måndag 16 september 2013

Eftertanke

Ny vecka och utan tvekan ny årstid. Temperaturen är något kallare och landskapet skiftar i färg. Kanske är det ändå som vackrast just nu! Det är också en vecka som inleds med eftertanke och sorg då en av mina politikerkollegor hastigt gått bort under helgen. En kvinna mitt i livet med barn och som borde funnits kvar under många decennier framöver. Känns ändå som bra att veckan inleds med möte i välfärdsutskottet och en möjlighet att samlas. En kort minnescermoni hölls på kommunhuset och det hela kändes mycket märkligt. Det kändes inte verkligt och jag förväntade mig nästan att någon skulle säga att vi missuppfattat det hela och att det inte stämde. Det blir till en påminnelse om att livet trots allt är skört och hur snabbt en verklighet kan förändras. Känner idag en otrolig tacksamhet över den egna tillvaron och en oändlig sorg för den familj som nu saknar en familjemedlem. 



Att människor går bort är alltid svårt att hantera även om det kan vara lättare att acceptera när någon är äldre och fått möjligheten att leva ett långt liv. Att det ens är möjligt att går bort när man befinner sig mitt i livet känns helt omöjligt att förstå. Skrev en artikel om detta på Livåleva tidigare i sommar och hur en sådan förlust kommit att omdefiniera mitt sätt att leva. 


I ett litet samhälle är det omöjligt att inte beröras i en sådan här situation även om man bara är ytligt bekanta. I den större staden kanske personen i fråga bara är ett namn men på den lilla orten blir det helt annorlunda. Tror att på den lilla platsen blir sorgen mer kollektiv än annars. 

7 kommentarer:

Choices By Annie sa...

Ja fy livet kan ta snabba vändningar. Tänker på dig
Kram

Rapport till Vänfors sa...

Sånt här är så svårt och stort. Vi lever så skyddat eller hur man ska säga så det gungar till ordentligt i våra grundvalar när det sker. Undrar om det var enklare förr när man levde närmare döden än idag. Att de flesta barn som föddes skulle överleva var långt ifrån självklart tex. Tror inte vi var mindre ledsna men kanske inte så rädda...vet inte, lite funderingar över ditt inlägg i natten bara.
Kram Annika

Hannis sa...

Det är alltid svårt med döden.
Och när någon rycks bort för tidigt så blir det obegripligt.
När min vän dog i höstas så väntade jag i flera dagar på att någon skulle säga att det var ett misstag.

Fint skrivet av dig!!
Kram Hannis

Fru Eriksson sa...

Så sorgligt & livet kan vända snabbt :(
Riktigt vackert foto du visar - Ta hand om dig/Kram

Helens Universum sa...

Så sorgligt!! Du skriver fint om detta.
Sköt om dig!
Kram Helen

Huset på Backavägen sa...

Min dag har idag bestått av eftertanke. Kristian Gidlund som verkligen har gripit tag om mig har gått bort. Hans berättelser i kroppen min är så brutalt ärliga. Man ska vara sååå tacksam över mycket i livet även om man själv tycker att sitt liv suger emellanåt. Det är nyttigt att ta lärdom av.
Kram Anki

Christina sa...

Ja, livet är sannerligen märkligt obegripligt när unga människor rycks ifrån oss. Och precis som du säger så förändrar man sin syn på tillvaron när man varit med om de där mörka händelserna.
Livet blir så mycket skörare och värdefullare.

Stor kram till dig!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...