Före och efter

När man grejar och renoverar kan det vara klokt att dokumentera ordentligt. När man har kommit en bit på väg är det så himla lätt att glömma det som har varit och hur mycket som egentligen har gjorts. Mitt i arbetet infinner sig gärna känslan av att man ingenting alls har gjort och då är dokumentationen bra. Vi har i sommar jobbat med vårt tak som var i stort behov av att bytas ut. Dessutom har vi tagit ett ordentligt tag i projektet trädgård. Eftersom vårt hus varit övergivet i femton år innan vi köpte det så har vi sedan köpet kämpat mot allt som fått växa vilt. Till en början växte det gran ända fram på farstutrappen. Det är nästan lite intressant att se hur små till synes väna och oskyldiga trädgårdsväxter beter sig när de får växa helt okontrollerat. Rönnspirea är en växt som är fin och trevlig på många sätt men den sprider sig något enormt. För åtta år sedan täckte den 90 procent av trädgården här i Hult. För varje år har vi besegrat mer och mer och nu kanske den har 20 procent av den totala ytan.

Så här såg det ut i Hult i maj. Byggställning runt halva huset ända fram till ytterdörren. Att ta sig in och ut ur huset var inte helt enkelt.

Här är vi idag. Två fönster istället för ett på övervåningen. Barnens rum skall delas till två rum så de får varsitt rum. Den nedre delen av fasaden har vi ännu inte gjort något med, det blir istället ett projekt för nästa år då även dessa fönster skall bytas ut. Sen ska givetvis även den delen av huset bli gråblå istället för röd.

Här är vi nere i trädgården, eller djungeln som Magda kallade den. Här har vi röjt i omgångar men vi hade fastnat i vad som skulle göras i nästa steg. Då var det skönt att ha vår trädgårdsmästare Magda som kunde se att det här var platsen för en rosenträdgård istället för en djungel.

Rosenträdgården är ännu inte klar, men det är på gång. En stenmur har gjorts längs slänten upp mot uteplatsen och Raimo har grävt och fyllt med grus och förberett för plattor som skall läggas. Tanken är att rosenträdgården skall vara i en pergola där rosorna klättrar uppåt.

Här ser man den blivande rosenträdgården från andra hållet. Den lilla stenmuren är gjord av sten som vi hittat lite här och var i trädgården. Trevligt när man kan använda det som redan finns. Ovanför muren har vi planterat en lågt växande buske som heter stefandra. 

Minns ni rabatten med min fina symaskin? Det här är samma rabatt fast innan jag rensade fram den. Jag har i flera år kämpat mot kirskål som helt tar över mina rabatter och som gör att jag varje år tröttnar eftersom jag inte klarar att hålla jämna steg med den. I år valde jag dock att rensa ordentligt, förminska planteringen något samt plantera lite nytt som skulle ta fighten med kirskålen. Märkligt nog gav det resultat.

Här har vi barnens favorit studsmattan. Den är onekligen inte vacker men så uppskattad att den får allt finnas där den med. Till höger syns en äppelkvittenbuske som brett ut sig åt alla håll och kanter. Den har helt motstått alla försök att tuktas.

Så här ser det ut nu. Äppelkvitten är borta och ersatt med en betydligt mindre brudspirea. Rabatten är fortfarande märkligt fri från kirskål. En enda gång har jag rensat den i sommar och inte ens då var det mycket ogräs att rensa. Ingen kirskål alls, bara lite annat smått.

Här har vi planteringen igen. Nu börjar den bli lite hösttrött eftersom det mesta har blommat över och björken tappar sina löv. I sommar har den dock varit fantastiskt fin och gett oss mycket glädje. Inlägg om rabatten hittar du HÄR! Nu känns vår trädgård för första gången som en trädgård och inte som en djungel vilket är otroligt roligt. Nu finns det kraft och energi att blicka framåt igen och jag längtar redan efter de utmaningar vi ska ta oss an nästa vår och sommar.

Jag önskade mig solsken

Igår stod solsken högst på önskelistan men det var en önskan som inte riktigt ville infria sig. Istället blåste det kalla höstvindar i Hult och vi kände oss aningens bortblåsta när vi grejade i trädgården. Den uteblivna solen till trots var dagen igår riktigt bra. Det var en sådan där dag när jag av någon anledning lyckades ta tag i sådant som släpat. Jag lagade min kofta som haft ett hål sedan i våras, vi grävde den där nya planteringen som vi tänkt i flera veckor. Av någon anledning rullade det på hela dagen mes små saker som vi länge tänkt att vi skulle ordna men av olika skäl inte har blivit av. Trots det friska blåsten var det dessutom härligt att vara ute i trädgården och greja. Jag gillar det där med hösten att det är kontrast mellan att vara ute och att vara inne. Alltså först ute i trädgården och röja, sedan in och dricka en kopp te och tända några ljus och mysa. Bättre än så blir det inte!

Även om det blåste mycket i Hult igår så hade vi nästan klarblå himmel och vädret var överkomligt. Kunde inte låta bli att fotografera molnen ovan grantopparna utanför trädgården. Ser ni det lilla hjärtat? Även molnen tycktes ha en riktigt härlig lördag!

Att köpa eller inte köpa...

Jag köper ju som bekant inte kläder längre men på sikt är det ju något jag tänker göra igen. Något som jag tycker är otroligt viktigt är hur ett provrum ser ut. Det måste vara trevligt och bekvämt att prova kläder. Många provrum känns direkt otrevliga och gör att man redan från början känner sig obekväm. Om ett provrum inte känns bra då kommer det inte heller att kännas bekvämt att prova kläderna. Risken är då stor att man antingen köper något som är helt fel eller helt enkelt tröttnar och inte får köpt något alls. Sedan jag slutade köpa kläder har det blivit tydligt vilka klädesplagg som har varit goda köp och vilka som har varit mindre goda. Jag kan se en tydlig koppling mellan hur kläderna har köpts och hur nöjd jag har varit med dem. Förra hösten köpte jag en klänning och kofta i Edingburgh och fick fantastiskt fin hjälp från personalen. Det var dessutom rymliga och trevliga provrum och hela situationen kändes trevlig helt enkelt. Klänning och kofta är välanvända och jag kan konstatera att det där var riktigt bra köp.

Trevligt provrum som välkomnar ett bra klädköp

Längtan och förväntan

På tisdag får vi besök hela vägen från Namibia! Som vi längtar och väntar och önskar att tiden skall gå lite fortare. Samtidigt har det varit en märklig vecka här i Hult med lite sjukhusvistelse och annat som inte riktigt hör till den vanliga vardagslunken. Nu är det dock fredag, familjen är samlad och vi mår bra. Jag hoppas på strålande väder imorgon och en skön dag i trädgården. På tisdag kommer min kära vän Maggy hit tillsammans med sin dotter. Fyra år har gått sedan vi sågs senast och jag är otroligt glad och tacksam för att vi äntligen ska få ses igen. Att ses ofta är ju inte något att räkna med när man bor i olika världsdelar. Nu tar jag helg, tänder lite ljus och ska titta på en bra film.

Inflyttningskalas

Igår var vi bjudna hem till barnens kompis på inflyttningskalas i hennes lekstuga. Tänk vilken lycka att ha ett eget hus! Viktigt att också markera inflyttningen i lekstugan som något viktigt. Något man kanske glömmer som vuxen är vad man själv tyckte var viktigt som barn. Då när man var liten var det spännande att få åka tåg, bli bjuden på kalas eller kanske att få en egen lekstuga. Som vuxen krävs det mer för att vi ska imponeras men ibland kan jag längta efter den där barnsliga glädjen inför vardagens enkelhet. Jag kan ju faktiskt välja att se tågresan som något spännande istället för en nödvändig transportsträcka, jag kan ordna kalas för att ha något att längta till och om barnen får bestämma är det dessutom alldeles nödvändigt att vi bygger oss en lekstuga!

Det bjöds på ordentligt kalas

Dukat bara för barn och helt föräldrafritt

Internationell godnattsaga

I vår familj är avstånd något av ett problem eftersom min syster bor i Dublin. Även om vi ses så ofta vi kan så hinner barnen ändå växa mellan gångerna och Becka känner att hon missar mycket av deras liv. För att göra avståndet lite mindre så har hon därför börjat läsa saga för barnen på söndagarna. Becka sitter i Dublin vid sin dator och småtrollen bäddar ner sig i vår säng och tar en dator med sig. Idag har de dessutom fått en rundtur i Beckas lägenhet vilket var mycket uppskattat. Tänk så enkelt det var att minimera avståndet och göra lillsyster mer delaktig i barnens vardag. Jag minns när jag var liten då älskade jag barnprogrammet från A till Ö och tänkte att en sådan där telefon där man kan se varandra vill jag också ha. Nu är det en verklighet och gör det möjligt för barnen att höra sin godnattsaga hela vägen från Dublin.

September, september

September i Hult inleds med strålande sol från klarblå himmel. September är min favorit bland månader. Det är också den månad på året som jag är mest ute i skogen. När man inte längre är ledig känns det viktigt att prioritera att komma ut i skog och mark. Resultatet blir att jag oftare kommer ut när jag har mycket att göra än när jag har oceaner av ledighet framför mig. I september fyller jag på med energi och njuter av solen. Det är ofta varmt, men inte för varmt och den där lite bitande tonen i luften är något uppfriskande. September är en rakt igenom ljuvlig månad som jag älskar och alltid passar på att njuta av. Dessutom är det en månad då jag fyller mina förråd med både lingon och svamp.

Ida älskar att följa med på tur ut i skogen. Hon gillar att få springa fritt även om hon mestadels håller sig nära familjen. Ibland när barnen är i skolan tar jag med mig Ida, en bok och en termos med kaffe och går till någon av mina favoritplatser. Kaffet smakar alltid lite bättre i det fria och böckerna blir lite mer spännande när man läser lutad mot en trädstam.

September är således en både härlig och efterlängtad månad nu när den är här. När augusti närmar sig sitt slut känns det alltid lite vemodigt att sommaren är över, men när september är här då finns det inte utrymme för vemod då finns det bara tid att njuta!