Höstens projekt

Mitt projekt för hösten är att lära mig att sticka. Har ju tänkt i flera år att jag skulle ta tag i det men det har inte blivit av. Den här gången såg jag till att skriva här på bloggen att i höst ska jag lära mig att sticka och då måste jag ju genomföra vad jag har skrivit. För att komma igång beställde jag tre stickningsböcker som enligt recensionerna skulle vara bra nybörjarböcker. Efter detta inhandlade jag garn och stickor och satte mig med de olika beskrivningarna för att börja lägga upp maskor. Tre böcker visade tre olika metoder och jag förstod inte någon av dem. Hittade i en av böckerna en enkel väst som jag tänkte skulle vara ett bra första projekt. Fast för att börja sticka krävdes ju fortfarande den där lilla detaljen att lägga upp maskor. Sökte på Youtube och hittade gott om pedagogiska klipp på olika metoder. Trots att jag tittade, pausade, tittade igen och tittade om från början så fick jag inte ordning på hur jag skulle göra. Här krävdes helt enkelt en riktig expert.

Mamma fick således kallas in för att lära mig att lägga upp maskor och komma igång. Hon visade och jag härmade, plötsligt var det ju riktigt enkelt att lägga upp dem. Övade på räta och aviga maskor och kände även där att det gick riktigt bra. Kort in i mitt projekt ställdes jag inför en svårighet. En olöslig knut på garnet som gjorde att garnet behövde kapas. Fick även där god handledning av mamma och när jag ställdes inför samma problem idag då kunde jag lösa det på egen hand. De första dagarna fick jag kramp i händerna och kunde bara sticka två varv åt gången innan jag fick göra något annat. Attans så jobbigt att sticka! Minns inte alls att jag fick kramp när jag sist stickade för tjugo år sedan. Nu går det dock riktigt bra att sticka varv efter varv. Nästa målsättning är att kunna titta upp medan jag stickar. Kan tyckas som en ickefråga men är faktiskt lite viktig. Var och fikade idag och hade stickningen med mig. Konstaterade snabbt att jag nästan är en äkta tant eftersom jag stickar och dricker kaffe ur kopp med fat. Däremot klarar äkta sticktanter att titta på dem de pratar med och sticka samtidigt. Större delen av kvällens samtal satt jag med blicken riktad nedåt och det finns viss risk att då uppfattas som mindre social.

Nu när jag är igång känns det riktigt roligt att jag valde ett bra projekt att börja med. Västen är till en liten tvåårig tjej och hon har godkänt färgen men jag fick absolut inte mäta om storleken var rätt. Nåväl för liten kommer den definitivt inte att bli och fördelen är att just tvååringar har en tendens att växa sig större med tiden. Jag längtar redan efter att känna mig så pass varm i kläderna att jag vågar ge mig in på det egentliga målet med stickandet. Att kunna sticka egna raggsockar. Varje hem behöver gott om raggsockar och vill en att de skall vara riktigt fina då måste de vara hemstickade också. Tänker dessutom att det är bra för barnen att se hur lång tid det tar att tillverka en enda socka eller som mitt nuvarande projekt en väst. Att sticka är verkligen motsatsen till modeindustrins fast fashion.

Mitt nuvarande stickprojekt

Nytt liv till strykbrädan

En av de första sakerna jag köpte när jag flyttade till eget boende var en strykbräda. Nu när jag var vuxen så skulle jag stryka mina kläder, det är nämligen något som vuxna gör. Skall jag vara helt ärlig så är det inte ofta jag stryker saker, inte ens en gång i månaden, kan det undvikas så undviker jag. Men vissa saker måste strykas för att vara fina och då är det onekligen bra att ha en strykbräda. Bruksföremål slits med åren även när de inte används ofta. Mina saker från den första tiden i eget hem har dessutom fått vara med på många flyttar. Den senaste tiden har jag tänkt att jag skulle kasta ut den gamla strykbrädan och köpa mig en ny. Benen var rangliga, överdraget solblekt och trasigt och den kändes helt enkelt slut. Med hjälp av några skruvar så skruvades benen fast ordentligt, nu står de stadigt när det skall strykas. Överdraget hade gjort sitt och gick inte att rädda. Istället köpte jag ett nytt överdrag på Ikea för 29 kronor. Det tog mindre än en minut att sätta på plats och resultatet blir riktigt bra. Nu får den här gamla strykbrädan hänga med ett bra tag till!

Vit botten med fina blommor

Som ny!

Milstolpe för VisaLiza

När man bloggar är det svårt att inte titta på besöksstatistiken. Visserligen skriver jag för att jag tycker att det är roligt, men det blir ju onekligen än roligare när många läser det jag skriver. Efter vårt internetstrul i december och min egen oförmåga att hitta inspiration under januari kan jag berätta att det går snabbt att tappa läsare, men det tar väldigt lång tid att få dem tillbaka.

Jag startade VisaLiza i augusi 2010 men var då inte särskilt aktiv. Det kändes så viktigt att det jag lade upp på bloggen skulle vara perfekt. Att texten skulle vara väl avvägd och verkligen säga något. Detta resulterade i några få inlägg under hösten som visserligen var välskrivna men det kändes inte särskilt roligt. Så i januari förra året när jag började vara hemma på heltid då hade jag plötsligt betydligt mer fritid än innan och började läsa andras bloggar. Skall man själv blogga då tror jag att det är nödvändigt att läsa andras bloggar. Inte för att kopiera men för att få inspiration, tips och idéer. Idag har jag ett tiotal bloggar som jag följer varje dag och som blivit en del av min vardag. Någon av bloggarna är någon jag känner, någon är stor och berömd men de flesta är precis som jag tämligen okända bloggare som tycker det är fantastiskt roligt att blogga och vara kreativ.

För min del fungerar bloggen lite som en sorts dagbok, inte en sådan där man delger sina innersta tankar men som en sorts kreativ dagbok. Här på VisaLiza finns de flesta av mina kreativa projekt dokumenterade och när jag känner mig låg är det bara att kika runt. Ibland har nog alla en sådan där dag, eller vecka när man känner att ingenting blir gjort, att jag aldrig någonsin får något gjort. Sådana dagar eller veckor är bloggen en bra påminnelse över allt man faktiskt gör och att vila är välförtjänt. Istället för att se de där dagarna som ett problem bör man istället försöka njuta av att för en gångs skull ta det lite lugnt.

För att återgå till det där som gör bloggandet lite extra roligt så har VisaLiza nu passerat 10000 besökare vilket onekligen känns som något av en milstolpe.

Brända spetsar

Det här med att göra smycken är riktigt roligt. Det är en möjlighet att vara kreativ och precis hur tokig som helst. MakeMyDay Event (företaget som drivs av Regina och mig) säljer sedan december förra året smycken under namnet Brända spetsar. Namnet kommer sig av att jag råkade bränna en av spetsarna till ett halsband när jag skulle stryka det. Kändes som ett passande namn och det har fått vara kvar. Nytt för hösten är att vi även har armband i glada färger.

Brända Spetsar

Fler modeller av våra halsband

Höstnyhet! Armband

Mer nyheter för hösten

Nu är projekten många!

Semestern har börjat och med det inleds alla sommarprojekt. När ska man annars göra alla projekt om det inte hinns med när man är ledig? Under helgen som gått har vi börjat snickra på en stor utebur till kaninen och marsvinen. Det blir inte den snyggaste bur jag sett men jag tror att den kommer att bli riktigt bra och mycket uppskattad av gnagarna. Idag har vi varit iväg och handlat färg och tapeter till sovrum och barnrum. Tapeterna till vardagsrummet har vi redan så det som återstår är bara att sätta igång! Ett rum i taget skall kläs i fina nya tapeter.

Mer pyssel

Fick ju tid till att göra ett halsband nyss och av bara farten blev det även ett par örhängen. Jag älskar den här modellen av örhängen men det är sällan jag hittar några i affären. Lösningen blir därför enkel, bara att göra ett par själv!

Tid för kreativitet

Har haft fullt upp en längre tid och knappt hunnit andas mellan alla projekt. Funderar mycket på hur jag ska hinna göra allt jag vill göra och konstaterar att det smartaste är nog bara att bestämma att nu gör jag det här. Alltså bestämde jag mig för att ge mig själv tid att vara kreativ och resultatet blev detta.