Vinterstrategi

Vintern ser ut att stanna ett tag och nu råder både kyla och snö. I vanliga fall vid den här tiden varje år brukar jag nästan känna lite panik över kylan och än mer över mörkret. Med åren har jag lärt mig att känna igen den uppgivenhet som infinner sig i slutet av januari. Det är helt enkelt min vanliga nedstämdhet på grund av frånvaron av ljus. Tidigare år har jag bitit ihop och härdat ut och intalat mig själv att våren är nära. I år tänker jag att det är ett fasligt slöseri att gå runt och känna sig nedstämd på grund av att en får för lite ljus. Det går ju så enkelt att åtgärda!

Promenad utmed Vänern

Alltså har jag skaffat mig en enkel men mycket effektiv strategi i form av promenader. Jag ser till att varje dag gå ut och gå när det är ljust ute. Vissa dagar blir det långa promenader i solsken och härligt krispigt kall luft. Igår var en sådan dag då ett möte slutade lite tidigare än vad jag planerat och det gav mig möjligheten att promenera drygt en timme längs Vänerns strand. När jag sedan skulle ta mig an eftermiddagens alla uppgifter gjorde jag det med märkligt mycket energi och glädje. Vilken skillnad lite frisk luft och solsken gör!

Andra dagar kan regnet vräka ner och jag hittar på tusen ursäkter till att inte gå ut. Till sist gör jag det ändå även om jag känner mig lite som en tjurig barnunge. Protesterar gärna ljudligt trots att det är jag själv som bestämt att jag skall ut under dygnets ljusa timmar. En promenad i solsken är visserligen betydligt trevligare, men även att komma ut en regnig dag har betydelse. En mår gott av att vistas i ljuset även om himlen råkar vara grå.

Jag har haft min nya vinterstrategi sedan nyår och det fungerar riktigt bra. Jag är piggare och gladare och känner inte längre att januari och februari bara är en transportsträcka tills livet åter kan börja. Jag skall inte sträcka mig så långt som att hävda att jag tycker om vintern. Däremot har den genom denna enkla strategi blivit fullt uthärdlig!

Då är jag lyckligare...

Januari närmar sig sitt slut och jag längtar intensivt efter våren och ljuset. För varje år som går konstaterar jag vid den här tidpunkten på året då är jag alltid nedstämd. Inte direkt olycklig men inte heller lycklig. Mörker och kyla gör mig mindre kreativ, på sämre humör och allmänt deppig helt enkelt. Fast en kan ju inte acceptera att gå runt och vara låg varje år och alltså behövs strategier för att mota bort vinterdepressioner.

Längtar efter att promenera längs grönskande stigar med ljumma vindar

Att gå ut när det är ljust har jag konstaterat är det mest effektiva en kan göra. Även om det är kallt och snöar alternativt regnar betyder det där ljuset otroligt mycket. Egentligen är det inte svårare än så, det är frånvaron av ljus som gör att tillvaron känns tung om vintern. Det och det där med vägar som ena dagen är oplogade och inte farbara på grund av för mycket snö. Nästa dag är de istället glashala och en får fullt upp med att lyckas hålla sig själv och bilen kvar på vägen. I januari varje år då svär jag över livet på landet och konstaterar att det inte är ett liv för mig. Varje år vid den här tiden börjar jag titta på hus och tänker att det är dags att överge landsbygden.

Att somna på gräsmattan tillsammans med hunden Ebba hör till det goda i livet

Så går det någon månad till och dagarna blir allt längre. Det är ljusare om dagarna och om en har tur lite varmare. Om någon månad kan våren faktiskt vara på väg och de första vårlökarna börja titta upp ur jorden här i Hult. Bara tanken på att se resultatet av alla lökar jag planterade i höstas gör mig varm om hjärtat. Jag vet ju det att så snart vinter skiftar till vår då blir sinnet åter lättare. Då är Hult åter den plats på jorden som är den rätta för mig. Så snart vinter skiftar till vår då blir jag lyckligare!