Äntligen är boken färdig!

Det är en så märklig känsla att bläddra i boken Berättelser från Gamlestaden. Boken som jag har varit med och skrivit och varit redaktör för. Tänk från början var den bara en idé och nu är det en färdig bok, en riktig bok! Det har varit en lång process från tanke till färdig bok, men det har också varit mycket lärorikt.

Nu ligger ett exemplar av boken i min bokhylla hemma och jag är själaglad över detta. Det har varit mycket arbete men det har verkligen varit roligt att vara med i alla steg i processen. Först med att komma fram till vad boken egentligen skulle handla om, att skriva min egen artikel, att överblicka alla artiklar och hitta en bra ordning för dem. Vi har jämfört papperskvalitet och tittat på typsnitt och redigerat text i oändlighet. Flera dagar har ägnats åt att promenera runt i Gamlestaden för att fotografera och hitta de rätta motiven.

Omslaget till boken var kanske det som var svårast att hitta. Vad skulle vara passande till en bok om en stadsdel? När vi kom upp på en utsiktspunkt med hela stadsdelen framför oss då insåg vi att det här var vårt omslag.

Gamlestaden är en intressant stadsdel men många spännande miljöer. Många av dem finns med i boken men det är också andra som inte finns med. Inte för att deras historia inte är intressant utan för att allt kan helt enkelt inte rymmas.

Innan boken var Gamlestaden en tämligen okänd stadsdel för mig. Jag hade varit där någon gång men aldrig ägnat den någon djupare tanke. Nu känns det som att jag känner varje meter av stadsdelen.

Skulle jag någon gång flytta till Göteborg då skulle Gamlestaden med dess fina grönskande innergårdar vara ett trevligt val tänker jag. Det ligger något fint i kontrasten mellan stadens gator och buller och de tysta gröna innergårdarna.

Ibland tänker jag att det skulle vara trevligt att bo i en stad med cykelavstånd till allt.

Det märks att Gamlestaden är en gammal arbetarstadsdel. Förvisso i förändring men än så länge märks det fortfarande.

Nu är boken klar, nästa vecka är det dags för releasefest på bokförlaget och sedan väntar nya projekt. Har sällan varit så stolt som i den stunden när jag höll i vår bok för första gången. Tänk allt arbete och engagemang samlat mellan två pärmar.

Arkeolog för en dag

Tänk så många spännande sommarlovsaktiviteter det finns för barn. Idag har tjejerna fått pröva på att vara arkeologer vilket de tyckte var riktigt spännande. Två gånger i veckan har Vitlycke museum arkeologiskola för barn och idag var vi där. Barnen fick både teori och praktik och jag känner mig som lite avundsjuk på dem. Tänk vi vuxna också fått möjlighet att vara med, det hade onekligen varit roligt. Fast å andra sidan var det riktigt trevligt att fika i en vacker miljö och njuta av solen i några timmar.

Vitlycke är en otroligt vacker plats att besöka och dessutom ett riktigt intressant museum. Jag har varit där många gånger men känner alltid att jag har anledning att återvända. Helt fantastiskt också att Vitlycke har fri entré vilket gör att fler får tillgång. Arkeologiskolan var en mycket uppskattad aktivitet och när den var slut för dagen fick barnen visa upp sina fynd i en monter. Efter Vitlycke gav vi oss av mot kusten för att besöka en av förra årets favoriter. Förra sommaren gick barnen på teaterskola i Grebbestad under två veckor och då hittade vi en alldeles fantastisk strand som vi besökte varje dag när teaterskolan var slut. Det var ett trevligt återseende även om barnen nu fått en annan favorit att jämföra med. Tidigare i veckan besökte vi Hamburgö och badplatsen Boviken som nu är barnens nya favoritbadplats.

Ljum oktobervind

När jag var ute med hunden den sista gången för kvällen reagerar jag över den ljumma vinden. Trots att klockan är mycket är det 13 grader ute och det mer bistra vädret som vi vant oss vid verkar ha gett sig av för nu. Skönt när hösten får vara ljum, det är så mycket lättare att njuta av tillvaron då!

 Idag tog vi vår vanliga runda i skogen maken, hunden, katten och jag. Tänk så många gånger vi har promenerat just den vägen och så många kort jag tagit på en plats som är oss så välbekant. Där finns en vacker gärdesgård som jag följde lite längre än vanligt idag på jakt efter en mer intressant bild. Lade plötsligt märke till att där fanns en öppning i gärdesgården som jag tidigare inte lagt märke till. Jag brukar inte gå åt det hållet annars. En öppning i en mur är ju lite spännande och inbjuder till nya stigar att trampa på.

När vi passerat genom gärdesgården kom vi ut till en öppen plats. En perfekt äng för picknick tänker jag! Dessutom ligger den alldeles nära vilket gör den till ett enkelt utflyktsmål i vardagen, sådana är bra att ha på lager! När vi stegade runt där på ängen slogs jag av att platsen saknade ett hus. Det var någonting i helheten som gjorde det tydligt att ett hus eller kanske en hel gård saknades.

Maken protesterade lite när jag bestämt började leta efter spår och menade att det kunde ju ta timmar att hitta. Bara några minuter senare hittade vi vad som ser ut att vara resterna av någon form av husgrund. Något har jag således lärt mig av att gå en tvärvetenskaplig utbildning där etnologi, arkeologi och historia ingår. Precis i programmets början hade vi en kurs som handlade om landskap och hur man kan se spår av historien i dagens landskap. Spännande att kunna tillämpa sina kunskaper på skogspromenaden. För säkerhets skull är det nog bäst att tillägga att jag inte tror att stenarna på bilden ovan är en husgrund utan en gärdesgård. De spår vi hittade gjorde sig inte riktigt på bild så det får vi lämna till fantasin istället.

 Ida och Elvis brydde sig inte så noga över vad vi gjorde, men var båda nöjda över att den vanliga promenaden blev längre än vanligt. Härligt att se hund och katt leka tillsammans. Bättre vänner finns inte!

Den nya veckans första dag är till ända och det har onekligen varit en bra inledning. Den här dagen har bjudit på härlig skogspromenad, uppsatsarbete, fina loppisfynd och dessutom en träff med de övriga damerna i min bokcirkel.

Mer trädgårdsarkeologi i Hult

Rosenträdgården är i det närmaste färdig och på lördag skall den invigas officiellt med ett Afternoon Tea Party. Väderleken har kontrollerats noga inför lördag och om ingenting förändras så ser vi ut att få strålande sol på augustis sista dag och då passar det ju onekligen bra med kalas i trädgården.

Vad gäller trädgården  är tanken den att rosenträdgården skall kompletteras med en gång ner i den nedre delen av trädgården och nu har Raimo börjat röja för att det skall kunna bli verklighet. Att gräva i trädgården i Hult är ett spännande företag, man vet aldrig var som döljer sig i marken. Vid det här laget borde min man kunna validera sina kunskaper i samtidsarkeologi till en kandidatexamen minst!

Genom åren har vi i trädgården hittat husets gamla vedpanna, åtskilliga mängder flaskor, ett helt kristallglas, plastpryttlar, hagelpatroner, närmare en halv bil (i alla fall bilens ena dörr!), en guldring och nu en knallert. En cykel med motor. Det hade onekligen varit intressant att fråga den tidigare ägaren hur han tänkte när han grävde ner knallerten eller för den delen bildörren i trädgården. Med tanke på att mannen i fråga sedan länge gått ur tiden får nog frågan aldrig sitt svar, men jag kan inte låta bli att undra.

Sådant döljer sig i jorden i Hult. Undrar vad vi hittar härnäst?

Trädgårdsarkeologi

I trädgården i Hult har vi genom åren hittat många intressanta saker. Det knäppaste fyndet har nog varit en bildörr eller husets gamla vedpanna. Finaste fyndet var ett snapsglas i kristall som faktiskt var helt. För några dagar sedan gjorde maken ännu ett fynd när han höll på att gräva i trädgården.

Vi klurar lite på hur gammal flaskan kan vara. Jag minns inte att läskflaskorna sett ut så. Fast jag minns när PET-flaskorna kom, kanske såg flaskorna ut så här innan? När flaskan hittades var den täkt med jord men lite varsam rengöring visade att den är mycket välbevarad trots alla åren i jorden!

Det här ger onekligen perspektiv till dagens konsumtion av läsk. Idag är en flaska på två liter mer att betrakta som en familjeflaska. Många köper dessutom mer än en sådan flaska till lördagsmyset.

När vi hittade flaskan var den oöppnad även om en del av dess innehåll hade dunstat bort. Kolsyran fanns till och med kvar och det pyste när vi skruvade av korken. Innehållet luktar precis som cola skall lukta däremot så avstod vi från att smaka. Riktigt så vågade är vi inte!

Korken i sig är ett tidsdokument. Här kan man till och med få veta vart drycken har tillverkats.

Undrar lite hur en oöppnad flaska med läsk hamnade i trädgården. Glömdes den kanske bort? Eller var det någon som bestämde sig för att nu fick det vara nog? Sådant kan man fundera över en varm sommardag.