Ich bin ein Berliner

Vi var till en början inte helt säkra på om vi verkligen skulle åka till Berlin eftersom vi båda var sjuka. Fast det måste ju vara roligare att hosta i Berlin än i Hult tänkte jag och så åkte vi trots allt. Berlin visade sig nog inte från sin bästa sida under vårt besök. Vi hade nollgradigt och snöblandat regn nästan hela tiden. Tur i alla fall att det är mycket enkelt att ta sig fram med kollektivtrafiken.

Här är vi vid Brandenburger tor i Berlin. En plats som man känner att man måste se. På den sidan vi står var det Östtyskland och på andra sidan triumfbågen var det Västtyskland. På andra sidan stod Kennedy när han höll sitt berömda tal Ich bin ein Berliner. Jag var inte så gammal när muren föll så det är egentligen först nu jag förstår hur hemskt det måste ha varit. Vi besökte Tyskland på våren efter murens fall och jag vet hur alla vuxna pratade om det och tyckte det var så fantastiskt.

Här är ännu en plats som måste ses nämligen riksdagen i Berlin. Riksdagen låg efter kriget i Väst men var mycket illa åtgången av kriget. Efter omfattande renoveringar stod byggnaden tom under lång tid och fick åter en funktion först när landet enades igen.

Delar av muren har sparats för att påminna om tiden som varit. Här är en del som dessutom försetts med information. Idag går det inte att ana att muren tidigare gick här eftersom det nu är ett modern kvarter med hus som sträcker sig mot himlen.

Mitt första och mitt bestående intryck av Berlin är att det är en enda stor byggarbetsplats. Överallt byggs det. En del byggen är dessutom gigantiskt stora.

Här är Potsdamer plats i centrala Berlin på östsidan. På historiska bilder kan man se att det här var riktigt tjusiga kvarter förr. Efter kriget fanns dock inte ett enda hus kvar. Under DDR tiden var platsen helt öde utan bebyggelse och det är först efter enandet som byggandet tar fart. Det är en lite hissnande känsla att inse att ingen av dessa gigantiska byggnader är äldre än tjugo år. Det tar trots allt en del tid att bygga hus av denna storlek.

Kollektivtrafiken i Berlin är helt fantastisk! Det är mycket enkelt att ta sig fram och fort går det. Tunnelbanan går nästan lite läskigt fort! Vi köpte varsitt Berlin welcome card som var giltigt i 72 timmar för runt 25 euro styck. Med det reste vi gratis på all kollektivtrafik, även från flygplatsen in till Berlin. Vi fick även rabatt på inträdet på flera museum. Nu var ju vi lite trötta så det enda museum vi besökta var Dalémuseumet i Berlin men bara det kändes som valuta för pengarna.

Det här var något lite märkligt vi såg i Berlin. Korvgubbar med en bärbar grill på magen. Kommer och tänka på den där sången varmkorvboogie....

Åt gjorde vi flera gånger på ett ställe som heter Vapiano. Finn tydligen även i Malmö och Stockholm (varför inte Göteborg???) och får du chansen så gå dit och ät. Helt fantastiskt god mat med goda råvaror. En del av upplevelsen är dessutom att man står vid en disk och tittar på medan maten lagas.

Den oändliga lyxens boning. KaDeWe är ett gigantiskt stort varuhus i västra Berlin. Här finns allt för den som söker lyxvaror som Dior, Chanel, Burberry... Tydligen är varuhuset ett av de allra första varuhusen i Europa. Mycket tjusigt och lite av en upplevelse att ha varit där. Det är dessutom i området kring KaDeWe som Berlins verkliga shoppinggator ligger. För den som är på humör för shopping så är Berlin en fantastisk stad.

På översta våningen i KaDeWe ligger deras mataffär och det är en mataffär som inte liknar någon annan. Det finns ett sådant överflöd av mat att det efter en stund känns lite jobbigt att vara där.

I sin helhet var resan till Berlin lyckad även om vi tog det väldigt lugnt. Vi hade ett riktigt bra hotell och unnade oss tidiga kvällar och långa sovmornar. Sömn är en bristvara här i Hult så den var vi tacksamma över att fylla på med. Känner starkt att jag vill åka till Berlin igen när jag inte är sjuk och när det inte är riktigt lika kallt.