Minimaränger

Jag är barnsligt förtjust i marängsviss. Det var alltid min favorit när jag som barn hade barnkalas och även nu i vuxen ålder hör det fortfarande till något jag verkligen gillar. Med åren har jag dock blivit lite mer kräsen än tidigare och idag duger det inte med vad som helst. Chokladsåsen skall vara min egen hemmagjorda och marängerna ska vara hemmagjorda minimaränger. Maränger är alltid goda men det är något särskilt med just minimaränger.

De är dessutom otroligt enkla att göra och på grund av sin storlek blir de klara tämligen fort. Just på grund av att de är små är det helt omöjligt att ta bara en. Två är inte heller möjligt de är nämligen smått beroendeframkallande!

Recept

4 äggvitor

0.5 krm ättiksprit (12%)

2 dl socker

Gör så här:

Vispa äggvitorna tillsammans med ättikan och 1 deciliter socker. Här är det en fördel att använda en assistent eller en elvisp. När det blivit ett fast vitt skum vänd ner resten av sockret och fortsätt vispa. Smeten skall vara så pass fast att skålen kan vändas upp och ner utan att rinna ur. Spritsa marängerna på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen på 100 grader tills marängerna släpper från bakplåtspappret.

Minimaränger kan ätas precis som de är, i marängsviss och de passar också riktigt bra till chokladpudding. Säkerligen finns det ännu fler tillfällen att använda minimaränger så det är nog säkrast att göra dubbel sats så det finns extra hemma.

Hem ljuva hem

Vi är åter i Hult och det är skönt att vara hemma. Vi hade det fantastiskt bra de dagar vi var iväg och känner att detta var något vi verkligen behövde. Hemma rullar allt i vardagen bara på och hur ofta har vi möjligheten att spendera en hel dag tillsammans utan några måsten? Nu var det dessutom flera dagar som vi kunde göra precis vad som föll oss in. Helt underbart att få ägna några dagar till att bara umgås med han som jag älskar. Fast hur skönt det än är att komma bort ett litet tag så dröjer det inte länge innan en börjar längta efter barnen och alla djuren hemma i Hult. Några dagar iväg är alldeles lagom. Då hinner en börja längta och sakna men är hemma igen alldeles snart.

Bilder från Krakow! Mer om vår resa kommer längre fram här på bloggen

En stad att strosa i

Ännu en morgon i den polska staden och ännu mer äventyr väntar. Vi har det onekligen fantastiskt bra här och jag börjar redan undra hur vi skall hinna med allt som vi vill uppleva. Igår valde vi att vara riktiga superturister och åkte på en bussrundtur. Under en och en halv timme satt vi i solen på ovanvåningen på en buss och hade det riktigt bra. Vi fick höra massor av intressant historia och vet nu vad vi vill titta mer på.

Här finns fantastiskt god mat både till lunch och till fika. Raimo beställde in kött till lunchen och kände sig lite som en grottman när köttet väl kom in. Han hade beställt två sorters kött, den ena sorten placerades fint framför honom medan den andra tallrikens innehåll hamnade i mitt knä. Det var verkligen som en dålig komedi och plötsligt satt jag ned hela knät fullt med svampsås och vildsvin. Enligt berättelserna skall Fidel Castro ha ätit på samma restaurang och jag undrar om han också fick knät fullt med mat? Nåväl restaurangen skötte det hela snyggt och vi fick en rejäl rabatt på maten och dessutom bjöd de på ett extra glas vin vilket gjorde att vi blev sittande till lunch i nästan två timmar. Det går liksom inte att skynda när en sitter i solen på en uteservering och dricker gott vin. 

Idag är planen att njuta ännu mer av det vackra vädret och dessutom ge oss upp på en kulle där det skall vara en fantastisk utsikt över staden. Sen tror jag att vi skall strosa runt lite i staden och bara njuta av allt vackert eftersom Krakow är en perfekt stad att strosa i.

Morgon i Krakow

Det är morgon i Krakow och utanför hotellet väntar en stad på att utforskas. Det lilla vi har sett så här lång på vår bussresafrån flyget och promenad från busstationen är att här är vackert med många gamla byggnader. Vi bor på ett lägenhetshotell i ett hus från sent 1800-tal som för tankarna till Paris. Allra längst upp i en liten vindsvåning där bor vi och här är väldigt fint. Det blev lite tokigt igår när vi checkade in eftersom vi först fick fel nycklar. Tänk så förvånad jag blev när jag öppnade dörren och det redan fanns väskor på rummet. Då hade vi precis burit upp våra väskor för fem trappor och höll tummarna för att det som var vår lägenhet skulle ligga på samma våning. Det gjorde den och snart var vi installerade på rätt plats. Hittillls har vi hunnit unna oss sovmorgon och att dricka kaffe länge samtidigt som vi funderar över hur dagen skall spenderas. Det finns enligt all turistinformation ett överflöd av kultur att välja bland så det lär inte gå någon nöd på oss. Något som förvånade mig igår när vi kom fram till staden var att de flesta affärer fortfarande var öppna trots att klockan var närmare tio på kvällen. Busstationen låg i en stor galleria där människor shoppade och fikade för fullt trots den sena timmen. Även inne i centrum var det fullt med folk överallt trots att det är måndagskväll.

Ingen vilodag

För min del har det här till stora delar varit en arbetshelg. Har tillbringat större delen av helgen i mitt arbetsrum med stängd dörr och arbetat med text. Tråkigt när det är helg och ljuvligt väder och resten av familjen är ledig. Helt nödvändigt har det dock varit och egentligen ett arbete som jag tycker mycket om. Fast med tanke på att det varit sommarvärme under helgen har jag inte klarat att hålla arbetsmoralen helt. En måste ju passa på att njuta också när vädret är så ljuvligt!

Maken jobbar flitigt på med vårt uterum och i helgen har han även fått hjälp av far som har varit arbetsledare. Inte dumt att vara den som övervakar arbetet tänker jag. Tänk att nu har uterummet tak, väggar och fönster. Det som återstår är lite mer plåt till taket, läkt och en dörr samt lite färg. Tänker att detta rum kommer bli lika uppskattat som vår älskade rosenträdgård.

Här är uterummet från andra sidan. De fönster som sitter på den här väggen satt tidigare i vårt vardagsrum. När de togs bort valde vi att spara dem och tänkte att någon gång kommer de till användning. Härligt med stora fönster ned mot skogen där det alltid finns mycket att titta på.

När jag som bäst håller på och fotograferar försöker Ida att få min uppmärksamhet så det är nog bäst att även lägga in en bild på henne. Hon är verkligen en underbar liten hund vår Ida!

Tänker att det här är nog en vinkel som jag inte har visat på rosenträdgården tidigare. Rosen som tagit mest fart och klänger längs väggen är New Dawn. Den verkar trivas riktigt gott till skillnad från rosen Sympathie som inte alls växer till sig. Är tveksam till om den alls lever till våren. Mycket märkligt när den är planterad bara dryga metern från New Dawn som trivs så gott.

Det är ju oktober men det tycks inte alls bekomma New Dawn som är helt översållad med nya knoppar!

Helt fantastiskt att fortfarande kunna njuta av blommande rosor.

Min tanke den här helgen var att byta ut sommarblommorna i krukorna och ersätta dem med ljung istället. Ljungen har inhandlats men det känns tråkigt att kasta bort sommarblommorna eftersom de fortfarande blommar. Alltså får ljungen tills vidare stå vid sidan om trappan och sommarblommorna blomma vidare lite till. Kanske känns det mer rätt nästa helg att göra ett definitivt skifte från sommar till höst.

Ordningen är återställd

Det har varit ett fantastiskt väder i Hult denna lördag. Strålande sol och sensommarvärme i oktober är nästan för bra för att vara sant. Vi har tillbringat större delen av dagen ute. Raimo har byggt på vårt uterum, jag har suttit och jobbat, barnen har varit hos en kompis och pappa har varit sällskap och hantlangare åt maken. Ordningen är återställd och far är åter hemma.

Tråkiga bullar

Det är kanelbullens dag idag och i ett svagt ögonblick lovade jag barnen att vi skulle baka. Hur tänkte jag då? Att baka tycker jag visserligen är kul men just att baka kanelbullar är något av det tråkigaste som finns enligt mig. Varför vet jag inte riktigt, vet bara att jag tycker att det är vanvettigt tråkigt. Märkligt hur en del saker är mer tråkiga än andra saker egentligen. Problemet som uppstår med att tycka att det är tråkigt att baka just bullar är att vi aldrig har det hemma vilket är synd eftersom jag gillar att äta kanelbullar. I normala fall brukar detta problem enkelt lösas genom att be mamma baka. Hon tycker nämligen att just kanelbullar är avkopplande att baka. Undrar om vi verkligen är släkt hon och jag? Idag blir istället uppgiften att övertyga barnen att köpta bullar smakar lika bra. En uppgift som är allt annat än enkel eftersom jag annars alltid hävdar att vi skall baka själva eftersom det är godast!

Bullarna på bilden har mamma bakat och bjöd på till kanelbullens dag förra året