För tio år sedan när jag var i Namibia lyssnade jag mycket på Dido och efter det förknippar jag alltid henne med den delen av världen. Kanske är det därför jag alltid återkommer till just Sand in my shoes. Att ha varit iväg och att sedan komma hem är en omställning. Den där sanden i skorna finns kvar. Sen handlar det om att ta med sig sina upplevelser och erfarenheter med i vardagen. Mina väskor står ouppackade i hallen, imorgon väntar möten och vanlig vardag. Livet fortsätter men det är svårt att släppa tanken på där en har varit.
"Two weeks away feels like the whole world should've changed. But I'm home now and things still look the same. I think I'll leave it till tomorrow to unpack. Try to forget for one more night that I'm back in my flat on the road where the cars never stop going through the night. To a life where I can't watch the sun set. I don't have time. I've still got sand in my shoes and I can't shake the thought of you"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar