Cleo

Hon är nästan tolv år min fina Cleo. Hon är katten som inte riktigt är lik en katt. Hon är snarare en fin dam tänker jag. Hade hon varit en människa då tror jag att hon hade varit en tjusig aristokratisk dam. De andra katterna dundrar på och busar och leker så gardinerna fladdrar. Cleo däremot hon sitter hellre och betraktar omgivningen. Hon är den som alltid är mån om att ingen i flocken skall må dåligt. Vi brukar kalla henne för vår känslobarometer eftersom hon alltid söker sig till den som inte mår riktigt bra för att trösta och kela. Märkligt ändå det där hur våra fem katter är fem helt olika individer med helt olika personligheter. En katt är verkligen inte bara en katt utan en egen individ med allt vad det innebär.

Märkligt nog är det den fina damen Cleo som är den vassaste jägaren här hemma. Om sommaren händer det allt för ofta att hon har radat upp nattens triumfer på farstutrappen. Duktig katt så klart men kanske inte det en helst vill se när morgonkaffet skall drickas.

Cleo heter egentligen Cleopatra men det är sällan någon orkar säga hela namnet. När hon har gjort något dumt då brukar hela namnet användas och även efternamn. Klart att även katterna har efternamn. När vår dotter Anna var liten brukade hon också tillrättavisa Cleo genom att säga Cleopatra Kettil men eftersom namnet var svårt blev det istället Cleoprata Kettil. Onekligen ett rart minne att bära med sig.