Det har gått två veckor sedan vi var hos veterinären med vår katt Elvis. Att han är sjuk känns än med obegripligt nu eftersom han svarar fint på sin medicin och åter är sitt pigga glada jag. Jag känner mig tacksam över att vi hamnat i det som veterinären beskrev som i bästa fall. Att om han svarade på medicinen så hade han nog ett par månader kvar att leva. Jag tar inte ut något i förskott, varken sorgen över att han skall lämna oss eller möjligheten att han kanske stannar ett tag till. Jag samlar på de goda stunderna och är tacksam för varje dag vi får med honom. Hur det än blir så vet jag att vi tagit vara på de stunder som finns kvar. De allra första dagarna efter beskedet då sörjde jag, men sedan fick det vara nog. Jag kan ju inte gå och sörja varje dag och missa alla goda dagar som väntar!
|
Här har vi en nöjd kille som spanar ut över trädgården. |
|
Elvis älskar kameran. Så snart jag skall fota då vill han vara med. |
8 kommentarer:
Kloka du är! Nej, du ska inte sörja den här tiden utan glädjas! Glädjas för var dag! Det är svårt, men är så mycket bättre. För hjärtat.
Kraam och önskar dig en fin fredag!
Petronella
Helt rätt.
Nu ska du njuta av den sista tiden med Elvis och se till att han har det gott.
Skön helg till dig,
kram Anneli
Ibland får man ta till sig djurens tänk.
Dom är här och nu hela tiden=))
Det finns inget igår eller imorgon för dom.
Det brukar jag tänka på när jag är i den sitsen med dom fyrbenta, även om det är svårt.
Skickar massor av sol till dig och de dina!
Så klokt av dig att tänka så även om det naturligtvis kan finnas svåra stunder. Elvis är en fin katt och ser så nöjd ut.
Styrkekramar till er båda,
Cia
Tror också att hjärtat mår bättre utan att sörja. Kramar liza
Precis så vi tänker. Kramar Liza
Det där är väldigt klokt. Tänker att jag borde träna mer på att vara i nuet. Solen tas tacksamt emot :D
Han är mycket nöjd med livet. Vi går lite och vaktar på honom för minsta förändring men med tiden bör nog det normaliseras också. Kramar Liza
Skicka en kommentar