Årets slut

Jul och nyår har passerat och januari är här med milt men regnigt väder. I december önskar jag mig alltid lite snö. Vill gärna att det skall vara så där julkortsvacker när det ändå är jul. Lite snö bjöds det dessutom på under december även om själva julen var grön.

Torps herrgård i vinterskrud

Även om jag är tämligen skeptisk till snö och kyla kan jag inte hävda annat än att vintern blir vackrare när den är vit. Det kan dessutom bli så andlöst vackert att jag måste stanna och fotografera.

Kurshelg, advent och marsvinsbad

Månaden inleddes med lätt pudersnö och ett löfte om en vit jul. Jag hade förmånen att ha med mig yngsta barnet som prao när jag höll kurs i Vänersborg. Dessutom hann vi med att fira första advent den helgen och hade ändå tid till annat smått och gott. Bland annat att bada marsvinen. I alla år jag har haft marsvin har de avskytt att bli badade men marsvinet Greta är det stora undantaget. Hon fullkomligt älskar att bada och älskar att bli ompysslad.

Flera påminnelser om vikten att ta vara på varje ögonblick i livet!

Inledningen av december innehöll en sådan blandning av saker. Jag var hemma i Kungälv en sväng för att hålla en workshop. Märkligt nog lyckades jag få tiden att räcka till för att också fika med mamma vilket jag inte riktigt hunnit med under hösten. De gånger jag har haft vägarna förbi har hon varit på språng eller så har min tid varit allt för knapp. Jag var på en helt märkligt fin begravning när en av mina väninnor begravde sin make. Märkligt fin känns som rätt beskrivning eftersom jag aldrig tidigare suttit och smålett på en begravning. Det var så rätt stämning och så fint i allt det hemska och jag är tacksam över att det blev precis så.

Lite vinter och lite bokrelease

När jag var ungefär femton år lärde jag känna min kamrat Evert. En klok man som har gett mig många kloka råd genom åren. Dessutom en man med ett synnerligen spännande liv som han nu har skrivit en bok om. Boken heter Mitt namn är Evert och handlar dels om åren då han satt i riksdagen men också om så mycket mer han hunnit med i sitt drygt nittioåriga liv. Det var så fint att få vara med på bokreleasen av hans bok och få höra alla fina hälsningar till honom samt höra honom berätta en del av historierna i boken. Det är lite märkligt att lyssna till någon berätta om historien, den stora historien som rör ett land samtidigt som det var en del av hans alldeles vanliga vardag.

Fula jultröjor, pepparkakor och julklappar

Den lilla snön som kom regnade bort lagom till jul men jag ersatte julkänslan med att ta på mig min fulsnygga julkofta, spela julmusik och baka pepparkakor. Regina och Sophie och min fyraåriga lilla kompis kom hit en onsdag före jul. Vi åt galet god pizza med pesto, grönkål och granatäpple, åt massor av de nybakade pepparkakorna och bytte julklappar. Kvällen var väldigt sen innan gästerna sa hej då vilket onekligen är tecken på en bra kväll.

Jufirande, gran och klappar

Själva julen inleddes med en traditionsenlig tur till Liseberg. Barnen åkte allt de förmådde och hann med medan vi vuxna nöjde oss med att strosa och dricka kaffe. Själva julafton tillbringades i Hult med en ovanligt tjusig gran. Jag brukar hävda att årets gran är den tjusigaste men i år menar jag det verkligen. Attans vilken praktfull gran vi hade i år. Julafton innehöll allt som sig bör i form av god mat, godsaker, klappöppning, ännu mera mat och filmtittande. Ganska lagom men himla fint!

Födelsedagsfrukost, shopping och nyår

De sista dagarna på året hör alltid till de viktigaste eftersom det är då yngsta barnet fyller år. Den här gången hela tretton år och det firades med en shoppingdag i Göteborg tillsammans med min syster. Många fina fynd gjordes men vi var helt slut när vi lämnade stora staden. Nyårsafton firades i det nya huset vid älven och jag kan konstatera att det är ett hus som passar för kalas. En ganska stillsam tillställning med många skratt. Mest nöjda och mest irriterade med kvällen var vovvarna Ebba och Ida eftersom min syster hade med sig hunden Svante. Å ena sidan var han rolig att leka med men mina gamla tanter tyckte att valpen var lite jobbig efter ett tag. Nåväl, han blir äldre och de kommer att vänja sig vid honom. Det blev en fin avslutning på ett märkligt år. När jag tänker tillbaka på året som gått har jag nästan svårt att peka ut vad som varit de största händelserna eftersom det varit ett år så fullt av liv. Att blicka tillbaka på året som gått får helt enkelt bli en syssla för en annan dag. Just nu nöjer jag mig med att lägga december till handlingarna.

Grinchen på Liseberg

Normalt sett älskar jag julen. Älskar att pyssla, greja och baka och börjar med detta så snart halloween har passerat. När november är slut är jag normalt sett klar med att slå in klappar, pyssla och ha förberett allt som hör julen till. I min mening skall december sedan bara ägnas åt att gå på mysiga julmarknader, fika med vänner och helt enkelt bara njuta av julen. I normala fall brukar det vara så men i år har jag märkligt nog förvandlats till Grinchen! Kanske beror det på att de normala rutinerna har rubbats i och med att jag var bortrest hela november eller kanske är det vädret. Många i min närhet hävdar att det milda vädret gör att känslan av jul helt uteblir. Jag har dock svårt att se att frånvaron av minusgrader skulle påverka. Det känns som att det snarare är en regel än ett undantag att det är milt och regnigt i Hult så här års. Nej jag kan nog inte skylla på vädret vad gäller min förvandling till Grinchen. Snarare är det förändrade livsperspektiv och ett högt arbetstempo som har bidragit. Fast inte ens Grinchen kan motstå jul på Liseberg. Det är något särskilt med alla juleljusen, men dofterna av kanderade nötter och julmusiken som verkligen inte går att motstå! Om en dessutom har med sig både barn och barnbarn då är det helt omöjligt att fortsätta vara Grinchen, julkänslan kommer att fullkomligt övermanna en och jag säger ÄNTLIGEN!

Juleljus och älskade barnbarnet Manda

Jul på Liseberg

I år kände jag inte riktigt någon lust för att åka till Liseberg på jul. Vi har varit där några år i rad och det är alltid så mycket folk att jag känner att det inte riktigt är någon idé. Fast barnen ville hemskt gärna så vi tog oss en tur ner torsdagen före jul. Att åka till Liseberg på en vardag visade sig vara riktigt lyckat eftersom det var betydligt mindre folk än om helgen. Nu var ett besök på Liseberg precis så där magiskt mysigt som det skall vara.

Det är onekligen vackert med alla juleljusen. Fem miljoner för att vara exakt!

Barnen uppskattade den nya medeltidsbyn vid sagoslottet. Där fanns det möjlighet att gå en skattjakt och som belöning bli dubbad till riddare. Till och med tonåringen fick med sig ett riddarbrev hem. Nu har dessa ramats in och skall sättas upp på rummen. Undrar dock om tonåringen sätter upp sitt.

Eftersom det var lagom mycket folk var det också goda möjligheter för barnen att åka allt de hade lust till. Att sagoslottet är ett måste var de eniga om. Dessutom är man tvungen att åka varje karusell minst två gånger på raken, MINST!

Maken och jag nöjde oss med att strosa runt, värma oss vid fyrfaten och smutta på lite kaffe. Vi hade verkligen tur med vädret dagen vi var där. När vi parkerade då vräkte regnet ner och hade så gjort i flera timmar. När vi kom ut från parkeringshuset hade det slutat och sedan var det uppehåll hela tiden vi var på plats.

Dagens favorit var som alltid slänggungan. Kände mig lite lockad eftersom det också är min favorit, men kaffet lockade mer.

När det enligt oss var dags att åka hem bestämde tonåringen att det var det inte alls. De hade inte åkt klart än hävdade hon och fick genast med sig småtrollen. Tre mot två och vi blev genast nerröstade.

Det var onekligen en fantastiskt trevlig kväll på Liseberg som bidrog till att sprida julstämning. Svårt att inte komma i rätt stämning bland alla juleljus, doften av glögg och rostade nötter.

Förväntan

Vi är en bit in i november och nu börjar jag känna att det känns helt okej att börja tänka jul och att affärerna har julpyntat. Helst skulle jag dock önska att det var som när jag var barn hemma i Kungälv. Dagen innan första advent täcktes affärernas fönster längs Västra gatan. Jag brukade åka och hälsa på min farmor som bodde på just Västra gatan och sen brukade vi promenera längs gatan och titta. I affärerna kunde man se att det var tänkt och att man arbetade med julskyltningen. Det var alltid lite spännande att gissa hur det skulle bli tyckte jag. På söndagen klockan tio visade affärerna sedan upp sina julskyltningar och det var fullt med aktiviteter längs hela gatan. På den tiden var ju affärerna normalt sett inte öppna på söndagarna vilket gjorde det särskilt speciellt med just skyltsöndagen.

Även om jag högst motvilligt accepterar julens intåg redan nu så hör jag till dem som fullkomligt frossar i jul. Har alltid älskat julen och det har inte minskat med åren. Däremot har min uppfattning om vad julen skall innehålla varierat genom åren. Sedan jag fick barn är det givetvis mycket fokus på att det skall vara en jul som de trivs med. De senaste åren har vi inlett julen med glöggmys på första advent. Huset har varit fullt av gäster, det har spelats julmusik och doftat av både pepparkakor och glögg. Bättre kan det knappast bli! Barnens favorit är istället det årliga besöket på Liseberg. För egen del så tycker jag att det är lite för mycket folk och en aktivitet som inte är ett måste varje år. Fast för barnen är det helt magiskt att åka karuseller när det är mörkt och se isshowen och att dricka varm choklad för att tina efter att ha gått runt och sett allt spännande. Deras glädje gör det helt klart värt att besöka jul på Liseberg varje år. Egentligen gillar jag julmarknader men den på Liseberg är som sagt lite väl stor. Alltså har jag gjort lite efterforskningar och konstaterar att det finns gott om lokala julmarknader nära där vi bor. Två söndagar i december kommer därför att ägnas åt julmarknader och nu är jag nästan lika förväntansfull som barnen!

Liseberg