Gatukonst

Det finns en stadsdel i Dublin som är lite märklig och ligger alldeles nära de stora shoppinggatorna. Här finns en spännande blandning av grönsakshandel, loppisar, butiker för kuriosa, slaktare och lite annat smått och gott. Oftast har jag bara susat förbi där med spårvagnen men så någon gång har det hänt att jag hoppat av en hållplats tidigare för att promenera. Senast jag var där var jag nyfiken på en stor tegelbyggnad som såg ut att vara en saluhall. Jag hade nästan rätt, det var torghandel av grönsaker fast inomhus istället för på ett torg.

I samma område finns också helt fantastisk gatukonst.  Jag skulle vilja påstå att den häftigaste utställningen i Dublin hittar man inte på något galleri utan istället utmed stadens gator. Bilden ovan är tagen på en tom kontorsbyggnad som nu istället fungerar som en enorm reklampelare för filmen Worlds End. Helt klart den häftigaste bioannons jag har sett.

Det här är min absoluta favorit! Färgerna, motivet, ja allt är helt enkelt bara så bra. Enda problemet var att lyckas få till en bra bild eftersom folk envisas med att parkera sina bilar utmed vägen.

Att elskåp är tråkiga kan vi nog enas om. Det har funnits tävlingar i lokaltidningen här hemma med förslag på hur man kan dekorera elskåp. Jag måste säga att jag gillar detta. Lekfullhet och humor är viktiga ingredienser i konsten anser jag.

Tänk så mycket mer intressant en tom betongvägg blir med ett konstverk. Lite tråkigt dock att klottrare inte kunnat hålla sig borta. Tänker annars att de skulle se den här typen av konst som en möjlighet.

Det här elskåpet är förvisso dekorerat med reklam, men likväl intressant. Jag tror att konst är ett viktigt inslag i det offentliga rummet. Konst i alla dess former väcker kreativiteten hos den som möter konsten och det kan leda till mycket spännande. Konsten i den offentliga miljön har också en viktig funktion för att hålla samman en plats och skapa en röd tråd!

Flyttdags

Idag var det så dags för två av våra marsvinskillar att flytta till sitt nya hem. Tänk så tomt det redan känns i ena buren nu när där bara bor två marsvin och en kanin. Märkligt egentligen hur snabbt man vänjer sig vid mängden djur. När marsvinsbebisarna föddes var vi smått överväldigade av att det blev fyra stycken. Nu känns det konstigt när två av dem har flyttat. Tur att Gösta flyttade hem till oss tidigare i veckan så det inte blev så tomt. Han har kommit väl tillrätta här i Hult och idag hörde jag för första gången att han pratar han med. De övriga marsvinen är ju riktiga pratkvarnar så det vore ju underligt om han inte tagit efter dem!

Här har vi våra små marsvin som inte är så små längre. Inser att det inte går att kalla dem för bebisar längre. Näst längst till vänster har vi mamma Greta. Som ni kan se är ungarna inte så värst mycket mindre än vad hon är.

De fyra syskonen Pelle, Teddy, Vera och Kurt. Pelle och Teddy har flyttat idag medan de övriga får bo kvar här i Hult. Nu har vi dessutom spännande planer på att omvandla en av våra krypvindar till en jättebur för gnagarna. Vet inte riktigt om det går att genomföra men är det möjligt så vore det kul eftersom det skulle innebära att de fick ordentligt med utrymme att busa och leka på.

Lilla vän!

För några veckor sedan höll Regina och jag en föreläsning om att våga tala inför grupp. Nästa söndag är det dags för nästa föreläsning som vi kallar Lilla vän! Den handlar om härskartekniker, hur man identifierar dem och viktigast av allt hur man skapar strategier för att motverka dem. Genom mitt politiska engagemang har jag genom åren stött på många härskartekniker och det gör mig lika beklämd varje gång. Att använda sig av härskartekniker anser jag är ett fult sätt att ta makt. Fast man behöver inte vara politiskt engagerad eller karriärist för att råka ut för härskartekniker. De förekommer på de flesta arbetsplatser och i vardagen.

Genom att lära sig att identifiera dem och motverka dem bidrar man till att skapa ett trevligare arbetsklimat. Härskartekniker kan aldrig vara okej men det kan vara svårt att ensam våga stå på sig och säga ifrån. För en tid sedan skrev jag en artikel på Livåleva som heter just Härskartekniker där jag plockar upp en del exempel och motstrategier. För att lära sig ännu mer så tycker jag givetvis att man skall boka in sig på vår eminenta föreläsning på temat!

Fredagsdrink

Det är fredag och det regnar i Hult. Känns som en passande dag att experimentera lite och hitta på nya drinkar. Vad sägs om en drink med basilika, citron och gin? Kan kanske låta som en udda kombination men låt er inte avskräckas eftersom detta nog var den godaste drink jag någonsin testat!

När det gäller drinkar så är det ju väldigt personligt vad man gillar. En del vill att det skall smaka starkt och andra inte. Blanda således ingredienserna efter eget tycke och smak. Ett litet tips när det gäller sockerlagen är att göra den på råsocker. Dels får sockerlagen en fin färg och dessutom gör det mycket för smaken. Sockerlag blandas enkelt genom lika delar socker och vatten som får koka upp. Låt sedan svalna innan den används.

Recept

Pressad citron

Hackad basilika

Gin

Sockerlag

Bubbelvatten

Jag har valt att skala remsor av citron som får fungera som dekoration. Basilikan är också fin att ha med både för smaken och för dekorationen. För tydligare basilikasmak kan man låta basilikan koka med i sockerlagen och sedan silas bort innan serveringen. Sen är det bara att njuta, trevlig helg!

Helt perfekt!

När jag var i Uddevalla tidigare i veckan så hade jag egentligen inte tid att titta in i den lilla vintagebutiken Söders Nostalgi som ligger precis på vägen till dit jag skulle. Men så hade vi trots allt någon minut över och jag kunde inte låta bli att titta in trots allt. Tittar in lite då och då eftersom de har ett litet men intressant utbud av kläder. Många gånger är det inte alls min storlek men den här gången hittade jag en helt perfekt kavaj från 40-talet. Jag har letat efter en kavaj en tid eftersom jag inte har haft någon en tid. Att köpa kavaj är dock inte enkelt när man som jag är endast 158 centimeter lång. Det blir nästan alltid alldeles för långa ärmar och insnitt för byst och midja hamnar nästan alltid tokigt. Nu var jag dessutom på jakt efter en midjekort kavaj.

Tänk vilken tur att jag trots allt valde att ta en snabbtitt fast jag inte hade tid. Nästan med en gång fick jag syn på kavajen och tänkte att den ser ut att vara sydd till mig. Provade och konstaterade att den verkligen satt helt perfekt. Trots att kavajen är tillverkad si så där trettio år innan jag själv föddes så är den i perfekt skick. Ser knappt ut att vara använd och tyget har en fantastisk kvalitet. Dessutom kostade den mig bara 300 kronor vilket är mindre än vad jag hade fått ge för en nytillverkad kavaj som inte hade haft samma kvalitet.

Längden är perfekt, ärmarna alldeles lagom långa eller är de kanske alldeles lagom korta! Alla sydda sömmar sitter där de ska och kavajen är helt enkelt perfekt!

Den är tillverkad i Paris och jag kan inte låta bli att fundera över hur den hamnat i Uddevalla. Vem har ägt kavajen innan mig? Vilka spännande tillställningar har den blivit buren på?

En svart kavaj är enligt mig ett måste i varje garderob. Det är ett bra basplagg som fungerar i många lägen. Min kavaj fungerar både till vardag och även till fest. Den känns lite extra elegant tack vare detaljer som ett kantband i ett annat material på kragen och på fickorna.

Känner mig riktigt nöjd och tänker att jag har en kavaj som jag kan ha under många år framöver. Känns som en klok investering i min garderob. Längtar nu till nästa möte så jag får en anledning till att inviga mitt fina fynd!

In kommer Gösta

Till helgen skall två av våra marsvinsbebisar flytta. Känns lite tråkigt att det redan är dags men jag är övertygad om att de kommer att få det riktigt bra i sitt nya hem. Vi har funderat en tid här hemma på att vi tror att marsvinet Kurt och kaninen Sixten får det lite tråkigt om bara de båda skall bo tillsammans. Idag bor ju Sixten tillsammans med tre marsvinskillar och då är det verkligen full fart och en nöjd kanin. Marsvin är lätta att hålla på gott humör medan kaniner är lite mer svårflirtade. Sixten trivs när det är just full fart så hade vi inte beslutat att ge bort två av marsvinskillarna så hade de nog fått bo kvar. Vi har valt att satsa ordentligt på våra gnagare och nästa år är tanken att de skall få en ny utebur. Vi byggde ju en för två år sedan men vi tänker oss en än större bur med gott om plats för lek och bus. Att ha haft marsvinsungar har varit en trevlig upplevelse och något som vi kan tänka oss att ha igen och utifrån det perspektivet fick marsvinet Gösta flytta hem till oss igår. Han är några veckor äldre än våra marsvin men man märker verkligen skillnad på det sociala. Våra marsvinsbebisar är vana vid att hanteras av människor och vill gärna ha uppmärksamhet. Gösta ville igår bara gömma sig i buren när vi kom i närheten. Jag skulle dock tro att det kommer att gå bra så snart han vant sig vid barn som vill klappa och gosa. Barnen påpekade att Gösta till skillnad från de andra marsvinen är alldeles tyst. De övriga tjattrar och pratar hela tiden, särskilt om de tror att de kan få lite uppmärksamhet och bli kliade under hakan!

Gösta är det senaste tillskottet i vårt gnagarkollektiv här i Hult

Malahide och Downton Abbey

Downton Abbey är en serie som hör till mina favoriter. Säsong fyra startade i Storbritannien i förra veckan men den här gången drog jag mig lite för att börja se den. Den senaste säsongen slutade sorgligt och det kändes som det skulle vara svårt för historien att gå vidare. Men livet fortsätter även i seriernas värld och det känns som att seriens skapare lyckats skapa trovärdiga berättelser till karaktärerna.

En av scenerna utspelar sig på en tågstation och jag slås av likheten mellan stationen på TV och stationen i Malahide på Irland som jag besökte i sommar. Kanske ser de flesta irländska eller brittiska stationer ut så men jag tyckte det var en särskilt vacker station.

Malahide är inte stort men dess stationshus är onekligen pampigt. Känns passade eftersom det en liten bit bort ligger en tjusigt slott med tillhörande botanisk trädgård. Talbot castle som slottet heter var bebott fram till tidigt sjuttiotal och om jag minns rätt hade det varit bebott i åttahundra år då. Idag är det istället museum och har guidade visningar.

Jag fastnar lätt för detaljer och på stationen i Malahide fanns det många detaljer att fastna för.

Tänk vilket arbete som har lagts på att göra en tågstation vacker!

Båda gångerna jag besökt Malahide har jag haft otur och kommit till stationen precis när tåget har gått. Att vänta på nästa tåg blir desto mer angenämt när omgivningen är vacker och det dessutom var fint väder båda gångerna!

På Irland står alla skyltar både på engelska och på iriska. Även om det är få idag som talar det gamla keltiska språket iriska så har det status som officiellt språk. Tvåspråkigheten blir en del av tjusningen av att åka spårvagn i Dublin. Alla hållplatser ropas ut på båda språken och några av orden har fastnat. Helt meningslösa ord att kunna givetvis, men ändå lite charmigt.

 Inget är som väntans tider sägs det ju. Jag är dock en ganska otålig väntare! Försöker att bli bättre på att faktiskt njuta av att ha tråkigt och passa på att göra ingenting. Sådana stunder är värdefulla i mitt liv som håller ett ibland lite väl högt tempo.

Varje väntan blir trevligare tillsammans med gott sällskap. Här är Anna och Raimo när vi besökte Malahide i juni i år. Känner att det börjar bli dags för oss att ge oss av ut på resa igen snart. Saknar Irland trots att det bara är knappt två månader sedan jag var där sist. Tänker dock att nästa gång kanske det är dags att ge sig av ut i det okända, tänk så många platser som väntar på att vi skall upptäcka dem!