Hult i solens sken

Det hände något mycket märkligt strax efter lunch här hemma i Hult idag. Plötsligt sken solen! Tänk så mycket lättare en känner sig i sinnet av att titta ut och se sol istället för grått, grått och åter grått. Vi valde att utnyttja solskenet och gav oss ut på promenad i skogen. Allt annat kändes mindre viktigt i jämförelse med att tillbringa en stund i solen.

Mitt älskade Hult är alltid vackert men än vackrare blir det när solen skiner!

Vi har en runda som vi oftast går eftersom den är alldeles lagom lång. En fin liten slinga i skogen med bra stigar och möjlighet att låta Ida springa fritt. Trots att vi går där ofta är det en väg jag aldrig tröttnar på.

Ida trivs som allra bäst när hon får springa fritt på promenaden. 

Att promenera i vår skog ger mig kraft och energi. Har i stort sett alltid med mig kameran ut på promenaden. Ofta ser jag något som jag inte lagt märke till tidigare trots att jag trampat samma stigar i tio år. När jag är ute och reser är det just de där stigarna jag längtar efter.

Vårt hem i solens sken och inbäddat i skogen. Det enda jag ibland kan önska mig är att vi hade lite mer fria vidder runt huset. Skulle gärna haft lite mer utsikt. Om jag någon gång skulle köpa mig ett annat hus står fria vidder högt på önskelistan. Det och att huset skulle vara i perfekt skick och inte behöva något arbete alls! Fast efter att ha ägnat tio år åt att renovera huset och att arbeta och röja i trädgården så har vi inte bara investerat tid och pengar i vårt hem utan även själ och hjärta. Det i sin tur gör att jag har svårt att tro att vi någonsin skulle välja ett annat hem.

På landet

Vilken fantastisk höst det har varit i år. Mild temperatur och härligt färgsprakande. För någon vecka sedan promenerade jag och ena dottern genom Hult och som alltid förundras jag över hur vackert här är. Det finns så klart många vackra platser runtomkring och vackrast blir nog den plats som man älskar och känner sig hemma på.

En av de stora fördelarna med Hult är att vi verkligen bor mitt ute i skogen men samtidigt har nära till det mesta. Det tar oss tjugo minuter ungefär att komma till närmsta samhälle och Göteborg ligger ytterligare en timme bort. Norge och även kusten ligger inte allt för långt borta så onekligen ligger Hult strategiskt placerat i centrala storskogen. Hästhagen ligger här i Hult och bara en kort promenad från där vi bor. Där har vår granne byggt om sin lada till en festlokal. Vi har inte varit där och tittat inuti ännu men från utsidan ser det riktigt fint ut. Vi har en tid letat efter lokal att hålla vår bröllopsfest i nästa år och lämpligare avstånd går nog inte att hitta. Nästa år är det tio år sedan vi gifte oss och redan inför bröllopet bestämde vi oss för att spara festen tills det gått tio år.

Jag är inte särskilt förtjust i vinter och kyla. Trots det älskar jag när temperaturen faller om hösten och man känner hur det biter lite i kinderna när man är ute och går. Luften blir som lite klarare då och jag kan inte annat än älska det.

Att gå på promenad hemma i Hult är sällan något man gör ensam. Jag har alltid med mig hunden Ida när jag går ut och då följer även katten Elvis med. Han följer troget och fint med vart vi än går. Det händer att han tröttnar och då vill han åka på någons axlar. Finns viss risk att han är lite bortskämd den där Elvis!

Ljum oktobervind

När jag var ute med hunden den sista gången för kvällen reagerar jag över den ljumma vinden. Trots att klockan är mycket är det 13 grader ute och det mer bistra vädret som vi vant oss vid verkar ha gett sig av för nu. Skönt när hösten får vara ljum, det är så mycket lättare att njuta av tillvaron då!

 Idag tog vi vår vanliga runda i skogen maken, hunden, katten och jag. Tänk så många gånger vi har promenerat just den vägen och så många kort jag tagit på en plats som är oss så välbekant. Där finns en vacker gärdesgård som jag följde lite längre än vanligt idag på jakt efter en mer intressant bild. Lade plötsligt märke till att där fanns en öppning i gärdesgården som jag tidigare inte lagt märke till. Jag brukar inte gå åt det hållet annars. En öppning i en mur är ju lite spännande och inbjuder till nya stigar att trampa på.

När vi passerat genom gärdesgården kom vi ut till en öppen plats. En perfekt äng för picknick tänker jag! Dessutom ligger den alldeles nära vilket gör den till ett enkelt utflyktsmål i vardagen, sådana är bra att ha på lager! När vi stegade runt där på ängen slogs jag av att platsen saknade ett hus. Det var någonting i helheten som gjorde det tydligt att ett hus eller kanske en hel gård saknades.

Maken protesterade lite när jag bestämt började leta efter spår och menade att det kunde ju ta timmar att hitta. Bara några minuter senare hittade vi vad som ser ut att vara resterna av någon form av husgrund. Något har jag således lärt mig av att gå en tvärvetenskaplig utbildning där etnologi, arkeologi och historia ingår. Precis i programmets början hade vi en kurs som handlade om landskap och hur man kan se spår av historien i dagens landskap. Spännande att kunna tillämpa sina kunskaper på skogspromenaden. För säkerhets skull är det nog bäst att tillägga att jag inte tror att stenarna på bilden ovan är en husgrund utan en gärdesgård. De spår vi hittade gjorde sig inte riktigt på bild så det får vi lämna till fantasin istället.

 Ida och Elvis brydde sig inte så noga över vad vi gjorde, men var båda nöjda över att den vanliga promenaden blev längre än vanligt. Härligt att se hund och katt leka tillsammans. Bättre vänner finns inte!

Den nya veckans första dag är till ända och det har onekligen varit en bra inledning. Den här dagen har bjudit på härlig skogspromenad, uppsatsarbete, fina loppisfynd och dessutom en träff med de övriga damerna i min bokcirkel.