En dags semester

Egen tid tillsammans är något av en bristvara för maken och mig. Den här sommaren valde vi att vara lediga tillsammans med barnen hela sommarlovet. Det var tio helt fantastiska veckor och vi är båda nöjda med att ha haft den möjligheten. Däremot innebär all tid med familjen att vi inte riktigt haft tid att umgås med varandra. Att ses varje dag är inte samma sak som att umgås själva. Samtalen blir annorlunda när det är bara vi och ibland är det skönt att inte bara vara i sin föräldraroll.

Alltså bestämde vi oss för att idag skulle vi vara helt lediga och bara umgås med varandra. Trots att vädret var ostadigt valde i att åka ut till kusten och promenera. Det är onekligen något särskilt med de bohuslänska klipporna.

Överallt utmed kusten i norra Bohuslän finns spåren av stenhuggarindustrin. Det går liksom inte att missa ens om man skulle försöka. Det är lite märkligt med dessa av människan huggna stenar som har raka linjer i ett landskap där klipporna slipats till rundade former av vågor och vindar.

Allt som är rostigt tycker jag är vackert! Kan inte riktigt förklara varför, det bara är så helt enkelt.

När så regnet kom hittade vi oss en plats att äta god mat med utsikt över havet och regnet. Även om jag älskar kusten på sommaren när allt badar i sol så är det något särskilt med ett regnigt kustlandskap. Fiskgryta följt av rykande hett kaffe känns även det helt rätt när det regnar utanför.

Det är lätt hänt att man glömmer bort att prioritera tiden tillsammans. I vardagen finns det onekligen många måsten och många gånger känns livet som ett tusenbitarspussel där inga bitar tycks passa ihop. Det är då tror jag som man måste fundera över vilka av alla bitar som är de riktigt viktiga. Tid tillsammans är en viktig pusselbit till att livet skall fungera och kännas bra. Tror dessutom att om den biten prioriteras då funkar mycket av det andra av bara farten.