Jag vill skratta mer!

När året nästan är slut känns det naturligt att blicka framåt. Känner mig nyfiken inför vad 2017 har att erbjuda. Detta trots, eller kanske just på grund av att de senaste två åren varit tunga. Tänker att 2017 vill jag ha anledning att skratta mer. Inte bara ett litet skratt så där i förbifarten. Jag vill skratta bubblande av glädje. Ett sådant där skratt som inte går att hejda!

Elvis får mig alltid på gott humör

Fast hur det än är med livet i stort finns det alltid tillfällen till skratt. Jobbar hårt på att se allt det positiva som sker även när livet är tungt. Jag kan ju faktiskt välja vad jag vill ge mest uppmärksamhet, det positiva eller det negativa. Att helt enkelt välja att vara glad är ju inte något som en bara kan göra. Däremot kan jag planera in sådant som jag vet gör mig glad. Som tid för min trädgård och tid för att fotografera.

Jag på Viskadalens folkhögskola i våras när jag pratade om sociala medier

Konstaterar när jag tittar igenom årets alla bilder så är det när jag föreläser eller håller kurs som jag trivs som allra bäst. Gillar utmaningen det ger och alla dessa fantastiska människor det gett mig möjligheten att möta. Mer av sånt och mindre av möten där människor mest bevakar sina egna positioner.

Från i somras när Regina skulle ta en bild på mig där jag skulle vara arg

Känner att jag det sista har sörjt så det räcker för en livstid. Har till och med skämts för att jag så att säga inte riktigt lyckas rycka upp mig och bli som förut. Fast det är ju så det fungerar med sorg, det är inte bara att gå vidare alla gånger. Fast helt utan förvarning kommer den där dagen då en känner att nu vill jag skratta mer. Nu vill jag göra det som är roligt och konstaterar att de lätta dagarna är fler än de svåra.

Språk och förtjusning

Jag befinner mig i en flerspråkig tillvaro som är mycket spännande. Här pratas engelska, tyska, afrikaans men framförallt damara nama. Det är märkligt att befinna sig i en tillvaro där jag inte behärskar språket, där det pågår samtal i rummet som jag inte kan följa. Det innebär att min egen möjlighet att interagera är annorlunda mot vad jag är van vid. Samtidigt är det också intressant hur mycket det ändå är möjligt att fånga upp av ett samtal på ett språk jag inte förstår. Satt igår och lyssnade till en gammal man som berättade för mig om livet här för i tiden. En skicklig storyteller som berättat sin historia många gånger förr. Trots att berättelsen berättades på damara nama var det för mig fullt möjligt att följa med i känsloväxlingarna. Även i vardagslivet märker jag att jag förstår mycket av det som sägs fast jag inte förstår orden, det handlar om hur de sägs. Har en liten systerdotter här på dryga fyra år som talar tyska med mig. Lite av en utmaning då tyska inte helt är ett språk jag behärskar till skillnad från henne. Ibland tittar hon så frågande på mig och kan inte alls förstå att jag inte förstår. Fast ibland behövs inte några ord eller något språk. Vi tillbringade stor del av dagen igår vid havet. På stranden, vid havet och sanden behövs bara glädje och förtjusning. Att vänta på nästa våg och veta om att vattnet är isande kallt. Ändå står vi kvar med skräckblandad förtjusning och glädje.