We are so good together

Ibland känns livet lite så där extra bra. Som när jag kommer hem efter lång dag med möten. Det sista var en studiecirkel på två och en halv timme där jag var cirkelledare och behövde vara koncentrerat närvarande. Hade hunnit med att handla mellan mina möten och lite andra ärenden och kände när jag klev innanför dörren hur trött jag var. Då har maken bakat bröd och hela huset luktar gott av nybakat. Så får jag med mig smörgåsar upp och kan lägga mig i sängen och äta mina smörgåsar och läsa lite bloggar. Tänker att det är är kärlek det!

Vårt första decennium

Idag är det tio år sedan Raimo och jag blev tillsammans. Ett decennium har vi således varit tillsammans och jag undrar lite vart åren tog vägen. Å ena sidan kan jag knappt föreställa mig livet innan Raimo och barnen, samtidigt har åren gått så fort. Det var ju alldeles nyss som Anna och Sofia var två småtjejer som busade runt och nu är de båda vuxna kvinnor. Hade jag för tio år sedan kunnat få en glimt av det liv vi lever idag så hade jag känt mig mer än nöjd. Allt har inte blivit varken så som vi önskat eller som vi hade tänkt oss, men livet har blivit riktigt bra. Vägen att komma dit där vi är har varit allt annat än rak men idag kan jag se att den resan har varit nödvändig för att komma fram. Utan de erfarenheter vi bär med oss hade livet kunnat sett väldigt annorlunda ut och jag är glad och tacksam över livet precis som det är.

Det har onekligen hänt mycket på de tio år som gått sedan vi blev tillsammans. Precis i början så hände saker med en svindlande hastighet. Bara tio dagar efter att vi blivit tillsammans så friade Raimo till mig. Galet kan man tycka men är det rätt så vet man det med en gång tror jag. Efter en månad flyttade vi ihop och i september året därpå så gifte vi oss. Strax innan bröllopet köpte vi oss huset i Hult vilket visade sig vara det klokaste och galnaste vi gett oss in i någonsin. Jag är både glad och stolt över att vi vågade köpa huset i Hult trots att så många sa till oss att vi skulle låta bli. Jag tror nämligen att huset här i Hult är en av delarna i att vi har ett riktigt bra liv. 

På tio år har mycket hänt och vi har dessutom blivit mormor och morfar. Det har varit mycket glädje under de här tio åren. Samtidigt har vi också delat svårigheterna som att min pappa blivit allt sjukare eller som när Raimos syster gick bort. Genom det svåra har vi haft varandra och det gamla talesättet stämmer verkligen att delad glädje är dubbel glädje och att dela sorgen gör den halv.

Det svindlar nästan att tänka på allt som har hänt under detta vårt första decennium tillsammans. Varje glädje och varje sorg är en del av vår helhet idag. Jag vågar inte ens gissa vad som ligger framför oss, men jag hyser stor tillförsikt inför framtiden!