Gammal kärlek rostar...

Jag har en förkärlek får sådant som är rostigt och fyller gärna min trädgård med rostigheter. Min älskade rosenträdgård är byggd med rostig armeringsmatta vilket är en fin kontrast till de vackra rosorna. Det är något särskilt med den där kontrasten mellan det som grönskar och det som rostar. Särskilt fint blir det att plantera i gamla rostiga konservburkar och placera ut dem i trädgården. Det är en riktigt fiffig form av återbruk eftersom det i de flesta hem plockas hem konservburkar varje månad. Jag sparar alla lite större konservburkarna här hemma eftersom de blir bra krukor. En del av de mindre sparas också, särskilt för att klä i papper och använda som krukor när jag ska ge bort blommor. När konservburkarna diskats ur ställer jag ut dem för att rosta. Jag har en undangömd plats i trädgården där mina blivande krukor står på rostning. Efter några månader då de utsatts för väder och vind blir de vackert rostiga och redo att använda till sommarsäsongen. Viktigt bara att göra några hål i bottnen så vattnet kan rinna ut. En stor fördel med konservkrukorna är att det inte gör något om en skulle råka glömma ställa undan dem när säsongen är slut. Till skillnad från lerkrukor är de inte känsliga för minusgrader. Till sist har krukans botten en tendens att rosta sönder men även då är de användbara i trädgården. Genom att använda krukorna utan botten blir det möjligt att skapa spännande arrangemang i planteringarna.

Rost och grönska i fin kombination