Det mesta är vackrare när det är vintage

Jag är inte så speciellt intresserad av bilar. Mitt förhållningssätt är snarare att det är bra att vi har bil och den skall bara funka så jag kan ta mig från punkt a till punkt b på ett enkelt sätt. Tills för tre år sedan hade jag inte ens körkort. Då löste jag transporterna för egen del genom noggrann planering så makens och mina tider stämde överens och dessutom cyklade jag och åkte buss. Helt enkelt var det dock inte eftersom vi bor mitt ute i storskogen, har två kilometer till närmsta busshållplats och dessutom går det inte bussar särskilt ofta. Alltså måste jag tillstå att livet onekligen blev enklare med körkort än innan. Körkortet har dock inte gjort mig till en bilfantast utom i vissa fall. Jag är nämligen svag för veteranbilar. Allt som är gammalt tycks väcka mitt intresse. Verkar inte spela någon roll om det är en handväska, skor, klänning eller bil. Fast visst är det så att bilar var vackrare förr! Kanske inte särskilt säkra eller miljövänliga men vackra det var bilarna verkligen.

Retro på riktigt!

Livet i Hult känns just nu lite utmanande. Bilen står sedan i fredags på en verkstad och vi hade hoppats på att få hem den idag. Istället får vi besked att felet är mer omfattande än vad man kunnat förutse. Att bo ute på landet utan bil är inte helt enkelt. Tack vare snälla vänner och grannar och familj har vi hittills lyckats pussla och lösa de viktigaste sakerna. Allt som inte är helt nödvändigt har fått stryka på foten och nu börjar jag verkligen att sakna min träning.

Idag har vi prövat det här med att leva retro på riktigt. Det är strömlöst i Hult sedan eftermiddagen så dagens middag lagades på stormkök och åts i skenet av stearinljus. Nu när kvällen kom ligger vi nerbäddade i sängen och läser med stearinljus som ljuskälla. Mysigt och dessutom en välbehövd tempoväxling!

Bilfunderingar

För drygt ett år sedan köpte vi ny bil och valde då en familjebuss. Länge var vi helt förundrade över det stora utrymmet och den fina komforten. Jag är fortfarande riktigt nöjd och glad över mitt första bilköp på egen hand, men jag har också insett att jag funderar på att trots allt byta bil. Vår familjebuss rymmer sex sittplatser vilket är bra. Fast eftersom vi är fem i familjen här hemma innebär det att vi inte får plats både med äldsta dottern och barnbarnet i bilen när hela gänget är med. Alldeles för ofta hamnar vi i logistiska problem på grund av detta och jag inser att en bil med sju platser är att föredra. Vi har också dilemmat att vi inte har något drag på vår bil. När man bor på landet och dessutom ägnar fritiden till att renovera huset då är det helt hopplöst att inte ha drag på bilen. Ännu en källa till logistiska problem! Alltså inser jag att trots att vi har en familjebuss med sex platser så har vi inte tillräckligt mycket bil. Vi behöver något större och med dragkrok och så skall den ju vara snäll mot miljön också. Sen bara måste den ha automat eftersom jag avskyr att köra med manuell växelspak. Ja just det vi skall helst inte bli ruinerade och behöva leva på vatten och knäckebröd när bilen är betald heller. Känns som en intressant uppgift att lösa! Dessutom är jag nog så ointresserad det går att bli av bilar. För mig räcker det att den går som den ska, är säker och allt det där andra som jag redan har radat upp!