Ljuva pioner och historia

Vår pion i Hult blommar just nu och det känns lika högtidligt varje år. Det har gått åtta år sedan vi rensade fram den och den blir större och vackrare för varje år. Första sommaren blommade den med en enda blomma vilket är svårt att föreställa sig nu när busken är helt översållad med blommor. Numera kan jag till och med unna mig att plocka in flera blommor och göra buketter. Det märks inte ens på busken att jag har plockat dem.

Det som är lite spännande med vår pion är att den tycks vara riktigt gammal. En av våra grannar berättade att det var husets första ägare som planterade pionen och att den var ett uppskattat inslag i en annars ganska torftig trädgård. Exakt hur gammal pionen är vet jag alltså inte men jag vet att huset i Hult är byggt 1916 av Anna och Karl Sträng som sedan sålde huset 1942.

Fastän huset i Hult är nära hundra år så är vi ägare nummer fem. Från 1916-1957 var huset i Hult en affär. Den enda affären i vår lilla by och som sådan en viktig knytpunkt och samlingsplats. 1989 såldes huset till en sekt. Ja faktiskt en riktig sekt! De hade en tanke om att missionera och att värva människorna i Hult till sin verksamhet. Det fungerade inte särskilt väl och ganska snart övergavs huset.

Under femton år stod huset i Hult helt övergivet och öde. Jag tror att varenda ungdom i Hult har varit inne i vårt hus och spanat. Alltid spännande med ett övergivet hus. Särskilt när huset stod helt olåst!

I augusti 2004 köpte vi huset. Den berättelsen har jag nog aldrig berättat tror jag, i alla fall inte här på bloggen. Tänker att det blir ett inlägg för en regnig dag!

Redan under den där första hösten började vi att röja i trädgården och sommaren därpå hittade vi vår pion som sedan har vårdats varsamt.

Kan inte riktigt se mig mätt på denna vackra buske. Däremot får man tänka sig för när man plockar in den. Mer än två blommor i en bukett är inte att rekommendera då det är en doftpion. Den doftar helt ljuvligt men även det goda kan bli för mycket ibland!