Gammalt är roligast!

Retro och vintage är onekligen min grej. Sen är det inte alltid jag hittar det jag söker. När det gäller äldre kläder så går är det ju inte alltid man hittar den storlek man söker eller rätt färg. Ibland passar det och ibland passar det helt enkelt inte. Fast när man som jag gillar stilen så kan man ju satsa på att få till de rätta detaljerna om man överlever att allt inte är äkta gammalt. Gammalt är visserligen roligast, men man kan ju inte ha roligt jämt!

Pennkjolen är en av mina favoriter. Det går liksom inte att inte vara tjusig i en sådan kjol. Tänk på Joan i Mad Men där har vi en kurvig och mycket tjusig kvinna som ofta har just den smala kjolen med hög midja. Nu i sommar har jag haft turen att hitta en rutig pennkjol från 60-talet som jag är mycket förtjust i. När man inte har turen att hitta gammalt får man titta på den som finns nytt och kanske kombinera med gamla detaljer. Halsband och skor är äkta retro medan tröja och kjol inhandlades i Dublin i början av sommaren. Själv börjar jag bli till åren kommen men är ännu inte gammal nog att vara vintage eller antik!

Än är det sommar

Det märks att mångas semester är slut och att det laddas för skolstart och höst. Fast när blev augusti en höstmånad undrar jag? Här i Hult har vi fortfarande sommar och tänker ha sommar ett bra tag till. Däremot så börjar jag så smått att sakna vardagens rutiner hur härligt det än är att vara ledig.

Sommaren har hittills bjudit på mycket spännande och roligt. För några veckor sedan var vi och tittade på det gamla grustaget i Hult. Själva grustaget är kanske inte så spännande men där finns mycket märkligt att titta på. Det står två gamla släpkärror som någon tycks ha glömt bort och där finns även några maskiner från den tid då grustaget användes.

Det är en fin liten väg att gå och det är spännande att försöka föreställa sig hur livet var i Hult förr. För länge sedan då fanns det här skola, affär, grustag, lådfabrik och telegrafstation. Dessutom var det många gårdar. Skogen som idag är tyst och stilla måste då ha varit full av liv och rörelse.

Några sista lupiner blommade också vid grusgropen trots att de blommar över sedan länge annars. Undrar varför de blommade så sent just där.

Det fungerar också väl att promenera. Är verkligen imponerad över hur min far knatar på med tanke på att han bröt höften i våras. Märks hur han blir starkare för varje dag som går och det är verkligen härligt att se.

Loppisen i Hult

Igår var det då dags för loppis i Hult. Det kändes lite nervöst innan skall jag erkänna och en stund undrade jag vad det var vi gett oss in i egentligen. Fast när vi väl hade kommit igång så var det där glömt. Förutom att vi sålde saker på gårdsplanen så hade vi också fikaförsäljning och sen sålde även Regina lite smått och gott.

Böcker är något jag har svårt att skiljas från, de blir ju som vänner! Vissa vänner vill man träffa om och om igen och tröttnar aldrig på dem. Vissa böcker får jag dock konstatera att vi kanske inte var så goda vänner längre, att jag inte tittat i dem på si så där tio år. Då hjälper det inte att man har ett bibliotek, böcker skall ju läsas, inte bara ta upp plats i en bokhylla. Tänk så passande att det kom många bokälskare till Hult igår som såg till att köpa böcker innan jag hann ångra mig och ställa in dem igen!

 Några av de som kom var kända bekantskaper. Magda tittade upp en stund även om hon mest inspekterade trädgården. Något som var lite överraskande och riktigt roligt var att döttrarna till dem som ägde vårt hus i hela 42 år kom hit på besök. De hade sett annonsen i tidningen och blivit lätt förvånade när de såg sin egen adress. Deras gamla adress vill säga eftersom de är utflyttade sedan länge. Det blev ett intressant och spännande möte på många sätt. För oss var det spännande att få höra hur det en gång hade sett ut i trädgården. Så igenväxt som allt var så gick det inte ens att föreställa sig. Helt ärligt så är det svårt att föreställa sig att det alls har bott någon här sådan oordning det var när vi köpte huset. För dem blev det roligt att se hur deras barndomshem åter var älskat och ordnat. Det hade varit tungt för föräldrarna att huset for så illa under så många år. Försöker sätta mig in i tanken om huset i Hult åter skulle förfalla. Med tanke på alla timmar vi har lagt på hus och trädgård så skulle det nog vara svårt att bära om det blev så.

Vi är nöjda med vår loppisdag och det kom många hit under de timmar vi hade öppet. Många stannade länge och drack kaffe och pratade vilket var riktigt roligt. Vill man träffa nya intressanta människor så är det helt enkelt en loppis man skall öppna. Det råkar nu också vara så att vi har ett förråd som vi egentligen inte använder. Från början har vi fått veta att förrådshuset skulle ha blivit ett hönshus, men att det aldrig blev så. Ordentligt byggt är det dock eftersom det har överlevt en del märkliga händelser samt stormar. Nu står det i alla fall där och enligt Magda och Regina vore ytan perfekt till att öppna en loppis. Jaha då får det väl bli så. Så mycket mer än så har vi inte hunnit tänka ännu men det lutar åt att vi kommer att ha öppet en dag i veckan när förrådet ställts i ordning för ändamålet.

Jag gillar projekt som samlar hela familjen och så var onekligen fallet med vår loppisdag. Mamma bakade alla bullar. Jag är mycket tacksam för detta eftersom jag tycker det är synnerligen tråkigt att baka just kanelbullar. Pappa hjälpte till att tala om vad som borde sorteras ut (allt om han hade fått bestämma!) och barnen hjälpte till med förberedelser och under dagen. Sammantaget är jag nöjd med vår dag även om det just nu känns som det kan dröja lite till nästa gång.

Dagen före loppisen

Huset i Hult är i kaos inför morgondagens loppis. Börjar så smått undra hur jag tänkte när jag kom på att vi skulle ha en loppis här hemma. Hade det inte varit för annonsen som var med i dagens tidning så hade det varit lockande att bara ställa in. Nåväl det kommer nog att skapa kosmos även ur det kaos som råder just nu. Min största farhåga är nog fortsatt att det inte skall komma folk så vi står här med alla grejer. Fast loppis är kul så jag vet att jag egentligen inte behöver oroa mig. Har kollat väderprognosen för imorgon och det verkar som om min beställning av solsken kommer att levereras. Skulle alla människor utebli så har vi massor av kanelbullar och en bra ursäkt att sitta i trädgården hela dagen och dricka kaffe och göra just ingenting.Att göra just ingenting är något som jag gärna gör eftersom det är något som det sällan finns utrymme till!

En del med charmen med loppisar är att det som är skräp för någon är skatter för någon annan. Sen kan man ju alltid hittade spännande saker som man inte riktigt räknat med. En militärhjälm till exempel kan ju vara väldigt användbar kan någon tycka.

Enligt Diana är hjälmen helt fantastiskt bra att ha när man skall se farlig ut. Detta räckte dock inte som argument för att mamman skulle tycka att det var en bra sak att köpa. Har du tur kanske hjälmen finns kvar till försäljning hos Margaretha på Min butik i Hedekas. Hon har öppet 11-18 imorgon söndag så ta gärna en tur dit före eller efter ett besök i Hult imorgon!

Älskade vän

Under många år har vi haft marsvin och kaniner här i Hult. Jag skall villigt erkänna att de små liven inte hörde till mina favoriter till en början. Anledningen till att vi skaffade dem var mer en eftergift till barnen eftersom de så gärna ville ha. Ganska snart insåg jag att både marsvin och kaniner är mycket charmiga små djur. Igår lämnade marsvinet Kurre oss och det kom som en överraskning trots att han var närmare sju år gammal. Han har varit ett otroligt piggt och starkt marsvin och dessutom helt fantastiskt social. Varje dag har han gett oss glädje och jag känner en stark tacksamhet för den tid vi har haft tillsammans. Även om ett marsvin är ett mycket litet djur så är det ett djur som tar mycket plats. Även om vi är ledsna och sörjer så känns det ändå bra att veta att han hade ett långt och bra marsvinsliv och att slutet när det kom också blev bra. Saknaden kommer att bli stor, något annat är det inte tal om eftersom Kurre varit en mycket älskad liten vän!

Älskar den här bilden som fångar hela personligheten. Hej vad gör du? Får jag vara med? Finns det någon chans att man blir kliad under hakan och har du något som jag kan äta?

VisaLiza 3 år

Idag är det precis tre år sedan jag startade VisaLiza! Jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt mig att livet som bloggare skulle bli men jag kände starkt att jag hade något att säga och att jag ville ha möjlighet att skriva mer än vad jag gjorde. Något jag inte hade förväntat mig är hur mycket jag skulle lära mig genom att blogga. Det är verkligen fantastiskt roligt samtidigt som det är lärorikt och utvecklande. Utan bloggandet kan jag med säkerhet säga att jag inte hade drivit ett livsstilsmagasin på nätet. Även om jag alltid har haft drömmen om att driva en egen tidning så hade jag utan bloggens hjälp inte förstått att det faktiskt är möjligt. Genom att vara bloggare utmanar jag mig själv att lära mig nya saker. Hade ingen aning om att jag har ett passionerat intresse för fotografi. Visst har jag fotat tidigare men det var på ett annat sätt. Idag månar jag om att ta bilder som har något att säga precis som de ord jag skriver.

Genom bloggen blir det också tydligt hur mycket som händer här i Hult på ett år. Även om VisaLiza inte är en dagbok så blir det ju ändå ett slags tidsdokument över mitt liv. När jag startade upp bloggen var jag inne i en fas då jag målade alla möbler i Hult vita. Skulle gärna måla lite fler möbler här hemma men det var länge sedan jag hade tid att hålla i en pensel nu. Idag är det andra saker som upptar min tid vilket också påverkar innehållet på VisaLiza.

Med åren som har gått har jag också blivit modigare och vågar tycka mer. Kan ju låta lite märkligt att inte våga tycka på sin egen blogg. För mig var det dock viktigt att VisaLiza inte skulle vara en politisk blogg även fast jag själv är politiker. Fast det går ju inte riktigt att dela upp de olika viktiga delarna i sitt liv. Idag vågar jag plocka fram ämnen som kan vara svåra och lyfta fram hur jag ser på dem. Det finns oändligt många frågor som intresserar och berör och det känns verkligen bra att ha ett forum där jag kan skriva ner och sortera mina tankar. I tre år har bloggen varit en del av mitt liv och idag skulle det kännas konstigt att inte ha min blogg.

Måste ju säga några ord om bilden också. Det är något jag har lärt mig att man skall ha med bilder i sina inlägg om de skall bli lästa. Bilden måste inte ha något med texten att göra, bara genom att finnas där gör den texten mer intressant. Den här bilden har faktiskt en hel del med texten att göra eftersom den är tagen 1 augusti 2010, alltså dagen då jag startade VisaLiza. Minns vilket sjå jag hade att få våra fyra kattungar att sitta stilla tillsammans så jag kunde ta ett kort. Ett enda kort lyckades jag ta där alla satt stilla och nästan tittade in i kameran. Fast ett kort var allt som räckte och bara några minuter efter att jag lagt upp kattungarna på annons började människor att ringa. Kattungarna flyttade sedan till olika väderstreck till Göteborg, Tjörn, Kungshamn och Hedekas.

Den egna lilla viken

Även om vi nu under två veckor har njutit av salta bad och att vara ute vid kusten så är det inte heller så dumt att vara hemma i Hult. Bara tre kilometer från vårt hus har vi en fantastisk liten badstrand och möjlighet att bada i Kärnsjöns kalla vatten. Man skulle kunna säga att vår badsjö är karaktärsdanande! Det är en riktigt djup sjö vilket gör att den aldrig blir riktigt varm. Den här sommaren har det dock varit uppskattat eftersom ett dopp i sjön verkligen ger den svalka man önskar sig.

En bit från stranden finns möjlighet att parkera och vår snälla granne har ordnat en plats där bilar får ställa sig. Mycket positivt och gästvänligt att dela med sig av sin strand tycker jag. Vi är tacksamma för detta och hälsar glatt när vi passerar förbi.

Redan den där första gången i augusti 2004 när vi första gången tittade på huset i Hult hittade vi till vår badstrand. Där är andlöst vackert och jag tror att detta spelade in i köpet av huset. Minns hur jag tänkte att jag nog alltid skulle vara lycklig om jag fick bo i den här miljön. Alltid är jag givetvis inte lycklig, men lycklig är jag över livet i Hult.

Det här är en utsikt som jag inte kan se mig mätt på. Stannar alltid en lång stund i backen och bara tittar på de vackra vyerna. Barnen dundrar ner för backen och undrar varför jag alltid måste stanna, varför kommer du aldrig? När man är barn är utsikten inte lika viktig som möjligheten till att få bada.

Det är en perfekt familjestrand på så vis att det är långgrunt och passar för små barn. Samtidigt så är det inte för långgrunt så de äldre barnen tröttnar.

Härliga sommardagar spenderas vid vår badvik i Hult och när veckan vid kusten är över då är vi tillbaka där igen. Fördelen med att ha stranden så nära är att det hinns med annat på en dag än bara sol och bad.