Fläckvis ordning

Vårt hus här i Hult är ju som bekant ett renoveringsobjekt. Det innebär att huset är fläckvis färdigt och ordnat. Just nu känns det som om de där fläckarna är få, men de finns där trots allt. Övervåningen har varit ett enda kaos sedan i början av året när vi påbörjade vår ombyggnation. Det vi har lärt oss av detta är att allt tar alltid mycket längre tid än vad man har tänkt sig. Sen valde vi dessutom att låta bygget stå stilla under sommaren och bara njuta av ledigheten. Fast även på övervåningen börjar det att bli lite mer ordning. Min klädkammare är klar, ena tösen har flyttat in i sitt rum vilket innebär att det bara är ett barn som bor i lekrummet. I början av januari hoppas vi att även hennes rum skall vara klart att flytta in i. Nu vill vi ha lite julefrid här i Hult och då får renoveringen stå stilla ett tag till. Att göra så är dock helt livsfarligt. För två år sedan var vi till advent nästan färdiga med vardagsrummet, sen skulle vi bara ha lite julefrid innan vi gjorde klart det sista. Två år senare är det ännu inte klart och vi har vant oss vid hur det ser ut. När tösens rum är klart står dock vardagsrummet på tur och sedan hoppas jag att vi skall kunna påbörja köket. Som jag längtar efter ett funktionellt kök med ordentliga ytor och förvaring.

När man bor i ett renoveringsobjekt måste man lära sig att ha ett selektivt seende. Om man väljer att se allt det där som inte är klart istället för det som faktiskt är fint så kommer man gå runt och må dåligt hemma hela tiden och det kan knappast vara bra. Bilden ovan är från en av väggarna i lekrummet. Det är en fläck av ordning och jag väljer att inte se listen som saknas i taket. Istället ser jag de fina tavlorna på mina favoriter Marilyn och Audrey.

Jag väljer också att se vår sovrumsdörr som jag har målat och skrivit på. I hyllan förvaras barnens pysselsaker och det tycks vara en ordning som faktiskt funkar eftersom sakerna efter varje användning hamnar tillbaka i sina backar.

Ovanpå hyllan står lite blandade minnessaker. Den fina resväskan har jag fått i julklapp av barnen. De har koll på min förkärlek för väskor. Denna tycker jag särskilt mycket om eftersom den pryds av motiv från den härliga staden Paris. Har bara tillbringat en enda dag i Paris men det var tillräckligt länge för att bli fullkomligt förälskad. Detta trots att det duggregnade och var grått och kallt hela dagen. Den ryska dockan är ett minne från barndomen. En släkting köpte den till mig på en resa till Sovjet när jag var barn och den har följt mig allt sedan dess. Den lilla vita prydnaden föreställer Piazza dei Miracoli i Pisa. Ni vet där tornet lutar. På sommaren efter studenten åkte jag till Italien och det var en oförglömlig upplevelse.

Ännu en väska, ännu en fin julklapp från make och barn. Skorna ovanpå skulle man kunna tro är mina men det är faktiskt Raimos. Eller snarare hans mammas. Skorna kommer från Finland och det är ett fantastiskt hantverk. Sulorna är pluggade med små små tränubb och gjorda med mycket omsorg. Min svärmor föddes 1921 och träffade min svärfar när han var frivillig svensk i kriget i Finland i början på 1940-talet. Maken som är född 1970 blev en oväntad men välkommen sladdis.