Det är märkligt hur en helt vanlig dag kan förändras och inte vara så vanlig längre. Vi var hos veterinären med katten Elvis idag för att han varit lite hängig ett tag. Efter lite prat innan om symptomen verkade det vara en rutinsak. Istället visar det sig att vår lille kattkille har ett blåsljud på hjärtat och kraftiga förändringar på både lungor och hjärta. Även nu när jag skriver det har jag svårt att ta in att det här är på allvar, att vår Elvis är sjuk och snart kommer att lämna oss. Elvis är ju vår mirakelkatt, vår tuffe överlevare som bara är fyra år gammal. Elvis mamma dog när hennes kattungar bara var två dagar gamla. Mamman var en stallkatt och det tog en hel dag innan de i stallet hittade kattsyskonen. De fick flaskmatas under några veckor och fyra veckor gammal kom Elvis till oss. Vår hund Adde blev genast förtjust i den retsamma kattungen och de båda blev sedan oskiljaktiga. Adde lämnade oss alldeles för tidigt och snart blir det Elvis tur att gå.
Det här är det svåra med att ha djur, att det en dag ounvikligen är så att man kommer att mista dem. Det fina med djur är att om du tar hand om dem älskar de dig villkorslöst, vilket också gör dem så svåra att mista. Det som också är svårt med att ha djur är att det många gånger faller på din lott att avgöra när slutet skall komma. Det där beslutet är det svåraste att ta. Att veta att nu är det läge så min vän slipper att lida. Det är ju så lätt att tänka att man vill ha dem hos sig bara lite till och få bara lite mera tid. När vår Adde blev sjuk tvingades vi ta beslutet att hans dagar skulle vara slut. Det var hemskt men vi valde det som var bäst för honom eftersom vi älskade honom så mycket. Elvis är också sjuk, men än så länge mår han bra. Ännu ett tag kan han få vara kvar här hemma och njuta av livet. Vi kommer inte att vara redo när sista dagen väl kommer, men vi kommer för Elvis skull fatta rätt beslut den dagen!
 |
| Elvis |
 |
| Elvis och Adde |
 |
| Elvis med nya bästisen Ida |
18 kommentarer:
Ååhhh, dessa underbara djur... Det är precis som du skriver. Vi har en katt som heter Tiger och utan han skulle det kännas som att familjen inte var hel på något vis.
Styrkekram
Anki
Nu gråter jag på riktigt!
För det där med att det är dags för dom älskade fyrbenta att gå vidare är bland det värsta som finns.
Jag saknar en del av mina gamla hundar fortfarande, har haft totalt sju stycken. Och i familjen så pratar vi ofta om deras upptåg och personligheter=))
Hemsk för er att eran fighter måste få somna in, att ta det beslutet.
Och samtidigt så är det något så osjälviskt och fint att ta just beslutet så att dom inte ska behöva lida mera.
För det vill man ju inte heller.
Skickar en kram till er och en smekning till Elvis!
Det går verkligen inte att tänka sig livet utan dem, de är ju en del av familjen. Kramar Liza
Tack! Jag tror att man saknar dem så länge man själv lever. Var och en av dem är ju en unik personlighet och en familjemedlem. Och visst är du som du skriver en osjälvisk handling att ta beslutet att nu får det räcka! Kramar Liza
Vad ledsamt, de ger ju oss så mycket glädje de fyrbenta vännerna men när tiden kommer måste vi säga farväl, det är svårt beslut att behöva ta. Styrkekramar Paula
Tina har öppet 11-15 på söndagar och det är en butik man inte bör missa!! Ställ in Gp:sen på Träslöv 60, Varberg så hittar du fint!
Fy, så sorgligt med katten:( Jag känner med dig för jag vet vad det innebär att mista en katt...:(
Kram Anna
Stora kramar till er!
Den dagen då jag fick avliva min lilla vovve är den värsta dagen i mitt liv! Det var för hennes eget bästa men det gör inte saknaden mindre...
Vad fin han är lille Elvis! Det är så vackert med grå katter, tycker jag! Såå himla sorgligt!
Stoor kraam
Petronella
Åja, det är ju det sorgliga med djur. Fy, det är så hemskt. Hoppas Elvis kommer att fortsätta må bra, trots att han är sjuk.
Vad var Adde för ras? Han liknar hundar jag hade som var blandning mellan Tibetansk terrier och Bedlingtonterrier.
Kram.
Tack! Kram Liza
Då ska vi försöka få till ett besök imorgon :) Tack för din omtanke. Kram Liza
Man vet ju att det är för deras bästa men som du skriver det gör det inte enklare. Kram liza
Visst är han vacker! Han är verkligen speciell Elvis, har aldrig träffat en katt som är så social som honom. Det är svårt att bära detta, men just nu mår han ganska bra. Kramar Liza
Det verkar som att medicinerna hjälper och han tycks vara nöjd med livet för nu vilket känns skönt. Adde var en korsning mellan alaska malamut och kungspudel. Kramar Liza
Så sorgligt....men jag tror Elvis kommer att ha ett bra liv den återstående tiden hos er.
Varm kram från mig, Cia
Nej, men fy så tråkigt! Det är verkligen det negativa med att ha djur, de lever ju inte lika länge som vi. Men är verkligen precis som vilken familjmedlem som helst med sina egenheter och hyss. Hoppas att han får det bra under sin sista tid och att den blir lång. Kram
Ja det känns verkligen svårt att ta till sig. Nu har det gått några dagar och han svarar fint på medicinerna vilket gör att det känns både lättare och samtidigt svårare. Nu går det verkligen inte att förstå att han är döende. Samtidigt är jag så lättad över att han inte lider. Kramar Liza
Ja ibland tänker jag att man inte skulle ha djur för att slippa sörja dem. Fast jag vet inte hur jag skulle gilla ett liv utan djuren så det är dumt att prova. Kramar Liza
Skicka en kommentar