyester är inte ett riktigt lika vågat val men jag tittade noga på väderleken innan jag bestämde mig för vilken klänning jag skulle välja. Det fina skärpet fyndades på samma loppis i början av förra sommaren och kostade hela tio kronor. Älskar verkligen de där resårskärpen från 80-talet. De är lätta att använda och lyfter varje outfit. De fina skorna premiäranvändes första maj och har budats hem via Tradera. Konstaterar att de där klackarna representerar rekordet i skogarderoben med sina fjorton centimeter. klackhöjden till trots är det en riktigt bekväm. Gillar ju att få chansen att känna mig riktigt lång!

En röd vintageklänning för lagom varma dagar är kanske inte den mest lättanvända men den är ändå en kär favorit. Nu hoppas jag dock att det kommer dröja många månader innan vädret åter är lagom varmt. Nu njuter jag av den härligt sköna sommaren och vågar tänka tanken att det kanske är så här det kommer att vara ända fram till i början av september!

Skiftet mellan vinter och vår

Tiden som är precis nu är nog min favorit om året. Stunden då världen skiftar från livlös och karg till att åter livfullt grönska. Skiftet mellan vinter och vår är egentligen ett ögonblick kort och på någon dag har mark och träd blivit gröna. Jag är lika hänförd varje år över hur det kan fungera varje år, att världen åter fylls av liv och att sommaren kommer tillbaka.

I helgen som gått kom värme och sol med besked. En sådan där helg som en egentligen skulle ha tillbringat i trädgården med att röja och rensa och förbereda inför trädgårdssäsongen. När det inte var möjligt då gäller det istället att se till att skapa sig utrymme att njuta av våren. Skiftet är ju så kort och då går det inte att tänka att en har några dagar ledigt längre fram. Våren väntar inte och då gäller det att njuta precis nu.

Så trots att jag tillbringat helgen på kurs på Viskadalens folkhögskola så har jag sett till att hitta stunder för att komma ut. I lördags morse fick jag en alldeles ljuvlig löprunda i den vackra miljön runt folkhögskolan. Såg till att komma ut extra tidigt eftersom jag ville ha tiden att verkligen kunna vara ute. Jag kan ibland vara en ganska motvillig löpare, men den här morgonen kände jag mig ivrig att springa och ville inte alls gå in. Lite som att bli utsläppt på grönbete kan jag tänka mig.

Sist jag tog den här vägen var det snö och kallt och det kändes mest plågsamt. Var helt genomfrusen när jag kom fram. Nu var det helt ljuvligt och trots att vägen var precis lika lång så kändes det helt annorlunda.

Så fint att kunna följa grönskan. Hur det faktiskt händer mycket på bara några timmar!

Förutom löpning tidigt om morgonen såg jag också till att komma ut när solen var på väg ner. Jag hade tänkt springa men distraherades helt av den fantastiska fågelsången. Det är verkligen en ynnest att ha tiden att gå en sakta promenad genom skogen och lyssna till fåglarna. På mjuka stigar som tidigare var okända för mig men som jag nu ser fram emot att åter trampa.

När en varit tvungen att tillbringa en ljuvlig vårhelg inomhus då får en också ta med sig våren in. Min tjusiga retroklänning med rosor blev ett sätt att känna att jag tog med mig våren.

En klänning i solnedgången

Märkligt vad snabbt tiden tycks gå just nu. Det är redan helg och jag som inte ens har hunnit packa upp väskan från förra helgens resa. Förra helgen tillbringades på vackra Bommersvik. Platsen som är så viktig för mig och som rymmer så många av mitt livs minnen. Det blir alltid fint att komma tillbaka dit där minnen från historien samsas med nuet.

På lördagskvällen var det dags för middag och då måste en ju givetvis vara sitt tjusigaste jag. Klänningen är ett nytt tillskott till garderoben och inte ett loppisfynd eller ens köpt på Tradera. Denna eleganta klänning gick inte att motstå trots att den är nytillverkad. Enkel svart klänning översållad med små gulddroppar. En riktig klassiker som alltid kommer att kännas rätt. Aftonväskan är ett fint loppisfynd och skorna är mina absoluta favoriter.

När vi gick till middagen var solen på väg ner och vi stannade för att fotografera den vackra utsikten. Jag kanske missade att riktigt ha koll på vilken vy mina väninnor ville fotografera och ställde mig mitt i vägen för alla! Nåväl då fick jag ju även bild på min klänning bakifrån.

Har ju svårt för det här att hålla mig seriös framför en kamera!

Tycker om att min fina tatuering till minne av pappa syns när jag har den här klänningen

Det blev en fin kväll på Bommersvik med en otrolig solnedgång, gamla och nya vänner och som sagt den mest eleganta klänningen av alla.

Färgglada favoriter

Ibland blir jag förvånad över all färg jag omger mig med nu för tiden. Backar jag tio år i tiden då föredrog jag svart, grått och plommonlila. Trygga färger som inte sticker ut för mycket. Någonstans längs vägen ändrades detta och numera är min garderob tämligen färgglad. Helt ärligt trivs jag bäst bakom kameran snarare än framför den och har därför svårt att hålla mig allvarlig.

Färg och höga klackar piggar upp

Vissa kläder är jag särskilt förtjust i och denna outfit består enbart av favoriter. Den fina blusen köpte jag på Johannas Rockabilly för nära två år sedan. En helt fantastisk blus som passar både till kjol och byxor, till vardags och till fest. Koftan har hängt med i många år och köptes på en utförsäljning för flera år sedan. Tycker så mycket om den, dels för färgen men också för att den är så retroperfekt. Passar som del i en färgglad outfit eller som färgklick till en lite dystrare outfit. Kjolen är även den en garderobsfavorit. En pennkjol i strechigt tyg som gör att den känns bekväm att ha på sig.

Det fina skärpet som nästan syns i bild köpte jag på Beyond Retro i Stockholm förra året. Jag behövde ett skärp till en klänning för att se om den blev bättre med skärp. Det blev den inte men jag konstaterade att skärpet var en vinnare. Några veckor senare hittade jag ett nästan likadant fast vitt på en loppis. Båda skärpen är sedan dess älskade favoriter till mina outfits. Kan nästan inte föreställa mig hur det var att inte ha mina helt perfekta skärp. De höjer varje outfit och gör det där lilla extra!

Till sist måste också något sägas om de fantastiska skorna. Förutom att färgen gör en på gott humör så är det otroligt sköna skor. Har flera skor från Ida Sjöstedt och alla paren är verkligen något alldeles extra. Dessa har jag dessutom köpt via Tradera så de är nya för mig men har haft en annan ägare innan. Kanske var det fel storlek eller fel färg, hur det än är så är jag mycket förtjust i dem.

När våren kom

Redan igår morse märktes det i luften. Visserligen var det lite kyligt i luften men den var varmare än vanligt och det luktade vår. Började dagen med att ge mig ut och köra några mil och med Bjertorps slott som destination. Vilken otrolig förmån att få möjligheten att vistas i en otroligt vacker miljö precis samtidigt som våren kom. Igår var det möjligt att promenera i tunn vårkappa utan att frysa och i morse tog jag årets första löprunda. Att börja dagen med att springa ute om morgonen är verkligen otroligt härligt. I vanliga fall har jag musik på hög volym när jag springer, men den här morgonen ville jag inte låta musiken störa den fantastiska fågelsången. Blir nästan fånigt glad över att det nu är så pass behagligt om morgonen att det är möjligt att ge sig ut och springa. Förvisso är det ju möjligt att springa även om det är kallt och mörkt om morgonen men då känns det enligt mig bara plågsamt. Om vintern trivs jag bäst med att springa på mitt löpband och slippa frysa.

Den här helgen kom våren och jag har verkligen passat på att njuta! Dels genom löpning tidigt om morgonen och dels genom att sitta ute i solen och göra just ingenting. Som jag har längtat efter att solen ska värma mitt ansikte, i år har det nästan känts som om våren helt gett upp hoppet om att komma hit.

Fika med utsikt

Underbar vårpromenad

Årets första löprunda utomhus

Solgul kofta för att matcha solskenet

Den bästa klänningen

Jag har en förkärlek för tjusiga klänningar vilket har resulterat i att jag har tämligen många. Flera av mina fina klänningar hänger framme på en klädstång så jag kan se dem och njuta av dem varje dag. Trots alla dessa klänningar så finns det en som sticker ut. Inte för att det är den tjusigaste klänningen eller ens för att den sär särskilt ovanlig. Däremot är den speciell på så vis att den alltid är rätt. Om jag är stressad och inte vet var jag ska ha på mig då är den ständigt mitt säkra val. Den passar i de mesta situationer i vardagen eftersom den kan kläs upp och bli lite mer formell samtidigt som den också funkar med med ett par kängor på hundpromenad i skogen. Tänk att ett reafynd som jag köpte för 100 kronor för fyra år sedan skulle bli mitt mest använda plagg. Jag brukar alltid tänka på det här med kläders ekonomi (länk) det vill säga vad kostar varje användning av ett plagg. Skulle jag köpa en klänning för 1000 kronor och använda den en enda gång då blir klänningens pris per tillfälle just 1000 kronor. Använder jag den två gånger blir klänningens pris per tillfälle istället 500 kronor. Ju oftare ett plagg används desto lägre blir kostnaden per gång. För min bästa klänning ligger priset per tillfälle nu på någon krona skulle jag gissa eftersom jag haft den i dryga fyra år och använder den väldigt ofta. Konstaterar att även om jag köpt klänningen till dess fullpris på 1100 kronor då hade priset per användning fortfarande varit väldigt lågt.

Här har jag matchar klänningen med en kofta som jag köpt på Tradera i våras för endast tio kronor. Är fånigt förtjust i midjekorta koftor som passar till både klänning och kjol. Tycker att en alltid blir så välklädd med kofta, det gör en outfit mer komplett. Jag har ju en förkärlek för vintage och retro och då är det inte dumt att ha några koftor i sin garderob.

Bilder från Four Fit Challenge hösten 2015

Det jag gillar bäst med min fina denimklänning är att den verkligen passar till det mesta. Bilderna ovan kommer från när Regina och jag testade att göra Four Fit Challenge. Utmaningen gick ut på att under en vecka endast använda sig av fyra plagg och att på något sätt dokumentera detta. När vi summerade vår vecka kom många insikter. Dels att detta troligen är den mest användbara klänningen jag äger, men också att en egentligen har alldeles för mycket kläder. Det skulle verkligen gå att klara sig med en betydligt mindre garderob.

Bilder från våren 2014

Redan när min klänning var ett ganska nytt tillskott i garderoben skrev jag om dess förträfflighet och hur den enkelt kunde stylas på flera olika sätt. Då hade jag ingen aning om att klänningen skulle vara lika uppskattad fyra år senare. Trots att den verkligen är använd mycket under åren som har gått är den inte det minsta sliten. Bara att tvätta och hänga upp den eftersom den inte ens behöver strykas. Måste säga att jag gillar kombinationen att den håller hög kvalitet plus att jag slipper att stryka. Just det där med strykningen är annars något jag lätt hamnar efter med.

En kväll, tre klänningar!

Jag är lite ambivalent när det gäller nyår. Ibland vill jag inget hellre än att gå på stort galej, få klä upp mig riktigt tjusigt och komma hem först när det blivit morgon på det nya året. Andra år, som nyår 2016 då vill jag inget hellre än att sitta i soffan, titta på film och äta fiskpinnar och makaroner. Det är faktiskt precis vad som var nyårsmiddagen 2016. Fast ibland kan en ju välja lite mittemellan tänker jag. Att stanna hemma, ha gäster, klä upp sig tjusigt och äta något lite mer spännande än just fiskpinnar.

Min nyårsoutfit

Jag hävdar ju med bestämdhet att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder och då kan en ju egentligen inte låta bli att klä upp sig när det är nyårsafton. Den inställningen till livet har gett mig många tillfällen att klä upp mig och på så vis få användning för kläderna i min garderob. Däremot är det nog också så att just den inställningen till livet har gjort att jag har gett mig en tämligen välfylld garderob. Förvisso använder jag mina kläder och skor och försöker att bara ha sådant som används i garderoben. Däremot är det sällan jag har mer än en outfit per dag vilket gör att det måna gånger dröjer länge mellan att en del av mina kläder används. Fördelen med en välfylld garderob är att då finns det kläder att låna ut. Så igår var tre av mina klänningar på olika nyårsfiranden! Min tjusiga klänning från 70-talet köpte jag på en loppis för ganska exakt två år sedan. Från början hade jag tänkt korta av den men det blev aldrig av. När jag till sist skulle ta tag i att lägga upp den konstaterade jag att jag vant mig vid längden och bestämde mig för att låta den vara. 

Dottern Annas nyårsoutfit

Dottern Anna skulle på nyårsfest och bad att få låna en klänning. Valet föll på en klänning som jag ännu inte haft tillfälle att använda. Det är en helt fantastisk klänning från 60-talet som ger mig dubbla känslor varje gång jag ser den. Å ena sidan är den otroligt fin med helt fantastiska detaljer å andra sidan får jag ständigt dåligt samvete just för att jag inte har använt den ännu. Alltså kändes det riktigt roligt att få möjligheten att låta klänningen komma ut och luftas lite istället för att ständigt hänga i min garderob. Nu kan den få hänga ett tag till utan att jag behöver ha dåligt samvete. Klänningen hittade jag på Beyond retro för drygt ett år sedan. Jag såg den fantastiska turkos färgen tvärsöver affären och var övertygad om att jag hittat en fantastisk klänning och så visade det sig också vara. En helt otroligt klänning som dessutom var i helt rätt storlek.

Reginas nyårsoutfit

Regina skulle även hon på nyårsfest och lånade en svart enkel men elegant klänning. Lilla svarta är onekligen alltid ett säkert kort. Den här klänningen köpte jag på Tradera i våras och har hunnit använda den många gånger både till vardags och till fest. Just det där att den är enkelt gör det möjligt att ha den i vardagen men samtidigt har den en elegans som gör att den skulle passa utmärkt på ett cocktailparty på 60-talet. Till skillnad från de båda andra klänningarna är detta inte en vintageklänning men den har i min mening helt rätt stil oavsett.

Att låna kläder av varandra är ett fiffigt sätt att ha en ny outfit till ett särskilt tillfälle utan att för den sakens skull behöva köpa något nytt. Känns fint att tre av mina klänningar kommit till användning på nyår istället för bara en enda.

Fulsnyggt

För några år sedan hittade jag en alldeles gräslig kofta på loppis och lyckan var total. Jag hade letat en tid efter en gräslig jultröja, en sådan där som de alltid har i amerikanska filmer men inte hittat någon. Besökte min syster som då bodde i Dublin och där var utbudet stort men jag kände mig lite snål. Även om jag ville ha en alldeles gräslig tröja som en kul grej så kändes det inte lika roligt att betala mycket pengar för ett plagg som inte kommer att användas särskilt ofta. Trenden med fula jultröjor hade inte slagit igenom här hemma ännu vilket gjorde att utbudet på loppisarna var tämligen begränsat. Faktiskt var det helt obefintligt insåg jag efter en tid och gav upp tanken på en jultröja. Så en dag när jag var på en loppisrunda och i stort sett var klar då hittade jag en kofta som hängde helt fel. Den var trasig på flera ställen och saknade någon knapp, trots det var den precis vad jag hade letat efter. Med tanke på koftans skick betalade jag nästan ingenting för den. Däremot fick jag lägga några timmar på att laga hål och att sy i den saknade knappen. Som tur var följde en extraknapp med i koftan vilket gjorde jobbet lite enklare. Funderar dock på att byta ut alla knapparna eftersom de är i plast och blivit ganska skavda med åren. Har därför börjat leta på loppis efter tjusiga guldknappar i rätt storlek för att göra koftan helt perfekt. Just knappar är något som jag alltid letar efter på loppis i första hand. Dels för att det blir betydligt billigare men också för att det är ett smart sätt att återbruka. Dessutom brukar knappar av äldre modell vara av god kvalitet och många gånger väldigt fina.

Lägg märke till fickorna som ser ut som vantar!

Det hade varit så enkelt att sortera bort julkoftan som ett hopplöst projekt. Den var ju trots allt trasig och inte i användbart skick. Även om det tog lite tid att laga koftan var det helt klart värt arbetet. Främsta anledningen till att det tog så pass lång tid som det gjorde beror på att jag inte är särskilt duktig på att sy. Jag kan sy men det tar tämligen lång tid och arbetet är ofta kombinerat med djupa suckar och ett antal svordomar. Trots mina tillkortakommanden när det gäller sömnad brukar jag som regel tycka att det är värt att lägga tid på att lappa och laga.

Julkoftan matchad med en blus i fyrtiotalsstil från Daisy Dapper och en kjol i samma stil

Min loppisfyndade julkofta är verkligen helt gräslig och alldeles underbar. Den är precis vad jag ville ha när jag började leta efter en jultröja och är nöjd över att jag inte föll för frestelsen att kliva in i någon av alla butikerna i Dublin och köpa en nytillverkad.

Julkofteselfie i spegeln

Gillar att koftan passar både till min lite tjusigare vintagestil och till ett par jeans och t-shirt. Känner jag att jag vill gå ett steg längre har jag dessutom ett par himla tjusiga julgransörhängen som kompletterar fint. Både kofta och örhängen är så fula att de helt enkelt blir snygga, fullt logiskt!

Den rätta klänningen

Jag brukar hävda att gammalt är bäst när det gäller kläder, fast det finns givetvis undantag. Min svarta klänning från Ida Sjöstedt som jag köpte förra våren är ett sådant undantag. Den är enkel men ändå tjusig. Har riktigt fin kvalitet och en tyngd i materialet som jag tycker om. Dessutom är det klänningen som alltid är den rätta. När jag tvekar om vad jag skall ha på mig och velar mellan olika klänningar för någon tillställning då finns det egentligen bara ett svar. Om jag inte kan välja då är denna klänning alltid rätt. Den passar till allt och är det säkra kortet.

Märkligt nog lyckades jag inte fånga min outfit på bild under lördagens fest, men måste ju ändå visa upp denna fina klänning. Just eftersom den är så pass enkel i sig går den att variera i oändlighet. Första gången jag hade klänningen förra våren då hade jag röda skor och en enkel aftonväska med guldspänne. En enkel uppsatt frisyr med svarta kammar gjorde det hela till en stilfull outfit för en fin tillställning.

I lördags ville jag istället ha en spektakulär outfit och lade fokus på gulddetaljer. De svarta skorna och guldväskan hade jag förvisso sist jg var på fest. Fast då till min glittrande galaklänning. De där skorna är verkligen helt fantastiska. Dels för att jag blir hela 14 centimeter längre och dels för att de är sköna att ha på sig en hel kväll.

En bild lyckades jag få till på min outfit i svart och guld i lördags. Frisyren är en av mina favoriter eftersom den är så enkel att göra. När väl luggen är på plats är det bara att sätta i två kammar och sedan är det klart!

Like a moviestar!

I slutet av sommaren köpte jag en alldeles fantastisk klänning på från 70-talet. Det är verkligen en av de mest tjusiga klänningarna jag har. Färgglad, med vidd i kjolen och riktigt fin modell. Eftersom klänningen i sig är iögonfallande och färgstark har jag tidigare kombinerat den med främst svart. Svarta skor och svart kappa till är förvisso fint, men varför inte gå hela vägen när en redan har en färgstark klänning!

Tidigt i våras hittade jag en otroligt fin orange kappa på Myrorna i Göteborg. Fullkomligt älskar den eftersom den är allt annat än diskret svart. Särskilt när våren dröjt och vädret varit grått behövs det färger som piggar upp och det gör onekligen denna kappa. Hade dock inte trott att den skulle gå och kombinera ihop med min fina röda klänning. Solglasögonen är ett loppisfynd från när jag var i Namibia i april. De påminner mig om min mammas solglasögon hon hade när jag var barn i början av 80-talet. Jag brukade låna dem av henne och leka att jag var en filmstjärna. Oftast med Marilyn Monroe som förebild. Även dessa solglasögon får mig att känna mig som en tjusig filmstjärna!

På alla bilder där hela kappan syns gör jag de mest märkliga miner. Ser ut att vara irriterad på min fotograf Regina men så är inte fallet. Istället ville jag inget hellre just då än att ta av mig kappan eftersom det var sommarvarmt vilket inte riktigt är att föredra i kombination med en klänning i polyester.

De fina skorna är även de från Namibia, dock inte ett loppisfynd. Sina fjorton centimeter klack till trots är de verkligen ett par riktigt sköna skor. Ett par sådana som en kan gå en hel dag i och inte längta efter att byta till något annat.

Miss Penny Lane

Sedan i förra veckan när de första bilderna på Pinup Akademins fina kalender släpptes har frågorna varit många. De allra flesta rör möjligheten att beställa kalendern och det är riktigt enkelt, skicka ett mail till pinupakademin@gmail.com En kalender kostar 120 kronor plus 30 kronor i porto. All vinst går till bröstcancerfonden. Alla som jobbar med kalendern ställer upp helt ideellt för att få fram en troligt tjusig kalender med ett grymt bra ändamål.

Att känna sig som en filmstjärna varje dag borde egentligen vara en självklarhet!

Ett av mina motton i livet är att: livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Tror att det är en av anledningarna till att jag älskar att ta tjusiga outfitsbilder och jag älskar tjusiga vintageklänningar. Jag hade aldrig tidigare tänkt tanken på att vara pinupmodell men nu känns det egentligen alldeles givet. Det är något lite fult över att ta selfies vilket egentligen är dumt. Fler borde ta mer selfies för att sprida fler bilder av ur människor ser ut, hur kvinnor ser ut. Framförallt dagens unga tjejer behöver motvikter till idealen de matas med. Jag behöver motvikter och andra kvinnor att spegla mig mot för att själv inte tappa fokus. Att känna att en inte duger, inte är vacker nog är lätt även när en är en vuxen kvinna på 37 år. Även jag påverkas av det jag ser i medierna och just därför blir jag så fantastiskt glad över pinupkalendern och den motvikt den representerar. Att temat för årets kalender dessutom är kitschig femtiotal gör den ännu lite bättre.

Rosen Penny Lane

Mitt namn som pinuppa är Miss Penny Lane och då känns det onekligen passande att också visa upp rosen som inspirerat namnet. Tänker att jag måste göra en fotografering i sommar tillsammans med min ros när den blommar. 

Att känna sig vacker är något jag ser som en rättighet. Alla människor är vackra och vi borde hylla detta stället för att ägna oss åt att oroa oss för att inte klara av att uppfylla de normer som sätts. Normer kan brytas och förändras och jag tror att pinupkalendern är ett av många steg i rätt riktning.

Berättande väskor och skor...

Så länge jag kan minnas har jag haft två passioner i mitt liv som varit starkare än det mesta. Jag är en hopplöst splittrad människa och har haft många passioner och de varierar över tid. Det som dock är bestående är intresset för väskor och skor. Ett av mina allra första loppisfynd var just en handväska. Älskade redan som barn att klä ut mig och gå i klackskor som mamma hittat på någon loppis. Kanske är de där utklädningskläderna orsaken till att jag älskar vintage. När jag var barn i början på 80-talet köpte mamma en utklädningsgarderob till mig på loppis. Det tog något år för henne att samla ihop kläderna och de blev snabbt älskade favoriter. Kläderna kom från 40-talet till 60-talet och kom att bidra till att skapa min bild av hur kläder skulle vara. Det är ju precis de årtiondena jag ständigt återvänder till i min vintagegarderob. Som tonåring var jag dessutom väldigt förtjust i 70-talet vilket är en förtjusning som återkommit det senaste året. Min utklädningsgarderob blev ett sätt för mig att testa olika roller, att pröva min identitet och att berätta berättelser. När jag sedan lärde mig att skriva ersatte det skrivna ordet garderoben. Då kunde jag berätta min berättelser genom min penna och på så vis blev de också mer bestående än när de berättades genom lek. Kanske är det just berättelserna och historierna mina väskor och skor bär på som gör att de är ett så stort intresse för mig. Jag undrar ständigt över de människor som haft dem före mig. För en tid sedan hittade jag en tågbiljett i en av mina vintageväskor. Biljetten var för en resa mellan Malmö och Arlöv. Vem var det som hade rest och varför. Otroligt spännande att börja fundera över vilken historia väskan bär med sig. En av mina vintageresväskor har en etikett på sidan som berättar att den rest från Göteborg till Malmö. Tänk om det var samma person som ägt väskan som farit mellan Malmö och Arlöv. Helt omöjligt är det inte då båda väskorna är loppisfynd från Göteborg.

Kanske är det så att mammas loppisfynd i min barndom är orsaken till att jag blev etnolog. Som etnolog är det ju just människors minnen och berättelser som intresserar mig. Dessa är i sin tur ofta knutna till de ting som vi omger oss med. Alla våra saker representerar en tid i vår liv och har våra minnen knutna till sig. Även om jag inte känner till de berättelser mina väskor och skor bär på kan jag ändå ana dem. I en av mina aftonväskor hittade jag en spegel och på dess baksida fanns en kalender från 1956. Då får jag en ledtråd till människan som haft väskan före mig. Någon behövde en aftonväska i mitten av 50-talet. I samma väska fanns också ett litet syetui samt tändstickor från en restaurang i Uddevalla. Således en praktisk person som förstod vikten av att ha med sig nål och tråd samt en spegel. Var tändstickorna för hennes eget bruk? Med tanke på tidsandan är det troligt men väskan luktade inte av rök så kanske hade hon dem med för någon annans skull. Mer än så vet jag inte om ägaren till väskan men det är tillräckligt för att bli till en berättelse som i sin tur sätter igång fantasin och väcker författaren i mig.

En loppad resväska, en ärvd handväska från tidigt 1900-tal och ett par skor som är nya men med rätt känsla

Att inte köpa nytt!

Det har gått några dagar sedan mitt beslut om att inte köpa nytillverkade kläder under 2017 och med det har jag också hunnit få en del frågor kring beslutet. Vad innebär det egentligen att inte handla nytillverkade kläder under ett år? Varför tycker jag att det är ett klokt beslut? Kul att mitt beslut har väckt frågor tycker jag och dessutom ger det mig anledning att tänka igenom utmaningen en gång till.

Detta är nog min favorit i sommargarderoben. Ett riktigt fint loppisfynd från 50-talet

Så vad innebär då mitt beslut? Tanken är inte att sluta köpa kläder. Jag är alldeles för förtjust i tjusiga klänningar för att helt kunna avstå. Kanske blir det nästa års utmaning men för nu är beslutet att undvika det som är nytillverkat. Min shopping det kommande året kommer därför att begränsas till att handla second hand. Det lär inte bli särskilt svårt eftersom det finns gott om möjligheter genom loppisgrupper på sociala medier, loppisar, klädbytardagar och andra fina initiativ.

Loppisfyndad ullkappa. Ett riktigt fynd då den bara kostade 30 kronor!

Jag har valt att göra några undantag vad gäller mitt köpstopp av nytillverkade kläder. Undantaget omfattar underkläder och träningskläder. Till underkläder räknar jag även strumpbyxor och tights. Även om jag valt att undanta dessa båda kategorier innebär inte det att det så att säga är fritt fram att köpa vad som helst. Här kommer jag att leta efter goda alternativ med en etiskt hållbar tillverkning.

Kofta, blus och sjal är samtliga fina loppisfynd. Halsbandet är ett vintagesmycke jag fått i present.

Under året kommer jag att skriva om hur det går med min utmaning. Kanske låter det inte som en så märkvärdig utmaning men det är det. För några år sedan valde jag att under ett år helt sluta att köpa kläder. Även då var undantaget underkläder. Den gången kändes ett totalt köpstopp motiverat eftersom jag befann mig i den omvandling som min gastric bypass operation innebar. Det kändes helt enkelt märkligt att köpa kläder som snart skulle vara för stora. Trots det kändes utmaningen svår och många gånger tittade jag in i min välfyllda klädkammare med känslan av att där inte fanns några kläder alls.

En av mina outfits under veckan med Four Fit Challenge

Det är ju märkligt hur en kan ha gott om kläder men ändå ha känslan av att där verkligen inte finns något som är rätt. Förra hösten deltog Regina och jag i Four Fit Challenge som kort och gott gick ut på att under en vecka bara använda fyra plagg. Själva utmaningen var att tänka nytt kring de kläder som en redan har. Veckan då utmaningen fick mig att tänka nytt och dessutom att våga pröva andra sätt att kombinera mina kläder. Jag hävdar med bestämdhet att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder. Trots det har även jag klänningar reserverade för fina tillfällen. En del av dem skulle bli konstigt att använda i vardagen men de allra flesta är möjliga att tona ner och använda. En fin festklänning passar bra till vardagen när den kombineras med en stickad tröja. På så vis blir det fler möjligheter att använda kläder som annars mycket sällan används.

Känns som att det här kommer att bli ett spännande och intressant år. Det kommer krävas nytänkande och kreativitet och det är ju onekligen positiva förutsättningar för ett nytt år.

Gyllene skor och klänning

Att åka på loppis är lite av en chansning. Ibland hittar en fantastiska fynd och ibland ingenting alls. För knappt två veckor sedan var Sophie och jag på vintagemässa i Trollhättan och där gjorde jag fantastiska fynd. På samma dag fyndade jag tre tjusiga klänningar från 60-talet vilket onekligen är riktigt fint. Så märkligt hur det ibland kan gå månader utan att en hittar någonting alls och sedan så hittar en flera fynd på samma gång.

Är helt förälskad i denna tjusiga klänning men hade aldrig kommit på tanken att prova den. Lite för glittrig för min smak och inte riktigt min modell trodde jag. Sophie hävdade dock bestämt att den skulle passa mig perfekt. Hon hade helt rätt, jag kände mig tjusigast i hela världen och inte som en discokula vilket jag hade befarat.

Jag trodde även att klänningen skulle vara för lång men i själva verket var den helt perfekt

Dessutom kom jag på att jag här hemma har ett par perfekta skor till klänningen. Köpte dem i våras till en tjusig tillställning men ändrade val av skor samma dag. Har sen inte haft tillfälle att använda de tjusiga skorna vilket har grämt mig. Nu konstaterar jag att skorna helt enkelt väntade på rätt klänning för att komma till sin rätt ordentligt. Förutom att jag har en perfekt kombination av skor och klänning har jag också ett perfekt tillfälle då jag ska ha dem. Denna outfit kräver nämligen ett synnerligen tjusigt tillfälle och nu är det bara att invänta den stunden.