Juli, den längsta av månader!

Jag brukar med bestämdhet hävda att juli är längre än årets alla månader. Minst måste den vara dubbelt så lång med tanke på allt som alltid kan hinnas med under juli. När jag samlade ihop månades bilder kändes det verkligen som om flera månader passerat snarare än några veckor sedan juli inleddes.

Sörbygdsdagen i Hedekas

Juli inleddes med en alldeles perfekt sommardag i Hedekas. Solen sken, det var Sörbygdsdagen och jag var på plats tillsammans med kamraterna i Socialdemokraterna i Munkedal. Regina hade ordnat en tatueringsstudio för dagen och såg till att alla fick tjusiga gnuggistatueringar.

Retro, loppisfynd och Unga Örnar läger

Från soliga Hedekas for jag sedan söderut och hittade bland annat en alldeles ljuvlig retrodröm i Emmaboda. Dessutom gjorde jag riktigt fina loppisfynd och såg kvällshimlar som var helt fantastiska. Jag hälsade på kidsen som var på läger med Unga Örnar i Blekinge och fick möjlighet att se Norje Boke som de älskar. En hel vecka var de på läger, en oändligt lång tid för en mamma men alldeles för kort tid enligt kidsen.

Hamburgsund Pride och födelsedagskalas i Hult

Väl hemma i Hult igen var det dags för Sveriges minsta men troligen trevligaste pridefestival Hamburgsund Pride. Så många fina möten, skratt och kärlek! Dagen avslutades med ett festivaltåg genom Hamburgsund och som helhet var det verkligen en riktigt fin dag. När tjejerna äntligen var hemma igen var det dags för kalas hemma i Hult eftersom ena tösen nu blivit fjorton år. Känns lite märkligt det där att inte ens de yngsta barnen är små barn längre.

Möhipperesa till Prag

Tidigt, tidigt om morgonen 10 juli plockade jag upp min väninna Camilla i Munkedal och for sedan till Landvetter. Där mötte vi upp Sofia och sedan också Josefin och en mycket chockad Louise. Vi hade under några månader planerat att kidnappa Louise och ta med henne på en möhipperesa till Prag. Det blev verkligen en helt fantastisk resa med oförglömliga dagar i Prag. Är helt förtjust i staden och längtar verkligen efter att återvända. Det känns som att det finns mycket kvar att utforska av staden.

En vecka med influensa innebar ett betydligt lugnare tempo

Efter intensiva dagar på resa följde en dryg vecka med betydligt lägre tempo. Jag fick influensa och var mer eller mindre sängliggande i nio dagar. Attans så tråkigt att vara sjuk om sommaren! Dessutom frustrerande när en är för sjuk och trött för att ens orka med att titta på TV. Fast genom att hushålla med orken lyckades jag ändå njuta av mina rosor i trädgården, av att fika i sommarsolen och dessutom kom det finfina traderafynd på posten och det piggar onekligen upp.

Förra söndagen for jag ner till Landvetter för att hämta min namibiska syster Maggy och hennes dotter. Vi hade den fina förmånen att få rå om dem i en hel vecka här hemma i Hult. Det blev en vecka som varvades med aktivitet och utflykter men också med mycket tid att vara hemma och umgås. Det var fem år sedan de var på besök senast och mycket har hänt på den tiden. Kändes verkligen fint att de kom på besök hem till Hult efter att jag haft förmånen att kunna besöka dem i Namibia de senaste åren. Till hösten är det tolv år sedan vi träffades Maggy och jag och jag tror inte att vi riktigt förstod då vilken påverkan vår vänskap skulle ha för vår omgivning. Nu är det inte bara vi som är vänner utan nu har även våra barns och vänners liv flätats samman. Det må så vara att avståndet mellan Namibia och Sverige är långt men vad gäller vänskap är avståndet obetydligt!

Det är verkligen märkligt mycket som har hunnits med denna månad. Så otroligt många fina stunder och härliga dagar. Juli är som alltid en helt fantastisk månad oavsett vilket väder den bjuder på!

I rosornas tid

Nu blommar rosenträdgården här hemma i Hult och då finns det ingen plats där jag hellre vill vara. Kan sitta i timmar och bara njuta av allt det vackra som finns där just nu. Det gäller ju att passa på att njuta i stunden eftersom rosorna snart blommat över.

New Dawn

För fem år sedan gjordes det första spadtaget till rosenträdgården vilket nästan är lite svårt att tro med tanke på hur den har vuxit upp. Nu täcker rosorna snart både tak och väggar och vill vi sitta i solen och fika kommer vi få söka oss en annan plats om något år eller så.

Rosenträdgården sett från balkongen

 De gula blommorna hör till honungsrosen och de röda är rosen Flammentanz. Det är två sorter som tar för sig och breder ut sig helt fantastiskt. När de blommar är de helt spektakulära. Däremot blommar de bara under en period vilket är lite synd då väggar och tak inte blommar hela säsongen.

Flammentanz

 Jag har planterat två andra röda rosor i rosenträdgården med förhoppningen om att de skall breda ut sig och ta plats när Flammentanzen blommat över. Dessvärre verkar ingen av dem trivas så kanske får jag tänka om.

Rosa Helenae

 Visst är det fint att se hur rosen har täckt både tak och väggar. Det är bara fyra år sedan denna rosen planterades men den trivs onekligen bra där den är!

Om sommaren brukar vi äta dagens måltider i rosenträdgården men den här sommaren har hittills bjudit på få möjligheter. När det i förra veckan var ljuvligt väder såg vi därför till att duka upp en ordentlig sommarbrunch för att verkligen kunna sitta länge och bara njuta av solen och av rosorna. Brunchen var inte så tokig den heller även om den kom på andra plats i förhållande till sol och rosor.

Några av de rosor som hittills blommat och fortfarande blommar

Min rosenträdgård är verkligen en fantastisk plats på jorden. Det är i stort sett omöjligt att inte må gott när en sitter där i trädgården omgiven av allt det vackra!

En bild som inspirerat

Jag har tusentals bilder sparade från de senaste åren. Sedan jag skaffade min kamera har bilderna blivit fler och fler och motiven kommer ofta från min trädgård. Fast alla bilder är inte från trädgården och det är inte heller alla bilder som är genomtänkta och fotade med min systemkamera. Många av dem är istället ögonblicksbilder fångade med mobilen. Sådant som fångar min blick och som i många fall hamnar i mitt instagramflöde. Fast sen finns det bilder som inte hamnar någon annanstans än i min dator. En del bilder som jag inte ens riktigt vet varför jag valt motivet. En sådan är bilden på rosorna som tittar fram ovanför ett högt staket. Tyckte det var fint med kontrasten mellan det vita staketet och de röda rosorna. Tänkte sen inte så mycket mer på den bilden än i stunden då jag tog den för flera år sedan. Så kom jag märkligt nog att tänka på den för några dagar sedan. Ägnade tid åt att försöka klura ut när jag tagit den så det skulle vara möjligt att hitta den. Någonstans i mitt huvud hade en vision börjat ta form. En vision om att bygga ut rosenträdgården i Hult och låta rosor titta fram längst upp på ett högt staket. Hittade till sist bilden jag sökt och med det formades tanken från vision till plan. Det blir inte ett vitt staket och det blir kanske inte ens röda rosor. Däremot finns det nu en ritning över nästa etapp i rosenträdgården och det jag vet ned säkerhet är att det kommer att bli både fint och inspirerande. 

Tänk att en ögonblicksbild som togs för flera år sedan kan inspirera och bli grunden till en helt ny del i rosenträdgården. När jag väl är klar kommer rosenträdgården men också trädgården i sin helhet upplevas helt annorlunda. Längtar nu efter lite varmare dagar och med det möjligheten att sätta igång projektet.

Rosendrömmar

Till advent brukar vi sätta upp ett ljustnät i taket i rosenträdgården. Dessvärre höll inte det senaste nätet för en av stormarna som passerade Hult förra vintern vilket innebar att jag var tvungen att köpa ett nytt. Det är ju första advent om en vecka och då skall trädgården lysa upp som vanligt. Om sommaren har vi en rosenträdgård i Hult men om vintern blir det till en ljusgård istället. När  behagliett nytt ljusnät var inhandlat stannade tanken kvar i rosenträdgården och jag kände viss längtan till sommaren. Sommaren som gick ägnades till att bygga om köket vilket gjorde att det blev inte mycket tid över till trädgården. Sommaren som kommer då utgår jag från att det kommer att råda behaglig sommarvärme och jag flyttar ut i trädgården.

Alla dessa fantastiska rosor finns i min rosenträdgård redan idag men jag drömmer om fler. Jag har gjort en lång lista över vilka rosor jag vill ha och börjat läsa in mig på deras egenskaper. Planen för nästa år är att förtäta rosenträdgården samt att förlänga säsongen. Jag vill ha ett överflöd av blommor under så lång tid som det bara går. Både honungsrosen och rosen Flammentanz har växt till sig riktigt fint på några få år och blommar dessutom alldeles överdådigt. Dessvärre blommar de bara under en period vilket gör att jag nu söker efter en ros med samma egenskap, det vill säga att verkligen vräka ut sig, att blomma helt fantastiskt och dessutom hela sommaren. Skulle det dessutom vara en doftande ros då är det helt perfekt.

Det är smått fantastiskt ändå att när sommaren åter är här då kommer också alla dessa vackra rosor åter. Det är både en trygghet och en tröst när novembermörker och kyla råder.

Min rosenträdgård var verkligen ett oväntat intresse för mig. Idag har jag svårt att föreställa mig trädgården här i Hult utan alla mina rosor. Har så smått börjat inse att det som idag är en avgränsad rosenträdgård troligen inte kommer att räcka till. Med tiden tror jag att det kommer att växa rosor över hela trädgården och att trädgården som helhet blir till en rosenträdgård. Fast just nu råder november och rosenträdgården skall förvandlas till en fantasifull ljusträdgård.

Förtränger ondskan med rosor,skor och katter

Ibland får jag frågan om hur det kommer sig att jag skriver om de ämnen jag skriver om på VisaLiza. Varför jag väljer att fokusera på sådant som rosor, skor och katter när det finns så mycket viktigare saker att skriva om. Särskilt när en som jag är politiskt engagerad. Visst är det så att det finns mycket viktigt att skriva om och delge världen sina tankar om. Världen idag är en både skrämmande och hemsk plats på så många sätt. Då kan det vara skönt att inte alltid ta in allt det där svåra och det allvarliga. Ibland kan det vara skönt att helt få fokusera på att rosorna i trädgården är vackra. Det är nämligen själva grejen med just rosor, de är alltid vackra oavsett vad som sker i livet eller världen i övrigt. Det ligger något betryggade i det kan jag känna, att någonting i livet alltid är konstant.

Frågan om varför jag skriver om det jag skriver har också en annan dimension. Den som handlar om att det skulle vara mindre viktigt att skriva om sådant som trädgård, kläder och husdjur och där håller jag verkligen inte med. Det där är byggstenar i vardagen, en del av det som är livet och viktigt för mig. Ett par tjusiga klackskor är kommer inte att förändra världen, men de gör mig på gott humör. Det där humöret är i sin tur en viktig faktor i att just förändra världen. För den som menar att det finns mer eller mindre viktiga ämnen att skriva om eller för den delen intressera sig för skulle jag hävda att just modeindustrin är en av de viktigaste frågorna att skriva om just nu. Om en bransch som ständigt jagar vinster och där frågor som miljö och arbetsförhållanden hamnar väldigt långt ner i prioriteringsordningen. Att välja ett par skor handlar inte bara om att välja ett par skor som råkar vara snygga, det handlar också om att välja skor som har en snygg historia så att säga. Vem har tillverkat dem och var?

Skor och kläder är alltså politik precis som allt annat i livet. Det vill säga skor och kläder i likhet med livet i stort är viktigt. Fast ibland kan det vara skönt att inte ta in allt det svåra utan istället fokusera just på det där att rosorna är vackra, skorna är tjusiga och att katterna är gulliga och behöver klappas.

Jag väljer att förtränga ondskan med rosor, skor och katter och lite annat smått och gott som jag tycker om. Jag är sådan att jag behöver det vackra för att balansera upp och orka med allt det andra. Allt behövs och allt är viktigt även om somligt är enklare att hantera än annat.

Från höst till vinter

Veckan började i en årstid och slutade i en annan. I måndags fotograferade jag rosor i trädgården och nu är hela trädgården inbäddad i snö. Det kom några flingor redan för några dagar sedan men det allra mesta vräkte ner under natten. Märkligt nog gillar jag det tvära omslaget från höst till vinter trots att jag inte är någon som egentligen älskar vinter. Ett väder som under veckan som kommer ska vara stabilt med minusgrader uppskattas dock betydligt mer än grått och regn. Vem vet kanske är jag på väg att omvändas från att vara vinterskeptiker till vinterälskare.

I min rosenträdgård i måndags

Det är nästan som att resa från en kontinent till en annan när årstiderna har så tvära kast. Veckan inledes med en liten flirt med sommaren och luften kändes nästan ljum när solen sken. Idag har minusgraderna varit flera och vintern är ett faktum. Har flera gånger under dagen kommit på mig själv med att vilja börja julpynta.

Trädgården i Hult idag.

Snö och jul hör ju onekligen ihop så helt märkligt är det kanske inte med en önskan om att börja pynta för julen. Nu är trädgårdssäsongen helt lagd till handlingarna och det känns faktiskt skönt att bara ägna sig åt resten av livet så att säga. Jag älskar verkligen trädgårdsarbetet men ibland känns det svårt att hinna med allt som en skulle vilja. Snön får mig att vilja sitta i min fåtölj i mitt arbetsrum med en filt och en bok. Snön får mig att vilja sitta inomhus och njuta av värmen inne samtidigt som jag ser ut över kylan.

Sköna söndag

En ledig söndag med strålande sol från klarblå himmel måste onekligen vara något av det bästa som finns. Att ha möjligheten att inleda en dag med sen frukost och sedan kliva ut i trädgården. Älskar de här höstdagarna då det finns en antydan av kyla i luften men ändå är varmt och skönt.

Planen för dagen var att skörda det sista ur odlingslådorna samt att städa ut växthuset. Det är dock lätt att bli distraherad när det fortfarande är så mycket vackert som blommar i trädgården. Leonardo da Vinci blommar fortsatt vidare och är verkligen rosen som gett mest i år. Jag verkar ha hittat en plats där den verkligen trivs och kan frodas.

Luktärtorna blommar även de fast det är oktober. Jag borde väl egentligen ta bort dem eftersom de är planterade i två stora krukor. Vill ju inte riskera att kylan förstör krukorna. Samtidigt vill jag inte ta bort något som fortsatt blommar så fint.

I två planteringar har jag vacker kärleksört men jag tänker att det är något jag borde ha mer av. För två veckor sedan lade jag grunden till en ny plantering som kommer att bli en av de större i trädgården. Där tänker jag att det måste växa gott om kärleksört.

Elvis hjälper som alltid till i trädgården. Idag satt han på mina axlar under tiden jag satte några hundra lökar samt när jag skördade årets sista morötter och rödbetor. Börjar bli riktigt bra på att greja samtidigt som jag bär runt på en katt som vägrar att flytta på sig. Anar att han möjligen kan vara lite bortskämd.

Rosenholm är en av årets nykomlingar och blommar fortfarande fint. Ett år hade jag rosor fram till tredje advent. Känns som ett svårt rekord att slå men än har rosorna inte gett upp för i år. Nu är dock den här säsongen lagd till handlingarna. Växthuset är tömt och städat. Detta har firats med att grilla korv och njuta av möjligheten att ännu kunna sitta ute i trädgården.

Dessa dagar

Har haft många dagar då jag kunnat njuta av härliga promenader här hemma i Hult. Idag fick vovvarna och jag sällskap av Sophie på vår eftermiddagspromenad. Tanken var att vi skulle plocka björnbär men där det annars brukade vara fullt av bär var det idag helt tomt. Tur för mig att min gäst alltid har med sig goda kakor när hon kommer på besök. Fast snart, snart är mitt kök så pass färdigt att jag åter kan börja baka kakor. Känner hur jag kan andas lite lättare av att renoveringskaoset närmar sig sitt slut. Det i kombination med dagar som dessa med härlig höstluft och fin promenad är sådant som ger guldkant på tillvaron.

Det är september men märkligt nog blommar lupiner i dikena i Hult. De blommar inte samma överflöd som i sommarens början men tillräckligt för att sätta färg längs vägarna. Å andra sidan behövs det inte extra färgsättning just nu när hela skogen är som ett färgsprakande fyrverkeri. Alla dessa skiftningar från grönt till gult till orange och rött är verkligen fantastiskt vackert. Våren känns skir och och beskrivs bäst som ljuvlig. Hösten känns mer robust och då passar kanske ståtligt bättre som beskrivning.

Hittar små söta äpplen längs vägen. Söta enbart till utseende dock eftersom de smakade attans så surt. Fast trots det helt oemotståndliga när de är så små och helt ryms i min hand. Allt blir gulligt i miniformat.

Dagens promenad avslutades med fika i rosenträdgården. I stort sett alla rosor är översållade med knoppar och kommer snart att blomma igen. Väntar med förtjusning på att i nästa vecka kunna fika i en rosenträdgård som åter står i blom. Alltså beställer jag dessutom vackert väder som sällskap till mitt kaffe och mina rosor.

I rosors sällskap

Alltså september, denna ljuvliga månad! Dagarna är ljumna och soliga och min trädgård blommar vackert vidare. Efter en stunds paus hos de flesta av rosorna i rosenträdgården är det nu åter dags för blomning. Har jag tur håller den i sig i någon månad till. Oktoberrosorna är nog som allra vackrast eftersom då de är ganska ensamma om att blomma och med det verkligen lyser upp i trädgården.

Louise Odier är verkligen en otroligt vacker ros. Den i likhet med flera andra tog mycket stryk under vintern men har nu hämtat sig fint och blommar otroligt vackert.

Rosen Sympathie är vacker men har varit lite av ett sorgebarn ända sedan start. Konstaterar att den nog verkligen inte trivs på sin plats. Även mot den var vintern tuff och den har nätt och jämt hämtat sig. Låter den vara trots allt men tänker att om den överlever vintern är det nog klokt att fundera över en ny placering.

Leonardo da Vinci blommar alldeles fantastiskt just nu och är helt översållad med sina vackra rosa blommor. Den har inte pausat sedan den började blomma i juli utan bara fortsatt att vara vacker.

Elmshorn är en lite enklare ros men jag älskar verkligen färgen. Den planterades förra hösten när rosenträdgården utökades. Tanken är att den och övriga rosor som planterades då ska skapa en blommande slänt. Just nu är det glest mellan blommorna men jag försöker att ha lite tålamod. När blommorna växer till sig kommer det bli riktigt bra. Det gäller bara att ge sig till tåls.

Har en ny ros som inte bör vara en tålamodsprövning. Rosenholm har små vackra rosa blommor och skall tydligen ha ett mycket kraftigt växtsätt. Den ska som jag förstår verkligen kunna vräka ut sig och det hoppas jag på. Det är egenskaper som även min  honungsros besitter och det har verkligen blivit riktigt fint.

Rosenholm är helt översållad med knoppar och har redan hunnit växa till sig sedan den planterades för någon månad sedan. Nu pryder den ingången till den nya delen av rosenträdgården.

På andra sidan av den nya ingången finns en alldeles nyplanterad ros med namnet Uetersen Klosterrose. När jag körde hem den doftade hela bilen av den enda blomma som då blommade. Om en enda blomma kan dofta så pass intensivt då kommer min trädgård fyllas av härlig rosendoft framöver.

Ständigt dessa rosor

Det sista stoppet på sommarens roadtrip i Skåne var Simrishamn. En stad som jag känt till namnet men inte haft någon uppfattning om alls egentligen. Den låg bra till längs vår rutt och därför planerades ett stopp in där. Vi hade således inte några förväntningar alls bortsett att vi med tanke på läget vid havet utgick från att den skulle vara en stad med havet som fokus. Det vi mötte var en otroligt charmig småstad med fina butiker, charmiga caféer och mycket att se.

Finns det rosor i en stad då är jag såld. I Simrishamn finns det dessutom ett rosentorg vilket var ett absolut måste att se. Även här var vi lite sent ute för att se all rosenprakten men det som fortfarande blommade var onekligen vackert att skåda.

Tänk det är egentligen inte mycket som krävs för att skapa en vacker och inbjudande park. En sådan här plats hade jag gärna sett i Munkedal också.

Många av rosorna var gamla sorter som växt i Skåne under lång tid. De har sedan identifierats och med det fått ett namn och en historia. En del av ett grönt kulturarv helt enkelt.

En sådan här portal önskar jag mig i rosenträdgården i Hult. Helt översållad av ljuvliga rosor och verkligen inbjudande. Skrev upp namnet på denna ros för att se om den går att få tag i och kan tänka sig att trivas i Hult. Det är ju lite andra förutsättningar här än i Skåne men jag håller tummarna för att det skall gå bra.

Rosor, ständigt dessa ljuvliga rosor. De får mig att falla i alla lägen och nu är även Simrishamn en plats jag gärna besöker igen.

Rosariet

När jag var på roadtrip för en tid sedan besökte vi Ystad och passade då på att besöka klostret där. Anledningen till att jag så gärna ville dit är att där finns Rosariet. En rosenträdgård helt enkelt och är det något jag är svag för är det just rosor.

Förutom rosariet finns också  en pionträdgård samt en kål- och örtagård.

Hemma Hult blommade rosorna för full men i Skåne var de tidiga rosorna redan överblommade. Konstaterar att här måste ha varit otroligt vackert när trädgården stod i blom. Kände mig onekligen besviken över att inte få se rosenträdgården blomma. Å andra sidan ger det mig ännu ett skäl att åter vända till södra Skåne. Har sällan känt mig så hemma i ett landskap som just där. Kanske är det de många vackra trädgårdarna som skapade känslan av att komma hem.

Även om rosorna inte blommade fanns det mycket fint att titta på.

Tyckte verkligen om hur de byggt upp rosenträdgården. Fick med mig mycket fin inspiration till rosenträdgården i Hult. Byggde ut rosenträdgården förra året men börjar allt mer fundera på om den verkligen skall vara en separat del av trädgården. Kanske borde hela trädgården vara en rosenträdgård!

Flätat staket är verkligen fint. Charmig bänk dessutom.

Tänk att alldeles vanlig lök är så vacker när den blommar.

Några rosor fanns det kvar att titta på vilket onekligen gjorde mig glad. Rosariet har många gamla rosensorter. De är verkligen vackra men nackdelen är att de bara blommar en period. Av den anledningen har jag valt att satsa på remonterande sorter, det vill säga sådana som blommar om och länge. Nu när rosenträdgården växt till sig har jag dock tänkt komplettera med gamla sorter. De rosorna är ju en del av ett grönt kulturarv och det känns fint att få vara delaktig i att bevara dem.

Nästa gång jag besöker rosariet i Ystad skall jag se till att pricka in tiden då rosenträdgården blommar. Känner mig redan förväntansfull och konstaterar att jag med det faktiskt har planerat en av aktiviteterna för nästa sommar.