Längtan och förväntan

Luften är ljum och mättad med doft av syren och av salt. Havet ligger helt stilla framför mig medan syrenens doft tycks komma från ingenstans. Dess blommor är inte synliga men påtagligt närvarande trots allt. Omsluts av den milda luften, blir en del av salt och syren. Sitter stilla, så stilla med vattnet intill. Ett stilla hav i ett försiktigt vågspel. Saltsmak på tungan och väderbitet bryggträ under min bara fot. En förväntan inför att nudda vattenytan. Kallt, eller isande kallt vatten? En skräckblandad förtjusning inför det oväntade. Till sist två motsägelsefulla känslor, isande kallt vatten och behagligt mild luft. En sol som går ner vid horisonten och bäddar in världen i ett mjukt gyllene ljus.

Följande morgon är himlen grå och mättad med regn. Isande vind och kyla med jackan ordentligt knäppt och dess huva noga uppdragen. Kalla händer nerstoppade i jackans fickor, genomfrusen men ändå helt uppfylld av känslan av att vara omsluten av salt och syren. Fylld av längtan och förväntan inför det som komma skall. Inför kväll efter kväll med ljumma vindar och stilla hav. Längtan gör kylan inte bara uthärdlig utan också njutbar. Snart, snart byts det gråkalla mot det solvarma och genom att längta tillåts jag njuta av det som kommer redan nu!

En sommar hemmavid

Nu känner jag igen den svenska sommaren igen. Kallt, grått och lite regn dessutom! Fast vad gör det när en är uppfylld av minnen av fantastiska dagar och ljumma kvällar. Denna sommaren om någon var verkligen rätt sommar att bestämma sig för att tillbringa hemma. Tycker så mycket om att samla månadens minnen i ett inlägg. Mest kanske för min egen skull eftersom det blir lite till en dagbok. Förundras som alltid över allt som kan hinnas med under en enda månad.

Det starkaste minnet för juli är solnedgångarna på Gotland! Helt magiskt vackra och helt omöjliga att tröttna på. Som en fin balans dessutom med tanka på att dagarna på ön var tämligen hektiska. Då var det fint att om kvällen stanna upp och njuta av skådespelet på himlen. Helt tvungen att vara i nuet eftersom solen inte väntar tills det är bättre läge.

Gotland tillsammans med fina vänner

Det var länge sedan jag sist besökte almedalsveckan på Gotland men i år kändes det som att det var dags. Det var intensiva dagar men så otroligt roligt! Dels att få förmånen att dela upplevelsen tillsammans med fina vänner. Att kunna skratta lite åt att sova i en utdragssoffa fem mil från Visby. De där detaljerna har inte någon större betydelse när en försöker att hinna med så många seminarier som möjligt och dessutom försöka hinna träffa vänner och bekanta.

Höjdpunkterna under Almedalen

Det var både långa och intensiva dagar med otroligt mycket spännande att lyssna på. Några saker gjorde dock mer intryck än annat. Störst av allt var nog möjligheten att se De redan frälsta med Tiffany och Bianca Kronlöf. Riksteatern bjöd på föreställningen som var en riktig feministiskt vitaminkick! Så otroligt bra och dessutom fantastiskt att få väl behövd pepp. Har en pepplåtlista där jag lagt in deras Jag har makt! Bra påminnelse om att vi har makt att skapa förändring även när tillvaron känns dyster! Möjligheten att lyssna på Linnea Claesson gav samma känsla! Möjligheten att lyssna på statsministern var också fin. Det var ett sådant där tal som jag under tiden tänkte att det här blir historisk. Det här är ett sådan tal som kommer att citeras och pratas om!

Mitt i allt det fantastiska i Almedalen fanns ju också det fula och riktigt otrevliga. Jag har ju tidigare skrivit om mitt möte med nazisterna. Verkligen omskakande och upprörande och jag blir fortfarande arg när jag tänker på det. När jag mötte dem var jag på väg för att lyssna när Carina Ohlsson och Tara Twana från socialdemokratiska kvinnoförbudet tog utmaningen att debattera mot kvinnliga företrädare för Sverigedemokraterna. Viktigt att göra och att visa på hur de inte är ett parti som värnar människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Så märkligt hur frågan om abort är en fråga vi behöver diskutera 2018 då kvinnors rätt till sen egen kropp borde vara en självklarhet!

Underbart att åter vara hemma i mitt älskade blå hus

Väl hemma efter en vecka i väg möttes jag av blommande rosor i trädgården. Så spännande att under året som gått fått upptäcka en helt ny trädgård. Jag hade inte ens lagt märke till den oansenliga rosenbusken som växer intill hönshuset. När den väl blommade visade den sig kräva uppmärksamhet och var allt annat än oansenlig. Förutom att mötas av nytt i trädgården så kom också älskade barnbarnet Amanda på besök. Vi hann med både lek och härliga hundpromenader tillsammans även om jag var tämligen trött efter att ha kört bil hela natten från Västervik och hela vägen hem till Munkedal.

Så många härliga stunder!

Juli bjöd på så många fina stunder. Sådana där som en sparar särskilt och plockar fram någon gång i vinter när det är isande kallt och en inte har sett solen på några veckor. Den är sommaren har jag verkligen sett till att ha tid att umgås med både familj och vänner. Det har blivit många koppar kaffe på min altan, på stranden eller iväg på någon utflykt. Så härligt att bo nära havet och på bara några minuter komma ner till både fin strand och en härlig strandpromenad.

Födelsedagsfirande

Juli betyder födelsedagsfirande i vår familj och numera har vi en femtonåring här hemma. På själva födelsedagen hade hon beställt favoriten toscatårta. Helt enkelt två toscakakor med vaniljkräm mellan. Otroligt gott men nästan omöjligt att äta mer än en bit! Till födelsedagskalaset hade hon önskat sig en tjusig tårta med choklad och hallon och nutella. Det blev en liten utmaning men till sist landade jag i en tårta med chokladbottnar med fyllning av nutella och nutellamousse samt ett lager med rårörda hallon. En tårta som kändes lite som ett konstverk och jag ville nästan inte låta gästerna skära i den och äta upp den!

Loppis och utflykter

Under juli såg jag till att komma iväg på flera loppisrundor. Ibland med riktigt fina fynd som böckerna och halsbandet ovan. Ibland kommer jag hem tomhänt men det gör verkligen inte något. Att gå på loppis är en upplevelse i sig och det viktiga är inte att hitta något. Sen är det visserligen roligt de där gångerna en gör riktigt oväntade fynd. Att stanna hemmavid har verkligen inte betytt att jag haft tråkigt. Jag har gjort många fina utflykter till kusten och förvånas ständigt över hur många platser jag helt missat trots att jag bott här i tio år. En av sommarens bästa utflykter var när vi åkte till Lysekil och lyssnade på Uno Svenningsson och Nationalteatern. Hanna från Arlöv är verkligen en av de mest fantastiska låtar jag vet. Så mycket kamp och pepp!

Träning, kvällspromenader och fotografering

Att komma igång med träningen har varit något jag önskat mig länge och när det var som varmast kom Sophie och jag igång och träna. Vi insåg att gymmet var en av få svala platser eftersom det där finns väl fungerande AC. Lite märkligt att kliva från behaglig kyla ut i tryckande värme!

Kvällspromenaderna längs älven har den här sommaren blivit till mina favoriter. Det är en slinga jag aldrig tröttnar på att gå och den är precis lagom lång för en promenad med hundarna. En kväll byttes den vanliga kvällspromenaden ut mot kvällsfotografering då Erika kom förbi och hjälpte mig att ta fina bilder. Hon är verkligen en fantastiskt duktig fotograf. Lite halvmärkligt dock att ha fotografering på en tämligen trafikerad bro som leder in mot centrala Munkedal. Där passerar alltid mycket bilar och det var bara att le och försöka att inte skämmas allt för mycket!

Tid att njuta har varit mitt motto den här sommaren! Alltså har jag njutit av min fantastiska altan med utsikt över Örekilsälven. Där har jag tillbringat många timmar med att läsa, dricka kaffe och med att bara vara. Att sitta och titta på älven är en syssla jag har kommit att uppskatta den här sommaren. Jag har njutit av min härliga trädgård och allt den har att erbjuda. Jag har plockat både vinbär och björnbär i stora mängder. Jag har skördat squash i sådana mängder att jag inte trodde det var möjligt. Mitt hem ger mig ro i själen och den här sommaren har dessutom gett mig gott om påfyllning inför stundande höst och vinter. Nu är jag ordentligt rustad för både snö och kyla när de så småningom kommer!

På en ö alldeles nära

Förra sommaren var de långväga resornas sommar medan denna varit en sommar på hemmaplan. Båda sorterna har sin charm och denna sommar om någon var onekligen helt rätt att tillbringa på hemmaplan. Trots att jag är född och uppväxt i Bohuslän är det fortfarande platser här som jag inte har besökt. Platser som är välbekanta till namnet men som jag bara passerat förbi eller möjligen besökt i tanken. Bohus-Malmön är en av dessa platser som jag inte hade besökt tidigare. Kanske ligger ön för nära för att jag skulle komma på tanken. Det blir ju gärna lätt att platser som ligger långt borta de anstränger en sig för att komma till medan platser alldeles nära tänker en att det inte behövs någon planering och så glöms det bort.

Sinnebilden för Bohuslän! Hav och klippor.

En dag i juli var jag och besökte en väninna i Hunnebostrand och sedan tog vi färjan över till Bohus-Malmön för att äta lunch och promenera. Besöket visade sig bli lite längre än vad vi tänkt oss eftersom när vi efter lunchen kom tillbaka till parkeringen då pågick det ett lopp på ön. Att komma därifrån var inte att tänka på vilket gjorde att vi fick oss en riktigt lång promenad.

Här och var finns minnen från stenhuggeriepoken

Ön är verkligen sinnebilden för Bohuslän med sina klippor och med havet. Precis så här ser mina barndomsminnen ut. När jag var riktigt liten brukade mamma, pappa och jag ta vår båt ut till öarna i närheten av Marstrand. Vi packade med oss mat för en heldag och valde sedan en ö med gott om plats för både lek och bad.

Bohus-Malmön bjuder på promenadstråk i ett charmigt bohuslänskt samhälle men också på fina naturvägar. Riktigt fint att det dessutom finns gott om badplatser längs vägen.

Redan nu ser jag fram emot att höstpromenader på den mysiga lilla ön. Det tar inte lång tid att åka dit vilket gör det till ett perfekt utflyktsmål under hösten. Jag älskar visserligen sommaren men Bohuslän är nog som allra vackrast om hösten. Kontrasten är så vacker mellan klipporna och träden som skiftar från grönt till gult och orange.

Störst av allt är kärleken

I lördags hade jag det otroliga fina uppdraget att få vara fotograf när en av mina nära vänner gifte sig. Onekligen en stor uppgift att få eftersom det är bilder som skall följa dem genom livet. Har gått igenom bilderna flera gånger men märkligt nog är den jag fastnar för särskilt en som jag lite snabbt knäppte med mobilen. Vi fotade precis innan vigseln och de var båda lite fnissiga och uppspelta inför det som skulle komma. Inte helt olikt barnen på deras första skoldag efter sommarlovet. Det är en stund av allvar och något nytt men samtidigt alldeles välbekant att ta nästa steg i livet tillsammans.

Bröllop är alltid något fint och det slår mig ofta hur olika de kan vara. De kan vara formella med mycket folk och där en nästan känner sig som en statist i ett skådespel. Eller så kan det vara så där enkelt och familjärt och där det inte gör något om planerna förändras under dagens gång på grund av väder och vind. Det var ju själva vigseln som var det viktiga och inte detaljerna.

Allvar, glädje och fnissighet i en fin blandning. Till sist lyckades jag inte bara med att fånga brudparet på fina bilder utan fick också vara chaufför och se till att de kom ordentligt fram till sitt bröllop. Så fint att få vara med och påminnas om att kärlek är något både fint och stort!

I denna ljuva sommartid

Även om det för varje månad tycks ta allt längre tid att göra en återblick över månaden som gått så är det något jag tycker om att göra. Det är så fint att samla livets viktiga händelser under en månad i ett inlägg och få en möjlighet att minnas och reflektera över de dagar som alldeles nyss passerat. Juni har ju en tendens att inte alltid vara en ljuvlig sommarmånad. Ofta bjuds vi på tämligen mycket regn och kyla lagom till midsommar. Så även i år även om det var betydligt mindre av det dåliga vädret än annars. Nu när halva juli har passerat är regn och svalka snarare något mycket efterlängtat.

Sol, hav och bohuslänska klippor

Juni har verkligen varit en ljuvlig sommarmånad även om det kändes som att jag inte riktigt hann med att njuta av sommarblommorna och grönskan.

Strandfrukost, examen och blomstertid

Månaden inleddes med en härlig picknickfrukost på stranden. Så härligt att ha stranden bara några minuters väg bort. Det ger guldkant på tillvaron och gör det enkelt att göra en kort utflykt mitt i vardagen. Maltes stig är verkligen en favoritpromenad för mig och har det sista även visat sig fungera alldeles utmärkt som löparrunda. Motsatsen till en utflykt till stranden är kanske en tur till Göteborg. Kidsen och jag mötte upp lillsyster på hennes examensdag och åt middag på restaurang för att fira att hon nu är färdig radiojournalist.

Barndomsstad, hemmafix och ljumma kvällar

Att få hålla kurs om ämnen som engagerar en är alltid en förmån. Om kursen dessutom hålls med utsikt över Bohus fästning och även innehöll en guidad visning då är det onekligen riktigt fint. Fast även om det är fint att komma iväg så är det också gott att ha tid att vara hemma och pyssla och greja. Jag har länge tänkt att jag skulle göra i ordning ett av rummen i källaren till arbetsrum men det har som inte hunnits med. Till sist såg jag till att helt enkelt ta mig tid att göra ordning rummet. Eftersom källaren inte är inredd och i ordning så blir det ett tillfälligt rum, ett sommarrum. I vinter kommer det vara för kallt att sitta där och arbeta, men nu är det alldeles ljuvligt! Tänk vilken lycka en varm sommar som denna att ha ett svalt rum med utsikt över trädgården.

En tur till Stockholm med inspirerande möten

I mitten av juni fick jag möjligheten att åka till Stockholm och under en dag lyssna på inspirerande föreläsningar med politiska företrädare från olika delar av landet. Jag måste erkänna att det är något lite märkligt med möjligheten att få träffa vår statsminister och byta några ord med honom. Det är verkligen något fint och värdefullt med vårt öppna demokratiska samhälle som gör sådana möten möjliga!

Det känns som att havet och min altan har blivit denna sommarens kännetecken. Så ofta jag kan ger jag mig ut till havet. Älskar de karga bohuslänska klipporna och den saltmättade luften. Vissa mornar när jag sitter i soffan på min altan då luktar det salt i luften trots att havet ligger flera kilometer bort.

Altanhäng, vänner och träning

Jag har lovat mig själv att se till att ha mer tid till sådant som är viktigt för mig. Vet att jag ständigt återkommer till vikten av att prioritera träningen men behöver ofta påminna mig själv. Min kropp mår bra av att träna och träningen ger mig både balans och fokus. Själen mår gott av att umgås med familj och vänner. Ett riktigt fint tillfälle var när Regina och Erika kom över för att titta på premiären av Younger. Massor av prat samt bubbel och jordgubbar gjorde det till en riktigt fin kväll.

Midsommar med tårta, blomster och Wiknerspelen

Till midsommar bjöds det på lite svalare väder, men det är väl helt enligt traditionen tänker jag! Eftersom rosenträdgården i Hult blommade för fullt redan till midsommar var det i år enkelt att skapa en tjusig midsommartårta. Midsommardagen bjöd dessutom på ljuvligt väder vilket gjorde det riktigt trevligt att som alltid fira dagen på Kaserna. Jag vet inte riktigt varför det alltid är ett firande på midsommardagen istället för på midsommarafton men tycker om att det är så. Då blir det midsommar i två dagar istället för bara en.

Trädgårdsarbete, kvällspromenader och familjetid

Under stor del av våren låg jag efter med mina odlingar men i juni lyckades jag äntligen fått tagit tag i att plantera om allt och och dessutom göra ordning uterummet till ett växthus. Nu har altanen fått en konkurrent när det gäller vart jag ska dricka mitt morgonkaffe! Träningen är en del i balansen i tillvaron för mig men trädgården är nog den andra. I trädgården kan jag arbeta i timmar utan att titta på klockan eller känna mig stressad. Arbetet tar den tid det tar och det går inte att jäkta eller skynda på. Odlingarna växer inte snabbare även om jag skulle vara stressad.

Rosor, Sörbygdsdagen och en tur till Gotland

Juni avslutades med en heldag i Hedekas på Sörbygdsdagen. Alltid lika fint arrangerat och så trevligt med möjligheten att träffa folk och dessutom titta på alla fina bilar. Lite ovant dock att inte vara ensam om tjusiga lockar i håret och retrokläder! Efter en dag bland folk var jag tämligen trött och ville inte något hellre än att tillbringa kvällen i min soffa framför någon film. Istället packade jag min bil med allt som kunde behövas för en vecka iväg och körde sedan hela vägen till Oskarshamn och tog en färja till Visby. När vi lade ut från Oskarshamn bjöds vi på en fantastisk solnedgång och jag konstaterade att det varit både en riktigt fin dag och att juni varit en riktigt fin månad i livet.

När maj var både höst och sommar

Sedan någon vecka tillbaka är den svenska sommaren åter sig lik. Det är lite småkyligt och med inslag och regn. Innan dess var det verkligen ett alldeles fantastiskt sommarväder. Märkligt när maj gick från att lite tveksamt ta sig an våren och sedan ge sig direkt på högsommaren. För min egen del fick jag också möjligheten att uppleva ännu en årstid under maj.

Ljuvligt blommande syrener redan i maj

När sommaren kom var den onekligen efterlängtad. Så ljuvligt med all fantastisk grönska och med allt som blommar. En ljuvlighet som varar endast ett ögonblick och det gäller verkligen njuta i stunden.

Första maj i Munkedal

Det ligger något betryggande i traditioner och att göra saker på samma sätt vid samma tid år efter år. En av de traditioner jag tycker mest om är att fira första maj. Dagen är en fin påminnelse om hur många vi är som engagerar oss politiskt och vill förändra världen. I år kom riksdagsledamoten Paula Holmqvist till Munkedal och höll tal. Paula är verkligen en inspirerande och engagerad företrädare och det var verkligen intressant att lyssna på henne.

Underbart med ledig helg hemma

 Sol och ledighet var något maj bjöd på med råge. Så fort jag är ledig och vädret tillåter dukar jag upp brunch på altanen och sitter länge och njuter och sällskapet, maten och utsikten. I ett aktivt och stundtals hektiskt liv blir de där stunderna särskilt viktiga. Det är de som sätter guldkant på tillvaron!

Sommar, sommar ljuvliga sommar

Att bo i Bohuslän är verkligen en förmån oavsett tid på året. Jag hävdar alltid med bestämdhet att den årstiden som är precis nu är den allra vackraste. Om inte annat så är det i nuet en har möjligheten att njuta. De övriga årstiderna kommer tids nog och då finns det tid att njuta av dem. Det är dock lite synd att värmen kom så snabbt i år eftersom det innebar en snabb och intensiv blomning. För min del är det första året med min nya trädgård och jag känner att jag helt ärligt inte riktigt hann med. Har försökt dokumentera och ha koll på vad som blommar och var för att kunna planera inför nästa år.

Kristi himmelfärd och långledighet

Något jag verkligen njöt av i maj var de långa ledigheterna. Vilken ynnest att få vara ledig och fylla sina dagar med sådant som gör en glad. För min del innebar det en blandning av promenader, vackra solnedgångar och att umgås med vänner samt en hel del folkrörelsearbete. Först en tur till Rabbalshede marknad följt av en tur till Strömstad för att umgås med johannorna. På lördagen var det äntligen dags för vår familjedag i Munkedal. I år var det tredje dagen Arbetarrörelsen i Munkedal arrangerade familjedagen fylld med roliga aktiviteter för barn. Runt 400 besökare kom till Folkets park under dagen och det var verkligen en riktigt lyckad dag.

Nätverksmöte i Pretoria med Nina Unesi och Liz Frank

Efter långledigheten for jag till Pretoria i Sydafrika för att vara med på ett nätverksmöte för Olof Palmes internationella centers alla projekt i södra Afrika. Närmare hundra engagerade folkrörelsemänniskor träffades under tre dagar. Det var en fantastisk möjlighet att nätverka och få veta mer om alla projekt och den otroliga bredden som finns i projektens verksamhet. Dessutom fick jag möjligheten att träffa Liz Frank, engagerad feminist som varit en av mina stora förebilder sedan min första resa till Namibia 2005. Under den där första resan skrev jag min kandidatuppsats i kulturvetenskap och skrev bland annat om organisationen Sister Nambia som Liz varit med och grundat. Det var otroligt inspirerande dagar men också riktigt kallt eftersom det var höst i Sydafrika och dessutom kallare än vanligt. Mitt flöde i sociala medier hemifrån fylldes av sol, stränder och ljuvlig sommar och jag hoppades verkligen att sommaren skulle vara kvar när jag kom hem igen.

Besök i Katutura och möjligheten att träffa familj och vänner

Efter mötet i Pretoria åkte Bella och jag vidare till Namibia för att träffa organisationen NAWA som Unga Örnar driver projektet Childrens Movement tillsammans med. Efter mötet åkte vi ut till Katutura och träffade Maggy och Jeanine. Den här gången var mitt besök i Namibia så kort att jag inte hade möjligheten att åka till dem i Swakopmund men då kom de istället till Windhoek för att vi skulle få chansen att umgås. Det är verkligen en ynnest att kunna träffas så ofta som vi ändå gör. Det spelar inte heller någon roll om det gått några månader eller några år mellan gångerna vi ses. Vi plockar ständigt upp precis där vi sa på återseende sist gång. Det har gått nästan tretton år sedan vi träffades första gången. Då anade vi inte att det mötet skulle innebära ett livslångt syskonskap och en vänskap som nu också omfattar nästa generation. Det där om något är verkligen något att vara tacksam över.

Konfirmation

Väl hemma igen var det dags för konfirmation för fjortonåringen. Det var en strålande sommardag och så varmt att tårtan kollapsade under tiden den serverades. Tur att den hann fotograferas innan och att den smakade riktigt gott trots sitt kollapsade utseende. Det blev en riktigt fin dag då huset var fyllt med gäster och vi hade det trevliga bekymret om hur alla skulle rymmas på altanen.

Fina sommarkvällar på altanen

Som så ofta när jag tittar tillbaka på en månad blir jag häpen över allt som kan rymmas i en enda månad. Maj var verkligen inte något undantag som innehöll ledighet, sommar, resa och fantastiska stunder. Under vintern längtar jag som mest efter ljumma sommarkvällar när en kan sitta ut länge. Skulle det inte bli en enda till sådan kväll så är jag ändå nöjd eftersom jag fått så många precis sådana kvällar. Det har visat sig att altanen har blivit till ett extra rum i huset sedan jag fick dit uterummet, soffa och matbord. Eftersom huset är litet är det verkligen fint att under sommaren har den extra ytan.

En vit fläck på min karta

Vissa platser förblir märkligt nog en vit fläck på kartan trots att de egentligen känns välbekanta. Insåg igår att Fjällbacka är en sådan plats för mig. Att jag kört igenom samhället flera gånger men aldrig stannat och faktiskt besökt platsen. Känns lite som att jag fortfarande håller på och upptäcker den här delen av Bohuslän fast jag bott här så länge. Älskar att ge mig ut och åka längs slingriga landsvägar och på så vis upptäcka nya platser. Fast helt ärligt var jag själv lite förvånad när jag insåg att Fjällbacka faktiskt var en i stort sett okänd plats för mig.

Fjällbacka

Ibland saknar jag verkligen att bo nära havet. Det är något särskilt med havet och klipporna som jag tycker om oavsett årstid. En promenad längs havet ger mig alltid ett lugn inombords oavsett hur mycket kaos som än råder i övrigt.

Kungsklyftan

Jag har egentligen haft tanken i flera år på att åka till Fjällbacka och gå genom Kungsklyftan. Ni vet den som är med i filmen om Ronja Rövardotter. Igår var det en bitvis spännande promenad eftersom det fortfarande var gott om is på sina ställen. Det blev att klättra lite och se noga vart en satte sina fötter. Men en så imponerande plats! Titta på stenblocken som sitter fastkilade. De är gigantiskt stora men sitter ordentligt fast.

När en passerat Kungsklyftan finns det en trappa som leder upp på berget. Den är rejält brant vilket gör att det blir ett motionspass att ta sig upp. Det är dock helt värt ansträngningen eftersom utsikten är helt fantastisk. Hav och klippor så långt ögat kan nå. Dessutom var det vindstilla och solen värmde. Svårt att inte bli lätt om sinnet när våren och solen äntligen har kommit!

Uttrycket en lisa för själen kändes verkligen passande när jag stod och tittade på utsikten igår. Promenader i solen med en vacker utsikt är sådant som jag verkligen borde prioritera mer i vardagen.

Julmarknadstraditioner

För några år sedan var min väninna Sophie och jag ute och körde runt en decemberdag. Målsättningen var att besöka några julmarknader och ha en riktigt mysig dag. Vi hade en planerad rutt och det såg riktigt lovande ut. I själva verket blev det inte särskilt roligt alls eftersom marknaderna vi besökte inte alls var vad vi hade hoppats. Alltså satte vi oss i bilen och beslutade att åka och fika på ett närliggande köpcentrum istället. Precis innan vi skulle svänga ut på motorvägen såg vi en skylt där det stod Julmarknad. Sophie frågade om vi skulle chansa och se vad det var för marknad. Det var värt en chansning tyckte även jag och vi började att följa skyltarna som ledde oss fram till Hagalund Trädgård. Plötsligt befann vi oss på en julmarknad som var precis vad vi hade önskat oss. Sedan dess har vi varit där också på våren när de har påskmarknad och det har blivit en tradition att alltid åka dit.

Mysiga Hagalund trädgård

Det är en kombination av saker som gör att jag älskar att åka och fika på Hagalund trädgård. Det ena är att allt alltid är så genomtänkt. Det är alltid fint pyntat och dekorerat både ute och inne. Fikat är alltid gott och även det noga genomtänkt.

Bohuslän från sin bästa sida

Fast det som gör mest intryck har de som driver marknaden inte kunnat råda över. Utsikten från trädgården är verkligen helt fantastisk. Jag tror att det där är en sådan utsikt en aldrig tröttnar på. En sådan som är vacker oavsett tid på året och oavsett vilket väder det är. Skulle julmarknaden i övrigt varit lite medioker då hade utsikten ändå varit värt besöket.

Gott om fina blickfång

Julmarknaden är liten men vi brukar alltid stanna länge. Det är kallt inne i butiken men inne i cafédelen brinner alltid en brasa och det är varmt och skönt. Det är dessutom mysigt att behöva trängas lite för att kunna få plats. Den här gången trängde vi ihop oss fem personer kring ett runt litet bord. Talesättet Finns det hjärterum, finns det stjärterum kändes onekligen passade. Vi fick allt plats med alla koppar och fat men fick spara på de yviga gästerna.

Regina och jag

Jag har en tendens att glömma bort att ta kort på människor men Sophie lyckades fånga Regina och mig på bild vid fikat. Vi är verkligen tre små tanter Regina, Sophie och jag. Förvisso skiljer det ganska mycket i ålder mellan oss men jag har insett att tantigheter är tidlösa. En del väljer att se det som ett skällsord men jag tycker det är en synnerligen fin egenskap att vara tantig. Tanter gör som de själva vill utan att bry sig om vad andra tycker om det.

Hagalund i skymmningen

Vi kom i skymningen och åkte när det blivit helt mörkt och jag kände mig innerligt tacksam över det fina besöket. Det har funnits så mycket svårt och så mycket sorg under en tid och det har gjort att fina stunder som dessa blivit särskilt värdefulla. Så lätt att glömma bort det där enkla och fina i livet när en har fullt upp.

Längs älven

Det har gått tretton år sedan min familj en sensommardag svängde in i Kvistrum i Munkedal. Precis innan stenbron som leder över Örekilsälven svängde vi höger och fortsatte färden i ytterligare någon mil för att för första gången titta på huset i Hult. Sedan dess har jag passerat Kvistrum och stenbron åtskilliga gånger men har aldrig stannat till där och promenerat. Det blå huset ligger precis intill älven och från köksfönstret ser jag den fina gamla stenbron.

Gott om vatten i älven och den lilla bänken som sportfiskarna använder är nästan helt under vatten.

Tänk så många gånger jag har kört över den där bron och inte haft en aning om det vackra promenadstråk som löper längs älven. Det är verkligen något märkligt i att upptäcka något nytt med en plats som är så bekant.

Om jag har gott om tid om morgonen då börjar jag dagen med en promenad längs älven. Ofta är det dimma tidigt om morgonen och en stund in på förmiddagen. Det blir nästan magiskt vackert när solen bryter igenom.

Svårt att hitta vackrare miljö att promenera i

På andra sidan älven går vägen som leder in till Munkedal. Numera passerar någon bil då och då och det är sällan mycket trafik. Förr var vägen en del av E6an genom Bohuslän och trafiken betydligt mer omfattande. Tänker att på den tiden hade min morgonpromenad inte alls varit lika tyst och stilla som den är idag.

Längs älven finns en gammal övergiven småbåtshamn

Jag är lite svag för sådant som är övergivet och som befinner sig i ett mellanrum. Det vill säga tillståndet mellan att en plats varit något och tills den åter är något och används. Ibland kanske mellanrummet blir det permanenta tillståndet och ibland kan en plats förvandlas helt. Längs min promenadväg finns en övergiven småbåtshamn med trasiga bryggor. Den är övergiven men samtidigt syns det så tydligt att den varit använd och hur människor tillbringat sin tid där. Det finns ett gistet gammalt picknickbord där jag gärna slår mig ner och bara tittar. För trots sitt förfall är det en vacker plats.

Utsikten från altanen

Skulle jag inte ha tid att promenera har jag ändå alltid tid att beundra utsikten. Det är verkligen en förmån att kliva ut på altanen om morgonen och mötas av den här vyn. Sånt gör gott för både kropp och själ.

Färgsprakande höstmånad

En efter en passerar dagarna och snart har hela november passerat och med det går hösten över i vinter. Att det börjar närma sig vintern märks onekligen och i förra veckan var det till och med gott om snö. I alla fall i en dag innan det började regna och världen åter var novembergrå. En månad som var allt annat än grå var oktober. Tänker att det kan ju vara på sin plats att sammanfatta oktober innan det om några dagar är dags att sammanfatta november. Just det där med färgen känns passande för oktober. Det var verkligen en färgsprakande och vacker månad, precis så som en höstmånad skall vara i min mening.

Sol, soffhäng, kalenderflicka och dessutom tid att umgås med kaninen Nisse

Oktober inleddes med att jag vände blad i min fina pinupkalender och äntligen var det min månad. Är så otroligt stolt och glad över att ha varit med i Pinupakademins fina kalender. Månaden inleddes också med att jag fick hem min fina soffa som jag fyndat på loppis. Min ambition är att inte köpa nya möbler till det nya huset utan att använda det jag redan har. Fast en soffa hade jag inte någon över och då började jag med att leta på loppis. Hittade den perfekta soffan och det till en bråkdel av vad en ny soffa skulle ha kostat. Dessutom är det ju fiffigt att köpa sådant som redan finns istället för att alltid köpa nytt.

Älskade Bommersvik

En av helgerna i oktober hade jag förmånen att åka till mitt älskade Bommersvik och vara med på en studiekonferens för Socialdemokraterna och ABF. Fantastiskt roligt att under en helg få prata om sådant som engagerar mig allra mest nämligen folkbildning och politik. Det är onekligen något riktigt fint att vistas tillsammans med andra kloka och engagerade människor och få möjligheten att utbyta erfarenheter och inspirera varandra.

Fina stunder trots mycket att göra

Det är något alldeles särskilt med ljuset om hösten. Dessutom har jag insett att det nya huset ligger synnerligen vackert och att det gör gott för själen att varje dag ha ett vackert landskap utanför fönstret. Även om oktober var en märkligt hektisk månad fanns det också tid för många fina lugna stunder. Dottern Anna fyllde år vilket firades ordentligt hemma i hennes lägenhet. Blir fortfarande glad varje gång jag kan åka den korta biten in till grannstaden och hälsa på henne. Tyckte inte alls om när hon bodde längre bort och vi inte sågs lika ofta. Från det nya huset tar det inte låg tid från dörr till dörr vilket är något jag verkligen uppskattar.

Härliga dagar i Amsterdam

I mitten av oktober fick jag möjligheten att tillbringa några dagar i Amsterdam och en liten kort tur till Haag vilket var som att resa tillbaka till sommaren. Luften var ljum och solen sken tillräckligt ofta för att en skulle bli smått lycklig. Jag hade aldrig besökt staden innan och visste inte riktigt var jag hade att vänta mig. Amsterdam visade sig vara en charmig stad med många kanaler som var mycket trevlig att besöka. Vi passade på att ta en tur på kanalerna och fick en guidad tur på flera språk. Lite lustigt att höra samma sak fyra gånger om.

Höstfägring och renovering

Väl hemma i det blå huset igen var det dags att ta tag i renoveringen av tjejernas rum. Båda rummen skulle tapetseras och målas innan det var möjligt att flytta in. Fast helt ärligt är det svårt att jobba med det vackra utsikten utanför fönstret. Jag vill ju helst bara sitta på altanen, dricka kaffe och titta på älven och höstlandskapet. Tänk att kunna bo så centralt och ändå ha naturen alldeles nära inpå.

Fika och familjetid

En av oktoberhelgerna tillbringades på bästa sätt, nämligen med loppis och fika. Först tillsammans med tre av mina kids och sedan kom min fyraåriga lilla kompis på besök om kvällen och ville fika. Den sortens helger älskar jag! När det inte finns några måsten eller bestämd planering utan en kan göra lite vad som faller en in. Kanske är de där helgerna särskilt uppskattade eftersom de är sällsynta numera.

Från kommunfullmäktige i Munkedal till studiekonferens i Viskadalen
som inleddes av s-kvinnors ordförande Carina Ohlsson

Oktober har varit en månad präglad av politik på många sätt. Det har varit många möten och viktiga frågor att hantera. Jag debatterade i kommunfullmäktige hemma i Munkedal vilket känns som viktigt att göra i frågor som engagerar. Särskilt när det gäller demokrati och alla människors lika värde med tanke på att det finns krafter idag som menar att det är skillnad på folk och folk. Sista helgen i oktober handlade också den om politik då det var dags för en regional studiekonferens på Viskadalens folkhögskola tillsammans med Socialdemokraterna och ABF. Samma tema som på träffen i Bommersvik men den här gången var det för oss som är engagerade i Västsverige. Fina möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte även där.

Höstlovsvecka, halloween och tid för läsning

Månaden avslutades med höstlov för kidsen. Förutom att vi hann med klippning hos Sara på Rockstart och en shoppingdag så for jag en kväll till Ulricehamn. Det är en ort där jag aldrig varit tidigare och inte hade någon tanke om innan jag kom dit. Där visade det sig finnas ett av de vackraste Folkets hus jag någonsin besökt. Jag tycker verkligen om att besöka alla olika Folkets hus runt om i landet eftersom de bär med sig en stor del av 1900-talets historia. De har varit platsen för politiska diskussioner som har lett till samhällsförändring samtidigt som det varit platsen dit människor gått för att se på bio, gå en studiecirkel eller gå på dans. Hela livet ryms i ett folkets hus eftersom människor där blivit förälskade, glada, arga och alla de känslor som hör livet till. Folkets hus i Ulricehamn var verkligen värt ett besök och jag ser fram emot att komma tillbaka dit.