Grått men vackert

November var en grå månad med märkliga temperaturväxlingar. Från flera minus ena dagen till flera plusgrader nästa dag. För mig har månaden främst varit en månad då livstempot äntligen saktade ner lite och jag för första gången kände att jag hade tid till sådant jag vill göra och inte bara till sådant som jag måste göra.

Promenad längs älven

November har bjudit på många helt underbara promenader längs Örekilsälven. Konstaterar att den vägen är som vackrast att gå när vädret inte är perfekt. Skulle jag välja en enda bild som representant för månaden som gått då skulle jag välja den ovan. Känner att jag har hamnat på rätt plats och mår så gott av att varje dag ha älven precis intill huset.

Höstlov med ledighet, sovmorgon, promenader och hundgos

Månaden inleddes med att barnen hade höstlov. Fina dagar med mycket fika, möjlighet att ta långa sovmornar och att umgås mitt i vardagen. De där korta loven är verkligen en fin paus i vardagen. Då hinner en njuta av ledigheten men behåller samtidigt vardagens alla rutiner och struktur.

Invigning av ABF i Munkedal, höstmöte för socialdemokraterna och lite renovering

Precis i början av november höll vi en högtidlig invigning i Munkedal med anledning av att vi har en ny lokal för ABF och Socialdemokraterna. Nu äntligen får all vår verksamhet plats i lokalerna och det är verkligen riktigt roligt att det drivs så otroligt många härliga studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet i Munkedal. Att vara cirkelledare är något av det roligaste jag vet och det är onekligen både utvecklande och utmanande.

Vackra dagar och firande av Regina som fyllt år

Mellan de grå dagarna har det också varit några alldeles fantastiskt vackra dagar under november. Dagar då det märkligt nog har känts som att det är vår i luften. Det är nog kanske bara mitt undermedvetna som helst skulle hoppa över det här med vinter och gå direkt från höst till vår. Längtar redan efter nästa odlingssäsong och möjligheten att börja skapa något nytt i min nya trädgård.

En helg med kalas, föreläsning, sol och en tjusig loppisoutfit

De saker som gjorde störst intryck på mig under månaden som gick råkade infalla under samma helg. Den började med att vi överraskade grannen i Hult med kalas på hans 50-års dag. Det blev en synnerligen lyckad kväll och jag uppfann en ny efterrätt. Vad sägs om en mustig chokladtårta toppad med karamelliserade popcorn med havssalt och dessutom rostade marshmallows? I min mening några av de bästa smakerna i kombination. Dagen efter kalaset tillbringades i Trollhättan då jag hade möjligheten att lyssna på Mirre Sennehed som pratade om sin superkraft ADHD. Otroligt inspirerande och spännande föreläsning. Tankeväckande och engagerande på alla sätt! I en av dagens pauser passerade jag en spegel och tänkte i någon sekund: vad gör mamma här? Insåg att jag i den dagens outfit såg ut precis som min mamma gjorde på 80-talet. Enda skillnaderna var att mina klackar är något högre, mitt hår rött istället för brunt och att jag är si så där tio år äldre än vad mamma var då. Men i övrig var det en märklig upplevelse att titta sig i spegeln och se sin mamma!

Läsning, träning och ordning hemma

Några saker som jag längtat efter under hösten när allt har varit hektiskt har varit att träna, komma i ordning i nya huset och att hinna läsa. Äntligen känner jag att jag faktiskt hinner med precis de där sakerna. Så otroligt lätt att tappa sin träningsvana och sin träningsmotivation men så otroligt svårt att hitta tillbaka till vanan och känna glädjen. Samtidigt är det ju så att om jag prioriterar träningen då orkar jag mer och allt känns mindre stressigt även om jag har lika mycket att göra.

Löpning, bokcirkel och start av en feministisk klubb

Finalen på november blev riktigt fin! Jag orkade äntligen att springa en mil igen, det trodde jag verkligen inte att det skulle vara möjligt. Vi hade årets sista träff på Den röda bokcirkeln där vi läst En droppe midnatt. Jag är inte riktigt färdig med boken men det blev fina diskussioner och jag håller som bäst på att läsa klart. Verkligen en tankeväckande bok som jag ser som viktig läsning. Viktigast av allt den här månaden var att jag var med och startade den socialdemokratiska kvinnoklubben FeminiSta. Helt underbart med en feministisk förening där vi kan lyfta frågor som intresserar oss och ha fördjupade diskussioner kring maktstrukturer, livet och politiken. Ser så otroligt mycket fram emot vår verksamhet under året som kommer.

Färgsprakande höstmånad

En efter en passerar dagarna och snart har hela november passerat och med det går hösten över i vinter. Att det börjar närma sig vintern märks onekligen och i förra veckan var det till och med gott om snö. I alla fall i en dag innan det började regna och världen åter var novembergrå. En månad som var allt annat än grå var oktober. Tänker att det kan ju vara på sin plats att sammanfatta oktober innan det om några dagar är dags att sammanfatta november. Just det där med färgen känns passande för oktober. Det var verkligen en färgsprakande och vacker månad, precis så som en höstmånad skall vara i min mening.

Sol, soffhäng, kalenderflicka och dessutom tid att umgås med kaninen Nisse

Oktober inleddes med att jag vände blad i min fina pinupkalender och äntligen var det min månad. Är så otroligt stolt och glad över att ha varit med i Pinupakademins fina kalender. Månaden inleddes också med att jag fick hem min fina soffa som jag fyndat på loppis. Min ambition är att inte köpa nya möbler till det nya huset utan att använda det jag redan har. Fast en soffa hade jag inte någon över och då började jag med att leta på loppis. Hittade den perfekta soffan och det till en bråkdel av vad en ny soffa skulle ha kostat. Dessutom är det ju fiffigt att köpa sådant som redan finns istället för att alltid köpa nytt.

Älskade Bommersvik

En av helgerna i oktober hade jag förmånen att åka till mitt älskade Bommersvik och vara med på en studiekonferens för Socialdemokraterna och ABF. Fantastiskt roligt att under en helg få prata om sådant som engagerar mig allra mest nämligen folkbildning och politik. Det är onekligen något riktigt fint att vistas tillsammans med andra kloka och engagerade människor och få möjligheten att utbyta erfarenheter och inspirera varandra.

Fina stunder trots mycket att göra

Det är något alldeles särskilt med ljuset om hösten. Dessutom har jag insett att det nya huset ligger synnerligen vackert och att det gör gott för själen att varje dag ha ett vackert landskap utanför fönstret. Även om oktober var en märkligt hektisk månad fanns det också tid för många fina lugna stunder. Dottern Anna fyllde år vilket firades ordentligt hemma i hennes lägenhet. Blir fortfarande glad varje gång jag kan åka den korta biten in till grannstaden och hälsa på henne. Tyckte inte alls om när hon bodde längre bort och vi inte sågs lika ofta. Från det nya huset tar det inte låg tid från dörr till dörr vilket är något jag verkligen uppskattar.

Härliga dagar i Amsterdam

I mitten av oktober fick jag möjligheten att tillbringa några dagar i Amsterdam och en liten kort tur till Haag vilket var som att resa tillbaka till sommaren. Luften var ljum och solen sken tillräckligt ofta för att en skulle bli smått lycklig. Jag hade aldrig besökt staden innan och visste inte riktigt var jag hade att vänta mig. Amsterdam visade sig vara en charmig stad med många kanaler som var mycket trevlig att besöka. Vi passade på att ta en tur på kanalerna och fick en guidad tur på flera språk. Lite lustigt att höra samma sak fyra gånger om.

Höstfägring och renovering

Väl hemma i det blå huset igen var det dags att ta tag i renoveringen av tjejernas rum. Båda rummen skulle tapetseras och målas innan det var möjligt att flytta in. Fast helt ärligt är det svårt att jobba med det vackra utsikten utanför fönstret. Jag vill ju helst bara sitta på altanen, dricka kaffe och titta på älven och höstlandskapet. Tänk att kunna bo så centralt och ändå ha naturen alldeles nära inpå.

Fika och familjetid

En av oktoberhelgerna tillbringades på bästa sätt, nämligen med loppis och fika. Först tillsammans med tre av mina kids och sedan kom min fyraåriga lilla kompis på besök om kvällen och ville fika. Den sortens helger älskar jag! När det inte finns några måsten eller bestämd planering utan en kan göra lite vad som faller en in. Kanske är de där helgerna särskilt uppskattade eftersom de är sällsynta numera.

Från kommunfullmäktige i Munkedal till studiekonferens i Viskadalen
som inleddes av s-kvinnors ordförande Carina Ohlsson

Oktober har varit en månad präglad av politik på många sätt. Det har varit många möten och viktiga frågor att hantera. Jag debatterade i kommunfullmäktige hemma i Munkedal vilket känns som viktigt att göra i frågor som engagerar. Särskilt när det gäller demokrati och alla människors lika värde med tanke på att det finns krafter idag som menar att det är skillnad på folk och folk. Sista helgen i oktober handlade också den om politik då det var dags för en regional studiekonferens på Viskadalens folkhögskola tillsammans med Socialdemokraterna och ABF. Samma tema som på träffen i Bommersvik men den här gången var det för oss som är engagerade i Västsverige. Fina möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte även där.

Höstlovsvecka, halloween och tid för läsning

Månaden avslutades med höstlov för kidsen. Förutom att vi hann med klippning hos Sara på Rockstart och en shoppingdag så for jag en kväll till Ulricehamn. Det är en ort där jag aldrig varit tidigare och inte hade någon tanke om innan jag kom dit. Där visade det sig finnas ett av de vackraste Folkets hus jag någonsin besökt. Jag tycker verkligen om att besöka alla olika Folkets hus runt om i landet eftersom de bär med sig en stor del av 1900-talets historia. De har varit platsen för politiska diskussioner som har lett till samhällsförändring samtidigt som det varit platsen dit människor gått för att se på bio, gå en studiecirkel eller gå på dans. Hela livet ryms i ett folkets hus eftersom människor där blivit förälskade, glada, arga och alla de känslor som hör livet till. Folkets hus i Ulricehamn var verkligen värt ett besök och jag ser fram emot att komma tillbaka dit.

Den sista sommarmånaden

Det har redan hunnit passera några dagar av september och det känns redan som höst. Luften är lite kallare och träden börjar att skifta i färg. Nästan lite märkligt att det kan kännas kallare eftersom sommaren inte direkt varit varm. För min del har jag knappt märkt att sommarvädret inte visat sig från sin bästa sida eftersom det varit så fullt upp.

Augusti inleddes med tillträde till det blå huset i Munkedal. Det första som ställdes in i köksskåpen var mina fina kaffekoppar med mönster i blått. Det är inte alltid en har möjligheten att matcha hus och porslin. Det är fortfarande mycket kvar att göra innan huset är ordentligt inflyttat men det händer något varje dag.

Dagen efter tillträdet till huset var det dags för en av sommarens stora händelser roadtrip på Irland samt bröllop. Det var verkligen ett fantastiskt vackert bröllop och det var så fint att få vara med och dela deras dag. Dessutom var det fint att få en anledning att se mer av Irland. Trots alla mina besök på den gröna ön har jag i stort sett bara sett Dublin tidigare.

Efter Irland var det dags att bege sig söderut till Spanien och Malaga. Kidsen hade ju valt resmålet och även om min röst föll på Kroatien får jag nog erkänna att Spanien var ett riktigt bra val. Så skönt dessutom att få lite sol och värme och avsluta sommarlovet med kroppen helt fylld av sommarkänsla.

Väl hemma igen finns det nu två trädgårdar att ta hand om. Jag skördar och tar tillvara i Hult och det visade sig även finnas skörd i den nya trädgården. Alltså skördas tomater, squash, gurka och paprika i Hult medan jag skördar plommon och björnbär i den nya trädgården. Jag känner mig onekligen bortskämd med så mycket gott att skörda.

Avslutade månaden med en hektisk vecka där jag hann med märkligt mycket. Jag besökte två olika folkhögskolor och var en tur till Göteborg. Hann med att använda presentkortet jag fick på Beyond Retro när jag fyllde förra året och fick med mig tjusiga klänningar hem. Jag avslutade som alltid sommaren med att fylla år och måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i att fylla år. Nu när en dessutom får alla fina hälsningar i sociala medier är dagen en enda lång egoboost. Fantastiskt fint och härligt måste jag säga. Bilden med tårtan är faktiskt från dagen efter födelsedagen och alltså egentligen inte en bild från augusti. Fast den var galet god och får representera födelsedagen fast den åts i fel månad.

Åter i vardagen

Det har varit mycket resande den här sommaren, en del inom Sverige och tre turer utomlands. Det har varit en alldeles fantastisk sommar men det är nästan så att jag skulle behöva semester och vila upp mig lite. På så vis är det skönt med vardagens återkomst med sina fasta rutiner och sin vanliga lunk. Att avsluta sommarlovet med en resa till Malaga var helt rätt och så himla fint. Den svenska sommaren kan ju vara lite si så där men nu återvänder vi till vardagen helt fulltankade med sol och värme.

Härliga dagar i Malaga

När vi i vintras började prata om att resa till medelhavet hade jag tänkt mig Kroatien. Barnen var däremot mycket bestämda på att vi skulle till Spanien och kallade in storasyster Anna som röstförstärkning vid familjerådet. Det var helt enkelt bara att erkänna sig besegrad och börja titta på resor till Spanien. Av flera skäl valde vi sedan Malaga vilket visade sig vara ett synnerligen bra val. Vi hyrde som sagt en lägenhet fem minuter från stranden och bodde i ett helt vanligt bostadsområde. I området fanns allt vi kunde önska och på kort avstånd fanns även allt det där som lockar en som turist. Det bästa av två världar helt enkelt. Eftersom Anna varit med och röstat om vart vi skulle fara följde hon och hennes väninna med på resan. Riktigt bra eftersom de båda har betydligt mer tålamod än mig när det gäller att ligga och sola på stranden. 

Morgonpromenad längs Örekilsälven

Väl hemma igen är det ett något annat väder som råder än vad vi hade i Malaga. Det var en kylig morgon idag vilket kändes som en passande markering för höstterminens början. Jag skjutsade tjejerna till skolan och det kändes lite märkligt ändå att nu går båda på högstadiet. Kidsen är inte några småbarn längre utan på god väg mot vuxenlivet. Efter att ha lämnat av dem vid skolan for jag vidare mot det nya huset och började dagen med en promenad med hundarna. Det nya huset ligger på en plats som jag har passerat nästan dagligen de senaste tio åren och är mig mycket välbekant. Samtidigt är det som att befinna sig på en helt ny plats eftersom jag aldrig stannat upp och tagit mig tiden att promenera och verkligen se den här platsen.

Vardagen har återkommit men det är en något förändrad vardag i och med det nya huset. En nygammal plats att lära känna och ett hem att ställa i ordning. Spännande och nytt men ändå gammalt och välbekant.

Sju år med VisaLiza

Idag för precis sju år sedan skrev jag det allra första inlägget här på VisaLiza. Det var både pirrigt och nervöst att trycka publicera den där första gången. I början var det fortsatt så att det kändes så stort att skriva ett inlägg och dessutom viktigt att allt blev helt perfekt. Alltså blev inläggen få och tämligen sporadiska. Med tiden insåg jag att det inte fanns så mycket att vara nervös över och att jag helt enkelt skulle skriva om det som intresserade mig. Jag lärde mig att fotografera eftersom jag ville komplettera mina ord med bilder och ganska snart blev VisaLiza en del av min vardag.

Vintage och trädgård

När jag började bloggen var tanken mest att jag skulle skriva om mina olika pysselprojekt. Just då tyckte jag det var fantastiskt roligt att måla om möbler. Med tiden har dock både mitt intresse och även bloggen förändrats. VisaLiza har blivit en blogg som till viss del är spretig och lite rörig, precis som dess författare. Det finns dock några röda trådar genom alla åren och det är vintage, trädgård och huset i Hult. VisaLiza har även blivit den plats där jag skrivit om de riktigt svåra sakerna i livet. Om fertilitetsbehandlingar och missfall, om att förlora sin förälder och om livet efter en gastric bypass. Ibland skriver jag också om de frågor som engagerar mig politiskt eftersom det som hjärtat är fullt av behöver jag också skriva om. Min målsättning är att skriva om det som gör mig glad och som är fint i livet. Ibland behöver dock även det svåra få plats eftersom det liksom glädjen är delar av vad livet består av.

Sju år har passerat sedan det där första blogginlägget och numera har jag nästan svårt att minnas hur det var att inte ha en blogg. Att inte ha en plats att skriva ner mina tankar och att dela med mig av bilder från livet. Detta trots att jag under senare tid fått allt svårare att hinna med att skriva. Det är så mycket liv i livet ibland att det känns som om allt i livet inte riktigt hinns med. Den här sommaren har jag ägnat mycket tid åt att fundera över just vad som är viktigt i livet och vad jag vill att min tid skall räcka till. Jag tror att det är viktigt att ibland stanna upp och fundera över de där sakerna och inte bara låta livet fortsätta som alltid. Ibland märker en att allt är rätt precis som det är men andra gånger kan förändringar behöva göras.

Huset i Hult har genom alla år varit ett huvudtema i bloggen. Det är verkligen fint att kunna följa alla förändringar både i huset och i trädgården genom arkivet här på VisaLiza. Precis idag inleds dock en ny era i livet och även här på bloggen. Idag är det dags att säga hej till huset vid älven och med det följa en ny resa!

Huset vid älven

Välkommen in i tant Lizas skafferi

När det var dags att renovera köket i huset i Hult stod jag inför möjligheten att skapa mitt drömkök. Något jag alltid har önskat mig är ett rejält skafferi, helst ett sådant som en kan kliva in i. Alltså blev det min främsta prioritering att få plats med ett sådant skafferi. Även om skafferiet inte blev så stort som jag till en början önskat så är det alldeles perfekt. Med lite god vilja är det faktiskt också möjligt att gå in i skafferiet. I alla fall om jag inte har några önskemål om att kunna röra mig där inne.

Mitt mål med skafferiet var att all mat som inte ryms i kyl och frys skulle få plats därinne. Dessutom ville jag att det skulle vara enkelt att överblicka innehållet. Dessutom ville jag få plats med micron för att slippa ha den på köksbänken. Där hade den bara varit i vägen och dessutom är den inte särskilt snygg heller. Praktisk att ha däremot och därför är den ett måste i mitt kök.

Med hjälp av märkta korgar är skafferiets innehåll noga organiserat och det känns som ett fungerande system. En plats för mjöl och en annan för socker och så vidare. Nu när allt är samlat på en och samma plats kan jag konstatera att jag har märkligt många sorters mjöl!

Mitt skafferi gör det roligare att laga mat! Att slippa lägga tid på att leta efter det jag skall ha är verkligen ett stort steg framåt. Dessutom blir jag glad bara av att titta på allt som är där. Inser att jag är nog lite av en samlare trots allt. Det känns skönt att se mina matförråd välfyllda helt enkelt tror jag.

Skafferiet är i en vinkel med hyllor från golv till tak. Istället för att sätta panel i skafferiet valde jag att tapetsera och gillar den lite ruffiga tapeten. Eftersom det bara gick åt en rulle blev det ett både enklare och billigare alternativ till att sätta panel. Köket är husets mittpunkt och då är nog skafferiet kökets hjärta. Nu när det finns på plats kan jag inte förstå hur jag klarat mig utan mitt fantastiska skafferi.

Alla de dagar som passerat...

En vecka har hunnit passera på det nya året och det skall bli spännande att se vad som väntar under de veckor som följer. Jag ser tillbaka på året som gått och ser ett märkligt händelserikt år. När jag går igenom alla bilder från månaderna som passerat blir jag nästan lite förvånad över allt jag har hunnit med. Samtidigt känns det som om året försvunnit snabbare än jag hunnit förstå. Händelser som känns alldeles nyss ligger numera nästan ett år tillbaka i tiden. Genom bilderna ser jag ett år präglat av mycket aktivitet, mycket glädje och många smått fantastiska saker.

Utsikten från Ales stenar i Skåne

Det är också ett år då sorgen tagit stor plats. Det har hunnit passera flera månader sedan jag fick missfall men sorgen känns fortfarande ny. Tänker det är märkligt att det varit så mycket svårare att gå vidare den här gången, jag har ju trots allt varit med om det flera gånger förut. Fast det är kanske just det som gör det så mycket svårare. Sorgen är numera en följeslagare på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. När det nya året så har börjat känns det som hög tid för våra vägar att skiljas åt. Det är lätt hänt att en fokuserar på det negativa och missar allt det positiva längs vägen. 2016 har faktiskt varit ett år då smått fantastiska saker har skett.

Tänk där i bokhyllan ligger min bok!

Precis i början av året släpptes äntligen boken Berättelser från Gamlestaden som jag varit med och skrivit. Vilken otrolig känsla att hålla i boken som en själv faktiskt är upphovet till. Det var en lång process dit och många alldeles fantastiska människor inblandade i det som resulterade i en riktigt fin bok. Känner mig otroligt stolt över boken och riktigt glad över att jag under året som gått fått många tillfällen att hålla bokpresentationer och prata om den.

Rügen, Zadar, Västerås, Viskafors, Edinburgh, Stockholm och Skanör är platserna på bilden

Jag älskar att resa och året som gått har gett mig många anledningar att ge mig av ut på tur. Några resor har varit utomlands medan de flesta har varit inom landet. I somras for Regina,Sophie och jag på vad vi kallade för #tantroadtrip och hamnade i Skåne. Jag förälskade mig helt i vår sydliga landsända och tänker att på sikt är det meningen att jag skall bo i den delen av landet. Drömmer om den fantastiska trädgård jag skulle kunna anlägga om jag istället bodde i Skåne. I september for Frida och jag till den tyska ön Rügen vilket även det kom att bli en förälskelse. Vilken otrolig plats! Det var verkligen otroligt vackert, nästan fånigt vackert överallt och jag hoppas på möjligheten att resa tillbaka i sommar. En stad som jag ständigt reser till är Stockholm men i våras var jag för första gången där som turist tillsammans med familjen. Riktigt trevligt att få se andra platser i en stad som jag så ofta vistas i

Rhapsody in Blue hör till en av de riktigt tjusiga rosorna i min rosenträdgård

Det som talar mot att anlägga en trädgård i Skåne är hur mycket jag älskar min egen trädgård här i Hult. Den är ett ständigt pågående projekt som ger mig otroligt mycket glädje och stolthet. I trädgården kan jag helt förlora tidsperspektivet och märka hur det helt plötsligt börjar skymma utan att jag riktigt varit medveten om timmarna som gått. Under säsongen som passerat har fler rosor planterats i rosenträdgården och fler planteringar anlagts. Växthuset byggdes ut och blev nästan dubbelt så stort för att rymma alla mina tomater som jag råkade driva upp.

Mitt arbetsrum

Året har varit ett smått kaotiskt år i huset i Hult. Det inleddes med att dottern Annas gamla rum förvandlades från ett övergivet tonårsrum till ett alldeles fantastiskt fint arbetsrum till mig. Under tiden som arbetet pågick rådde kaos i resten av huset vilket onekligen frestade på tålamodet. När så arbetsrummet var klart, huset städat och återställt i sin ordning ja då väntade nästa stora renoveringsprojekt.

Byte av fönster i köket

Nästa projekt blev att renovera köket, något jag längtat efter i tolv år! Att renovera köket visade sig vara än mer tålamodsprövande än någon annan renovering. Under flera månader var det inte möjligt att laga mat ordentligt och allt från köket förvarades i resten av huset. Mitt i vardagsrummet stod kyl och frys under hela renoveringen. Köksrenoveringen var ett stort projekt eftersom vi bytta fönster, satte in nytt element, öppnade upp en vägg, satte nytt tak och golv samt ny köksinredning. Resultatet är dock helt otroligt och jag njuter verkligen varje gång jag lagar mat eller bakar. Det är ett funktionellt och logiskt kök, helt anpassat efter hur jag vill att ett kök ska vara.

Mitt pinupjag Miss Penny Lane! Fotograf: Jana Mäkinen

Jag tycker om att utmana mig själv och göra sådant som jag egentligen inte vågar. Det är därför som jag flyger trots att jag är flygrädd. Hur skulle jag annars få se något av världen? En sådan möjlighet testa vad jag vågar var när jag fick möjligheten att vara med i Pinup Akademins kalender för 2017. Känner mig otroligt stolt över att vara med i kalendern och den representerar verkligen något jag tror på. Att människors kroppar är vackra hur de än ser ut, att det finns inte några skönhetsideal bara skönheter! Otroligt roligt också att kalendern fått spridning i media och att vi som representanter genom det fått möjligheten att prata om kroppspositivism och ideal. För mig som feminist och som mamma kändes detta som otroligt viktigt att vara med om.

Det var mitt 2016 genom några av årets händelser. Nedan har jag samlat ihop vad jag skrivit i slutet av varje månad. Verkligen spännande att se hur många olika saker som kan rymmas under ett enda år.

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Granna granar i Hult

Sedan några år tillbaka har vi fler än en julgran här i Hult. I år är det faktiskt hela tre granar i huset! En i vardagsrummet, en liten en i matrummet och en på övervåningen. Anledningen till att det blivit så många granar här i Hult beror på att barnen och jag har haft lite olika syn på hur en gran ska se ut. I vardagsrummet vill jag gärna ha en som passar in och är genomtänkt. Samtidigt vill jag ha en gran som är alldeles proppad med julpynt av alla former. Helst sådant som är hemtillverkat. Alltså konstaterade vi att det behövdes mer än en gran här i Hult.

Granen på övervåningen är lite mer lekfull

Granen i vardagsrummet är enligt barnen tråkgranen och enligt mig husets stora stolthet. På grund av takhöjden är det möjligt med en hög gran som får ta mycket plats. På övervåningen är takhöjden lägre och där blir det således en lite mindre gran.

Julpynt som tillverkats av mig för si så där trettiofem år sedan

Fast ska jag vara helt ärlig är granen på övervåningen den mest älskade. Det är ju den som innehåller alla minnen, som är alldeles galet klädd och inte alls är det minsta stilren. Det är den som innehåller sådant som barnen tillverkat men faktiskt också sådant som jag tillverkat som barn.

I år blir dock sista året som det är möjligt att ha en gran just där denna gran står. Till våren skall övervåningen byggas om och då kommer det att gå en vägg rakt igenom granen. Tanken är att bygga ytterligare ett sovrum istället för en möblerbar hall. Å andra sidan är det ju fullt möjligt att ha en gran i sovrummet, alltså finns det gott om plats för en gran på övervåningen även nästa år!

I väntan på renovering

Ett av projekten för året som kommer är att renovera matrummet. Det kommer att bli en ganska omfattande renovering eftersom fönster och element skall bytas ut. Dessutom skall en altandörr sättas in och rummet behöver nytt golv och tak. Givetvis behövs även lite nya tapeter i rummet vilket innebär att allt blir nytt och inget gammalt blir kvar. Nästan som att bygga ett helt nytt rum helt enkelt.

Matrummet i väntan på renovering

I väntan på renoveringen har rummet gjorts i ordning och känns riktigt mysigt. Den gamla dörren har satts igen och en ny har öppnats upp från köket. Det är verkligen skönt att ha en dörr direkt från köket och slippa gå genom vardagsrummet och hallen för att komma in i matrummet. Efter att den gamla dörren sattes igen känns rummet betydligt mer logiskt och blev enklare att möblera. Även om rummet skall renoveras kommer de gamla möblerna att få flytta tillbaka in så snart allt är klart. Den enda möbeln som är köpt nytillverkad är köksbordet. De övriga möblerna är loppisfynd eller sådant vi fått.

Babyblått är inte riktigt mitt val av färg men under färgen döljer sig ett vackert gammalt skåp

Mitt fina hörnskåp hittade jag på en loppis för över tio år sedan. Jag höll på att gå rakt förbi det på grund av hur gräsligt det var målat. Sedan dess har planen varit att måla om skåpet men det har blivit ett projekt som jag har skjutit på framtiden. Ett tag hade jag inte ens en bra plats för skåpet och tänkte att jag dessvärre skulle behöva göra mig av med det. Nu har det dock sin givna plats i matrummet och när renoveringen drar igång skall jag passa på att måla det grått.

Tavlorna är en blandning av egentillverkning, loppisfynd och nytt

Just nu är en del av matrummets ena vägg en rå brädvägg. För att dölja den fula väggen valde jag att sätta upp en tavellist och ett gäng tavlor. Blev så pass nöjd med resultatet att jag tänker att när rummet väl är klart får både tavlor och list komma upp igen.

Den lilla pallen som granen står på fick jag när jag var ett år så den har hängt med ett tag

Rå brädvägg och tre sorters golv i ett och samma rum! Märkligt hur sådant knappt märks när en stället möbler och en liten gran på plats. Bokhyllan har tidigare stått i köket i många år och innan dess stod den i Reginas kök. När köket renoverades råkade hyllan hamna i matrummet så länge. Det visade sig vara en alldeles utmärkt plats och här kommer den att få stanna. Även den kommer att målas grå eftersom matrummet precis som köket kommer att ha vit pärlspont. Kommer att bli en fin kontrast med det grå mot det vita. I matrummet finns också en stor brun skänk som även den ska målas grå, däremot kommer soffa och bord få vara som de är.

Tavlan i mitten är ett motiv från Kvistrum i Munkedal. Fint med konst där en känner igen sig

Jag är svag för att köpa tavlor på loppisar. Det finns så otroligt mycket spännande berättelser som alla de där tavlorna berättar. Fram tills nu har de flesta av dem blivit stående i ett förråd här hemma i Hult. Nu har dock de flesta av dem fått komma upp sedan vi gjorde i ordning ett hörn i vardagsrummet och plats i matrummet.

Dukat för julaftonsmiddag

När bordet dukades fint till jul och i skenet från de levande ljusen då spelade det inte någon roll att rummet ännu inte är renoverat. Då var det ett mysigt och fint rum oavsett brädvägg och allt annat som är lite galet i rummet. Det är egentligen inte mycket som krävs för att ett rum skall upplevas som mysigt och fint trots att det i själva verket är ett ganska sjavigt rum.

Livet i ett renoveringsobjekt

På lördag är det äntligen dags för invigningsfest i det nya köket här i Hult. Fortfarande lite småfix kvar men det skall nog hinna bli klart till helgen. Just nu fullkomligt bubblar jag av renoveringsplaner och känner att det finns ingen gräns för vad som kan orkas med. Nu när köket, husets själ och hjärta är klart då känns det som om huset nästan är färdigt.

Mitt arbetsrum, här tillbringas många timmar varje vecka

Nu är nog köket favoritrummet i huset men innan dess var det mitt älskade arbetsrum som blev klart precis i början av året. Det är otroligt skönt att ha ett helt rum som är mitt, bara mitt och som jag kan stänga dörren till. Inte ens katterna får lov att komma och gå som de vill i mitt eget rum.

Uterummet med utsikt över både rosenträdgården och växthuset

Bit efter bit faller på plats och det är verkligen så att slutet av alla renoveringar närmar sig. Nästan lite obegripligt eftersom huset i Hult befunnit sig i ständig renovering sedan tolv år tillbaka. Med tiden är det lätt att drabbas av vanmakt och känna det som att ingenting händer. Då är det bra att jag har dokumenterat hela processen från dag ett och kan gå tillbaka och titta. När en ser allt jobb som faktiskt gjorts då är det smått överväldigande.

Blommor plockade längs vägen. I pappas vas och på farmors hallbord

I och med att mer av huset blivit klart är det faktiskt möjligt att inreda på riktigt. Tidigare har sakerna mest flyttats från rum till rum beroende på vad som skulle renoveras. 

Köket så som det såg ut tidigare

En del av att leva i ett renoveringsobjekt handlar om att lära sig att helt enkelt inte se allt som måste göras. Att njuta av det som är gjort, fokusera på det nuvarande projektet och samtidigt komma ihåg att leva. Livet pågår ju faktiskt hela tiden och då kan en inte ständigt renovera. Förvisso är det alldeles nödvändigt att ha en långsiktig plan när det gäller huset men ibland behöver en pausa. Ibland är det viktigare att ta en promenad med hundarna och plocka lite blommor längs vägen och inte låta sig få dåligt samvete av det.

Måndagsfunderingar

Det är måndag och en ny vecka väntar. Känner som lite barnslig förväntan inför det faktum att veckan avslutas med den första dagen av jul. I min mening är det från första advent fritt fram att helt gå in i julfirande. Varför spara in på krutet när det är något av det bästa som händer på året. Varför spara på julfirandet till att bara vara några dagar när det istället kan vara något som pågår under nästan en månad. På lördag väntar dessutom årets första julmarknad för min del och innan dess ska hemmet pyntas och bli fint. Köket är i det närmaste färdigt vilket innebär att det inte längre finns pågår något renoveringskaos i huset. Sedan renoveringen av mitt arbetsrum påbörjades i mellandagarna förra året har huset befunnit sig i ett ständigt renoveringsläge vilket frestar på tålamodet. Svårt att hitta de saker en behöver och helt omöjligt att hålla rent och snyggt när huset som sagt befinner sig i kaos. Steg för steg blir renoveringsobjektet för den händige till ett färdigt hus men än är det en del kvar att göra. Nu får det dock vänta till en bit in i januari innan nästa projekt sätts igång. Börjar bli lite trött på att leva med dessa ständiga renoveringar som huset i Hult kräver. Å andra sidan längtar jag efter att bli klar och köket var ett stort steg i rätt riktning. Något år till av arbete så bör huset vara helt färdigt och då skall jag enbart fokusera på min underbara trädgård. Jag har projekt och idéer för trädgården som nog kommer att hålla mig sysselsatt de kommande åren och det är något jag verkligen ser fram emot. Jag är helt enkelt den typen av människa som gillar att hålla mig sysselsatt. Nu väntar en ny vecka med högt tempo och som sagt det där adventspyntandes ska också pusslas in. En sak är jag helt säker på och det är att jul och renoveringar inte hör ihop på samma sätt som jul och stress inte heller gör det. Jag vill njuta jul helt enkelt!

Fångade en ekorre på bild i Edinburgh. Hen ser lite filosofiskt funderade ut.
Känns som om det representerar mina tankar denna måndag också.

Så nära men ändå inte...

Den stora köksrenoveringen i Hult påbörjades i juli och nu är vi inne i november och vi är nästan klara. Lite detaljer kvar som den sista inredningen i köksskåpen och någon list här och var. Det har varit ett omfattande arbete och det känns verkligen skönt att nästan vara klara. Snubblande när klara och då börjar allt strula. För tredje gången har jag fått med mig fel saker hem från Ikea och behöver åka tillbaka och byta för att komma vidare. Fel lådfronter, fel storlekar på lådor och liknande och det är onekligen tålamodsprövande. Känns nästan som om jag har flyttat in på varuhuset i Uddevalla så ofta som jag har varit där den senaste veckan. Jag har ett antal mil att köra för varje besök vilket gör att det är tämligen tidsödande för varje extra besök som måste göras. Nu håller jag tummarna för att dagens besök blir det sista på mycket länge.

Det har varit en lång och inte helt enkelt process att renovera köket men det har verkligen varit värt allt arbete. Jag har ju aldrig ritat ett kök någon gång förut vilket innebär att jag har varit tvungen att tänka om längs vägen. En sådan sak var inredningen i köksskåpen. När alla stommar var på plats insåg jag att det var omöjligt att bestämma deras innehåll innan jag haft möjligheten att känna in köket. Att faktiskt använda köket en tid och se vad som kändes logiskt. Ganska snart blev det tydligt att den inredning jag tänkt från början inte alls var logisk. Det gällde alltså att tänka om och att ombestämma sig. Resultatet har blivit ett kök som känns både logiskt och praktiskt. Förutom att det givetvis är attans fint!

Även om köket till stora delar är alldeles nytt finns det också en del gammalt som tagits tillvara. Överskåpet här är från en skänk som jag köpte på en loppis till min allra första lägenhet. Resten av skänken har farit lite illa genom åren men överskåpet är fortfarande fint. I alla år har jag tänkt att jag skulle måla om skänken eftersom den är ljust rosa men det har aldrig blivit av. Nu sitter den uppe så länge men planen är att den och skåpet under ska målas i samma grå färg. Tanken är att det blir mitt första projekt på det nya året. Först skall jag njuta av att ha ordning och reda här i Hult under jul och nyår. Måste ju säga något om det vita skåpet med, det är nämligen en möbel som följt mig genom livet. Eller faktiskt sen innan jag ens fanns för att vara exakt. Min mamma köpte det nämligen på loppis för att förvara mina kläder i när jag var bebis. Känns fint att den nu flyttat in i mitt kök och åter förvarar sådant som är viktigt i min vardag.

Även om köket inte är klart är det otroligt mycket mer lättarbetat än det gamla köket. Hittade en bild från förra året då jag konserverade grönsaker och bakade samtidigt. Då fanns det inte en enda yta kvar i köket att få plats med kokboken, den fick ligga på snedden i hörnet. I december ska vi ha köksfest och inviga det nya köket och jag ser verkligen fram emot att testa kapaciteten. Att baka och laga mat till kalas har alltid varit lite av en prövning, nu tror jag att det kommer gå lekande lätt.