Supersmarrig granola

Jag är riktigt förtjust i granola och äter gärna det till frukost. Däremot har jag haft svårt att hitta den perfekta granolan, den som smakar precis som jag vill ha den och dessutom inte innehåller konstigheter. Alltså fick jag hitta på en granola som uppfyllde mina krav. Enda problemet är att den är så attans god att det är svårt att sluta äta! Skulle nästan kunna äta den till alla mina måltider.

Frukost i en burk

Lizas granola
4 msk kokosolja
5 dl kokosflakes
0.5 dl chiafrön
5 dl valnötter
4 dl hackade hasselnötter
1 msk kanel
2 tsk kardemumma
0.5 tsk salt

Gör så här:
Börja med att sätta ugnen på 125 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smält sedan kokosoljan och häll ner i de torra ingredienserna. Blanda runt ordentligt och bred sedan ut blandningen på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i ugnen i ungefär 20 minuter och rör om ibland. Låt granolan svalna och häll sedan över den i en burk.

Kommentar:
Granolan bränner lätt så det är viktigt att inte ha högre temperatur och att inte låta den vara inne för länge. Hållbarheten för granolan är ungefär två veckor men det går alldeles utmärkt att frysa ner den.

När granolan bakas sprids en fantastisk doft i köket

Busenkelt jordnötssmör

För en tid sedan skrev jag om hur jag älskar kombinationen med jordnötssmör och sylt på smörgåsen. Det är mitt guilty pleasure helt enkelt! Jordnötssmör är verkligen gott och mycket användbart. Det kan ätas på mackan, mixas ner i en smoothie eller vara en god smaksättare i en gryta. Förutom att jordnötssmöret passar till det mesta är det busenkelt att göra själv. Så enkelt att en undrar hur det kan vara så enkelt! Fördelen med att göra smöret själv är att en vet precis vad som är i och kan dessutom styra smaken efter behag.

Jordnötssmör
5 dl jordnötter
salt

Gör så här:
Mixa jordnötterna i en matberedare till en slät smet. Smaka av med salt.

Kommentar:
Det tar en stund att få till konsistensen helt rätt. Först blir nötterna bara hackade men fortsätter en att mixa blir det till en fin krämig massa.  Jordnötssmöret går att variera i smak och det är bara att pröva sig fram. Ersätt saltet med havssalt istället, rosta jordnötterna innan de mixas eller tillsätt hackade jordnötter i det färdiga smöret. Fördelen med att göra eget smör är att det blir precis som en själv vill ha det.

I julas gjorde jag några extra burkar med jordnötssmör som blev uppskattade julklappar.

Loppis dubbelt upp

För något år sedan fyndade jag en svart kofta på loppis. En ytterst ordinär men praktisk kofta som passar till det mesta i garderoben. Efter någon månads användning tappade jag en av knapparna till koftan. Normalt sett skulle det inte vara något problem, men med en loppad kofta finns alltid risken att reservknappen redan är borta.

Det tråkiga med att sakna en knapp i en kofta är att då måste alla knappar bytas ut. Förutom att det är en i min mening trist uppgift kan det också bli dyrt. Å andra sidan kan de rätta knapparna verkligen lyfta ett plagg. Knappar är något som verkligen är värt att titta efter på loppisar. Ofta kostar de nästan ingenting och dessutom är det möjligt att hitta riktigt fina knappar. Har köpt på mig många fina knappar genom åren just för tillfällen som detta. För att råda bot på den tråkiga sysslan att sprätta bort de gamla knapparna och sy dit nya brukar jag lyssna på en ljudbok. Med en bok i lurarna blir även de tråkiga sysslorna uthärdliga. Om boken är särskilt spännande kan det vara ett skäl att komma på fler tråkiga sysslor för att ha möjlighet att lyssna vidare.

Konstaterar att det inte är helt enkelt att fotografera en svart kofta och få till det snyggt. Brukar ju oftast fotografera kläder med människor i. Nåväl det syns i vilket fall att på den förstabilden har koftan svarta knappar och på den andra har de ersatts av guldknappar. När jag ändå höll på och sydde fast knappar satte jag även knappar på koftans fickor eftersom de såg så tråkiga ut. Dessutom såg jag till att sy fast en reservknapp i koftan. Skulle jag på sikt tappa någon knapp då finns det en reservknapp att sy fast och jag slipper att byta ut alla knappar en gång till.

Frågor och svar

I slutet av sommaren förra året hade jag ett inlägg med frågor och svar. Det har ju gått en tid sedan dess så jag har åter samlat ihop de frågor som dykt upp. Några av frågorna ganska nya medan andra även denna gång har fått vänta på svar. Nåväl nu är det i alla fall dags.

Du bloggar inte så ofta längre, varför då?
Sedan i höstas har mitt bloggande blivit mer och mer sporadiskt vilket är något jag egentligen inte tycker om. Det har däremot varit mycket som konkurrerar om min tid vilket innebär att bloggandet inte riktigt hinns med. Bloggen är ju så mycket mer än själva inläggen som skrivs. Den kräver planering och genomförande. Tidigare har jag skrivit mycket om mina olika projekt och utflykter och då ständigt haft min kamera som en trogen följeslagare. När det mesta av det kreativa fått stryka på foten till förmån för möten, föreläsningar, kurser och sjukdom då uppstod den stora frågan om vad jag egentligen skulle skriva om. Tidigare har jag ju ständigt haft en uppsjö med bilder från alla mina projekt och kunnat skriva otaliga inlägg om detta.

Frukost i det gröna

 Som den där dagen när vi lite spontat åkte iväg och åt frukost på Borgmästarebruket i Munkedal. Med oss hade vi nybakade scones, brödkorg och till och med blommor till bordet som plockades på plats. Inte för att det skulle bli fina bilder utan för att det kändes som alldeles rätt sak att göra.

Min absoluta favorittårta, en fransk jordgubbstårta efter recept av Mia Öhrn

Bakning och matlagning hör egentligen till mina stora intressen. Att laga bra mat från grunden känns viktigt och är något som jag fortsatt väljer att prioritera. Har med tiden blivit mer och mer intresserad av både vegansk kost och raw food och tycker om att testa nytt. Att baka tjusiga tårtor hör dock till det där som jag inte riktigt hunnit med det senaste halvåret. Har inte heller prioriterat att ha kalas bara för att jag vill. Det är något jag måste ändra på. Kalas hör till det som är riktigt viktigt i livet och något som jag verkligen vill prioritera. Så när jag prioriterar det som gör mig glad och lycklig då har jag också mer material till bloggen så förhoppningsvis är min sporadiska närvaro snart ett minne blott.

Du älskar kläder och skor men skriver ofta om miljö hur går det ihop?
Vackra kläder, skor och väskor hör till livets riktigt viktiga enligt mig. Varför spara på allt det vackra när en kan se vardagen som en anledning att klä sig tjusigt? Det är dock möjligt att både vara en fashionista och att vara miljömedveten. I höstas testade Regina och jag utmaningen Four Fit Challenge. Det handlade om att under en vecka kombinera endast fyra plagg. Detta för att skapa medvetenhet kring hållbar konsumtion och hur fast fashion inte är ett hållbart koncept. Jag har tidigare skrivit om detta här på bloggen och på Livåleva

Mina outfits under Four Fit Challenge

För mig som älskar vintage är loppis och second hand givet när det gäller att köpa kläder. Det är dock inte bara vintagekläder jag handlar som är loppis. Försöker alltid att i första hand köpa det jag behöver på loppis. Det är inte alltid möjligt och då handlar det för mig om att tänka kvalitet och hur kläderna har tillverkats.

Mitt vintagejag

 Jag behärskar fortfarande inte konsten att sy vilket jag verkligen beklagar. Det är något som hör till de konster jag önskar lära mig. Däremot är jag en fena på att sy i knappar. Jag köper alltid knappar på loppis, finns ingen anledning att göra något annat. Priset är en bråkdel av vad nya knappar kostar och dessutom är det riktigt fina knappar som går att hitta. Ibland är det helt nödvändigt att byta ut knapparna eftersom någon saknas. Ibland väjer jag dock att byta knappar på en ny kofta och ersätta med gamla knappar just för att plocka fram vintagekänslan.

Sammetsjacka från 50-talet som i alldeles för många år saknade några knappar

Det är mycket Afrika på din blogg, varför?
Det enkla svaret på frågan är att jag i höstas vistades fyra veckor i Sydafrika och Kapstaden vilket gjorde djupt intryck på mig. Det lite längre svaret handlar om att jag redan 2005 besökte Namibia i södra Afrika första gången i samband med att jag gjorde en fältstudie till min kandidatuppsats i kulturvetenskap. Där och då inleddes vad jag tror är en livslång relation och jag söker ständigt efter en anledning att åka tillbaka. Under 2008 hade jag dessutom den fantastiska möjligheten att vara utbytesstudent vid universitetet i Namibia vilket var en otrolig upplevelse.

Bilder från besöket i Kapstaden 2015

 Kapstaden var inte en plats jag drömt om att besöka. Att jag hamnade just där var egentligen en slump. Jag hittade en intressant utbildning som ABF arrangerade och den råkade hållas just i Kapstaden. Nu har staden blivit en plats jag alltid kommer att längta efter att åka tillbaka till. Vyerna och landskapet är bland det vackraste jag någonsin har sett. Andlöst vackert och helt omöjligt att ta in på den korta tid som jag vistades i landet.

Fast mitt besök handlade ju inte om de vackra vyerna utan om de stora kontrasterna och de många orättvisorna. Genom utbildningen fick jag möta fantastiskt engagerade människor som varje dag arbetar på att förändra världen. Jag fick möjligheten att se i vilken misär människor lever i kåkstäderna, något som jag inte kunnat föreställa mig riktigt trots att jag läst om det. Läs gärna inlägget som jag skrivit om hur fattigdom i Kapstaden är en turistattraktion. Upplevelsen gör att jag känner att mitt politiska engagemang inte längre handlar om mitt eget intresse, det är en livsnödvändighet. Jag har möjligheten att påverka och förändra världen och det är inte något jag kan välja bort. Jag ser det som en skyldighet snarare än ett val. Jag råkar vara född i en del av världen där jag har fått fantastiska möjligheter bara genom detta. Jag har fått tillgång till utbildning och sociala skyddsnät vilket har varit helt avgörande för att jag ska kunna leva ett gott liv. Just därför känner jag hur viktigt det är att förstå att solidaritet inte begränsar sig till nationsgränser. Att solidaritet handlar om hela mänskligheten.

Maggy min syster i hjärtat

Resan fortsatte som sagt till Namibia och till min syster i hjärtat. Hon öppnade upp sitt hem för mig och gav mig en otroligt fin insikt i namibiska vardagsliv. Jag var sjuk hela tiden jag var där vilket gjorde att tempot fick bli tämligen lågt men det innebar också att vi verkligen tog vara på tiden att umgås med varandra. Lite utflykter hanns givetvis också med, men det viktiga var just det där att bara vara och att umgås. Att bara vara hör till något som jag är riktigt dålig på, det krävs egentligen att jag ska bli sjuk för att sänka tempot på allvar.

Jag längst ut på piren i Swakopmund förra året

Alltså din trädgård verkar helt fantastisk, några tips?
Min trädgård är inte bara fantastisk, den är min plats där jag tankar energi och kraft. Det är där jag är som allra lyckligast. Det är något alldeles särskilt att gräva i jorden och rent bokstavligt se hur ens arbete växer och grönskar. Min bästa stund på dagen är om kvällen när jag vattnar mina odlingslådor och växthuset. Förvisso tar det ganska mycket tid att vattna men det är min egen stund då jag kan vara i nuet och bara fokusera på att vara där och då.

Mitt växthus förra sommaren

Om jag ska ge tips om trädgården så är det nog att odla sådant som är ätbart. Dels för att det är skönt att veta vart maten kommer ifrån men också för att det blir ett tydligt syfte med arbetet. För att odla ätbart behövs inte särskilt mycket. Mycket av det jag odlar, odlar jag i hinkar och det passar bra även för en liten balkong. Det är dock något alldeles särskilt att kunna plocka solvarma tomater och äta dem precis när de skördats. Förra året var egentligen det första året då jag odlade på allvar. Skörden blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag lärde mig mycket. Det visade sig att squash är en alldeles fantastisk grönsak som passar till det mesta. I år har jag tagit fasta på detta och ser till att ha än fler squashplantor.

Blommande squash

 Att odla sådant som är ätbart är onekligen trevligt. Utöver att jag i år sett till att ha gott om squash så ser jag även till att odla gott om gurka. Dels sådan som kan ätas direkt men främst sådan som kan läggas in. Testade för första gången någonsin att lägga in gurka i höstas vilket var helt fantastiskt gott. Gjorde även egen bostongrurka och inlagda rödbetor vilket även det var otroligt gott.

Hemodlade rabarber till paj

För den som vill ha skörd men inte vill lägga något arbete i trädgården kan jag rekommendera att odla rabarber. Den är otroligt användbar och när en tröttnat på att göra paj kan den användas till att göra saft eller varför inte till att göra fantastiskt god rabarberkyckling.

Rosorna i min rosenträdgård

Även om jag tycker om att odla sådant som går att äta så är min stora odlingspassion rosor. Min rosenträdgård är verkligen min stora stolthet. Inte att förglömma att allt faktiskt inte måste ha ett särskilt syfte. Mina rosor odlar jag enbart för att de är vackra och gör mig glad. I år har jag tänkt testa att göra rosensocker men i övrigt är rosorna bara ögonfägnad.

Hur många djur har du egentligen?
Hmm ja hur var det nu med antalet djur i Hult? Två hundar, fyra katter, fem marsvin och en kanin. Tills alldeles nyss hade vi ytterligare en katt och en kanin men de lämnade oss inom loppet av en vecka. Jag har inte haft någon särskild plan kring att ha många djur, det har nog mest blivit så. Skyller på att jag inte hade några djur som barn trots att min högsta önskan var att få en katt. Eller nja jag fick faktiskt en hund när jag var tolv år så det var kanske inte helt sant. Däremot är det så att jag har väldigt väldigt svår för när djur och människor far illa. Av den anledningen har Hult blivit ett hem för många omplaceringsdjur. Vovven Ebba är en av våra omplaceringar och hon gör mig så otroligt stolt. I höstas tvivlade jag på att vi någonsin skulle få ordning på vår lilla vovve. Nu däremot har hon blivit en hund som ständigt viftar på svansen och som är mycket trygg och glad.  Det har förvisso krävts mycket arbete men det är härligt att se hur det verkligen har lönat sig. För den som inte orkar räkna ihop alla djuren kan jag berätta att det är totalt 13 djur i Hult. Jag har lite funderingar på en ny kanin och dessutom tänker jag varje sommar att det här är sommaren då jag ska skaffa höns. Vem vet kanske blir den här sommaren då det flyttar höns till Hult.

Ida

Ebba

Varför är du politiker?
Ja varför är jag egentligen politiker? Det är en fråga som jag ställer mig själv tämligen ofta. Det är nämligen inte helt enkelt att vara politiker ens på kommunnivå som jag är. Något som är nytt sedan en tid tillbaka är hot och andra otrevligheter. Jag har varit politiskt engagerad i över 20 år men i år är första gången som jag har upplevt hot. Det har förvisso varit allt annat än enkelt genom åren men jag har aldrig känt mig hotad. Det är som att människor inte förstår att även politiker är just människor. Sedan finns det en vanlig missuppfattning att vi som är politiker är heltidsanställda vilket inte stämmer. Jag är fritidspolitiker vilket innebär att mitt politiske engagemang är något jag sköter på min fritid. Jag får förvisso arvode för de timmar jag sitter på kommunalpolitiska uppdrag men de timmarna är tämligen få i förhållande till de timmar jag lägger ideellt. Alltså är det inte på grund av pengarna som jag är politiker. Istället handlar det om en ständig önskan om att vara en del i att förändra världen. Eftersom jag vet hur systemet fungerar så kan jag som inte låta bli att vara med och påverka. Jag vet att mitt engagemang har betydelse och att jag kan göra skillnad. Jag är faktiskt delaktig i att förändra världen. En liten kugge i ett större maskineri, men attans så viktig! Sen är det också så att jag faktiskt inte vet hur en skulle vara om en inte är politiskt engagerad. Jag gick med i SSU för snart 22 år sedan dess varit aktivt engagerad. Ibland tänker jag att det hade varit skönt att inte veta om hur världen fungerar och bara leva mitt eget liv i lugn och ro. Tänk så mycket tid jag haft till mitt förfogande då! Fast för mig är det inte något alternativ att inte vara engagerad, så länge som jag kan göra skillnad kommer jag att fortsätta vara en aktivist!

På första maj i Munkedal i år höll jag mitt första långa tal. Jag överlevde och gör det gärna igen!

Hur hittar du träningsmotivation?
Jag är ju en människa med tämligen spretiga intressen och en total oförmåga att följa en röd tråd. Just därför kanske jag verkligen behöver träningen. För min del är träningen en livsnödvändighet och kanske är det det som ger mig min motivation. Jag var med om en bilolycka när jag var tolv år då jag fick en whiplashskada. Genom träningen håller jag mig smärtfri vilket är helt fantastiskt! Jag trodde inte att det skulle vara möjligt med ett liv utan smärta men det är en realitet idag. Så länge som jag håller en regelbundenhet i mitt träningsprogram är jag helt utan smärta vilket är helt obeskrivligt. Sedan jag började träna på allvar har jag också insett att jag verkligen tycker om träningen. Jag gillar att utmana mig själv och att nå nya resultat. Min motivation blir väldigt enkel egentligen. Utan träningen har jag så pass ont att jag inte riktigt klarar av vardagen. Med träningen är jag helt utan smärta. Finns nog ingenting som är mer motiverande tänker jag. Men i övrigt skulle jag säga att om en funderar över att träna eller inte en dag så är det kloka valet alltid att träna. Träningen får mig att må gott och känna att jag har valt rätt. Det är ganska mycket värt skulle jag säga!

Den här bilden togs precis efter att jag för första gången sprungit en hel mil! Har aldrig varit så stolt som då!

Avklarade små projekt

Just nu är jag inne i en synnerligen effektiv period. Jag tar tag i saker som blivit liggande under lång tid och ser till att få saker avslutade. En del stora saker som att ta tag i min mastersuppsats och andra lite mindre som att stryka gardiner eller att sy i knappar. För två år sedan köpte jag en kappa på loppis. Redan då när jag provade den kände jag att den var alldeles för lång i ärmarna. Ett ganska vanligt problem för mig som är kort. Eftersom kappan passade bra i övrigt köpte jag den trots allt och tänkte att jag kan ju lägga upp ärmarna. Kom hem med kappan, hängde in den i garderoben och har sedan inte använt den alls eftersom den inte passade.

Så idag när jag hängde undan mina vinterkappor hittade jag min fina lila kappa och tänkte att nu får det vara nog. Jag kan ju inte ha en kappa hängandes i garderoben och aldrig använda den. Alltså bestämde jag mig för att helt enkelt ta tag i att sy upp ärmarna. Det var betydligt enklare än vad jag väntat mig och nu har jag plötsligt en härlig vårkappa att använda.

När jag ändå plockat fram nål och tråd passade jag på att åtgärda lite fler plagg som blivit liggande. En av dem en riktig favorit. En klänning med söta små fåglar som under lång tid har saknat en knapp och där flera suttit löst. Inte heller det tog särskilt lång tid och en kan ju verkligen fundera över varför det skall vara så svårt att ta tag i den där projekten. När kappa och klänning var ordnade fortsatte jag att laga kläder för barnen, sy i knappar i en kofta och kände mig synnerligen nöjd när allt var klart. Bockar av punkten laga kläder på min lista och tar tag i nästa. Så otroligt skönt att få gjort allt det där som blivit liggande och som känts jobbigt just för att jag inte tagit tag i det!

Två riktigt fula lampor

I somras köpte jag mig två riktigt fula lampor på loppis. Så fula att de resulterade i frågan: är du säker på att du verkligen ska ha dem? Fast jag var helt säker på att det var just dem jag ville ha. Jag hade gått igenom loppisens alla lampor och konstaterade att dessa faktiskt var de allra finaste som fanns där. Eller nja, de var ju faktiskt anskrämligt fula men de hade potential att bli riktigt fina.

Jag undrar lite hur resten av inredningen såg ut i det hem där lampan med tofsarna hängt? Föreställer mig ett hem med många dukar, med tunga gardiner och svepande överdrag till soffor och fåtöljer. Givetvis alltsammans noga dekorerat med tofsar!

Det som gjorde att jag föll för dessa båda lampor var dess fina form under allt tyg. Tanken var att lite snabbt och lätt befria dem från allt tyg och sedan sprejmåla dem vita. Det där med snabbt och lätt visade sig sedan inte riktigt stämma. Konstaterar att den som klätt lamporna gjort ett synnerligen bra jobb. Men tanke på hur lång tid det tog att få bort sammetstyget är det lätt att börja fundera över hur lång tid det tog att sätta dit det. Tanken gav mig nästan lite dåligt samvete när jag klippte, sprättade och drog. Sen var då lamporna klara att sprejmålas och sedan hängas upp. Har testat dem i lite olika rum men har inte riktigt blivit nöjd där de har hängt.

Den ena lampan har fått flytta in i mitt nya rum. Det där med att fotografera en vit lampa mot ett vitt tak visade sig inte vara helt enkelt. Har också kommit fram till att jag skall byta ut sladden mot en i textil istället. Det finns ju så fina sladdar och upphängningar idag och det dessutom i en stor mängd färger.

Lampan är på plats i mitt rum och här får den nog stanna kvar tänker jag. En viktig fråga i mitt rum har varit den om belysning. Att kunna sitta med olika projekt även om kvällarna är viktigt för mig och då är ljuset onekligen av stor betydelse. Med den här lampan får jag bra ljust med en fin inramning.

Konster jag önskar behärska

Det finns vissa konster jag önskar att jag behärskade. Stickning är en och sömnad en annan. I höstas bestämde jag mig för att bemästra konsten att sticka och köpte in ett helt gäng böcker på ämnet samt material. Blev inte så mycket klokare av böckerna utan behövde mammas hjälp för komma igång med mitt projekt. Konstaterar att stickning är något som kräver tålamod vilket är alldeles utmärkt då detta är något jag ständigt behöver öva på. Tålamod är verkligen inte en dygd jag besitter! Samtidigt är det så att det ligger något riktigt fint i att skapa med sina egna händer. Även om min stickning ännu inte är den mest avancerade så gör den mig glad. Tycker om att se hur projektet allt mer börjar likna vad det är tänkt att bli.

Kanske är det då dags att ta tag i nästa konst jag önskar behärska nämligen sömnad. Jag har ett helt gäng böcker, en amerikakoffert fylld med tyg och dessutom två symaskiner. Alltså borde det ju bara vara att sätta igång. Fast så är det den där jobbiga lilla rösten som påpekar att det skall ju bli bra också! Vad är det för mening att sy om det en syr inte blir till användning? Bestämmer mig idag för att sluta lyssna på den där rösten! Förvisso kommer nog mina första sömnadsprojekt inte bli de allra vackraste. Å andra sidan ger övning färdighet och om jag inte börjar någonstans kan jag ju aldrig lära mig att behärska konsten att sy!

Jag kan själv!

Jag är inte särskilt teknikintresserad och har egentligen aldrig varit det. Brukar definiera mig själv som teknikanalfabet just på grund av min bristande kunskap. Samtidigt inser jag att det där inte riktigt stämmer med verkligheten. Jag är verkligen inte intresserad däremot kan jag numera ganska mycket. Bloggen är det som driver min vilja att lära mig mer tekniska saker. Att själv kunna förändra bloggens utseende och vilka funktioner som skall finnas är viktigt. Förvisso går det att be om hjälp men då kan ju inte förändringarna göras precis när jag vill göra dem. Alltså googlar jag hur en gör, jag testar, svär, testar lite till, blir extremt frustrerad när det inte fungerar och vill helst kasta ut datorn genom fönstret. Så plötsligt fungerar det och jag lyckas ändra det jag vill ändra eller lägga till och lyckan är total. Givetvis ber jag även om hjälp ibland men den där känslan av att lyckas själv är smått fantastisk. Känner mig minst en decimeter längre varje gång och dessutom kan jag lägga till ytterligare kunnande i kunskapsbanken.

Under en längre tid har jag varit frustrerad över storleken på bilderna på VisaLiza. Har velat ha dem större men det har inte fungerat. Bilderna har då gått in i elementen på höger sida och det har sett allt annat än bra ut. Så igår lyckades jag äntligen komma på hur jag skulle göra. Äntligen är bilderna stora och fina och jag känner mig stolt över att ha lyckats på egen hand.

Bray på Irland

Även om text är min stora passion är bilderna en viktig del av en berättelse. Text och bild hör ihop och kompletterar varandra. Ibland klarar den ene sig utan den andre men allt som oftast blir det bäst när de får vara tillsammans.

Hult om vintern

 Mitt nästa projekt i att lära mig själv handlar just om bilder. Jag vill lära mig mer helt enkelt och blir en tekniskt bättre fotograf. Att få till bilderna precis så där som jag vet att de skulle kunna bli med bara lite mer kunskap. Hittills har jag varit en tämligen lat fotograf trots att jag älskar att fotografera. Den stora fördelen med att lära sig mer är att en inser hur mycket som en inte kan. Just det där är sporrande. Att se att det ständigt går att utvecklas och lära sig mer är som lite skönt att veta.

Kärnsjön om hösten

Somliga saker kommer jag nog aldrig att lära mig, men det gör inte så mycket egentligen. Känner mig nöjd över att faktiskt hitta motivation till att lära mig även sådant som jag tycker är synnerligen tråkigt.

Ridå för 2015

Att summera året som har gått känns inte helt enkelt. 2015 har nog varit det svåraste året hittills i mitt liv. Sorg, motgångar och svårigheter har kantat hela året och jag tänkte att kanske var det bäst att helt lägga året till handlingarna utan en summering. Fast när en då tänker lite till är det också lätt att se allt det där fina som har hänt under året. De där händelserna som jag kommer att bära med mig som varma minnen och som gör att 2015 trots alla svårigheter faktiskt varit ett riktigt bra år. Det är så lätt att fokusera på det negativa och låta det överskugga allt annat. Istället väljer jag att fokusera på det positiva. 2015 har således inte varit ett enkelt år men det har varit ett år med helt fantastiska händelser!

Saltkällan

En föresats jag haft under året har varit att göra mer utflykter och komma ut i naturen mer. Detta har lett till att nya platser har upptäckts och gamla platser återupptäckts

Under året som gått har jag genomfört och avslutat ett antal projekt. Sådana där grejer som blivit liggande och blivit till ett dåligt samvete. De där kuddarna på bilden ovan låg så länge i mitt arbetsrum att jag till slut nästan inte ville gå in där. Så en dag tog jag tag i projektet och blev attans nöjd. Så nöjd att det blivit än fler trots att jag efter den första kudden svor att aldrig mer komma på något så dumt som att sy kuddar!

Solnedgång i Zadar i Kroatien

2015 har varit de fantastiska solnedgångarnas år. Aldrig förr har jag sett så vackra solnedgångar runt om i världen. Tror nästan att det i sig förtjänar ett alldeles eget inlägg. Just det här att ta sig tiden att se solen gå ner är nog viktigare än vad jag tidigare har förstått.

Under våren utökades familjen med huden Ebba.

Min basgrupp samt Carina Persson som är rektor för Bommersviksakademien

Jag hade under året förmånen att gå den fantastiska ledarskapsutbildningen Bommersviksakademien. Det var en otrolig upplevelse på många plan. Dels för att jag utvecklades som både politiker och ledare och fick med mig verktyg för att kunna fortsätta växa i mina roller. Utbildningen var verkligen otroligt bra men det starkaste jag bär med mig från den är de människor jag träffade under utbildningens gång. Starka, ambitiösa och inspirerande människor. Några av dem har dessutom kommit att bli riktigt nära vänner, sådana som en kan både skratta och gråta tillsammans med och dela sitt liv med. Vänner som kommer att finnas där oavsett vilka stormar som blåser i livet.

Det har varit ett år med mycket politik. Det politiska är sällan enkelt men ofta roligt. Något som var fantastiskt roligt var att åka på Socialdemokraternas partikongress och kongressfest. Otroligt inspirerande att under några dagar få lyssna på människor som drivs av viljan att förändra världen.

Midsommarfirande på Kaserna

Kalas och roliga utflykter har präglat mycket av året. Det finns alltid en bra anledning att ställa till med kalas och en utflykt gör den mest tråkiga dag lite mer spännande. Det handlar bara om att ställa om från negativt till positivt!

Sophie och Regina. Mina närmaste vänner och två av de viktigaste människorna i mitt liv

En av de starkaste insikterna under året är vänskapens betydelse. Att vara vänner när allting är lätt och roligt är inte så svårt. När livet däremot är allt annat än enkelt sätts vänskapen på prov. Att kunna finnas där för varandra genom åren och dela sorg och glädje är onekligen något att värdesätta och vara tacksam över!

Växthuset sett från rosenträdgården

 Min trädgård har kommit att bli ett av mina riktigt stora intressen. Att se hur den varje år vaknar till liv och hur mitt arbete bokstavligen blomstrar är en härlig känsla. Märkligt nog är det i trädgården svårt att ens se motgångarna som något negativt. Mina odlingar blev inte som jag tänkt mig i år. Istället för att ta detta som något negativt ser jag det som en lärdom. Nu vet jag till nästa säsong vad jag skall kunna göra annorlunda för att få ett bättre resultat. Trädgårdsinsikter borde onekligen vara något att ta med sig i övriga livet.

Bilder från Livåleva och utmaningen Four Fit Challenge

Under en vecka i höstas antog Regina och jag utmaningen att under en vecka bara använda fyra plagg. Detta som ett sätt att sätta fokus på ohållbar konsumtion och väcka diskussion kring medveten konsumtion och hur kläder tillverkas. Det var onekligen en utmanande vecka men också mycket lärorikt. Min konsumtion har förändrats genom dessa insikter och även min medvetenhet kring vilket betydelse våra livsval har inte bara för miljön utan också för sådan som arbetsvillkor och livsförutsättningar.

En dag i höstas klev jag upp på ett berg och blickade ner över Gamlestaden i Göteborg. Syftet med att befinna mig där var att ta en omslagsbild till boken Berättelser från Gamlestaden. Boken har skrivits av Aldir Kulturkooperativ och ges ut av Rio Natur och kulturkooperativ. För två dagar sedan levererades boken från tryckeriet och snart kommer den att finnas till försäljning. Det känns verkligen helt fantastiskt att ha fått vara med om processen att skriva en bok och att den nu blivit utgiven.

Fast det som trots allt har varit störst under året som gått var den resa jag gjorde till Kapstaden i November. Det var verkligen helt fantastiskt att se landskapet kring Kapstaden. Andlöst vackert och förtrollande. Egentligen skulle jag velat stanna i flera månader för att verkligen ha tiden att se och uppleva allt det vackra som där fanns att se.

På besök i en skola i kåkstaden Khayelitsha. En kåkstad där mer än en miljon människor bor!

Trots det vackra vyerna är det dock inte det som är mitt starkaste intryck från Kapstaden. Utbildningen YGAP som arrangeras av ABF var intensiv och mycket lärorik. Vi hade ett digert seminarieprogram med otroligt bra föreläsningar och fick möta intressanta och inspirerande människor. Kapstaden är en stad med stor fattigdom, där människor lever i misär. Att ha sett detta på nära håll var svårt. Trots det ser jag den upplevelsen som positiv. Att ha fått se hur svårt livet kan vara sätter press på mig att fortsatt arbeta för att skapa förändring. Att fortsätta att arbeta politiskt och helt enkelt fortsätta vilja förändra världen

Utsikt från Taffelberget

När jag tänker tillbaka på upplevelserna i Kapstaden tänker jag att de vackra vyerna gjorde det lättare att möta det svåra. Att det fanns någonstans där en kunde låta tankarna vila och bara vara.

Sen var det ju också alla de där fantastiska människorna som jag delar upplevelsen i Kapstaden med. Vet att jag redan använt ord som inspirerande och ambitiösa men det är bra ord och beskriver även den här gruppen människor. Folkbildare från Sverige, Norge, Finland och Sydafrika som gör ett otroligt arbete och genom det faktiskt gör världen lite bättre!

Maggy, hon som blivit min syster och varit en del av mitt liv i tio år

Efter Kapstaden fortsatte jag min resa till Namibia och till Swakopmund. Under en dryg vecka bodde jag hemma hos Maggy och hennes familj i kåkstaden Mondesa. En stark upplevelse och även den något som kommer att följa mig i mitt politiska engagemang.

Stranden i Swakopmund

I Swakopmund möter havet öknen och få vyer är vackrare. Jag förälskade mig i ökenlandskapet vilket förvånade mig. Trodde inte jag skulle tycka om ett landskap som helt saknar grönska.

Kan en känna träningskärlek? Träningsglädje finns ju så varför inte kärlek. Träningen har blivit till en av de mest positiva sakerna i mitt liv under åren som gått och särskilt i år. Genom löpning och styrketräning är det möjligt att pausa tankarna en stund och helt enkelt bara låta kroppen jobba. De där tankarna har ofta alldeles för mycket utrymme. Samtidigt har jag insett hur fantastiskt roligt det är med träning. Den där känslan när en lyckas springa lite fortare eller lyfter lite tyngre. När jag lär mig en ny övning som blir till en favorit då känner jag lycka rakt igenom.

Mitt vintagejag! Det här har dessutom varit ett år med ovanligt många fina vintagefynd

Så när året är summerat är det lätt att konstatera att 2015 har varit ett år med många alldeles fantastiska och underbara händelser. Jag har mött människor som inspirerar och engagerar mig. Har fått möjligheten att se nya platser och uppleva sådant som jag alltid kommer att bära med mig. Det svåra finns där givetvis också och har varit en stor del av året som gått men den delen väljer jag att lägga till handlingarna och blickar med tillförsikt fram mot 2016 som jag tror kommer bli ett synnerligen spännande år i livet.