Dags att skolka lite

Drömmar är ju ofta ett bra sätt att avgöra om en är stressad eller ej. Eller rättare sagt så är det för min del men möjligen inte för alla. När jag i mina drömmar väver in saker från mina dagar på ett märkligt sätt brukar det vara dags att försöka varva ner och vara ledig. Som i valrörelse när jag drömde att en kamrat och jag var hemliga agenter på uppdrag och färdades med en undervattentandemcykel. Då var det bara att inse att jag behövde lite ledigt från politiken. Eller eventuellt söka professionell hjälp för drömtydning!

Nu befinner jag mig där igen där ledig tid nog är att prioritera. Drömde en natt alldeles nyss att jag var tvungen att åka till försäkringskassan för att få ett personbevis. I min dröm låg den enda tillgängliga försäkringskassan i Langa i Kapstaden. Förvisso var själva byggnaden en ytterst ordinär svensk myndighetsbyggnad men likväl låg den i en kåkstad i Sydafrika. Väl där fick jag vänta i timmar i olidlig värme innan det till sist var min tur. Något personbevis kunde jag dock inte få. Inte på grund av det faktum att detta sköts av skatteverket utan för att jag var tvungen att lösa en uppgift först. En väninna har strul med sin mail som inte vill fungera som den ska vilket onekligen är både frustrerande och irriterande för henne. Av någon anledning var jag tvungen ordna detta för henne innan jag kunde få mitt personbevis. Dessvärre misslyckades jag med uppgiften och lyckades istället vidarebefordra all hennes mail till en person som jag jagat den senaste tiden. Eller jagat är kanske inte rätt uttryck jag har snarare varit angelägen om att få besked i frågor som står stilla men eftersom jag misslyckats i detta har känslan av att vara tjatig istället infunnit sig!

Nåväl personen i fråga blir i min dröm upprörd över alla mail hen får skickat till sig och ringer och är mycket otrevlig och skäller ut min väninna. Hon svarar med en polisanmälan och båda är synnerligen irriterade på mig och försäkringskassan konstaterar att jag misslyckats helt med min uppgift. Förutom att jag inte får något personbevis måste jag därför ägna den kommande månaden åt att klistra igen och frankera alla deras kuvert!

 Konstaterar att jag just nu har många projekt som snurrar på samtidigt som jag inte har full kontroll över hela processen. Alltid svårt att behöva invänta andras medverkan samtidigt som det är alldeles normalt och bara att förhålla sig till. Undermedvetet känner jag nog just nu att mina vänner får stå tillbaka eftersom jag helt enkelt inte hinner med att träffa dem så som jag skulle önska. Resultatet blir således märkliga drömmar som ibland borde skrivas ner då de innehåller material nog att fylla en hel bok! Den stora fördelen med detta är att jag oftast vaknar på ett gott humör. Det är som omöjligt att vara sur när en har så märkliga drömmar att tolka.

Det enda rätta den här helgen har således varit att skolka från de flesta av mina måsten till förmån för viktiga saker. Sådant som att gå på loppis med kidsen, fika med barn och barnbarn, dricka kaffe hemma hos bästa vännen och fnittra åt just ingenting, dricka ännu mer kaffe fast i en vitsippsbacke, hänga i min trädgård och att tillbringa några timmar på gymmet. Alla mina måsten finns förvisso fortfarande kvar men märkligt nog känns de betydligt enklare att hantera.

Här någonstans ligger det enligt mina märkliga drömmar en svensk försäkringskassa!

Höstens projekt

Mitt projekt för hösten är att lära mig att sticka. Har ju tänkt i flera år att jag skulle ta tag i det men det har inte blivit av. Den här gången såg jag till att skriva här på bloggen att i höst ska jag lära mig att sticka och då måste jag ju genomföra vad jag har skrivit. För att komma igång beställde jag tre stickningsböcker som enligt recensionerna skulle vara bra nybörjarböcker. Efter detta inhandlade jag garn och stickor och satte mig med de olika beskrivningarna för att börja lägga upp maskor. Tre böcker visade tre olika metoder och jag förstod inte någon av dem. Hittade i en av böckerna en enkel väst som jag tänkte skulle vara ett bra första projekt. Fast för att börja sticka krävdes ju fortfarande den där lilla detaljen att lägga upp maskor. Sökte på Youtube och hittade gott om pedagogiska klipp på olika metoder. Trots att jag tittade, pausade, tittade igen och tittade om från början så fick jag inte ordning på hur jag skulle göra. Här krävdes helt enkelt en riktig expert.

Mamma fick således kallas in för att lära mig att lägga upp maskor och komma igång. Hon visade och jag härmade, plötsligt var det ju riktigt enkelt att lägga upp dem. Övade på räta och aviga maskor och kände även där att det gick riktigt bra. Kort in i mitt projekt ställdes jag inför en svårighet. En olöslig knut på garnet som gjorde att garnet behövde kapas. Fick även där god handledning av mamma och när jag ställdes inför samma problem idag då kunde jag lösa det på egen hand. De första dagarna fick jag kramp i händerna och kunde bara sticka två varv åt gången innan jag fick göra något annat. Attans så jobbigt att sticka! Minns inte alls att jag fick kramp när jag sist stickade för tjugo år sedan. Nu går det dock riktigt bra att sticka varv efter varv. Nästa målsättning är att kunna titta upp medan jag stickar. Kan tyckas som en ickefråga men är faktiskt lite viktig. Var och fikade idag och hade stickningen med mig. Konstaterade snabbt att jag nästan är en äkta tant eftersom jag stickar och dricker kaffe ur kopp med fat. Däremot klarar äkta sticktanter att titta på dem de pratar med och sticka samtidigt. Större delen av kvällens samtal satt jag med blicken riktad nedåt och det finns viss risk att då uppfattas som mindre social.

Nu när jag är igång känns det riktigt roligt att jag valde ett bra projekt att börja med. Västen är till en liten tvåårig tjej och hon har godkänt färgen men jag fick absolut inte mäta om storleken var rätt. Nåväl för liten kommer den definitivt inte att bli och fördelen är att just tvååringar har en tendens att växa sig större med tiden. Jag längtar redan efter att känna mig så pass varm i kläderna att jag vågar ge mig in på det egentliga målet med stickandet. Att kunna sticka egna raggsockar. Varje hem behöver gott om raggsockar och vill en att de skall vara riktigt fina då måste de vara hemstickade också. Tänker dessutom att det är bra för barnen att se hur lång tid det tar att tillverka en enda socka eller som mitt nuvarande projekt en väst. Att sticka är verkligen motsatsen till modeindustrins fast fashion.

Mitt nuvarande stickprojekt

Trädgårdsprojekt

Vi har ett hörn på trädgården som inte är särskilt vackert. Det har varit en knepig slänt som vi har fyllt upp med bråte genom åren för att få till en lite bättre fason på den. Nu är platsen påfylld med rätt mängd för att bli bra, men vad skall vi då göra med den?

Vår kloka vän Magdalena kom med förslag att vi skulle göra planteringar med stenar på platsen. Det fick mig att minnas en plantering vi såg när vi besökte botaniska trädgården i Dublin förra våren Magda och jag. En rask liten tur i bildarkivet och det var bara att plocka fram bilderna och låta sig inspireras. Precis samma kan det givetvis inte bli, men nu vet vi på ett ungefär hur vi tänker oss att det skall bli.

När jag tog korten så skojade jag med Magda och sa att hon skulle fixa det precis så i min trädgård och nu blir det så! För att ro projektet iland krävs dock en hel del sten. Tanken är att höra med en av bönderna här i Hult om han har lite stenbumlingar över som han kan tänkas skiljas från. Steniga åkrar har man ju hört att bönderna har till förbannelse så har vi tur finns det lite sten till oss!

Trädgårdsrunda

Det sista jag gör om kvällarna nu på sommaren är att ta en runda i min trädgård och titta runt. Tittar och njuter och passar alltid på att rensa lite ogräs. Det är svårt att hålla jämna steg med ogräsets hastighet men det är bäst att i alla fall göra ett försök.

Vissa projekt går verkligen undan och imorgon skall vi lägga golv på ramen som byggdes igår. Själva uterummet kommer att byggas senare i sommar när andra projekt är klara men vi kände att det var kul att ha själva golvet klart till midsommar. Fram tills vi börjar bygga uterummet har vi ju en altan som vi kan använda och det är inte dumt alls.

Ännu har vi inte fått något grus levererat till Hult, men det påverkar ju inte växtligheten. Det tittar upp små gröna blad i alla fyra odlingsbäddarna nu och jag känner mig nästan som en liten unge igen. Jättespännande att se vad som kommer upp och jag ser fram emot att kunna skörda. Tror nästan att purjolöken är allra mest efterlängtad. Egenodlad purjolök är verkligen något helt annat än den man köper!

Trots såband så växer det otroligt mycket i raderna med rödbetor. Det är dock ett positivt problem eftersom rödbetsblad gör sig väldigt bra i sallad och då kan vi äta upp alla blad som måste gallras bort.  

En del av trädgården i Hult är fortfarande en djungel som vi inte har kontroll över. Här växer rönnspirean fortfarande helt ohejdat och det är lätt att känna sig maktlös. Under sommaren skall vi ha hit en grävare som gräver om den delen. Det är väldigt sankt där så vi behöver dräneringsdiken innan vi kan göra något alls där. En eventuell tanke är att bygga hönshus och hundgård, men vi får se vad framtiden bär med sig. Prio ett just nu är att mota bort spirean.