tisdag 2 juli 2013

Om jag var tvungen att fly!

Jag tänker ofta på hur det skulle kännas att vara en flykting. Att behöva lämna allt man håller kärt bakom sig för att söka trygghet i ett annat land. Hur skulle det kännas att lämna huset i Hult och inte veta om jag någonsin skulle se mitt älskade hem igen. Hur skulle kännas att bara packa med mig de tillhörigheter jag kunde bära och sedan tvingas lämna allt annat bakom mig? Kanske skulle jag få med mig hela min familj men resten av mitt liv behöva leva i en ovisshet kring vad som hade hänt mina vänner och släktingar. Kanske skulle jag se nyhetsbilder från min barndomsstad och se brinnande ruiner och människor på flykt. Jag blir så illa berörd när jag hör människor som på fullt allvar menar att vi inte skall ta emot människor på flykt. Tror någon på allvar att det är ett lätt beslut att bryta upp och lämna allt bakom sig? Varje gång jag ser nyhetsbilder från krigszoner känner jag en så stark tacksamhet över att jag lever med mina barn på en plats som är trygg och säker. Det borde vara varje förälder förunnat att kunna känna så! Genom att ha förmånen att vara född i ett land med fungerande välfärdssystem behöver jag inte oroa mig när mina barn blir sjuka, jag vet att jag kan ta dem till en läkare utan att familjen ruineras. Jag vet att mina barn får tillgång till en bra skola och att de om de vill kan läsa vidare på högskola och universitet. Just eftersom jag kan känna den tryggheten inför mina barns framtid vill jag också att det skall vara en möjlighet för alla föräldrar.
Att välkomna människor som flyr sitt hem känns inte bara självklart utan också som en medmänsklig plikt. Även om jag själv inte är kristen så känns den gyllene regeln som en bra princip att leva efter! Det vill säga att: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem!

Det vill säga att om jag ger gott kommer jag också att lönas gott! Många angriper mitt resonemang med att vi måste se till våra egna först. Att se till sina egna är ett begrepp som inte är helt enkelt utan behöver problematiseras. Som jag ser det är mänskligheten våra egna. Att öppna upp vårt hem för människor i nöd är således att se till våra egna. Vad de som säger en sådan sak menar är nog att vi skall  i första hand se till dem som bor inom nationalstaten Sveriges gränser innan vi hjälper någon annan. Jag blundar inte för att det finns stora svårigheter i Sverige och att människor även här lever i social utsatthet och misär. Däremot är Sverige ett land där det råder fred och frihet och där det finns sociala skyddsnät. Sedan ser jag inte någon motsats i att hjälpa människor i andra länder samtidigt som vi hjälper människor som råkar bo i Sverige.

Här kan jag känna mig trygg och vet att samma gäller för hela min familj och släkt.
Det är onekligen en förmån och en ynnest ha ha det så i livet!

19 kommentarer:

Hemkära Hanna sa...

Så väldigt sant! Och så behöver vi ta bättre hand om dem när de väl kommit hit också.

VisaLiza sa...

Håller med dig till fullo!

choicesbyannie sa...

Helt rätt. Jag har liksom du många gånger tänkt med fasa på hur det skulle kännas att tvingas lämna vårt hem, fly till ett land med nytt språk, ny kultur och okända människor. Försöka smälta in men ändå hålla fast våra traditioner i ett försök att minnas och bevara. Kan inte föreställa mig hur det måste kännas.
Kram
Annie

Mitt Egnahem sa...

Viktiga Tankar Du delar med Dig av! Så mycket vi tar för givet... Nyttigt att försöka sätta sig in i hur det skulle vara! Ha det gott i Skogen. Mvh Värmländska MittEgnahem

VisaLiza sa...

Det är verkligen nyttigt att tänka i de banorna. Då förstår man verkligen vidden av att lämna allt bakom sig. Det går liksom inte ens att föreställa sig hur det skulle kännas. Kramar Liza

VisaLiza sa...

Ja det känns verkligen viktigt i en tid när främlingsfientligheten ökar. Liza

Hannis sa...

Det är inte ofta jag säger att jag tycker att människor är idioter. Okunniga idioter! Men när det gäller resonemang runt flyktingar från krig så tycker jag att en del tappar allt vett.
Hur kan man ens tänka tanken att neka människor på flykt en plats? På flykt från krig, våldtäkter och tortyr.
Då är man i mina ögon en liten, okunnig och mycket rädd person.
Och då skulle man behöva göra som du, tänka sig in i den situationen och föreställa sig det lidande som följer dom här människorna.

Bra skrivet! Mycket bra skrivet!
Nu fick du igång mig igen=))

Linda sa...

Självklart ska vi ta emot flyktingar men vi måste också ta hand om dem när de väl har kommit hit och ge dem ett värdigt liv här. Där någonstans brister det idag. Det känns som att de bara förvaras ute i förorterna men noll chans till integration.

Kram Linda

Joanna sa...

Håller med om varenda ord du skriver!

Kram
Joanna

Prinsessorna på Bellevue sa...

Fint skrivet! <3

Kraam
Petronella

Anonym sa...

Bra inlägg..Håller med dig/Kramar Annmi

Villa Frejas bokblogg sa...

Tänkvärt och klokt inlägg. Kram.

VisaLiza sa...

Bra att jag får igång dig :) håller med helt i det du skriver! Kram Liza

VisaLiza sa...

Tror att det finns jättemycket att göra på integrationsområdet. Tror också det är viktigt att jobba med människors rädsla för det man inte känner till. Kramar Liza

VisaLiza sa...

Bra det :) Kramar Liza

VisaLiza sa...

Tack! Känns onekligen som ett angeläget ämne just nu, Kramar Liza

VisaLiza sa...

Tack snälla, kramar Liza

Jeppe sa...

Klart vi ska vara glada att få leva i ro och fred.
Och INGEN som inte varit DÄR kan VERKLIGEN sätta sig in i hur det känns att överge och fly eller att känna granaters fasansfulla andedräkt.
Såklart är det VETT med EMPATItankar.

MEN, havet är inte alltid spegelblankt...
TANKE måste gå före handling. Allt är kanske inte som det var förr.
Förr var flyktingar kanske mer lika oss och gled in smidigt i samhället. Nu uppstår ibland vissa konflikter och därför är det viktigt att ha LAGAR och regler att följa, annars är det tyvärr tack och hej och VÄLKOMMEN andra, som FÖRSTÅR att man har fått HJÄLP och beter sig därefter.
Vi måste tänka på att många som kommer hit inte alls har samma värdegrunder som vårt land.
Exempelvis skaffar sig vissa familjer många barn, utan att tänka på ALLT vad det innebär... i en liten två- el trerummare. Att följa religion eller tradition är det viktigaste och där är det kanske Gud som bestämmer hur många barn det ska bli.
Hos en del får kvinnan inte säga NEJ till mannen - våldtäkt.
I Sverige är det människan, demokrati och samhälle som styr. Hos många som kommer hit är det RELIGIONEN som är nr ETT och många vill inte ändra på det.
SÅDANT måste vi tänka på när vi välkomnar nya människor, t.ex. att man låter någon annan styra ens handlingar.

Givetvis ska vi hjälpa så gott vi kan - men oxå tänka på att vi kan inte köra ner vårt land i botten, vilket kan hända om vi inte TÄNKER... då får vi kanske säga adjö till våra sociala skyddsnät.
Det är bättre att göra saker ORDENTLIGT än blahablaha-halvbra. Vi måste ordna upp det som ÄR, för att kunna hjälpa på ett HÅLLBART sätt sedan.
Vi kan inte klappa kind, medan den vi klappar pissar på oss.
Ibland måste vi faktiskt välja; vill vi få ordning på landet och ta emot flyktingar som är MÄNNISKOR, eller vill vi låta sjukvården kollapsa och låta invandrade våldtäktsmän och mördare stanna i vårt land...?
Visst är det jättebra, det du skriver i början, att sätta sig in i någon annans situation. Lär vi våra BARN det, lär de sig EMPATI.
Dock behöver vi oxå lära dem att alla människor inte vet vad empati är. Alla är inte goda. Tyvärr!
Inte alla som är kritiska till invandringspolitiken är det för en hudfärg, utan för att man vill sitt lands (inkl. INVÅNARE) bästa.
Så.
Trevlig helg Liza!

/Jeppe

VisaLiza sa...

För det första är Sverige ett rikt land som har råd att hjälpa de människor som kommer hit. Att statens finanser är ansträngda beror inte på att vi tar emot flyktingar utan beror på att regeringen prioriterar skattelättnader till de med höga inkomster istället för att se till att kunna finansiera vår gemensamma välfärd.

Det mesta i ditt inlägg handlar om fördomar. De människor som kommer hit har flytt från krig och fasor så hemska att vi inte ens kan föreställa oss dem. De kommer hit och är mycket tacksamma över att vistas i ett land där demokrati och frihet råder. Visst är det så att alla människor som kommer hit inte är goda, kan upplysa om att alla människor som råkar vara svenska inte heller är goda.

Jag har bott i Namibia där det inte finns en fungerande välfärdsstat, där sjukvård och skola inte är en självklarhet för landets invånare. Där man inte vet om man har mat för dagen. Märkligt nog träffade jag inte en enda människa där som inte var beredd att dela med sig av det lilla man ägde. Liza

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...