Ett alldeles eget rum

I mellandagarna påbörjades renoveringen av det rum som numera är alldeles egna rum. Tidigare var rummet något av ett skräprum sedan dottern Anna flyttat ut för ett år sedan. Det har varit ett roligt men också jobbigt arbete att få ordning på allt. Känns dock helt fantastiskt att ha ett eget rum. Tidigare hade jag ett mycket litet arbetsrum där det var svårt att kombinera förvaring och möjlighet att hålla på med olika projekt. Trots ett rejält försök för något år sedan att lösa bot på detta blev det aldrig riktigt bra.

Nu har jag istället ett rejält rum som dessutom har fin utsikt över trädgården. Med lite god vilja kan jag se både växthus och odlingar från mitt fönster. Mitt rum är en inrett med en salig blandning av gammalt och nytt. En del ärvt, somligt loppat och en del jag har fått. Fåtöljen kommer från min farmor och stod i hennes vardagsrum från det den köptes 1961 till hon gick bort 2002. Trasmattan är arvegods från mammas sida. Någon faster eller möjligen moster som gick ur tiden långt innan jag föddes. Sekretären fick jag från min väninna Sofie för några år sedan och var ett av mina första målningsprojekt.

En utmaning med renoveringen och planeringen för mitt rum var att där också behövde rymmas förvaring. Dottern har fortfarande de flesta av sina saker här hemma eftersom hon ännu inte har någon permanent bostad. Alltså måste de förvaras någonstans och mitt rum är det enda utrymmet som är stort nog. För att lösa förvaringsproblemet sattes en skena upp i snedtaket och med hjälp av ett draperi döljs det som förvaras där bakom. Draperiet såg dock riktigt tråkigt ut men detta löstes genom en klädställning fylld med mina vackraste vintageklänningar. Jag såg även till att leta upp mitt gamla sminkbord som under några år fått så gömt i ett förråd.

Väggen på rummets ena sida togs bort för flera år sedan för att göra rummet lite större och nu har vi även öppnat upp och gjort i ordning den andra sidan. Under snedtaket ryms sedan en liten sovalkov. Mindre roligt är dock röret som passerar rakt genom öppningen. Det är ett skvallerrör som så snart vi byter panna skall tas bort. Tills vidare får det vara som det är och det går alltid att dra för draperiet så det inte syns. Dessutom är det ett praktiskt sätt att dölja en obäddad säng om en skulle vilja.

Inte helt enkelt att bädda snyggt inne i sovalkoven men med lite god vilja fungerar det. Till sängens huvudända har vi återbrukat en gammal växasäng som stod i huset när vi köpte det. Den var ett sådant där projekt som blev stående men som ingen tog tag i att renovera. Till slut var barnen för stora för att använda den men jag kunde inte förmå mig att kasta den. Nu fick en del av sängen i alla fall ett nytt liv. En liten tavellist intill sängen skapar möjlighet för att ställa några böcker trots att där inte ryms något sängbord.

Eftersom jag är en människa med tämligen spretiga intressen behövs gott om förvaring för att allt skall rymmas. Målning, stickning, smyckestillverkning, trädgård och lite annat smått och gott hör till sådant som jag tycker om att roa mig med. Dessutom måste jag ha plats att förvara alla mina vackra vintageväskor.

Gott om plats för böcker är alldeles nödvändigt! Vad är väl ett rum utan böcker?

Jag tycker om blickfång och får erkänna att jag är svag för vackra saker. Har alltid varit mycket förtjust i glas och då särskilt kristall. Det är något alldeles särskilt med ljuslyktor i just kristall. Ljuset i dem blir något annat än i vanliga ljuslyktor. Minnessaker hör också till det jag är svag för. Jag tycker om saker med historia vilket inte är särskilt förvånande egentligen med tanke på att jag är etnolog. Kanske också anledningen till att jag tycker om fotografier. De sparar ju själva ögonblicket till skillnad från en sak som bara kan påminna dig om minnet. Det lilla kortet till vänster i bild är så fint tycker jag. Det är min farmor och jag när jag inte ens var ett år gammal. Så mycket kärlek i den bilden och jag är tacksam över att just den stunden sparades åt mig eftersom jag själv inte kan minnas den.

Ett slagbord får fungera som extra arbetsyta för att jag skall kunna breda ut mig ordentligt. Det har dessutom försetts med hjul för att kunna vara riktigt flexibelt. Mina gamla resväskor som jag har samlat på mig genom åren får fungera som förvaring. De största har staplats på varandra och ersätter en byrå. Lika praktiskt men mycket vackrare!

Ett alldeles eget rum, inrett helt efter eget huvud och med de funktioner som jag önskar i ett rum. Bättre kan det egentligen inte bli. När jag sitter och skriver har jag utsikt över trädgården. Om några veckor kommer jag att kunna ha öppet fönster och lyssna till fågelsång. I mitt tidigare arbetsrum låg fönstret precis intill farstun och att ha öppet var direkt farligt. Om någon inte var uppmärksam var risken att den gick rakt in i fönstret. Nu har jag åter en dörr att kliva in igenom när det är dags att arbeta samtidigt som detta är ett rum där jag gärna sitter och läser eller pysslar. Ett rum för hela vardagslivet helt enkelt! Det gamla arbetsrummet då? Det har fått den funktionen som det alltid råkade få fast det inte var meningen. Det har helt enkelt blivit ett förråd och nu dessutom med betydligt bättre förvaring sedan mina saker flyttats därifrån.