Skördetid

Idag stod det rotfruktsbiffar på matplaneringen och då passade jag på att skörda lite av våra palsternackor. Måste säga att jag är lite förvånad över växtkraften i palsternackorna, attans så höga blad. Nästan så man var rädd att det inte skulle finnas någon rotsak i slutet av all blast. Riktigt fina palsternackor kunde dock skördas och än mer finns kvar i odlingen. För vår del var det första gången vi odlat palsternacka och jag tycker faktiskt att det var mer smak i våra hemodlade. Kanske är det helt enkelt så att de smakar godare bara för att vi har odlat dem själva och pysslat om dem under några månader.

Tänkte att jag måste ha bildbevis på den rejäla palsternacksblasten! Våra marsvin och kaniner blev smått lyriska när de utfodrades efter middagen och det känns bra att även blasten kommer till glädje i vårt lilla kretslopp här i Hult. Får ju passa på att rikta uppmärksamhet mot mina nya gummistövlar som gör mig på så gott humör. Vem kan vara sur när man har ett par röda gummistövlar på fötterna? 

Jag blir på gott humör även av allt gott vi kan sköra i våra odlingar. Ser fram emot nästa år då växthuset skall tas i bruk och vi genom det kan odla än mer. Dessutom har vi tänkt att fördubbla antalet odlingslådor. Visserligen är det lite jobb med odlingarna men märkligt nog tror jag inte att dubbla antalet lådor blir dubbla mängden jobb. Vattna och rensa är ju något som ändå måste göras och då spelar det inte så stor roll hur många lådor det är.

I år har trädgården i Hult verkligen varit en källa till både glädje och stolthet. Nu ser här äntligen ut som en helt vanlig trädgård. Tidigare i veckan när vi var på promenad och kom gående på vägen mot sjön slog det mig att från det hållet har man aldrig tidigare sett att det låg en trädgård. Där har varit så igenväxt att det inte synts att det var en trädgård.  I förra veckan kunde Raimo för första gången klippa gräset i den nedre delen av trädgården som vi grävde i ordning tidigare i sommar och plötsligt blev vår trädgård dubbelt så stor!