Vardag

Ett nytt år har tagit sin början och nästan två veckor har hunnit passera sedan årsskiftet. För oss här hemma i Hult har årets inledning varit tung. Livet måste gå vidare även när det är svårt. Samtidigt känns vardagens rutiner som ett ankare just nu. Som någonting som förankrar oss i vardagen och i det normala. Vi har städat undan julen, bokat in barnens alla aktiviteter samtidigt som vi röjer ur pappas lägenhet och planerar hans begravning. Som sagt livet fortsätter och så måste det vara. I helgen drabbades vi av stormen Egon och nu finns här att göra när det gäller att röja upp efter de hårda vindarna. Taken på växthus, förråd och uterum har blåst sönder och dessutom har ett stort träd blåst nästan omkull. Samtidigt är vi tacksamma över att bara ha materiella skador att förhålla oss till. När jag var på väg hem i lördags föll ett stort träd precis framför bilen men jag hade tur och lyckades stanna. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv och en sådan händelse väcker onekligen många tankar. Skadorna här hemma känns inte så viktiga längre i jämförelse. Dessutom var vårt växthus lite av ett experiment. Väggar och dörr höll alldeles utmärkt, men taket blåste sönder. Nu får vi ta ställning till om vi skall sätta fast plasten på ett annat sätt eller om vi kanske skall ha ha ett annat material på taket. Känner mig onekligen tacksam över att fortsatt ha möjligheten att ta hand om vardagens alla måsten här hemma i Hult. Egon skapade lite mer jobb till oss men det kunde onekligen varit värre.

Elvis hjälper till att inspektera skadorna i trädgården