När maj var både höst och sommar

Sedan någon vecka tillbaka är den svenska sommaren åter sig lik. Det är lite småkyligt och med inslag och regn. Innan dess var det verkligen ett alldeles fantastiskt sommarväder. Märkligt när maj gick från att lite tveksamt ta sig an våren och sedan ge sig direkt på högsommaren. För min egen del fick jag också möjligheten att uppleva ännu en årstid under maj.

Ljuvligt blommande syrener redan i maj

När sommaren kom var den onekligen efterlängtad. Så ljuvligt med all fantastisk grönska och med allt som blommar. En ljuvlighet som varar endast ett ögonblick och det gäller verkligen njuta i stunden.

Första maj i Munkedal

Det ligger något betryggande i traditioner och att göra saker på samma sätt vid samma tid år efter år. En av de traditioner jag tycker mest om är att fira första maj. Dagen är en fin påminnelse om hur många vi är som engagerar oss politiskt och vill förändra världen. I år kom riksdagsledamoten Paula Holmqvist till Munkedal och höll tal. Paula är verkligen en inspirerande och engagerad företrädare och det var verkligen intressant att lyssna på henne.

Underbart med ledig helg hemma

 Sol och ledighet var något maj bjöd på med råge. Så fort jag är ledig och vädret tillåter dukar jag upp brunch på altanen och sitter länge och njuter och sällskapet, maten och utsikten. I ett aktivt och stundtals hektiskt liv blir de där stunderna särskilt viktiga. Det är de som sätter guldkant på tillvaron!

Sommar, sommar ljuvliga sommar

Att bo i Bohuslän är verkligen en förmån oavsett tid på året. Jag hävdar alltid med bestämdhet att den årstiden som är precis nu är den allra vackraste. Om inte annat så är det i nuet en har möjligheten att njuta. De övriga årstiderna kommer tids nog och då finns det tid att njuta av dem. Det är dock lite synd att värmen kom så snabbt i år eftersom det innebar en snabb och intensiv blomning. För min del är det första året med min nya trädgård och jag känner att jag helt ärligt inte riktigt hann med. Har försökt dokumentera och ha koll på vad som blommar och var för att kunna planera inför nästa år.

Kristi himmelfärd och långledighet

Något jag verkligen njöt av i maj var de långa ledigheterna. Vilken ynnest att få vara ledig och fylla sina dagar med sådant som gör en glad. För min del innebar det en blandning av promenader, vackra solnedgångar och att umgås med vänner samt en hel del folkrörelsearbete. Först en tur till Rabbalshede marknad följt av en tur till Strömstad för att umgås med johannorna. På lördagen var det äntligen dags för vår familjedag i Munkedal. I år var det tredje dagen Arbetarrörelsen i Munkedal arrangerade familjedagen fylld med roliga aktiviteter för barn. Runt 400 besökare kom till Folkets park under dagen och det var verkligen en riktigt lyckad dag.

Nätverksmöte i Pretoria med Nina Unesi och Liz Frank

Efter långledigheten for jag till Pretoria i Sydafrika för att vara med på ett nätverksmöte för Olof Palmes internationella centers alla projekt i södra Afrika. Närmare hundra engagerade folkrörelsemänniskor träffades under tre dagar. Det var en fantastisk möjlighet att nätverka och få veta mer om alla projekt och den otroliga bredden som finns i projektens verksamhet. Dessutom fick jag möjligheten att träffa Liz Frank, engagerad feminist som varit en av mina stora förebilder sedan min första resa till Namibia 2005. Under den där första resan skrev jag min kandidatuppsats i kulturvetenskap och skrev bland annat om organisationen Sister Nambia som Liz varit med och grundat. Det var otroligt inspirerande dagar men också riktigt kallt eftersom det var höst i Sydafrika och dessutom kallare än vanligt. Mitt flöde i sociala medier hemifrån fylldes av sol, stränder och ljuvlig sommar och jag hoppades verkligen att sommaren skulle vara kvar när jag kom hem igen.

Besök i Katutura och möjligheten att träffa familj och vänner

Efter mötet i Pretoria åkte Bella och jag vidare till Namibia för att träffa organisationen NAWA som Unga Örnar driver projektet Childrens Movement tillsammans med. Efter mötet åkte vi ut till Katutura och träffade Maggy och Jeanine. Den här gången var mitt besök i Namibia så kort att jag inte hade möjligheten att åka till dem i Swakopmund men då kom de istället till Windhoek för att vi skulle få chansen att umgås. Det är verkligen en ynnest att kunna träffas så ofta som vi ändå gör. Det spelar inte heller någon roll om det gått några månader eller några år mellan gångerna vi ses. Vi plockar ständigt upp precis där vi sa på återseende sist gång. Det har gått nästan tretton år sedan vi träffades första gången. Då anade vi inte att det mötet skulle innebära ett livslångt syskonskap och en vänskap som nu också omfattar nästa generation. Det där om något är verkligen något att vara tacksam över.

Konfirmation

Väl hemma igen var det dags för konfirmation för fjortonåringen. Det var en strålande sommardag och så varmt att tårtan kollapsade under tiden den serverades. Tur att den hann fotograferas innan och att den smakade riktigt gott trots sitt kollapsade utseende. Det blev en riktigt fin dag då huset var fyllt med gäster och vi hade det trevliga bekymret om hur alla skulle rymmas på altanen.

Fina sommarkvällar på altanen

Som så ofta när jag tittar tillbaka på en månad blir jag häpen över allt som kan rymmas i en enda månad. Maj var verkligen inte något undantag som innehöll ledighet, sommar, resa och fantastiska stunder. Under vintern längtar jag som mest efter ljumma sommarkvällar när en kan sitta ut länge. Skulle det inte bli en enda till sådan kväll så är jag ändå nöjd eftersom jag fått så många precis sådana kvällar. Det har visat sig att altanen har blivit till ett extra rum i huset sedan jag fick dit uterummet, soffa och matbord. Eftersom huset är litet är det verkligen fint att under sommaren har den extra ytan.

Jag lever hennes dröm!

Min farmor Anny föddes 1920 som äldsta barnet i en arbetarfamilj i Halland. Hon var bara tonåring när hon var tvungen att börja arbeta för att försörja sig själv, något annat alternativ fanns inte. Under resten av sitt liv skulle hon dock sörja över att hon aldrig haft möjligheten att studera vidare. Vi stod varandra nära farmor och jag och pratade ofta om de där viktiga sakerna i livet. Om drömmar och önskningar. Nu så här i efterhand kan jag önska att jag lyssnat lite mer och pratat lite mindre om mina  egna drömmar. Skulle så önska att jag vetat mer om hur hon tänkte, nu är det ju inte längre möjligt att fråga henne. Samtidigt vet jag att det gladde henne att jag hade drömmar och hon lyssnade mer än gärna.

När jag började engagera mig politiskt som femtonåring stöttade hon mitt val och menade att det var alldeles nödvändigt att även kvinnor engagerade sig. Själv tog hon aldrig steget till politiskt engagemang och fick aldrig  heller möjligheten att studera. Däremot stöttade hon och uppmuntrade nästa generation. Under tiden som hon med ett förkläde ordentligt knutet runt midjan bakade kakor, lagade mat eller gjorde andra viktiga insatser så som andra kvinnor i hennes generation avhandlade vi de där drömmarna och det viktiga i livet. Vi pratade om att förändra världen och hur jag i likhet med min far ville se hela den där världen jag skulle förändra. Min farmor menade att världen kunde förändras från köksbordet lika gärna som från andra sida jordklotet. Det viktiga var inte vart i världen en befann sig utan vad en valde att göra.

Min farmor hade inte lika många valmöjligheter som jag. När hon växte upp var utbildning inte en alternativ för de flesta av arbetarklassens barn. Förvisso kunde hon ha engagerat sig politiskt men för kvinnorna av hennes tid krävdes det ett särskilt mod att göra det. Inte ens idag är det helt enkelt att vara kvinna och politiker. För kvinnorna av hennes generation var det oändligt mycket svårare. Hennes val var att ta hand om sina barn och efter det sina barns barn. Att ständigt finnas där med middagen på spisen, med en extra säng och med tid att lyssna och bidrog hon till att skapa trygghet och utrymme för oss att drömma stort.

Min farmor gick bort hösten 2002 då jag ganska precis hade tagit klivet ut i vuxenlivet. Det var val den där hösten och hon var stolt över att då kunna kryssa mig till både riksdag och kommunen och sparade extra valsedlar för att kunna visa upp att hennes barnbarn minsann var med. För henne spelade det ingen roll hur långt ner jag stod på den där riksdagslistan, jag var ju med och det var det viktiga.

 Hon gjorde det möjligt för mig att drömma stort och jag önskar att hon kunnat finnas med längre tid under mitt vuxna liv. Att göra henne stolt var och är fortfarande viktigt för mig. När jag kom in på högskolan höstterminen 2001 tog jag med mig antagningsbeskedet och cyklade hem till farmor. Jag tvekade lite på om jag skulle tacka ja eftersom jag då hade jobb. Hon sa till mig att jobba kunde jag göra resten av livet men att studera var en möjlighet som jag inte fick missa. Jag följde mina egna drömmar men genom dem kom jag också att leva hennes dröm. Till skillnad från henne fick jag möjligheten att själv välja väg i livet. Dessutom lärde hon mig vikten av att förändra världen i det lilla precis där en är. Att samtal hemma i köket kan vara de allra viktigaste samtalen av alla!

Min farmor Anny, älskad och saknad!

De kämpade för rätt...

I förra veckan var Regina och jag ute på utflykt till Röe gård och passade också på att åka och titta lite på omgivningarna. Vi hamnade i Härnäset och Fågelviken där ett mycket vackert Folkets hus ligger. Idag är det lätt att glömma vilken viktig funktion Folkets hus har fyllt för människorna i ett samhälle. I Munkedal är det fortfarande Folkets hus som är där man har möjlighet att hyra lokal till större arrangemang, möten och kalas. Det kulturhistoriska värdet på våra Folkets hus runt om i landet är stort och det är onekligen synd att fler och fler försvinner. I min gamla hemort Ytterby har Folkets hus nyligen rivits för att ge plats till nya bostäder. Det Folkets hus vi hittade på vår lilla tur är byggt vid förra sekelskiftet och renoverat och ombyggt 1929 och sedan dess har tiden nästan stått still. Det är onekligen ett mycket vackert hus på en lika vacker plats mitt i området för den gamla stenindustrin. Om stenindustrin finns mycket spännande att läsa och mer hittar du HÄR!

Välkommen till Fågelviken

Husets sten och trä möter trädgårdens grönska

Vackra dörrar

De kämpade för rätt men möttes av våld

Svensk arbetarrörelse under hundra år

Vi har haft en riktig loppishelg den här helgen och jag är nästan lite salig över allt bra vi har hittat. Att gå på loppis är ju alltid lite spännande. Något jag verkligen älskar är gamla böcker. Det spelar nästan inte någon roll vad de är för böcker bara de är gamla och vackra. Ibland hittar man dock böcker med dessa kvaliteter samt ett riktigt spännande innehåll. Igår hittade jag just en sådan bok, nämligen Svensk arbetarrörelse under hundra år. Det är en bok som beskriver en viktig del av den svenska historien, där Sverige började ta de första stegen till att bli den välfärdsstat vi har idag. Spännande läsning och en mycket vacker bok. Det är trots allt inte länge sedan Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa vilket kan vara bra att påminna sig själv om ibland. Det är lätt att ta det goda i livet för givet, men i själva verket ligger många hårda kamper bakom de möjligheter vi har idag.

Det är något särskilt med pärmarna på gamla böcker

Svensk Arbetarrörelse under hundra år utgiven 1937

Försättsblad

Viktiga händelser i historien

Fattigdom en viktig fråga då och dessvärre fortfarande