Veckans slut

Helgerna susar förbi i en hög hastighet, men det är väl så det är när man har roligt. Den här helgen har vi firat vårt barnbarn Amanda som tidigare i veckan fyllde två år. Efter kalaset hade vi dessutom förmånen att få med oss Manda hem för att låna henne i några dagar. Livet här i Hult blir genast annorlunda när det är en liten i huset. Våra småtroll är inte längre minst vilket är lite svårt för dem att hantera alla gånger. Däremot tror jag att det är riktigt bra för dem att ibland ges möjligheten att känna sig stora och få vara förebilder till någon som är mindre. Visst är livet märkligt många gånger! Innan jag träffade Raimo var jag mycket tveksam till om jag någonsin skulle vilja ha barn. Jag var betydligt mer intresserad av att göra karriär och se världen. Idag konstaterar jag att det där kan man göra trots att man har barn, men det kommer aldrig att bli lika viktigt när man har barn eftersom de alltid kommer först. Det är dags att lägga den här veckan till handlingarna och invänta en ny. Veckan har fört med sig både sådant som är bra och sådant som varit svårt. Att få umgås med Manda är dock som balsam för själen vilket gör att veckan som kommer får en bra början.

Presenter är viktiga när man fyller år

Undrar vad Manda spanar så på?

Hon spanar på den fina tårtan med smurfarna som mamma gjort. Kan nog inte vänja mig vid att benämna Sofia mamma trots att det gått två år. För mig kommer hon nog alltid att vara liten trots allt.

Tårta smakar gott och skall ätas med hela ansiktet!