Helt olika erfarenheter

I måndags for yngsta barnet och jag på några dagars semester i Malmö. Väl framme började vi med att checka in på hotellet och fortsatte sedan med en båttur för turister på kanalen. Vi hade tre dagar med härlig sol och många aktiviteter. Dessutom umgicks vi med goda vänner och hann till och med träffa min kusin och hennes barn. Vid frukosten sista dagen hade vi tid att sitta länge och njuta. Det är ju något alldeles särskilt med hotellfrukost, särskilt när en har möjlighet att sitta i lugn och ro. När vi satt där vid frukosten slog det mig vilka olika erfarenheter vi har med oss i livet hon och jag. Hon jämför hotellets frukost med andra hotell vi varit på. Hon har en bestämd uppfattning om hur hon tycker att en bra hotellfrukost ska vara. Hon vill helst att hotellet ska ha ett gym så det är möjligt att träna om en vill och den där frukosten hör till det allra viktigaste. Är frukosten inte bra då är det i hennes mening inte heller ett bra hotell. När jag var elva år hade jag aldrig bott på hotell. Jag hade varit utomlands en gång när jag var tio. Då åkte hela familjen till Tyskland för att vara med när min kusin tog studenten och vi bodde hemma hos dem. Under hela min uppväxt gjorde jag tre resor utomlands först till Tyskland, sen på scoutläger i Skottland som trettonåring och på språkresa med skolan till Tyskland när jag var femton år.

Den där första resan var dock den enda semesterresan som min familj gjorde. Det fanns aldrig ekonomi att åka iväg någonstans annat än till mormor i Småland. Då knödde vi in oss i hennes lägenhet några dagar varje sommar. Förvisso mycket trevligt och jag har fina minnen från det, men det här med semesterresor har jag inte förstått förrän jag själv var vuxen. Jag kan fortfarande inte relatera till husvagnssemestrar eller möjligheten att låna föräldrarnas sommarstuga eftersom det där aldrig har varit en del av mitt liv. Mina föräldrar hade aldrig den ekonomin och deras föräldrar innan dem hade inte möjligheten att köpa någon sommarstuga som jag nu skulle kunna låna.

Mina barn däremot har en annan erfarenhet, för dem är det något fullt naturligt att resa iväg på semester, att bo på hotell eller att hyra en stuga. Husvagn kan inte heller de relatera till och jag konstaterar att jag nog inte är en husvagns och campingtyp. Vandrar gärna med packning och sover i vindskydd i skogen, men campingar tilltalar mig inte alls. När jag satt där med mitt kaffe tillsammans med yngsta barnet och hörde hennes tankar om den kommande dagens aktiviteter kände jag mig nästan överväldigad av tacksamhet. Att jag har möjligheten att ge mina barn de där upplevelserna som jag själv inte hade möjlighet till. Tror dessutom att den där tacksamheten finns där just för att jag vet att det inte är något självklart. Att många föräldrar kämpar på men aldrig får möjligheten att resa iväg på semester med sina barn. Jag är tacksam över att idag inte behöva fundera över hur jag ska klara av att köpa vinterjackor till barnen och till mig själv. Vi har vad vi behöver och även möjligheten att sätta lite guldkant på tillvaron. Jag tar det dock aldrig för givet och minns noga hur det var innan och har lovat mig själv att aldrig glömma. Jag har dessutom förmånen att vara hemma med barnen hela deras sommarlov. På så vis hinner vi med både aktivitet och den viktiga vilan. Vi har en hel sommar av ledighet och behöver inte stressa. På tio veckors lov hinns det mesta med trots allt.

Turist i Malmö tidigare i veckan

Kläders ekonomi

Förra året skrev jag en artikel till Livåleva som heter En klänning flera stilar. Tanken med artikeln var att visa att det går att kombinera mycket med det en har i garderoben. Lustigt nog är klänningen jag valde då samma som jag nu valt till Four Fit Challenge. Eller egentligen inte så märkligt med tanke på att det är en otroligt användbar klänning. Något jag ofta tänker på när jag handlar kläder är pris per tillfälle (PPT). Det vill säga vad kostar varje användning av ett plagg? Köper jag en tröja för hundra kronor och bara använder den en gång då blir dess PPT just 100 kronor. Använder jag den istället fyra gånger då blir PPT 25 kronor. Min fina denimklänning är ett reafynd som jag köpte för snart två år sedan. På rean kostade den 300 kronor och om jag minns rätt var dess ordinarie pris 1100 kronor. Sedan dess har klänningen använts otaliga gånger och helt ärligt vet jag inte exakt hur många gånger. Jag använder den dock tämligen ofta så det är inte orimligt att tänka att jag under två år har använt den 30 gånger. Det gör att dess PPT i så fall blir 10 kronor. PPT för dess ordinarie pris blir 36.6 kronor vilket gör att även utan rean hade detta varit ett riktigt bra köp.

 För att ett plagg skall klara av många användningar behöver det vara av tillräckligt god kvalitet för att hålla. Tror att det är en av anledningarna till att jag älskar vintage. Det är verkligen något helt fantastiskt med plagg som håller inte bara ett eller två år utan i flera decennier. Det kallar jag verkligen kvalitet!

Koftan på den här bilden är ett utmärkt exempel på ett plagg med hög kvalitet och extremt lågt PPT. Min farmor köpte koftan i början av 60-talet och använde den flitigt fram tills jag fick den för si så där 15 år sedan. Den är en av mina absoluta favoriter och jag använder den så pass ofta att bara min användning hade gett den ett lågt PPT. Lägger vi till alla år min farmor hade den då kan en snabbt konstatera att den var ett riktigt bra köp.

De senaste dryga två åren har jag byggt upp en helt ny garderob och har funderat mycket på vad den skulle innehålla. En del plagg från förr har jag kunnat behålla som farmors kofta. jag har även kunnat plocka fram sådant som jag lagt undan men inte riktigt kunnat skiljas från. Egentligen tycker jag inte att en ska spara på plagg som verkligen inte passar i hopp om att byta storlek. Fast vissa plagg är helt omöjligt att skiljas från trots att de inte längre passar. För min del var ju bra att jag är lite sentimental av min eftersom det inneburit att jag numera kan använda dessa kläder igen. Varje gång jag köper något nytt då funderar jag över vad plagget passar ihop med som jag redan har. Risken är annars att jag råkar köpa en blus som inte passar med något annat. Då kan det i sin tur leda till att jag behöver göra ytterligare köp eller att plagget helt enkelt blir liggandes utan att användas och detta känns verkligen onödigt.

Kläder är fantastiskt roligt tycker jag. Får nog erkänna att jag tycker om att förnya garderoben och att jag innerst inne inte anser att det är möjligt att ha för många klänningar. Just därför känns det viktigt att fundera över varifrån kläderna kommer. Hur har de tillverkats och hur är dess hållbarhet? Att ha kläder i garderoben som jag inte använder är också slöseri. Jag älskar vackra klänningar och istället för att spara dem till särskilda tillfällen så ser jag varje dag som ett tillfälle att bära vackra klänningar. På så vis använder jag det allra mesta i min garderob. Vissa undantag finns givetvis eftersom det inte är helt enkelt att använda just en aftonklänning till vardags eller en solklänning på höstpromenaden. Sett över hela året blir dock kläderna använda och precis så ska det vara. Kläder skall användas och vara älskade favoriter.

Vinterljus och svart kappa

Fler än jag som längtar efter ljuset? Kom på igår eftermiddag att det skulle vara trevligt med en bild på min nya kappa. Det var fortfarande ljust ute så dottern och jag gav oss ut för att hitta en lämplig bakgrund att fotografera mot. Det har sina fördelar att bo på en vacker plats på jorden eftersom här på grund av det finns gott om lämpliga miljöer att fotografera i.

Även om vi bara var ute i några minuter så hann det under den tiden bli så pass mörkt att de flesta av bilderna bara blev sudd eftersom jag helst inte vill använda blixten.

Den nya kappan är en kort enkel svart kappa som är lite lätt klockad. Skulle jag klaga på något så är det kanske just det att den är lite kort. Jag föredrar egentligen lite längre kappor så jag slipper frysa om benen. Fast jag gillar det här med kretslopp för kläder än mer så jag är riktigt nöjd och glad. I vår bekantskapskrets har vi tagit för vana att skicka runt sakerna mellan oss när någon har rensat ur sin garderob. Det innebär att vi ofta slipper köpa nytt vilket onekligen är riktigt bra. Det som inte har passat till oss skickar jag vidare till nästa familj och då kompletterat med sådant som rensats ut hos oss. Det som till slut inte passade någon skickas vidare till second hand och blir på så vis till glädje och nytta även då.

Lycklig barndom?

På senare tid har jag funderat en hel del på min barndom. Vet egentligen inte riktigt varför, kanske beror det på att jag själv är plus trettio och har barn i den ålder mina föräldrar hade när de var i den åldern. Eller är det kanske så att barndomen nu börjar ligga ganska långt bort i tiden. Innan man passerar trettio är avståndet mellan tonårstiden och barndomen kort. Nu är det plötsligt betydligt längre och om två år har det gått tjugo år sedan jag gick ur nian. Genom sina barn minns man också sådant som man hade glömt bort. Helt vardagliga händelser triggar minnen från liknande situtioner från när jag själv var barn. Inser att jag tillrättavisar mina barn för samma hyss jag själv gjorde och blir lite full i skratt och kommer nästan av mig mitt i en mening. Kanske blir man ibland barndomsnostalgisk eftersom det var en tid som man själv upplevde som enklare. Min yngsta dotter säger ofta att hon önskar att hon var vuxen eftersom då får man bestämma allting själv. Hon har svårt att tro mig när jag säger att vuxna många gånger önskar att de fick vara små igen så de slapp bestämma allting.

Jag har ibland funderat över där här begreppet med lycklig barndom. Vad innebär det egentligen? Vad är det som krävs för att en barndom skall anses ha varit lycklig? För egen del kan jag se att min barndom innehöll både det som var bra och det som var svårt. Idag kan jag se att mina föräldrar kämpade på så gott de kunde utifrån de förutsättningar de hade. Att uppfostra en familj är inte en enkel uppgift! Som barn kände jag ofta en stark besvikelse över att mina föräldrar aldrig hade råd med någonting, att vi inte kunde göra samma saker som andra familjer. Min högsta önskan var då att åka och shoppa med min mamma. Helt omöjligt eftersom det inte fanns ekonomi till det. Istället fick jag dras med mammas hemsydda kläder. Som barn förstår man inte allt och jag förstod onekligen inte att det var något särskilt att mamma sydde till mig.

Jag är uppväxt med två föräldrar som fick mer att hantera än vad de klarade av. Pappa var sjuk och mamma var den som arbetade tills hon också blev sjuk. De drabbades hårt av nittiotalskrisen och lyckades aldrig komma tillbaka efter det. Själv befinner jag mig i en annan livssituation och för det är jag tacksam. Samtidigt är jag också tacksam för att ha växt upp under knappa omständigheter. Även som vuxen har jag befunnit mig i den situationen att jag känt skuldkänslor över att inte kunna ge mina barn allt de önskar. Har du en gång befunnit dig där så är det inte något man glömmer. För egen del tror jag att dessa erfarenheter är grunden i mitt politiska engagemang likväl som de val jag gör i min vardag.

Midsommar 1989, lillsyster och jag i mammas fina hemsydda klänningar

Skolavslutning 1990, även här är det mamma som har sytt

På farstukvisten

Vår farstu har länge varit föremål för diskussion i familjen. När den en gång gjordes i ordning var jag förtjust i den orientaliska stilen med murriga och mustiga färger. Ganska snart blev det tydligt att den stilen inte riktigt passade ihop med vårt hus och de rödmålade väggarna kändes mest som en påminnelse av ett riktigt dåligt beslut. Något som gjort att vi trots allt stått ut med vår farstu under ganska många år är att planen har varit att byta ytterdörr. Att byta dörr har kännts som ett både dyrt och arbetsamt projekt och vi har dragit oss för att sätta igång. Det är i sådana lägen man önskar att man bara kunde ringa någon som kom och fixade det hela och att jag själv inte skulle behöva engagera mig. Nåväl med lite tankehjälp och planering visade det sig att dörren behövde inte bytas ut, bara rustas upp och då kunde projektet ta sin början.

Röda väggar, mörkt tak och svart golv. Kan inte förstå hur det kunde kännas rätt!

Här börjar dörrens förvandling. Den ganska vanliga 60-tals dörren kommer få ett nytt utseende och dess fönster tas bort.

Renoveringsgraffiti!