Sluthandlat?

Jag har mina kläder utspridda lite här och var i mitt hus eftersom jag har begränsat med plats. Jag har en dröm om att bygga en ordentlig klädkammare eller walk-in closet men det är ett projekt för framtiden. Nu försöker jag dock ordna en lösning i källaren där jag samlar alla kläder och får till en vettig förvaring. Superbra med ny förvaring men mindre bra att när alla kläder samlas på en plats då inser jag hur otroligt mycket kläder jag har. Vid senaste räkningen räknade jag in 195 klänningar vilket faktiskt är en helt galen mängd klänningar. Vid årsskiftet bestämde jag mig därför att ha ett köpstopp under 2020. Jag hade ett köpstopp under 2017 med fokus på att helt sluta köpa nytillverkade kläder. Även i början av förra året hade jag ambitionen om ett köpstopp men det rann ut i sanden under sommaren trots en bra start genom bland annat utmaningen Aktivera garderoben 

Jag är som mina 195 klänningar avslöja mycket förtjust i klänningar. Fast hur förtjust en än är i något finns det ju en gräns i hur mycket som faktiskt får plats. Förra våren funderade jag över rimligheten i 175 klänningar och nu är det ännu fler. Att bygga ut huset för att få rum med fler klänningar är inte riktigt rimligt. Min bestämda åsikt är att kläder ska användas snarare än att förvaras. Alltså har jag gett mig själv två utmaningar det här året. Den ena är att ha ett köpstopp på nytillverkade kläder samt att även mycket sparsamt köpa second hand. Att även på loppisar och Tradera ställa mig frågan om jag verkligen behöver plagget jag tittar på. I praktiken ett köpstopp även när det gäller second hand men ett lite mjukare sådant. Skulle en fantastisk vintageklänning dyka upp och jag konstaterar att jag har användning för den då ger jag mig själv fortfarande möjligheten att köpa den. 

Planen för året är dock att verkligen aktivera garderoben och använda det som redan finns där. Att vara kreativ och hitta nya kombinationer och möjligheter. Dessutom ska jag göra en ordentlig genomgång av alla kläder nu när jag gör i ordning källaren och se vad som kan rensas ut. I en rörig garderob är det lätt hänt att det finns både ett och flera plagg som aldrig används och som jag troligen inte kommer använda heller. För varje plagg borde följande frågor ställas: när använde jag plagget senast? passar plagget, är plagget helt? tycker jag om plagget och kommer jag att vilja använda det igen? Självklara frågor egentligen men min erfarenhet är att mycket får vara kvar i garderoben trots att det inte använts på länge och att en kanske inte ens tycker om det. Det är lite mer utmaning att aktivera den egna garderoben istället för att köpa något nytt. Det som redan finns i garderoben ger ju inte samma lyckopåslag som ett fint loppisfynd eller för den delen något nytillverkat. Fast varje plagg finns ju i garderoben av en anledning och då borde ju egentligen varje plagg framkalla glädje. Om inte, då är det ju ett enkelt plagg att sortera ut och skicka vidare i klädkretsloppet. Antingen till klädbytardag, loppis eller Tradera.

När januari närmar sig sitt slut och hittills har det gått alldeles utmärkt att ha köpstopp även på second hand för min del.

Övre raden från vänster: 50-tals dröm köpt i Dublin. Skor fyndade på Tradera, Klänning och kofta även de traderafynd.

Mittenraden: sommarvintage som jag märkligt nog loppade i min egen loppis bland de saker Regina sålde. Klänning som är ett nyköp men hängt med i många år, koftan är samma som bilden ovan.

Nedre raden från vänster: ett genomtänkt nyköp i höstas som redan använts flera gånger. Nyköpt klänning som hängt med i flera år och varit med på kongresser, hundraårsjubileum. Klänning och skor köpta på Tradera och en nyköpt kofta som hängt med i flera år.

En räddad klänning

I slutet av sommaren hittade jag en riktigt fin vintageklänning på Emmaus i Göteborg. Konstaterade snabbt att den var i behov av lite omsorg för att åter kunna användas och vara till glädje och nytta. Sömmarna under båda armarna hade gått upp, fållen hade släppt på några ställen och dessutom saknades två knappar. Just knapparna kändes tråkigt eftersom klänningen hade fina klädda knappar i samma tyg som klänningen. Prövade klänningen trots dess brister och konstaterade att jag skulle ångra mig om jag inte köpte den. Klänningen satt ju trots allt helt perfekt och är verkligen en riktig vintagepärla som förtjänade att få komma ut i världen på äventyr igen.

Loppisfynd med fin prislapp

Blir alltid så glad av att handla på Emmaus eftersom de på prislappen talar om vilken nytta det gör att handla hos dem. Förutom att bidra till den internationella solidariteten är det ju bra för miljön att handla loppis vilket gör det till ett himla fint koncept.

Loppisfyndade knappar

Första prioriteten för att kunna rädda klänningen blev att hitta nya knappar. Köper alltid knappar på loppis, dels för att det i regel är finare knappar än nytillverkade men också för att det blir betydligt billigare. Nackdelen är att en ibland kan få leta länge innan en hittar passande knappar om en har otur. Den här gången hade jag tur och hittade flera fina knappar som skulle kunna passa. Dessutom hittade jag en söt lite aftonväska som också fick följa med hem. Knapparna som inte passade till just den här klänningen sparar jag till framtida projekt. Har en låda med loppisknappar som jag alltid börjar med att titta i när det är dags för knappbyte. Köper ofta koftor på loppis som är av nyare datum och de har ofta riktigt tråkiga knappar. Att ersätta tråkiga plastknappar med fina vintageknappar är alltid ett fint lyft.

En perfekt vintageklänning för höst och vinter

Att laga sömmarna och sy i nya knappar tog ungefär två timmars arbete. Helt klart väl investerad tid med tanke på vilken fin klänning jag nu har. Varm och skön för vintern och dessutom i en härlig färg med lite glitter i. Uppklädd men ändå helt perfekt till vardags och i min mening en mycket användbar klänning.

Jag valde knappar i lila som passar fint till klänningen. Lite roligt att det är helt oanvända knappar som satt på en karta när jag köpte dem. Nu är min klänning redo att användas under lång tid framåt. Kan inte låta bli att fundera över klänningens historia och vem som haft den innan mig. Hur länge har den varit trasig och inte blivit använd? Fint ändå att någon valde att skänka den till en loppis istället för att slänga den med tanke på att den just var trasig.

Bytt är bytt och blir till glädje på nytt

Idag var det äntligen dags för klädbytardagen i Munkedal som Erika, Regina och jag arrangerar. Det var lite nervöst på morgonen, tänk om det inte skulle komma någon! På förmiddagen var det möjligt att lämna in kläder och på eftermiddagen ägde själva bytet rum. De som lämnade in kläder fick en biljett per plagg men max 5 biljetter. När de sedan kom tillbaka på eftermiddagen kunde de hämta ut lika många plagg som de hade biljetter.

ABF i Munkedal förvandlades för några timmar till en klädbutik

Vi fick in otroligt mycket fina kläder och det fanns gott plagg att välja blad för alla deltagarna. Erika har ordnat klädbytardagar tidigare men för Regina och mig var det första gången. Det blev riktigt lyckat och trevligt men vi har också lärt oss en hel del som vi kan göra bättre till nästa gång.  Konstaterar att det viktigaste för den som deltar är att inte ha för bråttom. Det tar tid att titta igenom alla kläder och det är viktigt att prova. En vill ju inte få med sig nya kläder hem som inte kommer att användas. Jag är verkligen förtjust i att handla kläder på loppis och på Tradera men att byta kläder är ju än bättre. Att sådant som hänger i min garderob och inte används istället kan bli till glädje för någon annan. För egen del såg jag till att lämna in några felaktiga köp på Tradera. Fina klänningar men som dessvärre inte passade.

Dessa var helt omöjliga att motstå!

De flesta lämnade in kläder men några lämnade också in skor vilket jag onekligen är nöjd med. Jag fick med mig flera fina par skor hem. Förvisso kanske inte min skogarderob behövde påfyllning men jag har svårt att låta bli vackra skor.

Enkla och snygga och med bra höjd på klackarna

Detta paret tror jag kommer bli riktiga favoriter. Snygga både i vardagen och till fest och passar dessutom både till byxor och klänning.

Mina fynd från idag. Halsbandet är ett loppisfynd från en sommarloppis

Att lyckas få till en outfitbild visade sig vara en utmaning idag. Tydligen är det en sådan dag då jag gör grimaser på alla bilder, men jag är ju tvungen att visa upp outfiten som jag har bytt till mig. En söt klänning med en fin grön kofta till. Undrar just hur många gröna koftor jag äger nu? Blev riktigt förtjust i denna eftersom den är midjekort och passar till de flesta av mina retro- och vintagekläder. Skorna var jag nästan på väg att låta bli men de var alldeles för söta för att inte få följa med hem. Nu får jag se till att planera in trevliga tillställningar framöver som ger mig anledning att använda alla dessa nya skor.

Det var verkligen riktigt trevligt att arrangera en klädbytardag och i höst blir det dags igen. Vi har ännu inte spikat något nytt datum men vi har bestämt att det helt självklart blir en ny klädbytardag i Munkedal.

Finfina loppor

Barnen har fortfarande jullov och idag bestämde vi oss för att äta lunch på stan och sedan ta en loppistur. Jag älskar verkligen att gå på loppis eftersom en aldrig vet vad en kommer att hitta.

Den här dagen gjorde jag synnerligen bra fynd! Blusen som ligger underst är hemmasydd och är i stort sett ett konstverk. Fantastiskt många fina detaljer och otroligt fint gjord. Blir lite nyfiken på människan som varit så kreativ och skapat ett så vackert plagg. Förutom den hittade jag också en fin topp och en poncho.

Något jag alltid tittar efter på loppisar är knappar. Just nu var jag på jakt efter knappar till en blus jag köpt på Tradera som visade sig sakna några knappar. Riktigt irriterande men idag hittade jag fina knappar som jag kan byta ut dem med. De fina knapparna på kartong har jag inte något speciellt plagg som jag tänkt mig till men de var så fantastiskt fina att jag var tvungen att köpa dem. Tror att de kommer att verkligen lyfta det plagg som jag till sist sätter dem på. Den lilla aftonväskan var också en sådan där sak som jag inte kunde låta bli. Vintageaftonväskor är onekligen min svaghet!

Fulsnyggt

För några år sedan hittade jag en alldeles gräslig kofta på loppis och lyckan var total. Jag hade letat en tid efter en gräslig jultröja, en sådan där som de alltid har i amerikanska filmer men inte hittat någon. Besökte min syster som då bodde i Dublin och där var utbudet stort men jag kände mig lite snål. Även om jag ville ha en alldeles gräslig tröja som en kul grej så kändes det inte lika roligt att betala mycket pengar för ett plagg som inte kommer att användas särskilt ofta. Trenden med fula jultröjor hade inte slagit igenom här hemma ännu vilket gjorde att utbudet på loppisarna var tämligen begränsat. Faktiskt var det helt obefintligt insåg jag efter en tid och gav upp tanken på en jultröja. Så en dag när jag var på en loppisrunda och i stort sett var klar då hittade jag en kofta som hängde helt fel. Den var trasig på flera ställen och saknade någon knapp, trots det var den precis vad jag hade letat efter. Med tanke på koftans skick betalade jag nästan ingenting för den. Däremot fick jag lägga några timmar på att laga hål och att sy i den saknade knappen. Som tur var följde en extraknapp med i koftan vilket gjorde jobbet lite enklare. Funderar dock på att byta ut alla knapparna eftersom de är i plast och blivit ganska skavda med åren. Har därför börjat leta på loppis efter tjusiga guldknappar i rätt storlek för att göra koftan helt perfekt. Just knappar är något som jag alltid letar efter på loppis i första hand. Dels för att det blir betydligt billigare men också för att det är ett smart sätt att återbruka. Dessutom brukar knappar av äldre modell vara av god kvalitet och många gånger väldigt fina.

Lägg märke till fickorna som ser ut som vantar!

Det hade varit så enkelt att sortera bort julkoftan som ett hopplöst projekt. Den var ju trots allt trasig och inte i användbart skick. Även om det tog lite tid att laga koftan var det helt klart värt arbetet. Främsta anledningen till att det tog så pass lång tid som det gjorde beror på att jag inte är särskilt duktig på att sy. Jag kan sy men det tar tämligen lång tid och arbetet är ofta kombinerat med djupa suckar och ett antal svordomar. Trots mina tillkortakommanden när det gäller sömnad brukar jag som regel tycka att det är värt att lägga tid på att lappa och laga.

Julkoftan matchad med en blus i fyrtiotalsstil från Daisy Dapper och en kjol i samma stil

Min loppisfyndade julkofta är verkligen helt gräslig och alldeles underbar. Den är precis vad jag ville ha när jag började leta efter en jultröja och är nöjd över att jag inte föll för frestelsen att kliva in i någon av alla butikerna i Dublin och köpa en nytillverkad.

Julkofteselfie i spegeln

Gillar att koftan passar både till min lite tjusigare vintagestil och till ett par jeans och t-shirt. Känner jag att jag vill gå ett steg längre har jag dessutom ett par himla tjusiga julgransörhängen som kompletterar fint. Både kofta och örhängen är så fula att de helt enkelt blir snygga, fullt logiskt!

Gammal kärlek rostar...

Jag har en förkärlek får sådant som är rostigt och fyller gärna min trädgård med rostigheter. Min älskade rosenträdgård är byggd med rostig armeringsmatta vilket är en fin kontrast till de vackra rosorna. Det är något särskilt med den där kontrasten mellan det som grönskar och det som rostar. Särskilt fint blir det att plantera i gamla rostiga konservburkar och placera ut dem i trädgården. Det är en riktigt fiffig form av återbruk eftersom det i de flesta hem plockas hem konservburkar varje månad. Jag sparar alla lite större konservburkarna här hemma eftersom de blir bra krukor. En del av de mindre sparas också, särskilt för att klä i papper och använda som krukor när jag ska ge bort blommor. När konservburkarna diskats ur ställer jag ut dem för att rosta. Jag har en undangömd plats i trädgården där mina blivande krukor står på rostning. Efter några månader då de utsatts för väder och vind blir de vackert rostiga och redo att använda till sommarsäsongen. Viktigt bara att göra några hål i bottnen så vattnet kan rinna ut. En stor fördel med konservkrukorna är att det inte gör något om en skulle råka glömma ställa undan dem när säsongen är slut. Till skillnad från lerkrukor är de inte känsliga för minusgrader. Till sist har krukans botten en tendens att rosta sönder men även då är de användbara i trädgården. Genom att använda krukorna utan botten blir det möjligt att skapa spännande arrangemang i planteringarna.

Rost och grönska i fin kombination

Vad ska jag ha på mig?

Jag har en tämligen välfylld klädkammare här hemma i Hult och råkar sällan ut för problemet att inte ha någonting att ha på mig. Oavsett vilken typ av tillställning jag ska på så finns det jag behöver i min klädkammare. Mitt problem är snarare det att jag glömmer bort vad jag har och istället för att hitta nya kombinationer har jag ofta köpt nytt. Sedan jag beslutade mig för att sluta köpa nytillverkade kläder försöker jag bli bättre på att använda det jag har på nya sätt.

En av mina absoluta favoritklänningar. Med en stickad tröja har den även funkat till vardags

Även om jag lever efter devisen att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder så känns en del plagg lite för mycket. De där riktigt tjusiga klänningarna kan vara svåra att ha till vardags, men många gånger går det att kombinera en klänning med en kofta och få den att kännas mindre uppklädd.

Diortröja som är ett riktigt loppisfynd och en kavaj jag fått ta över från en väninna

Min klädkammare rymmer många fina loppisfynd och jag fotar gärna och visar upp på bloggen. Jag tycker att det är otroligt inspirerande att se allt fint som andra hittar och det sporrar även mig att göra nya fynd.

Blandade outfitbilder till både vardag och fest. Me, myself and I helt enkelt!

Just för att komma tillrätta med problemet att jag glömmer bort vad jag har eller hur jag har kombinerat det jag har tar jag ofta outfitbilder. En del för att lägga upp på bloggen eller på Instagram, men oftast för min egen skull. För att komma ihåg kombinationer som har varit särskilt fina. Tittar ofta igenom bilderna när jag planerar vad jag ska ha på mig till ett särskilt tillfälle eller bara inför nästa dag. Alltid skönt att vakna på morgonen och redan ha en plan för kläder, smink och hår och slippa stressa med att komma på något om morgonen. Då är risken stor att en upplever känslan av att ha en garderob full med kläder men ingenting att ta på sig.

Sommaroutfits

Särskilt bra är min outfitbildbank när det är dags att växla mellan säsongerna. Tittar ofta och tänker: ja just det så brukar jag ju göra! Under vintern blir det lätt lite tråkigt eftersom jag växlar mellan mina två par vinterkängor, de med klack och de utan klack. Avgörande för vilka som väljs är helt enkelt hur vädret är och om det ens är möjligt att ha klackar på sig. Under resterande del av året är det betydligt enklare att variera skorna vilket jag gärna gör. Vackra kläder och skor gör mig på gott humör. Det är faktiskt så att en riktigt fin outfit kan pigga upp en i övrigt tråkig dag. Det är dessutom en bra utmaning att försöka använda det som redan finns i klädkammaren och kombinera på nya sätt. Det kan få även sådant som en tröttnat på att kännas roligt att använda igen.

Tristess är en anledning

Sedan jag tog beslutet om att sluta köpa nytillverkade kläder har jag funderat mycket över mina konsumtionsvanor. Jag vet med mig att jag under det senaste året har köpt med kläder än vad jag brukar göra annars. Jag har också i större utsträckning ätit mat ute och har nästan helt slutat baka bröd. Vad gäller brödet har det mest berott på köksrenoveringen men inte bara. När livet snurrar på lite snabbare än vanligt då är det lätt att börja ta genvägar och att välja det enkla. Att börja köpa bröd istället för att baka själv. Det trots att det hembakta brödet är betydligt godare och dessutom inte tar särskilt lång tid att göra. I den snabba tillvaron har jag blivit allt mer otålig och dålig på att vänta. Normalt sett brukar jag tycka om en timmes väntan när jag byter tåg. Det innebär ju att jag har en hel timme då jag i lugn och ro kan dricka kaffe och läsa en bok. Det senaste året har jag inte haft tålamod att sitta och vänta. Alltid denna väntan och alldeles för ofta har det känts som. Att vänta har helt enkelt känts tråkigt och jag har valt att istället sysselsätta mig med att gå i affärer.

Älskade favoriter som funnit i min garderob länge

Svårare än så behöver det helt enkelt inte vara att ändra sitt eget konsumtionsmönster. Hade det varit engångsföreteelse hade det inte varit något större bekymmer, men nu handlar det om ett mönster över tid. Det är väl inte så farligt kan en då tänka. Givetvis skulle det inte vara det om det inte vore för att de flesta av oss konsumerar betydligt mer än vad vi faktiskt behöver. Jag brukar se mig själv som en medveten konsument med de rätta perspektiven. Jag väljer att handla klokt och etiskt och väljer att tillverka själv om jag kan. Efter en tid började jag dock göra fler och fler undantag från mina principer. Köpte kläder som inte alls var etiskt tillverkade och som jag egentligen inte behövde. Så här i efterhand är jag förvånad över hur lätt det var att gå från medveten konsument till slöshoppare.

Tvätt som fått torka i solen luktar sommar

Nu har jag ställt om och det känns verkligen skönt. Samtidigt är det en viktig kunskap att se hur enkelt det var att ändra min egen konsumtion. Att det var något så litet som tristess och lite för högt tempo som fick mig att hoppa över mina egna principer. Ibland har jag tidigare ställt mig frågan hur andra kunnat vara så obekymrade kring vad de köpt och inte alls kunnat förstå. Nu inser jag att det är tämligen enkelt att helt enkelt bara låta bli att bry sig.

Oväntat loppisfynd

Det jag gillar allra mest med att gå på loppis är att jag aldrig vet vad som väntar. Det är ju faktiskt helt omöjligt att veta vad som kommer att finnas till försäljning på loppis. Om en är på jakt efter något specifikt kan det vara lite frustrerande att inte veta om det kommer att finnas det jag söker. Om en har tidspress är det nog en del saker som kanske är enklare att inte köpa på loppis. Fast om en planerar och är ute i god tid fungerar det oftast alldeles utmärkt. Jag tycker om det där oväntade momentet som loppisshoppingen innebär. Att jag på förhand faktiskt inte har en aning om vad jag kommer att komma hem med. Som den gången då vi hittade en tvättho för femtio kronor. Den är inte något jag hade tänkt på att plocka med mig hem men maken menade att den var praktisk. Vi kunde ställa den i källaren och ha den för grovrengöring. Det blev dock aldrig så att tvätthon kopplades in. Istället flyttades den runt i källaren för att inte vara i vägen. Till slut rensades den ut när källaren städades och ställdes ut på gården.

När den stod där ute på gården, mitt i grönskan, slog det mig att den inte alls skulle skickas till skroten. Istället ordnades en plats vid förrådet där den kunde stå. En spegel köptes in för att hänga ovanför och lite andra småsaker samlades ihop.

Tänk att en loppad tvättho skulle bli ett riktigt vackert blickfång i trädgården. Varje vår fyller jag på med nya blommor och blir lika glad varje gång. Jag hade inte väntat mig varken att köpa en tvättho eller hur den sedan skulle användas. Däremot uppskattar jag den mycket. Tänker att det där är också en av fördelarna med loppis. Att en faktiskt tänker lite utanför ramarna och genom det utökar sakers användbarhet. På så vis kan något som varit utrensat få ett nytt liv genom att användas på ett nytt sätt.

Det galna med kläder

Idag har jag fattat ett beslut för det kommande året! För en tid sedan läste jag ut boken Modeslavar vilket fick mig att åter titta på dokumentären the True Cost och konstaterar åter att modebranschen är alldeles fruktansvärd. Kläder har aldrig varit så billiga som idag, de har inte heller varit av så dålig kvalitet tidigare. Däremot har textilindustrin nästan alltid varit fysiskt tung och dessutom präglad av kemikalier. När Sverige stiftade lagar för att förbättra både miljön och arbetet för dem som arbeta i fabrikerna dröjde det inte länge innan industrin flyttade utomlands. På så vis försvann en smutsig industri från Sverige. Däremot slutade inte industrin att vara smutsig och tung. Det som har förändrats sedan 70-talet då den svenska textilindustrin flyttade är vårt förhållningssätt till kläder. Vi konsumerar allt mer samtidigt som vi slänger allt mer kläder. Kläder har blivit en förbrukningsvara som kan slängas efter en eller två gånger. Det där är nog en av anledningarna till att jag älskar vintage. Det är något särskilt med en klänning som varit använd och älskad längre än vad jag har levt.

Även miljömärkningarna inom modeindustrin är problematiska och det är svårt att veta vad en kan lita på. Givetvis finns det en hel del alldeles fantastiska initiativ och klädmärken som faktiskt strävar efter att göra kläder som är hållbara vad gäller miljö och människor och även över tid när det gäller själva plagget. Det som är allra bäst ur miljösynpunkt är dock att köpa sådant som redan är tillverkat och se till att kläder fortsätter att användas istället för att slängas. En behöver inte älska vintage för att handla kläder på second hand. Det som är så praktiskt är ju att precis allt finns. Det som är mindre praktiskt är att en behöver ha lite mer tålamod än när en handlar i vanliga affärer eftersom det du söker kanske inte finns just nu.

För egen del konstaterar jag att jag har en klädkammare som är välfylld och att jag troligen aldrig mer skulle behöva köpa ett enda klädesplagg. Fast så var det ju den där lilla men ack så betydelsefulla detaljen att jag verkligen älskar kläder. Så vad göra? Jag tänker helt enkelt utmana mig själv som ett steg i att förändra min egen konsumtion och under 2017 inte köpa några nytillverkade kläder. Steget är egentligen inte så stort eftersom jag till stor del redan handlar på loppis men det känns som ett viktigt steg att ta trots allt.

En av mina fina vintageklänningar som jag köpt under året

Helgens loppisfynd

I helgen som gick for barnen, Sophie och jag på loppis. Alltid lika spännande och alltid lika oförutsägbart. Hittade ett otroligt fint vardagsrumsbord och kunde inte släppa tanken på det där bordet. Konstaterade att det skulle få plats i bilen och höll tummarna för att det skulle vara rätt storlek hemma. Har nämligen känt en tid att vardagsrumsbordet som jag renoverade för några år sedan inte längre var helt rätt. Mitt loppisfynd visade sig dock vara alldeles perfekt. Fantastiskt att kunna köpa ett nytt vardagsrumsbord för 90 kronor.

Förutom bordet hittade jag också en riktigt fin och rejält lång trasmatta. Tänk så många timmar det tagit att väva den fina mattan som är nästan tre meter lång. Nu har den hamnat i ett hem där den är mycket uppskattad och där det sätts stort värde på hantverket. Trodde nästan inte det skulle vara möjligt att hitta en matta som var så lång som jag önskade så jag är verkligen nöjd med mitt fina fynd. Jag är ju svag för kläder och då är verkligen loppis helt perfekt. Drömmen är alltid att göra riktigt fina vintagefynd men det är svårare och svårare. Att göra fina fynd är nästan alltid möjligt. Barnen hittade ordentligt med kläder för att ersätta det som de växt ur. För min del hittade jag en fin klassisk blå klänning och en riktigt fin kavaj. En snygg kavaj är alltid rätt och gärna en som inte är svart. Förvisso är det både snyggt och klassiskt, en svart kavaj är ett måste i varje garderob.

En favoritloppa

Jag älskar verkligen att gå på loppisar. Älskar den där känslan av att inte veta vad jag ska hitta just den här gången. Alltid lika spännande och oväntat när en gör de där riktiga fynden. Förra veckan var jag inne på en av mina favoritloppisar några minuter och hittade nästan med en gång det jag allra helst hittar nämligen en väska.

Väskor och skor hör till mina passioner i livet. Älskar handväskor men resväskor är nog ändå det jag allra helst hittar. Det här fyndet är således alldeles perfekt. En resväska fast i en handväskas storlek.

 Många fina detaljer och jag gillar att det syns att den har varit med ett tag. Den är inte perfekt men den är väldigt fin. Däremot är den alldeles perfekt eftersom den rymmer allt jag behöver ha med mig under en mötesdag vilket onekligen är bra.

Det är som omöjligt att inte känna sig nöjd över så fina loppisfynd. Gillar det här med att en aldrig vet om idag är dagen då fina fynd görs eller om det är en dag då en inte hittar något alls. Blir lite mer av en utmaning då och jag gillar verkligen utmaningar!

Ett alldeles eget rum

I mellandagarna påbörjades renoveringen av det rum som numera är alldeles egna rum. Tidigare var rummet något av ett skräprum sedan dottern Anna flyttat ut för ett år sedan. Det har varit ett roligt men också jobbigt arbete att få ordning på allt. Känns dock helt fantastiskt att ha ett eget rum. Tidigare hade jag ett mycket litet arbetsrum där det var svårt att kombinera förvaring och möjlighet att hålla på med olika projekt. Trots ett rejält försök för något år sedan att lösa bot på detta blev det aldrig riktigt bra.

Nu har jag istället ett rejält rum som dessutom har fin utsikt över trädgården. Med lite god vilja kan jag se både växthus och odlingar från mitt fönster. Mitt rum är en inrett med en salig blandning av gammalt och nytt. En del ärvt, somligt loppat och en del jag har fått. Fåtöljen kommer från min farmor och stod i hennes vardagsrum från det den köptes 1961 till hon gick bort 2002. Trasmattan är arvegods från mammas sida. Någon faster eller möjligen moster som gick ur tiden långt innan jag föddes. Sekretären fick jag från min väninna Sofie för några år sedan och var ett av mina första målningsprojekt.

En utmaning med renoveringen och planeringen för mitt rum var att där också behövde rymmas förvaring. Dottern har fortfarande de flesta av sina saker här hemma eftersom hon ännu inte har någon permanent bostad. Alltså måste de förvaras någonstans och mitt rum är det enda utrymmet som är stort nog. För att lösa förvaringsproblemet sattes en skena upp i snedtaket och med hjälp av ett draperi döljs det som förvaras där bakom. Draperiet såg dock riktigt tråkigt ut men detta löstes genom en klädställning fylld med mina vackraste vintageklänningar. Jag såg även till att leta upp mitt gamla sminkbord som under några år fått så gömt i ett förråd.

Väggen på rummets ena sida togs bort för flera år sedan för att göra rummet lite större och nu har vi även öppnat upp och gjort i ordning den andra sidan. Under snedtaket ryms sedan en liten sovalkov. Mindre roligt är dock röret som passerar rakt genom öppningen. Det är ett skvallerrör som så snart vi byter panna skall tas bort. Tills vidare får det vara som det är och det går alltid att dra för draperiet så det inte syns. Dessutom är det ett praktiskt sätt att dölja en obäddad säng om en skulle vilja.

Inte helt enkelt att bädda snyggt inne i sovalkoven men med lite god vilja fungerar det. Till sängens huvudända har vi återbrukat en gammal växasäng som stod i huset när vi köpte det. Den var ett sådant där projekt som blev stående men som ingen tog tag i att renovera. Till slut var barnen för stora för att använda den men jag kunde inte förmå mig att kasta den. Nu fick en del av sängen i alla fall ett nytt liv. En liten tavellist intill sängen skapar möjlighet för att ställa några böcker trots att där inte ryms något sängbord.

Eftersom jag är en människa med tämligen spretiga intressen behövs gott om förvaring för att allt skall rymmas. Målning, stickning, smyckestillverkning, trädgård och lite annat smått och gott hör till sådant som jag tycker om att roa mig med. Dessutom måste jag ha plats att förvara alla mina vackra vintageväskor.

Gott om plats för böcker är alldeles nödvändigt! Vad är väl ett rum utan böcker?

Jag tycker om blickfång och får erkänna att jag är svag för vackra saker. Har alltid varit mycket förtjust i glas och då särskilt kristall. Det är något alldeles särskilt med ljuslyktor i just kristall. Ljuset i dem blir något annat än i vanliga ljuslyktor. Minnessaker hör också till det jag är svag för. Jag tycker om saker med historia vilket inte är särskilt förvånande egentligen med tanke på att jag är etnolog. Kanske också anledningen till att jag tycker om fotografier. De sparar ju själva ögonblicket till skillnad från en sak som bara kan påminna dig om minnet. Det lilla kortet till vänster i bild är så fint tycker jag. Det är min farmor och jag när jag inte ens var ett år gammal. Så mycket kärlek i den bilden och jag är tacksam över att just den stunden sparades åt mig eftersom jag själv inte kan minnas den.

Ett slagbord får fungera som extra arbetsyta för att jag skall kunna breda ut mig ordentligt. Det har dessutom försetts med hjul för att kunna vara riktigt flexibelt. Mina gamla resväskor som jag har samlat på mig genom åren får fungera som förvaring. De största har staplats på varandra och ersätter en byrå. Lika praktiskt men mycket vackrare!

Ett alldeles eget rum, inrett helt efter eget huvud och med de funktioner som jag önskar i ett rum. Bättre kan det egentligen inte bli. När jag sitter och skriver har jag utsikt över trädgården. Om några veckor kommer jag att kunna ha öppet fönster och lyssna till fågelsång. I mitt tidigare arbetsrum låg fönstret precis intill farstun och att ha öppet var direkt farligt. Om någon inte var uppmärksam var risken att den gick rakt in i fönstret. Nu har jag åter en dörr att kliva in igenom när det är dags att arbeta samtidigt som detta är ett rum där jag gärna sitter och läser eller pysslar. Ett rum för hela vardagslivet helt enkelt! Det gamla arbetsrummet då? Det har fått den funktionen som det alltid råkade få fast det inte var meningen. Det har helt enkelt blivit ett förråd och nu dessutom med betydligt bättre förvaring sedan mina saker flyttats därifrån.

Två riktigt fula lampor

I somras köpte jag mig två riktigt fula lampor på loppis. Så fula att de resulterade i frågan: är du säker på att du verkligen ska ha dem? Fast jag var helt säker på att det var just dem jag ville ha. Jag hade gått igenom loppisens alla lampor och konstaterade att dessa faktiskt var de allra finaste som fanns där. Eller nja, de var ju faktiskt anskrämligt fula men de hade potential att bli riktigt fina.

Jag undrar lite hur resten av inredningen såg ut i det hem där lampan med tofsarna hängt? Föreställer mig ett hem med många dukar, med tunga gardiner och svepande överdrag till soffor och fåtöljer. Givetvis alltsammans noga dekorerat med tofsar!

Det som gjorde att jag föll för dessa båda lampor var dess fina form under allt tyg. Tanken var att lite snabbt och lätt befria dem från allt tyg och sedan sprejmåla dem vita. Det där med snabbt och lätt visade sig sedan inte riktigt stämma. Konstaterar att den som klätt lamporna gjort ett synnerligen bra jobb. Men tanke på hur lång tid det tog att få bort sammetstyget är det lätt att börja fundera över hur lång tid det tog att sätta dit det. Tanken gav mig nästan lite dåligt samvete när jag klippte, sprättade och drog. Sen var då lamporna klara att sprejmålas och sedan hängas upp. Har testat dem i lite olika rum men har inte riktigt blivit nöjd där de har hängt.

Den ena lampan har fått flytta in i mitt nya rum. Det där med att fotografera en vit lampa mot ett vitt tak visade sig inte vara helt enkelt. Har också kommit fram till att jag skall byta ut sladden mot en i textil istället. Det finns ju så fina sladdar och upphängningar idag och det dessutom i en stor mängd färger.

Lampan är på plats i mitt rum och här får den nog stanna kvar tänker jag. En viktig fråga i mitt rum har varit den om belysning. Att kunna sitta med olika projekt även om kvällarna är viktigt för mig och då är ljuset onekligen av stor betydelse. Med den här lampan får jag bra ljust med en fin inramning.

Ett försenat projekt

För många år sedan hittade jag en söt liten bordsspegel på en loppis. Spegeln satt lite snett och färgen var inte helt rätt. Alltså ställdes spegeln på en bra plats i väntan på att göras i ordning. Sen blev den visst stående på den där hyllan i si så där se eller sju år. Märkligt hur svårt det ibland kan vara att ta tag i ett projekt! Så frågade näst yngsta barnet en dag om vi kunde köpa en pigtittare till henne. Kom och tänka på spegeln som i så många år stått och samlat damm och bestämde att nu äntligen skulle den göras i ordning.

Började med att lossa spegeln för att det inte skulle komma färg på glaset och för att sätta det rätt. Det krävdes två omgångar färg för att det skulle bli helt bra men projektet som helhet tog bara någon timme att genomföra.

Färdigmålad och spegelglaset åter på plats. Märkligt hur ett tämligen enkelt projekt kan ta så pass lång tid att genomföra. Tänk att i så många år har den ommålade spegeln varit ett dåligt samvete, det där som jag borde ha gjort men inte gjorde. Nu är den i alla fall klar och har fått flyttat in till en nöjd liten tjej. Har ägnat en hel del tid de senaste veckorna till att slutföra projekt. Otroligt skönt att kunna stryka dem från listan och städa undan dem.

Köksrenovering i Hult

De senaste dagarna har maken och jag ägnat oss åt att rita och planera för vår köksrenovering. Känns nästan lite overkligt att det äntligen är dags. Om en månad är det elva år sedan vi köpte huset i Hult. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig då att vi så många år senare fortfarande skulle vara mitt uppe i renoveringarna. Jag älskar att vistas i vårt kök men jag älskar verkligen inte köket. Förutom att det är slitet är det inte funktionellt. Genom åren har vi försökt att göra det bästa av förutsättningarna och har lyckats ganska bra. Vi har skapat mer ytor för förvaring och avställning men det har vara varit tillfälliga lösningar. Vi behöver verkligen renovera köket och det ordentligt.

Det är inte en slump att jag väljer att bara visa upp delar av köket. Jag skäms inte över hur det ser ut här men konstaterar att vårt kök i sin helhet inte direkt gör sig på bild.

Förra sommaren satte jag hyllpapper i våra skåp och i skafferiet. En enkel åtgärd som gjorde att det faktiskt gick att stå ut med köket ett tag till. Prickar blir en alltid glad av och då måste det ju vara klokt att ha dem i ett kök som en är riktigt trött på.

Att rita och planera känns verkligen roligt. Vi håller på och skapa ett kök som skall passa vår familj och det liv vi lever. Det skall vara ett kök som lämpar sig väl för bakning och matlagning till många så väl som i vardagen. Det skall vara ett kök att umgås i och fungera som husets hjärta. Dessutom skall det givetvis vara ett fint och trevligt rum. Bilden ovan kommer från en loppis jag besökte för något år sedan och fungerar ganska bra som inspiration till vårt nya kök. Även om det är ett nytt kök vi skall bygga så vill jag att känslan skall vara att det kunde ha varit från när huset byggdes i början av 1900-talet. För att hitta den där rätta känslan kommer vi bland annat att bygga ett skafferi i köket. Ett sådant där skafferi som en kan gå in i. Förvisso kommer det nog inte vara möjligt att vända sig om i vårt skafferi men det kommer ändå att rymma allt som behövs. Det kommer att bli en lång process att renovera köket men attans vad jag längtar.

Loppis som livsval

När jag flyttade hemifrån köpte jag allt jag behövde till mitt nya hem på loppis. Inte för att det var vad jag önskade utan helt enkelt för att det var det enda jag hade råd med. Att köpa saker på loppis var enda chansen att kunna möblera och utrusta mitt första egna hem. Jag hade den stora fördelen att ha en riktigt bra loppis på promenadavstånd till min lägenhet. Varje ledig lördag ägnade jag därför åt att leta efter sådant som jag kunde tänkas behöva. De gånger jag hittade möbler fick mamma komma och hjälpa till och köra hem dem. Någon gång promenerade jag till och med hem med en stol eller en byrå. Minns hur jag då drömde om att kunna åka till Ikea och köpa allt nytt till mitt hem. Istället fick mitt hem bestå av sådant jag hade med mig från barndomshemmet, sådant jag ärvt eller fått och sådant jag köpt på loppis.

Även om det bitvis var kämpiga år så är jag nöjd över att jag inte hade möjligheten att köpa allt nytt. Det är klart att när en tar steget från barndomen till det egna vuxenlivet då vill en gärna starta på nytt och vara sin egen person. Sakerna från barndomen påminner ju om det en har lämnat bakom sig så att köpa nytt blir en del av frigörelseprocessen tror jag. Skåpet på bilden ovan är en sådan möbel som har följt mig genom livet. Min mamma köpte den på loppis innan jag föddes för att förvara alla bebiskläder i. Idag står den i vårt kök och kommer att få vara kvar i köket även efter renoveringen. Fast innan dess skall det målas blått, samma färg som det var innan mamma målade om det för att passa in i barnkammaren.

 Idag skulle jag kunna välja att köpa nytt och ersätta det gamla. Fast varför skulle jag? Alla de där udda sakerna som jag samlat på mig genom åren är ju de som gör vårt hem trivsamt. Dessutom är en loppis den perfekta platsen för köp som en kanske inte tänker på. Som glasburkar exempelvis. Vi kokar egen sylt, mos och marmelad i Hult sedan många år och då är glasburkar ett måste. Förvisso sparar vi på de glasburkar som en får över efter diverse matvaror men det är ju roligt att hälla det hemlagade på något fint.

Huset i Hult är byggt i början av 1900-talet och kommet snart att fira hundra år. Alltså skaffade vi oss ett hem som passade till de saker och möbler som vi redan hade. 

Med åren har loppishandlandet förvandlats från en nödvändighet till ett intresse. Om sommaren brukar det bli många turer med goda vänner där målet är att hitta nya loppisar eller återbesöka gamla favoriter. Det har dessutom inneburit resor längs vägar som jag annars inte hade haft anledning att åka på.

 Jag älskar gamla resväskor och har haft den stora turen att hitta många på loppisar genom åren. Den främsta anledningen till att jag har lyckats med detta är att jag blev förtjust i dem långt innan de blev populära. I slutet på 90-talet var det möjligt att köpa skönheter som dessa för 10-20 kronor vilket inte riktigt är möjligt idag.

I och med att det idag finns ett enormt intresse för loppis, vintage och återbruk är det många som intresserar sig för kläder, skor och väskor av äldre datum. Att göra riktiga fynd är betydligt svårare idag än vad det var tidigare. Däremot kan det vara klokt att tänka på att om en klänning från 50-talet fortfarande ser i stort sett ny ut då är den troligen en bra investering som kommer att hålla under lång tid framöver. Fast det är inte bara sådant av äldre datum som är av intresse. När någon i familjen behöver kläder eller skor då börjar vi alltid med att titta på loppis. Det vi själva inte har användning för längre lämnar vi vidare och ser till att våra saker blir en del av ett kretslopp.

Vårt hem består till stora delar av loppis och återbruk men även sådant som är nytt. Ibland är det inte möjligt att hitta det en söker och vissa saker är klokt att köpa nya. När vi renoverar köket satsar vi på nya vitvaror för att kunna sänka våra energikostnader vilket är klokt ur många perspektiv. När det gäller gläder är min devis att gammalt är tjusigast. Här är maken och jag på vår bröllopsfest i höstas. Makens kläder är dock alldeles nya eftersom vi helt enkelt inte lyckades hitta rätt kläder till honom. Min klänning är en tjusig kreation från 1932 och skorna från 60-talet. Skorna hittade jag på en loppis i somras för 30 kronor. Jag kostade sedan på dem en omklackning och de har sedan dess blivit de skor jag använt allra mest det senaste året. Loppis, återbruk och vintage är en del av vårt liv och har blivit ett livsval.