Spegel, spegel

I förra veckan var vi och hämtade lite arvegods och idag har vi äntligen sett till att de har hamnat där de ska. Arvegodset som vi hämtat är en stor förgylld spegel med tillhörande bord som har varit min farmors. Det känns både märkligt och bra att ha farmors fina spegel här hemma. Var så nervös när vi körde hem den och tänkte att tänk om den skadas under transporten. En sådan sak få verkligen inte hända när man kör ömtåligt gods. Även om själva spegeln är vacker så får den sin betydelse för mig från de minnen den representerar. I alla år hängde spegeln på väggen i farmors hall mellan dörren till gästrummet och hennes eget sovrum.

Vart spegeln skulle hängas här hemma i Hult var inte självklart men det slutade i att vi flyttade spegeln vi redan hade till en ny plats. På bilden ovan syns spegeln till höger i bild och det känns som om den balanserar upp tavlorna på ett fint sätt. Som vanligt när jag fotograferar här hemma vill katten Elvis vara med på bild.

Här har vi då farmors spegel. Känns lite ovant med allt guld, inte riktigt min stil egentligen. Hade jag hittat spegeln och bordet på loppis då hade jag antagligen valt att måla dem vita eller ljust grå istället. Att måla om farmors spegel känns dock inte riktigt bra, det känns som att den skall vara som den är och alltid har varit.

Tids nog vänjer jag mig nog vid guldet också tänker jag. Tänk så många gånger jag har stått framför den här spegeln när den hängde hemma hos farmor. Bordet gjorde att den var perfekt när man skulle sminka sig. Bara att lägga fram allt som skulle användas. Det var uppskattat av farmor att inte låsa in sig för sminkning på den enda toaletten. Inte för att hon misstyckte till smink utan för på den tiden tog det eoner av tid bara att lägga på maskara. När jag gick på gymnasiet bodde jag mycket hemma hos farmor eftersom hon bodde i centrala Kungälv och vi ute på landet. När man gick på gymnasiet i Göteborg underlättade det onekligen att ha kortare väg att åka och fler bussar att välja mellan.

Ärvda saker är onekligen speciella eftersom de bär på minnen från personen man har ärvt dem ifrån. Jag vet att farmor ärvt spegeln och bordet från sina föräldrar och jag önskar att jag hade frågat mer om dem medan jag hade chansen. Nu är minnena av dem förlorade när den som mindes dem inte längre finns kvar. Min farmor var en viktig person i mitt liv från det jag föddes till dagen då hon dog. Av den anledningen pratar jag ofta om henne med mina barn. Vill att de skall minnas mina minnen av henne även om de aldrig fick möjligheten att träffa henne. När någon så ärver farmors spegel efter mig så finns inte bara mina minnen knutna till den utan även minnet av min farmor.