Tankar om kläder och Four Fit Challenge

Idag skriver Regina och jag på Livåleva Bloggasin om vår upplevelse från veckan med Four Fit Challenge. Mer än en vecka har passerat sedan vi avslutade vår utmaning men jag njuter fortfarande av att ha tillgång till hela min garderob. Det var en intressant vecka på många sätt och jag har funderat mycket under tiden och efteråt. Hur ser mina konsumtionsvanor ut? Hur mycket kläder behöver jag egentligen? Jag har en tämligen välfylld klädkammare och konstaterar nöjt att det mesta är genomtänkta köp. Det allra mesta används ofta, undantagen är specialkläder som aftonklänningar och liknande. Inte helt enkelt att hitta tillfällen för en aftonklänning i vardagen. Jag är annars en varm förespråkare för att använda alla vackra kläder även till vardags. Varför låta tjusiga klänningar och klackskor hänga i garderoben och bara användas ibland? Som jag ser det är vardagen en tillräcklig anledning för att vara tjusigt klädd eller att använda det fina porslinet. Fast just aftonklänningar är lite opraktiskt till vardags men kanske skulle det gå att ordna även det. Nåväl se nu till och läsa vår artikel och titta på alla bilder från veckan.

Den sjunde dagen

Har stoppat in min jeansklänning i tvättmaskinen och bytt om till pyjamas. Med det är min vecka med Four Fit Challenge avklarad. Det har varit riktigt intressant att under en vecka bara använda fyra plagg. Skall ut och resa imorgon och insåg att jag för första gången på en vecka måste fundera över vad jag skall ha på mig och vad som ska packas ner. Känns faktiskt lockande att ta på mig min jeansklänning om den hinner torka. Då behöver jag inte fundera så mycket mer över vad jag behöver ha med mig.

Även om jag noga planerat alla outfits i förväg hade jag inte någon plan för vilken outfit jag skulle ha vilken dag. Den här dagen fanns det helt enkelt bara ett val kvar och då var det ju onekligen enkelt att välja. Det har fungerat riktigt bra att ha en klänning som bas för veckans outfits. Var orolig att jag skulle behöva tvätta den under veckan. Det hade blivit problematiskt eftersom den då inte hade hunnit torka till nästa morgon. Det har dock räckt att vädra den lite varje kväll. Enda anledningen till att jag tvättar den idag är att jag lyckades spilla olja på klänningen när jag lagade mat idag. Annars hade det faktiskt räckt med att vädra klänningen även idag.

Har inte fixat smink och hår lika tjusigt idag som när vi fotograferade. Däremot kändes kläderna helt rätt för dagens aktiviteter som bestod i träning (fast då hade jag andra kläder), loppisbesök och sedan fika hemma hos goda vänner. Känns nästan lite som om jag fuskat idag eftersom jag handlat massor på loppis. Den här gången hade jag dock en tydlig plan för våra inköp på loppisen och känner mig väldigt nöjd med resultatet. Hittade helt oanvända vinterkängor till yngsta barnet vilket fanns med på min lista. Tolvåringen hittade vi skor till vilket gjorde henne riktigt nöjd och glad. För egen del köpte jag tre klänningar. Kravet på klänningarna var att de skall vara lätta att handtvätta och inte bli skrynkliga. De skall även vara sköna att ha på sig när det är rejält varmt. Trots att jag har en tämligen välfylld garderob saknas plagg med dessa krav. I slutet av månaden skall jag resa till Kapstaden i Sydafrika följt av Windhoek och Swakopmunde i Namibia och försöker redan nu planera min packning. Tror att den här utmaningen har hjälpt mig vad gäller hur mycket kläder jag behöver ha med mig för att befinna mig på resa i tre veckor. Jag har en tendens att packa alldeles för mycket och ofta helt fel saker. Resultatet blir att jag ofta släpar runt på saker som jag inte ens använder och det är ju verkligen dumt. Nu tänker jag planera ordentligt i förväg och se till att de kläder jag har med mig går att matcha med varandra. Dessutom skall jag släppa alla tankar på att en inte kan ha samma plagg två dagar i rad.

Även om utmaningen nu är över har den väckt många tankar och funderingar. Dessa har jag skrivit ner och de kommer att publiceras på Livåleva Bloggasin under veckan som kommer.

Svårfunna ord

Tröttare än tröttast och försöker att formulera ord. Det skall helst vara ord som passar ihop med andra ord och bildar intressanta texter till bokprojekt och till artiklar till Livåleva. Tidigare har jag alltid kunnat förlita mig till både skrivarlust och inspiration. Just nu handlar det istället om att lyckas fylla sidor med text trots en överväldigande trötthet och total brist på inspiration. Kommer på mig själv med att ständigt söka efter orsaker till att inte behöva sätta mig vid datorn i mitt arbetsrum. Jag är mycket tacksam över att ha min arbetsplats i mitt hem men det ligger också en fara i det. När hemmet ligger ett endaste steg från arbetsplatsen då är det lätt att skapa många ska bara innan en sätter sig och arbetar. Jag brukar vara ganska duktig på att bortse från alla måsten i hemmet och även allt roligt och jobba fokuserat. Just nu får jag tvinga mig själv att sätta mig vid min arbetsplats som jag egentligen älskar. Har aldrig varit med om att orden är så svåra att finna. Nåväl förr eller senare kommer inspirationen tillbaka och tills dess får jag fortsätta att skriva ett ord i taget

Utsikten från min arbetsplats

Regnrusk och höstkänsla

Det känns som om det var väldigt länge sedan jag skrev något sist och så är det ju också. Vi har fortfarande en nätlös tillvaro här i Hult. En tillvaro som skulle ha återställts idag men där det senaste beskedet nu är 2 september. Det är onekligen inte lätt att vara företagare och jobba med sociala medier när en inte har en ordentligt uppkoppling. På mobilen har jag rätt bra mottagning ute i trädgården och förra inlägget gjordes från den. Känner dock att jag inte har tålamod att mobilblogga och blev därför riktigt glad när jag kom på att jag kunde skapa en internetdelning från mobilen till Ipaden. Intressant hur bloggen tvingar mig att bli allt mer tekniskt kunnig. Hade för några år sedan aldrig kunnat föreställa mig de saker som jag numera har koll på och dessutom tycker är roliga. Nu sitter jag då ute i trädgården där det åskar och ösregnar men det gör mig ingenting. Jag har ju tak över huvudet. Förvisso bara en vägg, men vem behöver väggar?

Kommer ni ihåg uterummet som vi började bygga i våras? Nu börjar det faktiskt bli ett riktigt hus. Taket är på plats och en av väggarna har klätts med brädor. 

Där jag sitter har jag än så länge en fri utsikt men snart skall det sättas brädor även här. Fast det kommer att bli en rätt bra utsikt mot växthuset trots allt eftersom det också ska sättas in två stora fönster. Jag har en vision om vårt uterum och den är att vi skall sitta här ute på julafton och öppna de första julklapparna. Vi brukar alltid låta barnen öppna några klappar redan på morgonen. Jag tänker att det skulle vara mysigt att ha en gran i uterummet från advent. Tänk så fint det kommer att lysa upp i trädgården. På själva julafton tänker jag mig att vi tar med mysiga filtar och varm choklad. Uterummet är inte uppvärmt men men är vi bara ordentligt påklädda så tror jag att det blir riktigt mysigt. Undrar om det är höstrusket de senaste dagarna som fått mig att tänka på julen? Den härliga sommarvärmen från juli har helt bytts mot regn och betydligt svalare grader. Som alltid blir jag dessutom förvånad över att det i augusti börjar skymma om kvällen.

Fast hela augusti är ju en sommarmånad och det märks i växthuset. Där växer det så det knakar. Lite senare än vad som var planerat men än hinner det bli en bra skörd. Inne i växthuset odlar vi en mängd olika tomater, squash, aubergine, paprika och spagettipumpa. Än så länge har jag bara skördat tomater och paprika men de övriga grönsakerna är på gång även de.

Växthuset är inte riktigt färdigt ännu men vi valde att ändå flytta in alla växterna för någon månad sedan. Bättre att få en skörd än att det ser snyggt ut resonerade vi. Kommer på mig själv med att redan längta till nästa vår och till nästa odlingssäsong. Då har vi ett växthus redan från början och det måste göra gott för skörden.

Märkligt det här hur mycket jag har saknat min blogg nu när jag inte bloggat. Är så van vid att skriva ner mina tankar och funderingar att jag inte riktigt tänkt på betydelsen av den handlingen. Saknar samtalet med övriga bloggare och andra läsare med för den delen. Första augusti var det fyra år sedan jag startade VisaLiza och hade då inte en aning om vad jag gav mig in på. Hade jag vetat tidigare vad jag vet idag så hade jag börjat blogga långt tidigare!

Vårkläder

Strålande sol från en klarblå himmel i Hult idag. Tänkte att det då kunde vara passande att visa upp min mycket våriga outfit från påskafton. Klänningen är ett loppisfynd som jag vill minnas att jag gav tjugofem eller fyrtio kronor för. Det är en hemmasydd bomullsklänning som verkligen är otroligt söt. Så här om våren gör den sig bra tillsammans med en kofta och till sommaren är den en perfekt sommarklänning. Tidigare har jag varit lite feg när det gäller färgen och haft klänningen tillsammans med farmors ullkofta. Min älskade gröna kofta är förvisso inte äkta vintage men den hör till mina favoriter eftersom den verkligen passar till allt. Halsbandet, väskan och skorna är dock äkta gammalt. Skorna som syns lite dåligt på bilden är ett par svarta pumps från femtiotalet som jag köpte för femtio kronor för närmare tio år sedan. Jag kostade på dem tvåhundra kronor hos skomakaren som bland annat förstärkte klackarna. Sedan dess har jag nog använt dessa skor en gång i veckan ungefär vilket gör dem till ett synnerligen bra köp. Svarta pumps är ju otroligt användbart eftersom det är en sko som fungerar så väl till vardag som till fest. Även om jag tycker att äkta gammalt är roligast så är det ju inte alltid möjligt att hitta det jag vill ha till garderoben. Min garderob innehåller därför en blandad mix av gammalt och nytt men där det genomgående temat är vintage. Även det mesta som är nytt passar in i stilen som jag gillar. Förra våren skrev jag en artikel på Livåleva som heter Fixa retrostilen med lite tips om hur en retrostil kan skapas. Där finns även några riktigt fina bilder på några av mina favoriter i min egen garderob.

En dag i solen

Strålande sol och utflykt till en av de vackraste platser jag vet gör det här till en riktigt härlig dag. Vi har kombinerat utflykt och fotografering vilket blev en bra kombination. Innan vi gav oss iväg ägnades en stund åt smink och hår här hemma i Hult innan vi gav oss av.

Picknick bland vitsipporna innan vi ägnades åt dagens uppgift. Min uppgift var att fotografera och barnen och hunden hade i uppgift att leka och ha roligt. Skulle hävda att alla var nöjda med arbetsfördelningen. Särskilt hunden Ida som älskar att få vara med och när det är många som ger henne uppmärksamhet.

Det har varit en härlig dag i solen och jag ser att jag till och med lyckats få lite färg i ansiktet. Har ägnat en stund av kvällen åt att gå igenom dagens bilder och känner mig både nöjd och stolt. Dels kan jag se att jag har utvecklats som fotograf vilket onekligen är roligt. Dessutom har jag fått arbeta med Alexandra som onekligen har blivit en riktigt duktig fotomodell. Bilderna kommer på sikt att användas i Livåleva. Tänker så ofta på vilken spännande resa det är både att blogga och att driva ett nätmagasin. Tänk så många ämnen jag har läst in mig på till alla olika artiklar. Nätmagasinet är ju en utmaning på ett annat sätt än bloggen. Där skriver vi artiklar som vi vill skall intressera och inspirera. På bloggen kan jag lite friare skriva vad jag vill men i en tidning krävs en högre grad av närvaro. Regina har även dokumenterat dagen i bilder

Blogginspiration

För lite mer än tre år sedan började jag att blogga på VisaLiza. Hade tidigare prövat på det där med bloggande när jag var utbytesstudent i Namibia men såg då bara bloggen som ett enkelt sätt att uppdatera familj och vänner om vad jag gjorde där i en annan del av världen. Då uppdaterade jag så ofta jag hade tillgång till internet och lyckades aldrig förstå hur det funkade att lägga in bilder i bloggen. På sommaren 2010 föreslog min väninna Regina att jag borde börja blogga och skriva om alla mina olika renoveringsprojekt. Just då var jag som besatt i att måla om möbler. Många av möblerna här i Hult gick från att vara i en brokig färgskara till att alla bli enhetligt vita. I början av mitt bloggande kände jag mig nästan nervös inför varje blogginlägg och ville att allt skulle vara perfekt innan jag tryckte på publicera. Det resulterade i mycket få blogginlägg och lika få läsare. Det som fick mig att börja våga lite mer var att jag började läsa fler bloggar och konstaterade ganska snart att det perfekta inte finns. Däremot hittade jag otroligt inspirerande bloggar som fick mig att vilja utveckla min egen blogg, mitt skrivande, mitt hem och min förmåga att fotografera. Ibland kan jag höra från andra att vi bloggare bara sysslar med kreativa pyssel för att få uppmärksamhet när vi lägger upp dem på bloggen. Det stämmer att jag gör betydligt fler kreativa projekt sedan jag började blogga än innan. Fast som jag ser det handlar det om att den kreativa processen det är att läsa och skriva bloggar helt enkelt föder en önskan till mer kreativitet. Under en tid läste jag flera intressanta bakningsbloggar och inspirerades av detta och kände en otrolig lust att lära mig att baka. Känner mig mig otroligt tacksam över förmånen att kunna inspireras av alla otroliga bloggare inte bara i Sverige utan också runt om i världen. Genom bloggandet har jag lärt känna människor som jag annars inte hade mött och även det är något att vara tacksam för.

VisaLiza är för mig betydligt mer än de ord och bilder som jag publicerar.
Det är min källa till kreativitet och något som gör mig glad varje dag!

Bloggandet har blivit en del av min vardag och idag är det svårt att tänka sig ett liv utan bloggen. Delar av mitt liv speglas på bloggen men inte helheten. VisaLiza är mitt kreativa utrymme där jag har möjligheten att leka med både ord och bild. Det är en ständigt pågående process av lärande och på så vis en otrolig resa att befinna sig på. Ibland saknas inspirationen helt men då räcker det med ett besök ute i bloggsfären för att åter finna inspiration. Det finns så otroligt många kloka och kreativa människor som jag ständigt känner mig tacksam över att få följa. Har du själv funderat på att börja blogga? Tveka inte! Det måste inte vara perfekt men det kommer garanterat vara roligt. Läs gärna min artikel på Livåleva om att börja blogga som inspiration för att komma igång.

Det perfekta blogglivet

En av de vanligare frågorna till livsstilsbloggare är om deras liv verkligen är så perfekt som det verkar i bloggen. De beskylls ofta för att måla tillvaron i en rosenskimrande färg där inga problem finns. Visst kan det kännas stressande att så många andra verkar ha en tillvaro där de hinner med pyssel, matlagning, arbete och ändå har gott om tid att umgås med barnen. Kan det verkligen vara så bra? Nja är väl svaret på frågan. Oavsett vilken blogg en läser kan det vara klokt att utgå från att de allra flesta har ett liv som ser ut som de flesta liv gör. Många väljer dock att hålla en positiv ton på bloggen. Många gör ett aktivt val att skriva om det som känns positivt och gott i livet. Inte för att dölja livets avigsidor men för att fokusera på det som är glädjande.

Det är lätt att tro att de som har vackra och positiva bloggar per automatik också har ett perfekt liv. Tittar en på djupet kan det istället vara något helt annat som visar sig. Det kan vara så att hen som gör vackra tavlor i själva verket är arbetslös och behöver en vettig sysselsättning för att hålla oron för ekonomin borta. Hen som alltid skriver om fiffiga pyssel kan vara långtidssjukskriven och pysslar när det är möjligt, ett pyssel kanske tar dagar att göra klart fast det inte verkar så på bloggen. Det där kanske inte är något som skribenten vill blotta på sin blogg eftersom det hör till det privata. Visserligen kan en välja att glänta på dörren även till det privata i sin blogg men då är det ofta ett ytterst medvetet val. Många bloggare vittnar om en missunnsamhet som kan resultera i otrevliga kommentarer på bloggen eller i livet. Somliga väljer att dra det hela ett steg längre och anmäla bloggare till Försäkringskassan. Om hen nu kan blogga så borde hen minsann inte vara sjukskriven! Det anmälaren inte ser är att blogginläggen kanske skrivs klockan tre på natten då bloggaren på grund av värk inte kan sova och försöker att distrahera sig för att klara smärtan.

Nej det är nog så att livet på bloggen är som de flesta andra liv. Däremot krävs det ett visst kreativt intresse för att driva en blogg och det i sin tur kan påverka vilka val som görs i livet. Kanske är det så att livsstilsbloggare är människor som prioriterar att umgås med familjen, odla, laga god mat och att pyssla. Det skulle faktiskt kunna vara så!

Liza Kettil – en livsstilsbloggare som väljer det kreativa framför det tråkiga
och där tid för familj och vänner alltid står högst på dagordningen!

Texten har tidigare publicerats på Livåleva - ett livsstilsmagasin på nätet

En dag med inspirerande möten

Det här har varit en lång dag som började redan vid sju när Regina plockade upp mig här hemma i Hult. Normalt sett brukar vi inte börja vår arbetsdag riktigt så tidigt, men idag skulle vi på frukostmöte för kommunens företagare. Flera intressanta punkter på dagordningen men dessvärre uteblev möjligheten att mingla med övriga företagare vilket kändes lite tråkigt. Från frukostmöte i Hedekas begav vi oss sedan till Dingle där vi skulle besöka två ambitiösa företagare.

Första stoppet var hos Mia som driver butiken Ellis Corner. 

Det var ett mycket trevligt besök där vi intervjuade Mia för en artikel till Livåleva och dessutom fick vi möjlighet att titta runt en stund i hennes nya gårdsbutik. Där fanns onekligen mycket spännande.

 Nästa stopp blev hos Sara på Rockstart Salon och lät oss inspireras av hennes härliga retromiljö. Halva anledningen till att jag klipper mig hos Sara är den härliga atmosfären. Dessutom är hon en duktig frisör som i likhet med mig gillar retrofrisyrer. Lite längre fram kommer även en artikel om henne i Livåleva. Det har varit en riktigt intressant dag med spännande möten. Dagar som dessa är det verkligen fantastiskt roligt att driva ett eget livsstilsmagasin.

Ord och bild

Ord brukar inte vara någonting som jag har problem med men de senaste veckorna har det varit så. Det är märkligt trögt att skriva både här på bloggen och de artiklar jag skrivet för Livåleva. Allt tycks ta dubbelt så lång tid och det är svårt att alls veta vad jag skall skriva om. Livet rullar förvisso på i en hög hastighet för närvarande och sådant tenderar att ta död på kreativiteten. Å andra sidan håller jag ett högt tempo jämt så det är egentligen inte någon större skillnad. Läser dock att det är många bloggare som upplever samma sak just nu och jag tänker att kanske är det årstiden som gör det svårt att skriva. Det är fortsatt mörkt och kallt och även om våren är helt nära är det alltid svårt att förutse när den verkligen kommer. Förra våren tog ju onekligen tid på sig innan den väl bestämde sig för att anlända. Ljuset är mer tillförlitligt, det blir lite ljusare för varje dag oavsett om det råder bister vinterkyla eller ljumma vårvindar.

Frågan om hur man skall hantera skrivkramp återstår dock. Det är nämligen inte helt praktiskt att inte kunna skriva när man driver en tidning. Ofta när jag saknar inspiration till bloggen brukar jag ta fram min kamera och ägna mig åt att fotografera och helt släppa tanken på skrivandet. När jag sedan går igenom bilderna och redigerar då brukar texten bara komma. En bild har ju alltid minst en berättelse som kan berättas.

När jag började blogga för dryga tre år sedan var det texten som stod i fokus för mig. Bilderna var en bisak, något som var trevligt att ha med men kanske inte helt nödvändigt. Idag ser jag bilderna och texten som två delar av en helhet och där båda behövs för att skapa något. Det innebär också att jag idag fotograferar oändligt mycket mer än tidigare, att jag lärt mig otroligt mycket och samtidigt förstår hur mycket jag skulle behöva lära mig för att bli ännu bättre. Jag har också förmånen att ha tålmodiga vänner som villigt låter mig använda dem som fotomodeller. När jag går tillbaka i mitt bildarkiv märker jag också att det inte bara är jag som blivit bättre på att fotografera utan också att de har lärt sig precis hur man skall göra för att bli bra på bild. Fast de bästa bilderna är inte alltid de perfekta bilderna. Många bilder kan vara alldeles suddiga och fel i sina proportioner och ändå vara alldeles underbara eftersom man lyckats fånga ett särskilt ögonblick på bild.

Magdalena är en av mina tålmodiga fotomodeller

Enligt Regina!

Min fina vän och kollega Regina har börjat blogga på Enligt Regina och jag ser fram emot intressant läsning. I drygt ett år har vi drivit livsstilsmagasinet Livåleva tillsammans så hon är en riktigt rutinerad skribent även om bloggen är alldeles ny. Något som jag verkligen uppskattar med Regina är att hon tänker på saker som ingen annan har koll på att de borde tänka på. Detta är en egenskap som har visat sig helt ovärderlig när vi har ordnat event och föreläsningar genom åren.

Här har ni oss båda på glatt humör efter en av våra föreläsningar

Regina Johansson, föreläsare, eventarrangör och numera även bloggare!

Att driva en egen tidning

Igår var det precis ett år sedan Regina och jag publicerade den första artikeln på vårt livsstilsmagasin Livåleva. Känns som om tiden gått sanslöst fort på samma gång som det känns märkligt att det bara gått ett år. Ibland har vi fått frågan varför vi inte bara kallar det för blogg när nu Livåleva ändå finns på nätet i ett bloggliknande format. Vi funderade mycket kring just den frågan innan vi startade upp och efter många diskussioner kände vi att innehållet gör att det är ett livsstilsmagasin snarare än en blogg.

Genom att skriva artiklar inom olika ämnen har jag lärt mig massor under året som gått. Vissa artiklar har krävt omfattande arbete medan andra nästan har skrivit sig själva. Vi hade en artikelserie inför studenten i våras som krävde otroligt mycket arbete. Dels skulle vi fotografera både studentkläder och balkläder och sedan göra efterforskningar kring vad själva studenten kostar med mera. I slutändan blev det några riktigt bra artiklar som lästes av många och var uppskattade och då känns det verkligen som att allt arbete var värt det.

 Jag är oftast den som fotograferar till artiklarna i Livåleva och jag har verkligen lärt mig otroligt mycket under året som har gått. Visserligen har jag fotat till VisaLiza tidigare men i Livåleva kändes det som att jag ville att bilderna skulle ha en högre kvalitet än tidigare. Alltså har jag läst in mig på fotografering, övat och även lärt mig redigera. Det jag kan konstatera är att jag idag är väldigt medveten om hur lite jag egentligen kan. Det i sin tur sporrar mig till att lära mig mer!

Jag är otroligt tacksam över familj och fina vänner som gärna ställer upp som fotomodeller. Ibland har det varit isande kallt när vi fotograferat men de har ändå varit positiva och glada. Utan dem hade det inte blivit några tjusiga modefotograferingar! 

 På bilden ovan ser Magda nöjd ut med tillvaron, klädd i en tunn klänning. Det som inte syns på bilden är att det bara är några få plusgrader ute. Bilden är förvisso tagen i början av maj, men maj i år bjöd ju inte på några normala temperaturer.

 Den här bilden är tagen samma dag och här kan man ana att Anna och Magda faktiskt fryser. Tycker de är så himla fina på den här bilden. Klänningen som Anna har på sig kommer från Magdas mamma och användes på 60-talet. Den gula klänningen som Magda har på sig är faktiskt min klänning och ett av mina bästa loppisfynd. Vi lånade den till en modevisning förra våren och när vi lämnade tillbaka den kunde jag inte sluta tänka på den. Min dröm var att kunna ha den på vår tioåriga bröllopsfest i september 2014. Då innan min operation kändes det som en omöjlighet och jag köpte aldrig klänningen. Så i våras besökte jag samma loppis för att låna kläder till en fotografering och upptäckte att klänningen fanns kvar. Den hade hängts undan året innan och aldrig kommit ut i butiken igen. Den här gången tvekade jag inte, trots att klänningen fortfarande inte passade. Numera sitter klänningen nästan bra och till bröllopsfesten nästa år då kommer den att sitta perfekt, gör den inte det då får vi helt enkelt sy om den lite!

Lätt att komma från ämnet när man börjar tänka på tjusiga klänningar! Att starta en tidning verkade lite galet när vi började tänka på det, men idag undrar vi båda varför vi inte startade tidigare. Så här i efterhand inser vi att vi kunde ha gjort saker annorlunda i början men det är kunskap som vi plockat upp längs vägen och inte hade då. Det jag vet är att Livåleva är ett riktigt roligt projekt som jag är mycket stolt över!

Påminnelse!

Tänkte bara påminna om min och Reginas föreläsning nästa vecka. Då ska det pratas stil, skor och underkläder. Attans vad roligt vi ska ha och som jag ser fram emot vår föreläsning. Det allra bästa med att ha ett eget företag är onekligen möjligheten att få göra sådant man tycker är roligt!

Vintage ger balans i tillvaron!

Det är höstlov för barnen och mamman behöver arbeta med sin mastersuppsats. Ett upplägg som riskerar att resultera i besvikna barn och dåligt samvete hos mamman. Skönt då att vi är två om föräldraskapet och maken idag har tagit med sig barnen till badhuset för en heldag med lek och bad och att jag på så vis har huset för mig själv. Har laddat inför arbetet med en promenad i regnet tillsammans med Ida och nu dricker jag kaffe med kardemumma. Böckerna ligger i fina travar intill mig och det är bara en fråga om i vilken ände jag skall börja. Det går sakta framåt, mycket sakta men det går faktiskt framåt vilket är positivt. Så småningom kommer jag att ha en färdig uppsats och det ser jag fram emot. Känner att jag har hittat lusten i arbetet med uppsatsen igen och det är viktigt. Tidigare har det känts som ett måste som hindrar mig från att göra sådant som jag tycker om att göra.

Har insett att det kommer att ta tid att skriva klart och har beslutat mig för att inte längre ha dåligt samvete för det jag gör. När jag skriver på uppsatsen är det mitt fokus och när jag gör annat tänker jag inte ha dåligt samvete för att uppsatsen står still. Balans i tillvaron i viktigt och jag tror att jag börjar att hitta rätt nu. Att göra saker som jag mår bra av är en viktig del i den där balansen. Min blogg är en sådan sak och även mitt nätmagasin Livåleva. Både bloggen och nätmagasinet ger mig möjlighet att utvecklas kreativt. Inte bara genom skrivandet utan även genom fotografi, styling och alla de olika ämnen vi skriver om.

Vintage kan ganska fint sammanfatta många av mina passioner. Gillar ordet vintage, det säger att något inte är gammalt och förlegat utan äldre och åtråvärt! När jag når en högre ålder tänker jag mig att jag skall vara vintage snarare än gammal! Väskan ovan faller in i två kategorier jag älskar, nämligen vintage och väskor. Jag skrev igår om den kantstötta flickan och väskorna jag fyndade på Saltkällans marknad i Munkedal. Det här är den ena väskan. Det kändes nästan pinsamt att bara betala tio kronor för en så fin väska. Påpekade detta till tjejen som sålde den men hon menade att den ändå bara legat i en låda på en vind i trettio år och då var tio kronor ett alldeles lagom pris menade hon.

Storleksmässigt är väskan helt perfekt eftersom den rymmer kalender, Ipad, mobil och plånbok. Den passar till de flesta kläder och gör varje outfit lite roligare. Skulle önska mig ett par vintagestövlar i samma färg att matcha med men där har jag än så länge gått bet. Bara att fortsätta leta helt enkelt!

Stil och skor

Kom på att jag inte har tipsat om nästa arrangemang som Regina och jag planerar. 9 november arrangerar vi Dress In the Dark som kommer innehålla stilcoachning, skoskola, mingel med bubbel och dessutom visning av kläder från House of Lola. Det känns som ett riktigt spännande projekt och jag ser fram emot möjligheten att få prata om både stil och skor. Vi har valt att jobba med stilcoachning eftersom det handlar om att hitta sin egen stil, att vårt jobb bara är att komma med verktygen för att hitta dit. Visst kan det vara spännande och roligt att göras om helt, men sedan ska det ju vara något man trivs med och att kläderna inte bara blir hängande i garderoben. Läs mer om Dress In the Dark på Livåleva.

Tid: Lördag 9 november kl.17.30-20.00

Plats: Dreambody i Munkedal, Uddarne Industriväg 3, 455 35 Munkedal

Pris: 100 kronor per person betalas med kort på plats

Anmälan: info@makemydayevent.se
Sista anmälan 5 november, observera att anmälan är bindande!

Dagens föreläsning om härskartekniker

Vi tävlade mot strålande sol och härligt höstväder och undrade om vi eller solen skulle locka mest idag. Det visade sig att många var intresserade av att lära sig med om härskartekniker vilket både Regina och jag tycker är roligt.

Lilla Vän! Är en föreläsning på temat härskartekniker och handlar om hur man identifierar och motverkar dem på arbetsplatsen, i skolan och i vardagen.

För flera var begreppet nytt men när vi beskrev situationer när härskartekniker använts nickade de flesta igenkännande. För egen del har jag med åren mer och mer förstått vikten av att synliggöra detta fula sätt att ta sig makt. I början av min politiska bana trodde jag ofta att jag behandlades på ett visst sätt på grund av min ålder. Med åren insåg jag att det istället handlade om makt och egentligen inte alls handlade om mig som person.

Både Regina och jag trivs i rollen som föreläsare. Idag kombinerade vi dessutom ett riktigt intressant ämne med en engagerad publik. Frågorna och tankarna från publiken var många och det är verkligen kul när det blir så.

Det är också intressant att se vart vårt företag har tagit oss. MakeMyDay Event började som ett företag som ordnade en livsstilsmässa med en modevisning. Idag arrangerar vi föreläsningar på teman som retorik och härskartekniker och driver dessutom Livåleva som är ett livsstilsmagasin på nätet. Fast vi har inte släppt det där med mode helt heller. Nästa föreläsning handlar som jag tidigare berättat om stilcoachning, skoskola och underkläder. Den som läst VisaLiza en tid vet att skor är en av mina passioner så jag tror att vi gör klokt i att införa strikt talarbegränsning. Det är onekligen kul att driva eget när ämnena kan variera från retorik till skor och det är vi själva som sätter riktningen. Man får lov att vara intresserad av viktiga ämnen så som härskartekniker, politik, feminism, ekologisk hållbarhet och även tycka det är roligt med skor, smink och kläder. Det ena utesluter inte det andra. Däremot kan det vara bra att veta att det i samhället finns krafter som anser att kvinnor inte skall bry sig om svårare saker än just smink och mode. Fast det är en helt annan föreläsning, kanske har vi ännu ett tema att ta upp!

Så här glada är vi efter en föreläsning som gav gensvar! Jag föreläste ofta förr och har först nu insett att det är något jag verkligen saknar. Är otroligt tacksam över att ha en klok och kompetent kollega att driva spännande projekt tillsammans med och genom det få möjligheten att hålla föreläsningar, skriva artiklar och mycket annat.

Kvällsro

Kvällen har kommit till Hult och det har varit en lång men rolig dag. Vi har firat vår dottern som fyllt arton och haft en riktigt trevlig dag. Nu när kvällen är kommen är huset fortfarande fullt med folk och det är tur att vi har gott om plats när det är många gäster som övernattar. Imorgon väntar en spännande dag då Regina och jag skall hålla föreläsning på temat härskartekniker. Det skall bli riktigt roligt men lite nervöst är det också. Förra föreläsningen var uppskattad av vår publik och det gör onekligen jobbet betydligt roligare. I november kommer vi att hålla föreläsning fast då med en helt annan typ av tema. På programmet står nämligen stilcoachning, skoskola och underkläder, det ni!

Fast en sak i taget och en föreläsning i taget. Fast det är lite svårt att begränsa sig när det är så mycket roligt som händer på en och samma gång. Känner mig så tacksam över möjligheten att arbeta med något jag trivs med och ser fram emot dagen imorgon!

Kan inte låta bli att lägga in en bild från när jag nattade våra gnagisar. Inte dumt att ha en stor kanin som kudde när man är ett litet marsvin! Skönt att känna att vi gjorde ett klokt val som utökade vår skara med marsvin. Nu är det full fart hela dagarna och det mår även våra gamlingar bra av!

Hemmet som arbetsplats

Det är lite knepigt när hemmet också är ens arbetsplats kan jag känna. Som idag när Regina och jag skulle arbeta tillsammans och hela mitt hus är ett enda kaos. Tur då att huset är stort och att vi kunde sätta oss i matrummet för att få arbetsro. Fast det är lite svårt med arbetsro när delar av familjen är hemma. Gränsen mellan arbete och fritid blir något suddig. Samtidigt finns det stora fördelar med att arbeta hemma också. När det var dags för lunch hade maken ordnat detta och vi kunde sedan äta tillsammans fast jag egentligen var på jobbet. En annan fördel är att när arbetsdagen så är över då befinner jag mig redan hemma!

Imorgon blir det kalas här i Hult och jag har noga läst väderleksprognosen. Strålande sol och relativt varmt är utlovat så min tanke är att vi skall sitta ute i trädgården och äta. Trädgården är så vacker nu när allt skiftar i olika färger. Har plockat vackra lönnlöv till att dekorera bordet och jag tror det kan bli en härlig dag i solen! Imorgon kommer min vän och kollega hit igen fast då som gäst på kalas. Gränsen mellan arbete och fritid blir onekligen suddig när platsen och människorna är desamma även om sysslorna skiftar!

Det är höst i trädgården och det mesta har blommat över. Tur att symaskinen är väderbeständig!

Lilla vän!

För några veckor sedan höll Regina och jag en föreläsning om att våga tala inför grupp. Nästa söndag är det dags för nästa föreläsning som vi kallar Lilla vän! Den handlar om härskartekniker, hur man identifierar dem och viktigast av allt hur man skapar strategier för att motverka dem. Genom mitt politiska engagemang har jag genom åren stött på många härskartekniker och det gör mig lika beklämd varje gång. Att använda sig av härskartekniker anser jag är ett fult sätt att ta makt. Fast man behöver inte vara politiskt engagerad eller karriärist för att råka ut för härskartekniker. De förekommer på de flesta arbetsplatser och i vardagen.

Genom att lära sig att identifiera dem och motverka dem bidrar man till att skapa ett trevligare arbetsklimat. Härskartekniker kan aldrig vara okej men det kan vara svårt att ensam våga stå på sig och säga ifrån. För en tid sedan skrev jag en artikel på Livåleva som heter just Härskartekniker där jag plockar upp en del exempel och motstrategier. För att lära sig ännu mer så tycker jag givetvis att man skall boka in sig på vår eminenta föreläsning på temat!

Ta plats!

Igår höll Regina och jag vår föreläsning Våga ta plats. Platsen för vår föreläsning var gymmet Dreambody där vi båda tränar. Dessutom har vi under några år samarbetat med Camilla och Peter som äger Dreambody. Deras träningssal rymmer många funktioner och förutom att där dansas zumba och boxas så är det också möjligt att hålla föreläsningar där. Våga ta plats är en föreläsning som handlar om att prata inför grupp. De flesta av oss ställs ofta inför situationer då det kan vara bra att våga göra sig hörd. Det kan handla om situationer på jobbet likväl som i vardagen. När det gäller retorik och att tala inför grupp tänker man kanske mer på en traditionell talsituation så som att hålla tal på ett bröllop. Den situationen förekommer givetvis också men vardagen är fylld med stunder då man kan vilja göra sig hörd och kunna övertyga.

 Våga ta plats var vår första helt egna föreläsning. Vi har dock gjort kortare föreläsningar tidigare dels på vår egen mässa Livåleva och på vår Inspirationsdag förra året. Genom företagandet och för min del också genom min politiska gärning har jag fått lära mig att ta plats. Det har inte alltid varit enkelt, men erfarenheterna gör mig till en bättre talare.

Det kändes verkligen riktigt roligt för både Regina och mig att dela med oss av våra erfarenheter. Vi konstaterar att det här med föreläsningar är vår grej. Nästa föreläsning kommer att handla om härskartekniker så håll utkik efter datum.