Tillfälligheter

När jag var barn började min mormor att samla en servis till mig. Vid jul och födelsedagar fick jag en kopp eller en assiett. Servisen heter Linnéa och är av märket Hackefors. Redan ganska tidigt lyckades jag övertyga min mormor om att det var en synnerligen tråkig present att få och att jag önskade mig helt andra saker. Som barn förstod jag ju givetvis inte att kopparna jag tyckte var fåniga i själva verket var dyra och kostade mycket för min mormor. Som vuxen uppskattar jag verkligen hennes tanke att vilja ge mig något som skulle vara livet ut. Något som alltid skulle ge mig glädje och vara till nytta för mig i mitt liv.

Koppen Linnéa

Att prata och vara övertygande lärde jag mig som sagt tidigt vilket gjorde att jag tidigt övertygade mormor om att sluta ge mig dem. Det gjorde att jag bara hann få sex koppar och tre assietter. Fram tills för några år sedan stod de oanvända i ett av mina skåp. Dels för att de var för dyrbara att använda men också för att servisen inte var komplett. Tittade på dem ibland men aldrig mer än så. En dag konstaterade jag att det var dags att jag började tänka på mina fina koppar på samma sätt som mina finkläder. Att livet är alldeles för kort för att låta saker stå oanvända i ett skåp och att varje dag är en anledning till att använda det som är fint.

Jag har i flera år tittat efter min servis på olika loppisar men aldrig hittat några delar till den. Det irriterade mig att bara ha tre assietter när jag hade dubbelt så många koppar och hoppades verkligen på att hitta fler. När anrika affären Hanssons i Munkedal stängde ner hade jag inte tid att gå på deras utförsäljning. Regina skulle dit och eftersom jag visste att de verkligen hade allt möjligt i sina gömmor bad jag henne titta efter assietter till mig. Av en tillfällighet hade de precis tre assietter till försäljning.

Koppen Kaprifol

Till jul fick jag dessutom ännu fler koppar och assietter i julklapp av Sophie. Kaprifol som också kommer från Hackefors. Lite annorlunda i modellen än Linnea men de matchar varandra fint. Dessutom är ju kaprifolen Bohusläns landskapsblomma.

Allt fint samlat i samma skåp

Nu står alla koppar, fat och assietter i skänken i matrummet där jag kan se dem varje dag. Även den nya servisen har hunnit vara med på både kafferep och kalas. Min mormors tanke om att jag skulle få något som gav mig glädje under lång tid framöver har blivit verklighet. Si så där trettio år senare är mormor och jag av samma uppfattning, nämligen den att kaffe smakar bäst när det dricks ur en kopp.

Årets slut

Jul och nyår har passerat och januari är här med milt men regnigt väder. I december önskar jag mig alltid lite snö. Vill gärna att det skall vara så där julkortsvacker när det ändå är jul. Lite snö bjöds det dessutom på under december även om själva julen var grön.

Torps herrgård i vinterskrud

Även om jag är tämligen skeptisk till snö och kyla kan jag inte hävda annat än att vintern blir vackrare när den är vit. Det kan dessutom bli så andlöst vackert att jag måste stanna och fotografera.

Kurshelg, advent och marsvinsbad

Månaden inleddes med lätt pudersnö och ett löfte om en vit jul. Jag hade förmånen att ha med mig yngsta barnet som prao när jag höll kurs i Vänersborg. Dessutom hann vi med att fira första advent den helgen och hade ändå tid till annat smått och gott. Bland annat att bada marsvinen. I alla år jag har haft marsvin har de avskytt att bli badade men marsvinet Greta är det stora undantaget. Hon fullkomligt älskar att bada och älskar att bli ompysslad.

Flera påminnelser om vikten att ta vara på varje ögonblick i livet!

Inledningen av december innehöll en sådan blandning av saker. Jag var hemma i Kungälv en sväng för att hålla en workshop. Märkligt nog lyckades jag få tiden att räcka till för att också fika med mamma vilket jag inte riktigt hunnit med under hösten. De gånger jag har haft vägarna förbi har hon varit på språng eller så har min tid varit allt för knapp. Jag var på en helt märkligt fin begravning när en av mina väninnor begravde sin make. Märkligt fin känns som rätt beskrivning eftersom jag aldrig tidigare suttit och smålett på en begravning. Det var så rätt stämning och så fint i allt det hemska och jag är tacksam över att det blev precis så.

Lite vinter och lite bokrelease

När jag var ungefär femton år lärde jag känna min kamrat Evert. En klok man som har gett mig många kloka råd genom åren. Dessutom en man med ett synnerligen spännande liv som han nu har skrivit en bok om. Boken heter Mitt namn är Evert och handlar dels om åren då han satt i riksdagen men också om så mycket mer han hunnit med i sitt drygt nittioåriga liv. Det var så fint att få vara med på bokreleasen av hans bok och få höra alla fina hälsningar till honom samt höra honom berätta en del av historierna i boken. Det är lite märkligt att lyssna till någon berätta om historien, den stora historien som rör ett land samtidigt som det var en del av hans alldeles vanliga vardag.

Fula jultröjor, pepparkakor och julklappar

Den lilla snön som kom regnade bort lagom till jul men jag ersatte julkänslan med att ta på mig min fulsnygga julkofta, spela julmusik och baka pepparkakor. Regina och Sophie och min fyraåriga lilla kompis kom hit en onsdag före jul. Vi åt galet god pizza med pesto, grönkål och granatäpple, åt massor av de nybakade pepparkakorna och bytte julklappar. Kvällen var väldigt sen innan gästerna sa hej då vilket onekligen är tecken på en bra kväll.

Jufirande, gran och klappar

Själva julen inleddes med en traditionsenlig tur till Liseberg. Barnen åkte allt de förmådde och hann med medan vi vuxna nöjde oss med att strosa och dricka kaffe. Själva julafton tillbringades i Hult med en ovanligt tjusig gran. Jag brukar hävda att årets gran är den tjusigaste men i år menar jag det verkligen. Attans vilken praktfull gran vi hade i år. Julafton innehöll allt som sig bör i form av god mat, godsaker, klappöppning, ännu mera mat och filmtittande. Ganska lagom men himla fint!

Födelsedagsfrukost, shopping och nyår

De sista dagarna på året hör alltid till de viktigaste eftersom det är då yngsta barnet fyller år. Den här gången hela tretton år och det firades med en shoppingdag i Göteborg tillsammans med min syster. Många fina fynd gjordes men vi var helt slut när vi lämnade stora staden. Nyårsafton firades i det nya huset vid älven och jag kan konstatera att det är ett hus som passar för kalas. En ganska stillsam tillställning med många skratt. Mest nöjda och mest irriterade med kvällen var vovvarna Ebba och Ida eftersom min syster hade med sig hunden Svante. Å ena sidan var han rolig att leka med men mina gamla tanter tyckte att valpen var lite jobbig efter ett tag. Nåväl, han blir äldre och de kommer att vänja sig vid honom. Det blev en fin avslutning på ett märkligt år. När jag tänker tillbaka på året som gått har jag nästan svårt att peka ut vad som varit de största händelserna eftersom det varit ett år så fullt av liv. Att blicka tillbaka på året som gått får helt enkelt bli en syssla för en annan dag. Just nu nöjer jag mig med att lägga december till handlingarna.

Ljuvliga juliga december

Det är inte bara december som är till ända utan hela 2016. Under året som gått har jag summerat varje månad och så även för årets sista månad. Till skillnad från resten av året har december varit en tämligen lugn månad. Dels för att jag valt att prioritera att fika och julmysa, men också för att jag likt många andra låg nerbäddad i feber och halsont. Sjukdom till trots har december varit en riktigt härlig månad och det var skönt att byta tempo ett tag. Vi har fikat, haft invigning av köket och firat jul här hemma i Hult. Nyår är kanske den festligaste av högtider men i år längtade jag verkligen bara efter att sitta i soffan och titta på filmer. Kändes helt perfekt att fira nyår i myskläder och utan några krav. På många sätt känns faktiskt december lite som en semestermånad. Vi har visserligen inte haft semester på riktigt men den där skillnaden i tempo gjorde stor skillnad. Jag har haft tid för sådant som jag inte riktigt hunnit med vilket har känts otroligt skönt. Jag känner mig i balans med livet och det tackar jag denna ljuvliga månad för. Märkligt hur det kan behövas lite feber för att ge sig själv lite vila och utrymme för sina tankar.

Några guldkorn från december

Julen i Hult

Jag önskade mig en lugn och fin jul med god mat och tid att bara vara. Precis så har julen i Hult varit och jag har verkligen fått det jag har önskat mig. Det blev dessutom en extra lång jul eftersom vi smygstartade julfirandet hemma hos mamma i Kungälv redan två dagar innan julafton. Smygstarten fortsatte med jul på Liseberg.

Härlig och lugn julafton

Själva juldagarna har firats här hemma i Hult med de yngsta barnen och mamma på besök. Vi har fikat, ätit god mat, sett på massor av töntiga men söta julfilmer, öppnat julklappar och tagit det riktigt lugnt. Större delen av annandagen gick hela familjen runt i pyjamas samtidigt som stormen viner runt husknutarna.

Tända ljus, julpynt och god mat. Onekligen bra kombinationer för jul!

Den här julen kändes julbaket och matlagningen så mycket enklare än tidigare år. Det gör verkligen skillnad att ha ett fungerade kök. Andra år har det verkligen varit kaotiskt att försöka laga mat och sedan förvara allt som lagats. I år var det inte några problem alls och dessutom både enkelt och fint att servera maten i köket och sedan äta i matrummet. Förvisso ska matrummet renoveras även det men just nu har det gjorts i ordning så länge och känns riktigt mysigt.

Uppdukat för julbord i Hult

När det gäller julmaten har vi sedan länge valt bort hur ett julbord borde se ut och skapat vårt eget. Det finns ju ingen anledning att laga mat som ingen egentligen tycker om. Istället har vi valt att ha med sådant som vi tycker om och på så vis skapat våra egna julmatstraditioner. I min mening finns det bara ett enda måste när det gäller julen och det är att en skall trivas och ha det bra. Vilket innehåll som julen fylls med kan variera från år till år vilket jag tycker känns skönt. En måste inte göra som en alltid har gjort utan kan göra som en känner just nu istället. Mitt just nu är lugn och ro och möjligheten att inte lämna gårdsplanen på hela julhelgen.

Fiffigt återbruk

Det har gått drygt två månader sedan julafton jag får daglig anledning att tänka på julen tack vare en av julklapparna jag fick. Min vän Regina har under en tid blivit allt mer intresserad av att sy. Hon har hittills sytt fina kreationer till hennes egen dotter men också hunnit med att prestera presenter. Båda mina yngsta töser har fått hemmasydda bokfodral i present när de har fyllt år. En otroligt smart sak egentligen eftersom det då är enkelt att ta med sig boken utan risk för att den slits. En del böcker blir ju särskilda favoriter och då är det bra om de håller år efter år och kan läsas om och om igen. Själv har jag inte fått något bokfodral men något lika fiffigt. Eftersom Regina vet att jag tycker om när saker är ekologiska och även uppskattar återbruk då fick det också bli min julklapp.

Bomullspads används en gång och kastas sedan. Dessa pads i frotté används, läggs i tvätten och används igen och igen. Fungerar alldeles utmärkt både till att ta bort smink och till ansiktsvatten. Padsen har Regina klippt ur större frottéhandukar och sedan sytt ihop. Det ekologiska ansiktsvattnet var även det en del av julklappen. Varje dag får jag anledning att använda min fiffiga julklapp och varje dag får jag en anledning att tänka att jag har en otroligt kreativ väninna.

Kreativt återbruk

Många av julklapparna jag fick den här julen var hemtillverkade och mycket kreativa. Det är onekligen roligt att få presenter där mycket tanke ligger bakom. Av min syster fick jag en julklapp som förutom att vara riktig fin dessutom är ett riktigt fiffigt återbruk.

Nu är dessa gröna knappar ett par riktigt fina örhängen, men tidigare satt de på en kofta som vår mamma hade när hon var liten. Koftan gick inte att återanvända men knapparna har fått ett nytt liv.

De passar perfekt till min gröna favoritkofta. Förvisso är det inte samma nyans av grönt men de matchar fint. Jag gillar när saker som är uttjänta kan få nytt liv genom att återbrukas och förvandlas till något nytt. Har man väl slagit in på den vägen ser man plötsligt möjligheter överallt. Enda nackdelen är att man blir lite av en hamster som sparar på allt!

Julens viktiga budskap

Att julen handlar om så otroligt mycket mer än julklappar tror jag att de flesta av oss är eniga om. För egen del är julen en tid då jag brukar stanna upp och tänka över allt jag har att vara tacksam över i livet. Även om livet sällan är helt enkelt så känner jag en stor tacksamhet över det liv jag lever och de människor jag delar det med. Av egen erfarenhet vet jag att ett gott liv inte är en självklarhet. När jag fick ett mail från Röda korset med frågan om jag vill marknadsföra deras julklappsetiketter här på bloggen så kändes det het rätt. Jag tycker att Röda korset har en fantastisk verksamhet och det är något som jag gärna stöttar. Pengarna som försäljningen av julklappsetiketterna genererar går bland annat till Röda korsets telefonjour. Dit ringer många som saknar någon att dela julen med. I juletid kan det kännas ensamt att vara själv, något som ofta förstärker sorg och missbruk.

Årets julklappsetiketter från Röda korset är ett nytryck från 1953 vilket bara det gör etiketterna intressanta. Att de dessutom bidrar till att göra gott är en riktigt bra bonus. 13 december är sista dag för beställning så att etiketterna helt säkert hinner fram till jul. 

Fina retroetiketter från Röda korset