Tillfälligheter

När jag var barn började min mormor att samla en servis till mig. Vid jul och födelsedagar fick jag en kopp eller en assiett. Servisen heter Linnéa och är av märket Hackefors. Redan ganska tidigt lyckades jag övertyga min mormor om att det var en synnerligen tråkig present att få och att jag önskade mig helt andra saker. Som barn förstod jag ju givetvis inte att kopparna jag tyckte var fåniga i själva verket var dyra och kostade mycket för min mormor. Som vuxen uppskattar jag verkligen hennes tanke att vilja ge mig något som skulle vara livet ut. Något som alltid skulle ge mig glädje och vara till nytta för mig i mitt liv.

Koppen Linnéa

Att prata och vara övertygande lärde jag mig som sagt tidigt vilket gjorde att jag tidigt övertygade mormor om att sluta ge mig dem. Det gjorde att jag bara hann få sex koppar och tre assietter. Fram tills för några år sedan stod de oanvända i ett av mina skåp. Dels för att de var för dyrbara att använda men också för att servisen inte var komplett. Tittade på dem ibland men aldrig mer än så. En dag konstaterade jag att det var dags att jag började tänka på mina fina koppar på samma sätt som mina finkläder. Att livet är alldeles för kort för att låta saker stå oanvända i ett skåp och att varje dag är en anledning till att använda det som är fint.

Jag har i flera år tittat efter min servis på olika loppisar men aldrig hittat några delar till den. Det irriterade mig att bara ha tre assietter när jag hade dubbelt så många koppar och hoppades verkligen på att hitta fler. När anrika affären Hanssons i Munkedal stängde ner hade jag inte tid att gå på deras utförsäljning. Regina skulle dit och eftersom jag visste att de verkligen hade allt möjligt i sina gömmor bad jag henne titta efter assietter till mig. Av en tillfällighet hade de precis tre assietter till försäljning.

Koppen Kaprifol

Till jul fick jag dessutom ännu fler koppar och assietter i julklapp av Sophie. Kaprifol som också kommer från Hackefors. Lite annorlunda i modellen än Linnea men de matchar varandra fint. Dessutom är ju kaprifolen Bohusläns landskapsblomma.

Allt fint samlat i samma skåp

Nu står alla koppar, fat och assietter i skänken i matrummet där jag kan se dem varje dag. Även den nya servisen har hunnit vara med på både kafferep och kalas. Min mormors tanke om att jag skulle få något som gav mig glädje under lång tid framöver har blivit verklighet. Si så där trettio år senare är mormor och jag av samma uppfattning, nämligen den att kaffe smakar bäst när det dricks ur en kopp.

Alla vackra saker...

Kanske är det något som har smugit sig på med åldern eller möjligen är det en insikt som kommit efter åratals besök på loppisar. Något som har slagit mig genom åren är mängden av finporslin som trängs på loppisarnas hyllor. Vackra, sköra små koppar och fat som ser ut att i stort sett vara oanvända. Troligen är det precis så som det är! De har stått noga inställda i skåpen, allt för fina och dyrbara att användas. Troligen har de plockats fram några gånger per år för att användas till riktigt fina kalas. Fast kanske plockas de inte fram ens då, risken är ju trots allt att kalas innebär kras. Älskade och omhuldade koppar som i årtionden är kära ägodelar slutar sedan sin tillvaro i staplar på bord och hyllor i en loppis. Alla de där kopparna och kaffekannorna väcker alltid min nyfikenhet. Vilka hem har de stått i innan de hamnade på loppisen? Vilka okända berättelser och öden är de knutna till?

I flera år stod mitt tårtfat oanvänt längst inne i ett skåp. Nu förvaras det väl synligt i köket och används ofta

Precis så har jag tidigare hanterat mitt fina porslin och glas och mina finkläder. Noga undanstoppade och mycket sällan använda. Någonstans längs vägen smög sig insikten på att livet är för kort för att förvara alla vackra ägodelar bakom stängda dörrar i skåpen. Alla de där sakerna gör mig glad och då borde jag helt självklart låta dem glädja mig varje dag istället för vid enstaka tillfällen. Började redan för flera år sedan att dricka kaffe ur fina koppar och konstaterar att det faktiskt får kaffet att smaka lite bättre. Det har också resulterat i att alla de där vaserna och ljusstakarna efter farmor och mormor är utplacerade lite här och var i hemmet. 

Loppisfyndad kaffekopp som är en riktig favorit

Samma livsfilosofi omfattar även min garderob vilket innebär att både tjusiga klänningar och klackar slits till vardags. Vissa klänningar är förvisso lite svårare att använda i vardagen men oftast passar även det tjusiga till vardagslivet.  För mig handlar det om att verkligen avhända mina ägodelar. Det är ju annars lätt hänt att en har kläder i i garderoben som inte använts på flera år och samma för hemmets alla andra pryttlar. Resultatet av den här filosofin är att jag i stort sett bara omger mig med sådant jag verkligen tycker om.

Till fest matchas skorna med vintageklänning och i vardagen med jeans och kavaj

Konstaterar att jag tycker väldigt mycket om klänningar, skor och väskor men tröstar mig med att jag använder det allra mesta jag har. Det som jag inte använder har jag så sakta börjat att rensa ut och planerar att fram till våren hålla en loppis i lillasyster som hör till det nya huset. Himla praktiskt att ha ett litet hus som står helt tomt och bara väntar på att användas.

En riktigt bra klänning som jag använder både till möten och riktigt tjusiga fester

Jag ser till att omge mig med alla vackra saker och låter dem bli till glädje varje dag. Vackra saker gör mig glad så varför skulle jag stänga in dem i skåp och lådor?