Nöden har ingen lag

Det har gått tre och en halv månad sedan jag inledde mitt köpstopp vad gäller nytillverkade kläder. Det har fungerar riktigt bra att bara handla loppis och second hand. Konstaterar att jag egentligen inte behöver shoppa något alls eftersom klädkammaren är mer än välfylld. Började faktiskt känna att det inte finns något som skulle kunna få mig att bryta mitt köpstopp.

Så igår hände det trots allt! Jag var i Göteborg och skulle på möte när jag upptäckte att mina byxor spruckit i grenen och att jag mer eller mindre stod med rumpan bar. Panik! Dessutom hade jag kort om tid på mig innan jag skulle vara på plats. Alltså var jag tvungen att snabbt köpa mig ett par byxor och byta om. Jag susade in på det som tidigare var en av favoritbutikerna. Till skillnad från de riktigt stora kedjorna finns det inte flera hundra sorter av allt utan betydligt färre vilket gjorde det möjligt att snabbt hitta ett par byxor. Sammantaget tog det sju minuter från det jag klev in tills jag kunde ge mig av till mötet med mina nya byxor.

Det som är frustrera de i sammanhanget är att byxorna som jag började dagen med var helt nya även de. Jag köpte dem i somras men har inte använt dem eftersom de skulle läggas upp. Då sömnad är en konst jag int riktigt behärskar lämnade jag iväg dem till en väninna som var snäll nog att hjälpa mig. I lördags fick jag tillbaka byxorna och igår var de trasiga. Det där säger något om kvaliteten på kläder idag. Nu ska jag givetvis se till att laga dem och fortsätta använda dem. Någon annan kanske hade känt att det inte var värt besväret och i stället kastat dem. Samtidigt som jag blir irriterad är jag inte förvånad. Jag vet under vilka villkor kläder tillverkas idag. Pressen är stor och fort ska det gå. Då är det inte konstigt att resultatet blir därefter.

Vintage är politik och feminism!

Under julledigheten passade jag på att se alla avsnitt av Fröken Frimans krig i ett svep. De gamla avsnitten har jag sett förut, men det är verkligen värda att se igen. Det är idag svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en tid då kvinnors rättigheter och möjligheter är så pass starkt begränsade. En tid då kvinnor inte ens ansågs förmögna att rösta! Vi har kommit långt sedan dess och för det är jag tacksam. Tacksam över att det för mig inte bara är möjligt att rösta utan också att engagera mig, arbeta och välja mitt liv. Viktigt dock att påpeka i sammanhanget att jämställdheten inte är uppnådd, men vi har kommit en bra bit på väg. Det finns mycket kvar som behöver åtgärdas som till exempel det faktum att kvinnor som grupp fortfarande tjänar betydligt mindre än män som grupp. Kvinnor tar fortfarande ett större ansvar för hem och är oftare hemma med sjuka barn. Det går dock åt rätt håll och många kloka och starka både kvinnor och män är duktiga debattörer och lyfter ständigt dessa viktiga frågor.

Liza Kettil vintageälskade feminist, socialist och politiker

Jag får ibland frågan om jag är lika förtjust i forna tiders värderingar som jag är i kläderna. En på ytan lite fånig fråga kan en tycka, men den rymmer mycket utrymme för eftertanke. Som kvinna och som feminist är det helt självklart att föredra den utveckling som har skett i samhället. Att jag har haft möjlighet att studera på universitet och själv välja min väg i livet. Däremot finns det ideal från tidigare generationer som är värda att plockas upp och ge nytt utrymme. Att värdera de saker vi har och laga och vårda istället för att slita och slänga. Jag tänker mycket på det här med kvalitet när jag handlar både kläder och saker och vill att det jag köper skall hålla. Tänker på min farmors soffa och fåtölj som hon köpte 1961. Fåtöljen har jag fortfarande har kvar även om den börjar se lite medfaren ut. Istället för att slänga är planen att klä om eftersom själva fåtöljens stomme är bra. Jag har inte en aning om hur en klär om möbler men vet att jag har kloka människor i min närhet som gärna delar med sig av sitt kunnande och jag är villig att lära mig.

Vintageklänning från 50-talet och en vintageväska som fyndats för 12 kronor

Många lockas idag av vintagetrenden och vid en första anblick är det lätt att förstå varför. Som flicka socialiseras du med hjälp av medier och samhällsvärderingar till att vara på ett visst sätt. Att bry sig om utseende och mode hör kvinnans sfär till. Med det som bakgrund är det givet att jag som kvinna lockas till vippiga kjolar från 1950-talet eller till mjuka lockar från 1940-talet. Som jag ser det är det dock något mer än en ytlig lockelse till kläder, smink och hår. Det är att välja att gå sin egen väg och välja något annat än dagens rådande kvinnoideal! Det är också ett ställningstagande vad gäller ekologisk hållbarhet att välja att återbruka kläder som redan finns till förmån för nyproducerat. 

Allt jag köper är inte vintage men jag gör alltid ett etiskt och ekologiskt övervägande när jag handlar. Varifrån en vara kommer och hur den är producerad är viktigt, inte bara för mig som konsument utan också för den som arbetar inom tillverkningsindustrin. Om någon undrar över hur våra kläder tillverkas och under vilka villkor arbetare i låglöneländer lever om så tipsar jag om boken Modeslavar och om dokumentären the True Cost. Båda ger en skrämmande och tydlig bild av hur vår konsumtion inte är hållbar!

När jag påbörjade mitt vuxna liv handlade jag loppis och second hand eftersom det var endast det min ekonomi tillät. Idag väljer jag att handla loppis och ser det som ett ideologiskt viktigt val. Jag väljer ekologisk hållbarhet genom att handla sådant som redan finns och det känns bra.

Skor och kjol från 60-talet. Koftan ny men en ofta använd favorit

En fråga som ständigt kommer upp i diskussionen kring feminism är om du som feminist verkligen kan vara intresserad av kläder och smink. Som feminist borde en istället ställa sig över sådan ytlighet! Jag är feminist eftersom jag tror på jämställdhet och att jag som kvinna skall få göra mina egna val. Kläder intresserar mig, alltså väljer jag det på samma sätt som politik intresserar mig och också hör till det som jag har valt. Som jag ser det är mitt intresse för vintage egentligen bara ännu ett sätt att agera politiskt.