Popkollo

Veckan som har gått har kidsen och jag tillbringat i Trollhättan. De har varit på Popkollo och jag har ägnat mig åt min mastersuppsats. Idag var sista dagen och popkollot avslutades med en konsert. Det var sju tjejer som spelat ihop sedan i måndags som stod för musiken och jag är verkligen imponerad av dem. Särskilt av yngsta barnet som innan i måndags aldrig spelat trummor och idag kompade som om hon aldrig gjort annat. Tjejerna har verkligen trivts under veckan och utvecklats i sin musik. Popkollo är en förening för bara tjejer som sysslar med musik. Föreningen grundades 2003 efter ett initiativ av Marit Bergman som uppmärksammat att det var få tjejer som spelade på den svenska festivalscenen. Sedan 2003 har massor av popkollon genomförts runt om i landet och många tjejer fått chansen att spela, sjunga och ta utrymme. Otroligt bra med en miljö där de får fokusera bara på musiken. Det har dock inte bara varit musik under veckan utan också massor av bra diskussioner om normer och genus om om könsmaktsordning. Svåra frågor men jag är verkligen avundsjuk på tjejerna som redan i deras ålder lär sig att genomskåda strukturerna och inte acceptera att behandlas annorlunda för att de är tjejer. Att vara tonåring är inte enkelt men jag tror att detta kommer att göra dem starkare och betydligt tuffare än vad jag var i deras ålder.

Popkollo i Trollhättan möter publikens applåder efter konserten

En vinnare utöver de vanliga

Sedan jag var barn har jag älskat Eurovision Song Contest. Det är en kärlek som aldrig har gått över och jag har samlat på mig alla skivorna sedan de senaste fjorton åren och även några samlingsskivor med vinnarbidragen genom tiderna. Jag är således en riktig eurovisionnörd och blir smått lycklig varje år det är dags. Älskar att förfasas över dåliga låtar och märkliga klädval. Blir lika förvånad varje år när jag spelat låtarna någon månad och det är andra låtar än de jag tyckte om vid själva tävlingen som till slut blir nya favoriter. Det är inte alltid jag är säker på vinnaren men i år var jag helt säker från första gången jag såg bidraget. Vilken röst, vilken låt och vilken fantastisk människa! Conchita Wursts vinst är en sådan över det vanliga. Vissa år har starkare vinnare än andra och i år är det onekligen en fantastisk vinnare.

Vår och visor

Tror inte att någon just nu kan få för mycket av vår, sol och värme. Även om det finns ett stänkt av kyla i luften är det ett alldeles ljuvligt väder. Tänk att det är precis i början av april och vi har redan hunnit grilla och äta ute flera gånger. Så underbart!

Det är också underbart att se hur det för varje dag grönskar lite mer i trädgården här i Hult. Kan som inte låta bli att fortsätta på det temat eftersom jag tycker det är smått fantastiskt. Jag stegar runt i trädgården och klurar på kommande projekt och tittar till de växter som planterades förra året. Det verkar som om det mesta som planterades förra året är på väg upp igen. Mest nervös har jag varit för rosorna i rosenträdgården eftersom det var så många som strök med förra vintern.

I år mår dock rosorna i Hult riktigt gott och jag håller som bäst på att planera för vilka sorter vi skall utöka med. Innan Magda kom på idén att vi skulle ha en rosenträdgård så har jag inte funderat särskilt mycket över just rosor. Hade ingen aning om vilket otroligt utbud det finns. Skall det vara klätterrosor eller buskrosor eller kanske rabattrosor som kompletteras med kryprosor? När det valet väl är gjort blir det ju inte enklare eftersom det finns en oändlig mängd att välja mellan. Jag brukar besöka plantskolan här hemma ett par dagar per vecka för att titta och tänka innan jag till slut bestämmer mig för en sort.

Rabarbern växer så det knakar. Så här tidigt har vi inte haft rabarber här i Hult tidigare.

Varje tur i trädgården i Hult innebär nya fynd. Ibland lite roliga fynd som små flaskor eller glas, men oftast är det bara mängder av skräp och glasskärvor. Så otroligt märkligt att tidigare ägare har använt sin egen trädgård som soptipp.

Krokusen blommar fortfarande vackert och jag är glad över att den äntligen vill trivas här i Hult.

Får även passa på att göra lite reklam för Rhyme'n'Oaks bestående av Raimo och Åke. Igår gjorde de en viktig kulturgärning genom att spela för den sociala dagverksamheten för äldre i Munkedal. Otroligt viktig verksamhet som dels för många innebär skillnaden mellan ensamhet och ett socialt liv. Dessutom är personalen fantastiskt duktiga på att planera ett fint kulturprogram för sina besökare. Är så stolt över Raimo och Åke som har valt att våga satsa på musiken och starta ett företag med musiken som grund. De började spela tillsammans i november och har redan hunnit ha flera spelningar och fler är på gång. Igår låg fokus på visor och ett lite äldre material och det var riktigt roligt att också höra något som ligger lite utanför deras vanliga repertoar.

Vägra vintage!

Det var en riktigt trevlig dag i Hult igår även om en stor del av dagen tillbringades i bilen. På eftermiddagen lämnades maken av i Munkedal för att kunna göra de sista förberedelserna inför kvällens spelning. Själv begav jag mig hemåt och tog tag i lite av alla måsten som blivit liggande. Efter en riktigt lugn fredag kändes det riktigt roligt, det räckte alltså att vara ledig en stund för att få lite ny energi. Så framåt kvällen var det dags även för mig att göra mig i ordning och åka och lyssna på Åke och Raimo när de skulle spela. Klev in i min klädkammaren och tittade på mina kläder och drabbades av den märkliga känslan att jag var helt trött på både vintage och retro. Detta innebar givetvis att det blev smått problematiskt att hitta kläder för kvällen då merparten av mina kläder är just vintage eller retro. Efter mycket letade och klurande hittade jag till slut ett par byxor och en tröja som kändes bra. Håret plattades istället för att lockas och sättas upp med hårnålar. Det blev en tuffare outfit än den klassiskt eleganta stil jag annars brukar ha och det kändes riktigt uppfriskande. Skulle dock känslan av att inte vilja ha vintage och retro stanna kvar då står jag inför lite större problem eftersom det skulle innebära att jag behöver en helt ny garderob. Fast kanske krävs det även där bara lite vilja för att den rätta känslan åter skall infinna sig.

Vad gäller spelningen så måste jag säga att jag blir så stolt över både Raimo och Åke. Dels är de riktigt duktiga både på att sjunga och spela. Förvisso en högst subjektiv uppfattning med tanke på att jag råkar vara gift med den ena musikanten. Fast vad jag hört från andra som var där så uppskattade även de musiken. Fast musiken var inte det som imponerade mest utan istället hur de hanterade situationen när ena surfplattan inte fungerade och det var i den som alla låtarna fanns. Då bara löste de situationen och jag tror inte ens att publiken märkte att det var något strul. Dessutom sitter många av låtarna så pass bra numera att varken text eller ackord behövs för att de skall kunna spela.

Sophie och jag på Café Corner

Luciafirande

Är fortsatt trött efter att ha varit ute och rest och funderar så smått på vad jag skall ta tag i. Egentligen skulle jag ha varit i skolan idag, men eftersom bilen krånglar blev det till att tänka om. Skönt att slippa ge sig av ut i regnrusket. Trodde inte jag skulle medge detta, men nog hade det varit skönare med snö istället för regn just nu. I allt rusk och mörker kommer lucia som en upplyftande dag. Känns som att vid lucia då börjar julen på riktigt. Våra småtjejer hade igår bestämt sig för att de ville lussa för de gamla. Alltså såg vi till att bjuda in oss till sociala dagverksamheten för äldre i Munkedal. En hel fantastisk verksamhet med helt fantastisk personal. Raimo har varit där och spelat några gånger under åren som gått, Anna har varit volontär där och jag tittade ofta in när jag jobbade i hemtjänsten. Där finns värme och gemenskap och det känns verkligen att verksamheten är uppskattad. Det var nog ingen slump att tjejerna ville lussa just där. Raimo kompade på gitarr och gav stöd när tjejerna sjöng. Kan inte säga annat än att jag är extremt stolt över både lucia och tärna.