Tid för tvåsamhet

Det har blåst ordentligt i några dagar vilket förändrat landskapet drastiskt. I början av veckan skiftade skogarna mellan rött, gult och orange men nu har många löv blåst bort. Vi åkte igår genom höstlanskapet här hemma, trots att oktober närmar sig sitt slut såg vi många betande djur. Värmen håller i sig och många bönder har valt att låta djuren gå ute ett tag till eftersom de släpptes ut så sent i våras.

Veckan som gått har bjudit på mycket regn men i Kärnsjön är vattennivån fortsatt märkligt låg. De äldre av mina grannar säger att de aldrig har varit med om att vattennivån varit så låg. En ljuvlig sommar som den vi haft i år kan således ge även negativa konsekvenser. Även regnet behövs om sommaren även om man önskar dess frånvaro.

Även om det blåser är hösten varm och inbjuder till promenader. Fördelen med den låga vattennivån i Kärnsjön är att det går att promenera längre ut än vanligt och med det fånga landskapet på bild på ett sätt som annars inte är möjligt.

Längs stranden ligger drivved huller om buller likt ett jättelikt plockepinn. Många av stockarna har fått en vacker silvergrå yta som är alldeles len.

Tycker om kontrasten mellan trä och mark.

Lyckas fånga maken på bild när han inte är uppmärksam. Allt som oftast försöker han undvika min kamera och därför blir jag särskilt glad när jag får honom att fastna. Tänk att vi redan hunnit leva tillsammans i tio år. Å ena sidan känns det som om åren har gått fort men å andra sidan kan jag knappt komma ihåg livet innan. Är så van att vara ena delen av en tvåsamhet att jag har svårt att tänka mig något annat.

Sedan flera veckor tillbaka hade vi beslutat att vara helt lediga igår. Vi skulle prioritera bort allt annat och bara umgås med varandra. Ofta när vi är lediga ägnas tiden till att renovera eller göra annat som måste göras hemma. Det är sällan vi umgås själva utan barnen och vi borde bli bättre på att prioritera oss. Vår tvåsamhet är ju själva grunden för vår familj.