Samma månad olika väder

När jag för några dagar sedan satt och tittade på bilder från när Ida var valp hittade jag också lite annat intressant. Hittade en bild jag tog i vårt trädgård 22 oktober 2010. Jag minns dagen innan bilden togs väldigt väl. Vi hade varit på kurs i Göteborg på kvällen. Det hade blåst storm hela dagen och på vägen hem började det att snöa. Vi hade sommardäck på bilen och resan gick i allt mer sakta tempo. När vi kom till Uddevalla tog vi beslutet att övernatta hos min syster som då bodde där. Kändes klokt att stanna istället för att chansa på att kanske komma hem. Istället fortsatte vi hemåt tidigt nästa morgon, även då i ett lugnt tempo.

Ett Hult inbäddat i snö var vad som mötte oss när vi väl var hemma. Förvisso vackert men alldeles för tidigt i mitt tycke. För vovven Ida var det hennes allra första snö och hon älskade det från första stunden. Än idag är det bästa hon vet att få busa runt i ordentligt med snö.

Oktober i likhet med mars är en svår månad. Oktober kan vara en del av hösten med milda grader och fina dagar eller så kan den vara isande kall och en del av en vinter som plötsligt blev mycket lång. Med mars är det samma sak. På pappret är det en vårmånad men det kan lika gärna vara vinter månaden ut om det vill sig illa. I år är oktober definitivt en del av hösten som jag älskar så. Det är nästan lite märkligt varmt ute fortfarande och i växthuset finns fortfarande både tomater och squash att skörda. I mina odlingslådor frodas fortfarande både mangold, persilja och spenat och jag är tacksam över den långa odlingsperioden i år.

I min rosenträdgård bryr sig rosorna inte om vilket datum som står i kalendern. De fortsätter glatt att blomma och ger mig möjlighet att kunna plocka in hemmaodlade rosor fast vi är i slutet av oktober.

Kan konstatera att det inte bara är vädret som är skillnaden mot för fyra år sedan. Det har hänt otroligt mycket i trädgården här i Hult på dessa år. För fyra år sedan var grusplanen gräsmatta och uterummet fanns inte alls. Förrådet till vänster var i så pass dåligt skick att vi funderade på om det borde rivas. Efter lite funderingar beslutade vi att renovering var det rätta och förra hösten gjorde Raimo ett fantastiskt fint jobb med att förvandla förrådet till något fint och användbart. Under hela vägen har jag dokumenterat alla renoveringar och allt arbete vi har gjort här i Hult och det är nog tur. Ofta känner jag känslan av att vi står helt stilla och aldrig kommer närmare målet att bli färdiga med huset. Idag kan jag nog konstatera att ett hus är ett livstidsprojekt snarare än något en blir färdig med. Däremot står det inte stilla här hemma även om jag ibland önskar att renoverandet kunde gå lite fortare.