Resfeber

Jag känner hur en rastlöshet och en längtan efter andra vyer har smugit sig in de senaste veckorna. Älskar att resa och upptäcka världen. Några resmål återkommer jag till oftare än andra. Just det där att komma tillbaka och känna sig bekant på en annan plats är en behaglig känsla. Särskilt när en gör korta resor är det en fördel att återbesöka platser då en inte behöver lägga tid på att orientera sig på en ny plats. En av platserna jag ofta har återkommit till är Edinburgh. En stad som märkligt nog bjuder på mycket nytt att upptäcka trots alla gånger jag varit där.

Det är en vacker stad som bjuder på mycket grönska mitt i staden genom dess många parker. Om vädret tillåter finns det egentligen ingen anledning att vistas inomhus i Edinburgh. Det där vädret är dock inte alltid så pålitligt. Kanske är det därför det finns gott om caféer i staden. Även om jag är en kaffeälskare så finns det inte något som värmer bättre en en rykande varm kopp te när en är frusen och det regnar.

En plats som jag har kav att upptäcka i staden är Arthurs seat. En vacker kulle som en kommer till om en följer Royal mile från slottet till dess slut. Den går inte att missa eftersom den är synlig från stora delar av staden. Vid varje besök har jag tänkt mig en promenad upp på kullen för att kunna beundra utsikten därifrån som sägs vara värd vandringen. Att gå upp på en kulle kan tyckas vara en enkelt uppgift men det har visat sig alldeles omöjligt. Varje gång vi har tänkt oss en vandring har vädret satt stopp för planerna. Förra året när jag senast besökte staden hade jag skadat foten vilket gjorde att jag åter fick nöja mig med att beundra utsikten över just kullen. Nåväl så länge som jag inte har tagit mig upp har jag en anledning till att återvända till staden.

För någon som är intresserad av historia är Edinburgh ett utmärkt resmål. Där finns gott om museum och den äldre delen av staden består av fantastiska gamla byggnader. Även byggnader som inte är bär på någon särskild historia är vackra och intressanta.

Särskilt spännande är stadens alla olika nivåer. Det finns gator i olika nivåer och stadens yta har verkligen tagits hand om. Allt som allt skapar det en spännande stad att utforska och upptäcka som jag gärna återvänder till. Trots det konstaterar vi att Edinburgh den här gången inte kommer att bli målet för vår resa. Inte heller Dublin som också hör till en av de städer vi ofta återvänder till. Den här gången funderar vi just på nya vyer och vart det bär oss vet jag ännu inte.

På väg...

Det är tidig morgon och min resväska står packad i farstun och väntar på att vi åter skall ut på äventyr. När jag har tagit det sista på mitt morgonkaffe bär det av hem till Magdalena för vidare färd ut i vida världen. Den här gången står det London på flygbiljetten och jag känner hur det fullkomligt bubblar av förväntan inför det som komma skall. Fast egentligen är det inte riktigt London som är målet för resan utan bara en anhalt på vägen. Vi skall istället till Brighton och pröva på livet i en äkta engelsk badort. Vår plan var att möta våren i södra England. En plan som verkade väldigt klok och bra i början på januari. Vi hade inte riktigt kunnat föreställa oss den kyla som skulle råda i mitten på mars. Nåväl det är plusgrader i Brighton till skillnad mot i Hult och det ser jag som mycket positivt. Nu väntar några dagar med trevligt sällskap, långa promenader, en eller en annan god bok och badortsliv, vad nu det kan innebära!

Fina väskan får stanna hemma även om det känns lockande att resa med stil

Titanic

Sitter som bäst och planerar hur jag vill att den här våren skall se ut. Tror att min min mastersuppsats kommer att må bra av några extra turer till min syster i Dublin. Att bara ha sig själv att tänka på i några dagar gör onekligen underverk med studierna. Sist jag var på besök passade jag på att plugga medan min syster var på jobbet och sedan hade vi kvällarna att umgås. Sen passade vi på att åka till Belfast på helgen och det var ett mycket trevligt besök. Vårt besök på Titanicmuseumet är fortfarande något jag tänker på. Vad är det egentligen som gör att Titanic fortsätter att intressera trots att över hundra år har passerat sedan skeppet sjönk? Kanske är det inte själva slutet för Titanic som gör att människor fortsätter att intresseras. Det var ett gigantiskt lyxfartyg som sysselsatte arbetarna i Belfast under många år när det byggdes.

Belfast påminner mig på många sätt om Göteborg. Det är en stad med nära kontakt med havet och med tydlig småstadskaraktär. Den känns trevlig och gemytlig. Kanske är det likheten med Göteborg som gjorde att jag genast kände mig hemma.

Här har vi min syster Rebecka Kettil som poserar framför Titanicmuseumet. Museumet är den glittriga byggnaden till höger om min syster.

Redan innan vi kommer in i museumet märks det tydligt hur påkostat det är. Byggnaden är pampig och passar bra in i området.

Vi blir inte besvikna av vad museumet har att erbjuda. Stora delar av utställningen består av stora skärmar med bilder eller filmer. Utställningen är både innovativ och överraskande. Efter en stunds vandring bjuds vi på en kortare åktur där vi får möjlighet att på nära håll uppleva hur lyxfartyget byggdes.

Här ser man hur arbetarna svetsar i ett litet utrymme. Arbetsförhållandena var inte de bästa. Idag är det svårt för oss att förstå att människor har arbetat under sådana förutsättningar. Lätt att glömma bort att i andra delar av världen är outhärdliga arbetstillfällen fortfarande en verklighet.

Det här var nog det som imponerade mest på mig. Det är en film från sjösättningen av Titanic 1911. Tänk så häftigt att faktiskt kunna se hur det gick till fastän över hundra år har hunnit passera.

Museumet kändes lyxigt och bara själva byggnaden var en upplevelse.

I en av utställningarna hade man byggt upp hytterna så som de såg ut. Den fasta miljön kompletterades sedan med två spökliga personer som pratade i hytten.

Här har vi Titanic idag. Den allra sista delen av utställningen handlar om när skeppet sjönk och hur det ser ut där det ligger idag. Jag tycker att det är positivt att man inte frossar i tragedin utan man konstaterar mer att skeppet sjönk och så här gick det till. Man lägger betydligt mer fokus på de efterlevandes vittnesmål och de rättsliga efterspel som följde efter katastrofen. Allra sist får vi se en film på storbild som visar när man dykt och dokumenterat kring vraket Titanic.

De flesta museum har en butik och oftast brukar jag tycka om att lägga tid i dem. Butiken på Titanicmuseumet känns däremot lite makaber. Jag känner inte behov av att visa upp föremål från en tragedi.

När vi är klara med utställningen och gör oss redo att gå får vi en trevlig överraskning. En stor kör samlas mitt i museumet och sjunger. De sjunger givetvis My heart will go on men också lite stämningsfulla julsånger. Åker du till Belfast kan jag verkligen rekommendera ett besök på Titanicmuseumet.