måndag 11 februari 2013

Vårpromenad

Idag har jag besökt våren på allvar! Promenerade någon dryg timme i parken St Sephens Green och njöt av våren. Här är det verkligen vår på riktigt och världen är åter grön och grönskande. Även om det var lite grått och lite kallt i luften så kändes det helt ljuvligt att vara i våren. Det här är det verkligen värt att åka till Irland för, att få tjuvstarta våren är verkligen helt underbart! Känns nästan lite deprimerande att återvända till vintern imorgon!

Blommande träd i Dublin


Det är inte bara träden som grönskar på den gröna ön utan även stenen!

Än är det inte helt grönt, men det är onekligen på väg!

Ljuvligt vackert. Känns nästan lite magiskt att se blommande växter igen.

Tänk så jag längtar efter att se detta i Hult

Tänk jag hade nästan glömt bort att världen kan bli så här grön!


Nu har jag fyllt på med vår och klarar mig ett litet tag till!



Protester på Irland

I lördags demonstrerade fackföreningsrörelsen på Irland i sex olika städer i landet och samlade runt 110000 demonstranter. Demonstrationen i Dublin samlade runt 25000 människor och det var en märklig känsla att se tåget som passerade förbi. Tror att senast jag var på en sådan stor demonstration var när lillsyster och jag var i Oslo för många år sedan och demonstrerade mot världsbanken. Vad är det då som gör att irländarna går man ur huse för att demonstrera? Skälen är egentligen flera har jag fått lära mig. Dels har Irland en tuff ekonomisk situation med allt vad det innebär i form av besparingar och försämrad offentlig service. Man demonstrerar också mot att man tycker att amorteringarna på Irlands statsskuld är för tuffa och att de påverkar samhället negativt.
Jag har gått i många demonstrationståg i mitt liv men det här var nog det som berörde mig mest. Det fanns en känsla här som jag aldrig har upplevt tidigare. När jag har demonstrerat på första maj och i andra sammanhang är det något jag har förknippat med glädje. Jag har demonstrerat för det jag tror på och det jag är stolt över. Här fanns det inte någon glädje, här fanns det sammanbiten förtvivlan och oro över hur livet skall bli.



Jag har trott att säckpipor bara var en skotts grej, men tydligen inte. Under lördagens demonstration såg jag fler säckpipsblåsare än vad jag har sett i hela mitt liv.



Det var verkligen stor uppslutning i demonstrationen och vi såg allt från lärare till elektriker som demonstrerade tillsammans. Sjuksköterskorna demonstrerade också och de har en särskilt utsatt situation. I alla fall de som precis tagit examen. För dem är lönerna inte bara frysta utan också så pass sänkta att det inte lönar sig för dem att arbeta som sjuksköterskor! Det blir så tydligt att det här är ett politiskt system som inte fungerar och jag känner oro för hur det kommer att se ut i Sverige framöver. Under en tid i mitt liv handlade allt i livet om politiskt engagemang. Idag har jag inte längre den möjligheten och kanske inte heller samma intresse som då. Däremot känner jag att släppa mitt engagemang kommer jag aldrig kunna göra. Jag tycker det var starkt att se fackföreningsrörelsen på fötter, det ger hopp för framtiden att man är starka och att man åter slåss för det som är viktigt!

lördag 9 februari 2013

Nästan vår!

Jag njuter av att vara på plats i ett grått och mulet Dublin eftersom här är plusgrader. Känns som om jag har rest till våren! Min syster håller inte riktigt med mig om att här är varmt och skönt men å andra sidan är det länge sedan hon var hemma i Sverige och frös. Märkligt hur det inte längre känns som att resa bort när jag kommer hit. Känns som att jag åker till en plats där jag hör hemma och där jag trivs. Även om jag hade varit glad över om min syster flyttat hem som hon hade tänkt så är jag glad över att fortfarande ha en orsak att åka hit. Jag gillar att vara på en annan plats och inte känna mig som en turist, jag kan låtsas lite att jag också är en del av den här staden. Ibland får jag en sådan längtan efter att bo i en stad, tänker att livet på landet inte är för mig och att det nog är dags att fundera över att flytta. Sedan räcker det med några dagar i Dublin eller en dag i Göteborg för att jag skall känna mig innerligt tacksam över att bo i lugna och stilla Hult. Hur det än är med saker och ting så är Hult min plats på jorden!

Lillsyster och Anna i Dublin i höstas

fredag 8 februari 2013

Ich bin ein Berliner

Vi var till en början inte helt säkra på om vi verkligen skulle åka till Berlin eftersom vi båda var sjuka. Fast det måste ju vara roligare att hosta i Berlin än i Hult tänkte jag och så åkte vi trots allt. Berlin visade sig nog inte från sin bästa sida under vårt besök. Vi hade nollgradigt och snöblandat regn nästan hela tiden. Tur i alla fall att det är mycket enkelt att ta sig fram med kollektivtrafiken.


Här är vi vid Brandenburger tor i Berlin. En plats som man känner att man måste se. På den sidan vi står var det Östtyskland och på andra sidan triumfbågen var det Västtyskland. På andra sidan stod Kennedy när han höll sitt berömda tal Ich bin ein Berliner. Jag var inte så gammal när muren föll så det är egentligen först nu jag förstår hur hemskt det måste ha varit. Vi besökte Tyskland på våren efter murens fall och jag vet hur alla vuxna pratade om det och tyckte det var så fantastiskt.


Här är ännu en plats som måste ses nämligen riksdagen i Berlin. Riksdagen låg efter kriget i Väst men var mycket illa åtgången av kriget. Efter omfattande renoveringar stod byggnaden tom under lång tid och fick åter en funktion först när landet enades igen.

Delar av muren har sparats för att påminna om tiden som varit. Här är en del som dessutom försetts med information. Idag går det inte att ana att muren tidigare gick här eftersom det nu är ett modern kvarter med hus som sträcker sig mot himlen.


Mitt första och mitt bestående intryck av Berlin är att det är en enda stor byggarbetsplats. Överallt byggs det. En del byggen är dessutom gigantiskt stora.


Här är Potsdamer plats i centrala Berlin på östsidan. På historiska bilder kan man se att det här var riktigt tjusiga kvarter förr. Efter kriget fanns dock inte ett enda hus kvar. Under DDR tiden var platsen helt öde utan bebyggelse och det är först efter enandet som byggandet tar fart. Det är en lite hissnande känsla att inse att ingen av dessa gigantiska byggnader är äldre än tjugo år. Det tar trots allt en del tid att bygga hus av denna storlek.


Kollektivtrafiken i Berlin är helt fantastisk! Det är mycket enkelt att ta sig fram och fort går det. Tunnelbanan går nästan lite läskigt fort! Vi köpte varsitt Berlin welcome card som var giltigt i 72 timmar för runt 25 euro styck. Med det reste vi gratis på all kollektivtrafik, även från flygplatsen in till Berlin. Vi fick även rabatt på inträdet på flera museum. Nu var ju vi lite trötta så det enda museum vi besökta var Dalémuseumet i Berlin men bara det kändes som valuta för pengarna.


Det här var något lite märkligt vi såg i Berlin. Korvgubbar med en bärbar grill på magen. Kommer och tänka på den där sången varmkorvboogie....


Åt gjorde vi flera gånger på ett ställe som heter Vapiano. Finn tydligen även i Malmö och Stockholm (varför inte Göteborg???) och får du chansen så gå dit och ät. Helt fantastiskt god mat med goda råvaror. En del av upplevelsen är dessutom att man står vid en disk och tittar på medan maten lagas.


Den oändliga lyxens boning. KaDeWe är ett gigantiskt stort varuhus i västra Berlin. Här finns allt för den som söker lyxvaror som Dior, Chanel, Burberry... Tydligen är varuhuset ett av de allra första varuhusen i Europa. Mycket tjusigt och lite av en upplevelse att ha varit där. Det är dessutom i området kring KaDeWe som Berlins verkliga shoppinggator ligger. För den som är på humör för shopping så är Berlin en fantastisk stad.




På översta våningen i KaDeWe ligger deras mataffär och det är en mataffär som inte liknar någon annan. Det finns ett sådant överflöd av mat att det efter en stund känns lite jobbigt att vara där.

I sin helhet var resan till Berlin lyckad även om vi tog det väldigt lugnt. Vi hade ett riktigt bra hotell och unnade oss tidiga kvällar och långa sovmornar. Sömn är en bristvara här i Hult så den var vi tacksamma över att fylla på med. Känner starkt att jag vill åka till Berlin igen när jag inte är sjuk och när det inte är riktigt lika kallt.

torsdag 7 februari 2013

Efter viss tvekan...

Det är nästan så att detta känns lite pinsamt! Fast egentligen är det inte ett dugg pinsamt. I måndags kom jag hem från Berlin (som var kallt och regnigt och alldeles underbart) och imorgon åker jag till Dublin! Lite tokigt är det att fara utomlands två gånger på en vecka men eftersom att jag under hela våren skall arbeta intensivt med min mastersuppsats så kommer det att bli svårt att få tid till att hälsa på min lillsyster. Fast kanske är det så att jag borde göra mig tid att åka dit eftersom jag lyckades plugga riktigt bra när jag var på besök senast. Lite märkligt dock att det skall krävas resa till ett annat land för att hitta studiero!

Hoppas att våren är närmare i Dublin än i Hult. Den här bilden är från när
mamma, Magda och jag var och besökte lillsyster i maj förra året

Jag hittar nog inte några vårblommor men barmark och några plusgrader räcker för att få mig på gott humör!

onsdag 6 februari 2013

I hela mitt liv...

Så länge jag har levt har min pappa varit sjuk. Ibland har han bara varit lite dålig och ibland har vi inte vetat om han kommer att överleva eller ej. Några av mina allra tidigaste barndomsminnen är från Kungälvs sjukhus där pappa var inlagd under lång tid när jag var liten. Fast det är minnen med värme, jag tyckte om att hälsa på pappa på sjukhuset och förstod egentligen inte vad det innebar att han var sjuk. Idag är jag tacksam över att trots att han varit så sjuk genom åren så finns han fortfarande här hos oss. Han har fått se min syster och jag bli vuxna och vet vart våra liv bar oss. Han har fått fyra barnbarn och ett barnbarnsbarn. Nu befinner vi oss åter där det kanske kan vara slut, kanske blir det inte bra den här gången. Samtidigt är det en omöjlig tanke att ta in eftersom det har blivit bra alla andra gånger. varför skulle den här gången vara annorlunda? Samtidigt vet jag att för varje gång blir kroppen lite svagare och att chansen att allt ska gå bra blir mindre för var gång. Trots att jag har levt med det här hela mitt liv så känner jag mig inte redo, jag är inte redo att inte ha en av mina föräldrar det är alldeles för tidigt!

Pappa och jag. Det är så här jag minns min barndom mest. Ut i skog och mark med mamma och pappa

Pappa och jag igen. Ett tag så ville jag vara Pippi Långstrump. Pappa löste det genom att sätta ståltråd i mina flätor!

tisdag 5 februari 2013

Jag är här!

Jag är här om än lite tröttare, lite sjuk, lite ledsen och kanske också lite uppgiven. det händer saker i mitt liv som jag varken kan styra eller kontrollera men jag måste förhålla mig till dem och det kan vara svårt. Har haft bra och stöttande samtal idag, sådana som gör att själen få näring och att hjärtat blir lite lättare. Imorgon är en ny dag och kanske ter sig saker lite lättare då!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...