Farväl till sommaren

Om någon skulle fråga mig vilken årstid som är min favoritårstid skulle jag utan tvekan svara hösten. Jag älskar verkligen hösten när luften om morgonen har ett litet stråk av kyla i sig och hela världen fullkomligt exploderar i färg. När den första frosten kommer blir jag nästan fånigt glad över hur vackert det är. Trots att jag älskar hösten är det med en kluven känsla jag möter årstiden varje år. Att omfamna hösten innebär att acceptera att sommaren är över för det här året och att det dröjer ett år till nästa gång. Det är alltid vemodigt att inse att tiden med de ljusa ljumma kvällarna har passerat och att nu väntar mörker och kyla. Å andra sidan är det också charmen med hösten. Mörkret och kylan ger en ständigt en anledning till att tända ljus, kura under filt och titta på film.

September har en tendens att vara en oförutsägbar månad. September kan mycket väl vara en något svalare men alldeles ljuvlig fortsättning av sommaren. När en nästan inte märker hur kylan sakta smyger sig på och det finns gott om tid att vänja sig på. Eller så kan september vara en definitiv höstmånad. En månad som från start känns mer som november än som sommarens slut. Efter en vecka av novemberväder konstaterar jag att det inte längre finns någon tvekan. Det här årets sommar har ersatts av höst och det är dags att säga farväl till sommaren. Som alltid ett vemodigt farväl men samtidigt en öppen famn för att välkomna en alldeles fantastisk årstid.

En promenad med detaljer

Eftersom hösten är så där attans vacker har jag den här veckan bestämt mig för att ha kameran med mig i bilen. Då slipper jag bli besviken över alla missade bilder. Jag har inte prioriterat tid till fotografering under mycket lång tid. Istället har det blivit många snabbfoton med mobilen vilket också är bra men jag har saknat att ta mig tid för att fotografera. Det är nästan lite som meditation att stanna upp och betrakta de små detaljerna genom kameran. Plötsligt ser allting annorlunda ut. En promenad med kamera blir en promenad i de små detaljernas värld och den är smått fantastisk.

Höstlöv är så otroligt vackra, särskilt just lönnlöv. Brukar alltid plocka in lönnlöv om hösten och använda som dekoration. Så fint att knyta fast på en sytråd och göra till en girlang.

Med kameran med på promenaden upptäcker jag det vackra i en överblommad hortensia.

Utan kameran hade jag passerat förbi utan att alls märka skönheten i blommorna. De får representera den sommar som passerat och hösten som nu är på väg mot en vinter.

Känner hur hela jag mår gott av att ta mig tid att stanna upp och se detaljerna. Min rosenträdgård är en sådan plats där jag kan glömma tiden helt när jag har med mig kameran. Rosor är otroligt tacksamma att fotografera. Ständigt vackra, med otroligt mycket detaljer och variation. Jag vet precis hur jag skall göra för att få fram det bästa jag kan. Just därför är en kamerapromenad en bra utmaning. Det är bra att ibland fotografera sådant där en inte hunnit förbereda bilden i tanken innan.

Det finns något mycket flyktigt med hösten som gör det nödvändigt att vara närvarande just nu om en vill fånga ögonblicket. Finns så otroligt vackra träd i Hult just nu. En del av dem är alldeles gyllene och blir nästan magiskt vackra när solen lyser på dem. Det är just nu det händer, imorgon kan höstvindarna ha blåst bort löven och ögonblicket ha gått förlorat. Det där är något som jag ständigt måste jobba med. att vara närvarande precis nu. Att ta mig ledigt ibland och ge mig själv tid att stanna upp och var nu, precis nu.